Känns som om jag håller på att få flunsan eller kräksjukan. I magen råder en ödesmättad upprorsstämning och strupen drar ihop sig för att avfyra det tunga artilleriet.  Med andra ord, det bådar inte gott.
Tycker mest synd om dottern som kan tvingas uppleva magsjuka mamma, i synnerhet som hon flydde fältet hos pappa där alla barnen och styvmamman sprutat kroppsvätskor i en dryg vecka.
”Det är spyor och diarré överallt hos pappa!” klagade hon.  Med tanke på att Micke är pedant så kan jag bara föreställa mig hur han håller på att få ett nervöst sammanbrott.  Han har ärvt pedanteriet efter sin mor som till och med vädrade hela huset om någon förpestade luften genom att rapa eller släppa väder. 
Nog om äckel nu…

Jag har fått glädjande besked med posten idag om min a-kassa, så det känns finemang. Ännu mer finemang skulle det bli om jag fick glädjande besked om jobbansökningarna jag skickat iväg.  Jag tippar på att jag dragit iväg 30 st under 2 veckors tid och då även på jobb som jag normalt sett inte skulle överväga; kundtjänst och support.
Den främsta anledningen till att jag normalt sett inte söker sådana jobb är att jag är den i särklass sämsta servicemänniska som finns. I alla fall när det är över telefon.
De första 4-5 månaderna går bra men sedan börjar jag bli irriterad på kunderna och anser att de är idioter som inget begriper.  Min ton blir vass och barsk och suckarna allt djupare.
Det företag som anställer mig som support kommer ångra det bittert.

När det gäller service på restaurang eller pub så är det en annan femma. Det älskar jag!  Visst, det är lite trist med vissa människors nedsättande syn på servitriser men det positiva överväger eftersom gästerna blir glada och uppskattande när man ger dem ett brett leende och förstklassig service.  Jag brukar alltid få bra med dricks vilket gör det lätt att bli ännu trevligare.

Men som sagt..kundtjänst, växel eller support lockar fram mina absolut sämsta sidor.

Det är fortfarande skralt med programmerarjobb så därför hoppas jag på lite kneg som kock eller servitris så länge. Man får ta det som erbjuds helt enkelt.  I mitt fall verkar det erbjudandet vara nada.
Har ingen lust att börja gå på a-kassa och jag mår kass av arbetslöshet. Ska be till Den Stora Gudinnan om jobb innan jag måste börja fylla i kassakorten.

Det är en sak som jag upptäckt vad gäller anställningsintervjuer; man har större chans att få jobbet om man verkar mer likgiltig inför om man får det eller inte.  De gånger jag varit nervös och ivrig för att jag verkligen vill ha jobbet, har det gått åt skogen.  De gånger jag känt att just det jobbet kan jag både ha och mista så har jag ofta fått det.  Inte varje gång, men rätt ofta.