My precious....bara min! Att äta i lönndom och skydd av mörkret. Fuck GI!

Sitter med kvällskaffe och smörgås och tänker på Stieg Larsson-triologin. Var det någon mer än jag som reagerade på att standardmåltiden för Micke Blomkvist var just kaffe och mackor? I nästan varje kapitel förekom den måltiden minst en gång. Inget ont i det, bara en reflektion och dessutom lättar det lite på det dåliga samvetet över att jag inte lagat mat idag (dottern hos pappa = Sacha lever dekadent).

Som om det inte vore nog med att jag fuskat med maten, dessutom har jag en fet semla att trycka i mig om en stund. Avskaffa måttligheten och värna om kalorierna på riktigt!

Dubbeldumpningen

Nu ska jag berätta vad syrran råkade ut för förra veckan. Som vanligt är det ganska dråpligt.
Hon hade mot bättre vetande snackat med en snubbe på Vilda Webben  rätt länge.  Hon var tveksam till om de skulle träffas eller inte men efter ett antal veckor så bestämde de att de skulle ut och ta en öl på lördagen. Alltså i helgen som var.  På Vilda hade kille bara ett suddigt foto men syrran tyckte det verkade okej.  Tills två dagar innan dejten då hon blev vän med honom på Facebook och fick se hela fotoalbumet….

Låt oss säga så här: hon ringde genast Joanna för att höra hur hon lämpligast kunde avboka denna dejt?  Visst, man ska inte vara alltför ytlig med det finns faktiskt gränser för vilka uppoffringar man ska behöva göra i medmänsklighetens tecken.  Syrran tänkte att om hon skulle blev tvungen att pussa den här personen skulle hon kräkas.

Joanna, som är mästare på verbala dråp, gav råd och syrran skrev ett långt meddelande till snubben och körde den vanliga harangen ”Jag är i en position i livet då jag inte vill binda mig eller bli involverad bla bla..” . Långt, uttrycksfullt, metaforisk och ändå vänligt. Hela dagen oroade hon sig för hur meddelandet skulle tas emot av killen. Hade hon varit tillräcklig snäll och ursäktande i meddelandet? Hoppades att han inte skulle bli ledsen. Tänk om han blev det ändå?

På kvällen kom svaret. Han skrev bara ett ”Okej men då vet jag. Ha det så bra så hörs vi!”. Syrran pustade ut. Inga känslostormar (hon har fått nog av den varan från desperata nätraggare) och inga okvädesord. Lugn, frid och fröjd. Inga sårade känslor eller bönande och bedjande om att få en chans.  Ingen anledning till dåligt samvete.

Morgonen därpå plingade det till i datorn och hon fick meddelande från killen, som undrade vad hon gjorde? Hon svarade att hon var trött och slappade i största allmänhet. Han svarade att han hoppades hon skulle vara piggare till deras dejt samma kväll….
Syrran trillade av soffan i rena chocken! Hon hade ju för tusan dumpat honom och avbokat dejten.
”Fick du inte mitt meddelande?” skrev hon nervöst. Hon visste ju att han hade fått det eftersom han redan svarat på det. men hon var ju tvungen att fråga för att säga nånting och samtidigt försöka reda ut var i logikkedjan killen slog en vurpa?
Jo han hade fått meddelandet sa han.  Sen skrev han inget mer.
Syrran började ryka av frustration. Hon frågade om han inte förstått att hon avbokat alltihop?
Svaret dröjde länge.
”Jo det kanske ringer en klocka…eller näeee, jag vet inte. Jag kommer inte ihåg..”
WHAT!? Glömmer man bort att man blivit dumpad?
Syrran hoppade jämfota av ilska och när hon dumpade killen för andra gången så var det inte riktigt lika  finkänsligt eller med poetiska omskrivningar.
”Ingen kvinna ska behöva dumpa en man två gånger innan han fattar. Sånt är rena tortyren när man spenderat evigheter på att lägga upp snacket redan vid första dumpningen” sa hon.
Jag tror hon kommer avböja alla dejterbjudanden på nätet under lång tid framöver.