Skrivet av Sachiko, februari 20, 2010, at 4:43 e m
Sitter med droppande hår och samlar kraft inför vår helkväll; middag och bio. Äntligen fick jag tummen ur och bokade biljetter till Avatar. Jag ser verkligen fram emot det men oroar mig lite också. Jag har ju uppnått den höga ålder då blåsan inte längre går att lita på och jag skvätter värre än en hanhund. Hur många kisspauser måste jag ta under de 2 timmar och 40 minuter som filmen varar?
Pratade med en barndomskompis som jag slutade umgås med när jag var 14. Låter taskigt att säga men hon var så blåst att jag inte stod ut. Tyvärr har åren inte gjort sitt till för att bättra på visheten och jag kände det som jag tog en resa tillbaka till 80-talet då jag upptäckte att avståndet från hennes öron till hjärnan är fortfarande enormt.
Visserligen svarar hon på frågor men slutresultatet blir att man har fler frågor än man hade från början. På frågan om hur läget var med henne svarade hon:
”Det kosmiska avgör oftast, men idag känner jag att jag är inuti mig själv.”
Jag pallade inte ställa följdfrågor för att bena ut vad tusan människan gafflade om, utan nickade bara kort och tackade för mig. Ordet jag tänkte på när jag gick därifrån var: haschpsykos.
Skrivet av Sachiko, februari 19, 2010, at 5:49 e m
Pepsodents Citron-Mint Tandkräm
Jag köpte en ny tandkräm och kollade inte så noga på vad det var jag stoppade i korgen. Nu i efterhand så har jag lovar mig själv att läsa noggrant på förpackningen i fortsättningen. Pepsodents citronmints-tandkräm…ryser! Bara färgen när man klämde ut den på tandborsten fick mig att tänka på när man snyter sig och förkylningen gått från det rinnande snorstadiet till det gröngula.
När man borstat tänderna med den så känns det som man svalt en halv flaska Yes Citron. Ni avgör själva om ni vill köpa den. Kom inte och gnäll efteråt och säg att jag inte varnade dig!
Färgen - som en svår förkylning
Bättre blev det inte när jag med stor liv och lust bakade hallonmuffins idag. Hade köpt extra fint vaniljsocker med äkta vanilj i och ljuvliga dofter spred sig i hela lägenheten. Receptet var tydligen inte gjort för stora muffins för de var mörkbruna och såg oaptitliga ut när de äntligen blev klara. Det blev ännu värre när man skulle äta dem. Brödet (det som inte var brunt och trist) var gott men hallonen var sura så tungan vissnade och dog.
Jag brukar inte misslyckas särskilt ofta i köket, men idag får jag erkänna att det var riktigt riktigt dåligt jobbat av mig. Har stoppat dem i frysen och ska bjuda på dem om det kommer hit en jobbig eller otrevlig person. Då kommer de ju alltid någon till glädje…mig!
Skrivet av Sachiko, februari 18, 2010, at 11:27 f m
Känns som om jag håller på att få flunsan eller kräksjukan. I magen råder en ödesmättad upprorsstämning och strupen drar ihop sig för att avfyra det tunga artilleriet. Med andra ord, det bådar inte gott.
Tycker mest synd om dottern som kan tvingas uppleva magsjuka mamma, i synnerhet som hon flydde fältet hos pappa där alla barnen och styvmamman sprutat kroppsvätskor i en dryg vecka.
”Det är spyor och diarré överallt hos pappa!” klagade hon. Med tanke på att Micke är pedant så kan jag bara föreställa mig hur han håller på att få ett nervöst sammanbrott. Han har ärvt pedanteriet efter sin mor som till och med vädrade hela huset om någon förpestade luften genom att rapa eller släppa väder.
Nog om äckel nu…
Jag har fått glädjande besked med posten idag om min a-kassa, så det känns finemang. Ännu mer finemang skulle det bli om jag fick glädjande besked om jobbansökningarna jag skickat iväg. Jag tippar på att jag dragit iväg 30 st under 2 veckors tid och då även på jobb som jag normalt sett inte skulle överväga; kundtjänst och support.
Den främsta anledningen till att jag normalt sett inte söker sådana jobb är att jag är den i särklass sämsta servicemänniska som finns. I alla fall när det är över telefon.
De första 4-5 månaderna går bra men sedan börjar jag bli irriterad på kunderna och anser att de är idioter som inget begriper. Min ton blir vass och barsk och suckarna allt djupare.
Det företag som anställer mig som support kommer ångra det bittert.
När det gäller service på restaurang eller pub så är det en annan femma. Det älskar jag! Visst, det är lite trist med vissa människors nedsättande syn på servitriser men det positiva överväger eftersom gästerna blir glada och uppskattande när man ger dem ett brett leende och förstklassig service. Jag brukar alltid få bra med dricks vilket gör det lätt att bli ännu trevligare.
Men som sagt..kundtjänst, växel eller support lockar fram mina absolut sämsta sidor.
Det är fortfarande skralt med programmerarjobb så därför hoppas jag på lite kneg som kock eller servitris så länge. Man får ta det som erbjuds helt enkelt. I mitt fall verkar det erbjudandet vara nada.
Har ingen lust att börja gå på a-kassa och jag mår kass av arbetslöshet. Ska be till Den Stora Gudinnan om jobb innan jag måste börja fylla i kassakorten.
Det är en sak som jag upptäckt vad gäller anställningsintervjuer; man har större chans att få jobbet om man verkar mer likgiltig inför om man får det eller inte. De gånger jag varit nervös och ivrig för att jag verkligen vill ha jobbet, har det gått åt skogen. De gånger jag känt att just det jobbet kan jag både ha och mista så har jag ofta fått det. Inte varje gång, men rätt ofta.
Skrivet av Sachiko, februari 18, 2010, at 10:01 f m
Är det fler än jag som tycker Susanne Reuter är lysande i reklamen när hon säger ”Jag kan ta en sån där Herr Nezeril också?”. Första gången jag såg den reklamen tjöt jag av skratt. Det finns ingen som kan spela så barsk och sur som hon. Jo den hädangångna Margareta Krook var precis lika duktig. Frid över hennes minne!
Tyvärr hittade jag inget videoklipp med just den Nezeril-reklamen men däremot en kompilation av härliga roliga klipp med Reuter och Skoog:
Skrivet av Sachiko, februari 17, 2010, at 9:37 e m
Norrköping är bättre än Linköping
Nu är det officiellt: Norrköping är bättre än Linköping. NT skrev om det idag och även om det inte någon nyhet så är det skönt att få fakta bekräftade. Hihi!
Jag kan med viss förnöjsamhet konstatera att en person inom rättsväsendet var betydligt lenare i truten när han ringde mig, än sist vi pratade. Jag tror det faktum att han fick sig en rejäl avhyvling från både mig och min kusin var en bidragande faktor.
Nu var det en ren fröjd att prata med honom och han var så medgörlig, positiv och förstående. Som att vända på en hand. Det är alltid kul att se att första intrycket kan vara fel och att folk kan växa och göra bättre. Det är sådant jag själv försöker tänka på för egen del, även om jag ofta misslyckas.
Jonna har godkänt den header jag gjorde åt henne och jag är väldigt glad att hon ville ha den. Jag fick logga in på hennes blogg och installera och även om jag hade testat CSS-filen innan och blev jag ändå lite nervös för att något skulle gå galet. Vad tusan skulle jag göra om jag sabbade en av Sveriges största bloggar? Nagelbitare!
Det gick i alla fall smärtfritt och var klart på ett par minuter.
När jag gjorde designen så tänkte jag antik tapet ( enligt Jonnas instruktioner) men även röda mattan eftersom hon fått vara med om en del festligheter under det sista året. Ni hittar Jonnas blogg här.
Nu är det dags att se amatörerna i So You Think You Can Dance göra sina krumsprång. Jag skulle kunna lära dem några av min egna ”moves” så det blev lite bättre klass på showen, men jag pallar inte med all uppmärksamhet och koreografernas avundsjuka.
Hehe!
Skrivet av Sachiko, februari 17, 2010, at 1:44 e m
Min nya verkstad
Jag är så himla glad!
Idag har jag ägnat 3 timmar åt att lyfta skrot. Jag flyttade 2/3 av verkstaden till nya lokalen och fick hjälp av supersnälla Micke. Det enda kruxet var att vi inte fick med alla grejer, men allt det stora, tunga och otympliga (mig själv inkluderad) kom med. Resten kan vi eventuellt ta i vanlig bil i nästa vecka.
Apropå bil så måste jag hitta någonstans att ställa min kärra. Den är ju visserligen avställd men den är bara 4 år gammal så jag vill inte dumpa den. Ett stenskott i rutan och en spricka i spoilern är det som är fel på bilen. Batteriet är nog slut nu också. Undrar om den går att sälja även om den är avställd?
Fast å andra sidan, vill jag sälja den? Den är ju bra och billig att köra.
Kluven. Någon som vet nåt ställe i Norrköping där man kan parkera en bil billigt?
Jag är som en skata som gillar blanka saker
Den nya verkstaden är enorm, ljus och ren. Ett lyft från förra stället. Det bästa av allt är att det är gratis och det finns toalett och vatten. Som tack för att jag får låna lokalen ska jag hjälpa Micke med hans hemsida och uppdatera och göra om den.
När jag kom hem igen upptäckte jag att jag lyckats låsa in katten i klädkammaren. Undrar varför hon inte kunde öppna dörren inifrån när hon verkar kunna göra det utifrån?
Kilade in på pizzerian runt hörnet för att äta lunch. Jag tycker att jag börjar känna ägaren, George, ganska väl nu och därför är det hans plikt att lyssna på mitt babbel när jag vill ventilera något. Han är som en tillförordnad bartender.
Jag pratade om syrrans dubbeldumpning och om hur det är så frusterande att män inte lyssnar. Ju mer jag pratade om det desto mer upprörd blev jag och jag höll väl låda i en tjugo minuter.
”Jag menar det är ju faktiskt väldigt jobbigt för en tjej att dumpa någon eftersom tjejen oftast tar hänsyn till killens känslor eller hur?” sa jag.
”Jag skulle uppskatta om du lämnade min restaurang nu” sa George och såg mycket tärd och nedbruten ut. Jag ska låta honom vila en vecka innan jag kommer in för en ny pratstund.
Om inget nytt händer som jag bara måste prata om.
Skrivet av Sachiko, februari 17, 2010, at 9:43 f m
Skulle tvätta idag men upptäckte att tvättkorgen knappt var halvfull. Ändå stod inte ett enda par rena strumpor att uppbringa. Jag fick inte ihop ekvationen alls.
Mig veterligen äger jag ett trettiotal par strumpor och om de inte finns i byrålådan eller i tvättkorgen så är det något som inte står rätt till. Visserligen är mitt hem en bermudatriangel när det gäller nycklarna, men 30 par strumpor är lite väl mastigt.
Lösningen på mysteriet stod att finna i den stinkande skattkammare som katten byggt i klädkammaren. Där låg en hög av smutsiga handdukar, strumpor och underkläder. Alltihop hämtat ut tvättkorgen och väl ingrott med en tjock matta av katthår.
Jag bar ut alltsammans i badrummet igen och proppade tvättmaskinen full. När jag fem minuter senare kom från köket med en kopp kaffe fick jag syn på en t-shirt som precis försvann runt hörnet som en slingrande orm. Inne i klädkammaren stod katten och trampade och trampade på den för att ge den rätt passform och perforering (dags att klippa klorna).
Nu när mysteriet med tvätten är löst återstår bara att lista ut hur katten lyckas öppna dörren till klädkammaren?
Skrivet av Sachiko, februari 16, 2010, at 9:46 e m
My precious....bara min! Att äta i lönndom och skydd av mörkret. Fuck GI!
Sitter med kvällskaffe och smörgås och tänker på Stieg Larsson-triologin. Var det någon mer än jag som reagerade på att standardmåltiden för Micke Blomkvist var just kaffe och mackor? I nästan varje kapitel förekom den måltiden minst en gång. Inget ont i det, bara en reflektion och dessutom lättar det lite på det dåliga samvetet över att jag inte lagat mat idag (dottern hos pappa = Sacha lever dekadent).
Som om det inte vore nog med att jag fuskat med maten, dessutom har jag en fet semla att trycka i mig om en stund. Avskaffa måttligheten och värna om kalorierna på riktigt!
Dubbeldumpningen
Nu ska jag berätta vad syrran råkade ut för förra veckan. Som vanligt är det ganska dråpligt.
Hon hade mot bättre vetande snackat med en snubbe på Vilda Webben rätt länge. Hon var tveksam till om de skulle träffas eller inte men efter ett antal veckor så bestämde de att de skulle ut och ta en öl på lördagen. Alltså i helgen som var. På Vilda hade kille bara ett suddigt foto men syrran tyckte det verkade okej. Tills två dagar innan dejten då hon blev vän med honom på Facebook och fick se hela fotoalbumet….
Låt oss säga så här: hon ringde genast Joanna för att höra hur hon lämpligast kunde avboka denna dejt? Visst, man ska inte vara alltför ytlig med det finns faktiskt gränser för vilka uppoffringar man ska behöva göra i medmänsklighetens tecken. Syrran tänkte att om hon skulle blev tvungen att pussa den här personen skulle hon kräkas.
Joanna, som är mästare på verbala dråp, gav råd och syrran skrev ett långt meddelande till snubben och körde den vanliga harangen ”Jag är i en position i livet då jag inte vill binda mig eller bli involverad bla bla..” . Långt, uttrycksfullt, metaforisk och ändå vänligt. Hela dagen oroade hon sig för hur meddelandet skulle tas emot av killen. Hade hon varit tillräcklig snäll och ursäktande i meddelandet? Hoppades att han inte skulle bli ledsen. Tänk om han blev det ändå?
På kvällen kom svaret. Han skrev bara ett ”Okej men då vet jag. Ha det så bra så hörs vi!”. Syrran pustade ut. Inga känslostormar (hon har fått nog av den varan från desperata nätraggare) och inga okvädesord. Lugn, frid och fröjd. Inga sårade känslor eller bönande och bedjande om att få en chans. Ingen anledning till dåligt samvete.
Morgonen därpå plingade det till i datorn och hon fick meddelande från killen, som undrade vad hon gjorde? Hon svarade att hon var trött och slappade i största allmänhet. Han svarade att han hoppades hon skulle vara piggare till deras dejt samma kväll….
Syrran trillade av soffan i rena chocken! Hon hade ju för tusan dumpat honom och avbokat dejten.
”Fick du inte mitt meddelande?” skrev hon nervöst. Hon visste ju att han hade fått det eftersom han redan svarat på det. men hon var ju tvungen att fråga för att säga nånting och samtidigt försöka reda ut var i logikkedjan killen slog en vurpa?
Jo han hade fått meddelandet sa han. Sen skrev han inget mer.
Syrran började ryka av frustration. Hon frågade om han inte förstått att hon avbokat alltihop?
Svaret dröjde länge.
”Jo det kanske ringer en klocka…eller näeee, jag vet inte. Jag kommer inte ihåg..”
WHAT!? Glömmer man bort att man blivit dumpad?
Syrran hoppade jämfota av ilska och när hon dumpade killen för andra gången så var det inte riktigt lika finkänsligt eller med poetiska omskrivningar. ”Ingen kvinna ska behöva dumpa en man två gånger innan han fattar. Sånt är rena tortyren när man spenderat evigheter på att lägga upp snacket redan vid första dumpningen” sa hon.
Jag tror hon kommer avböja alla dejterbjudanden på nätet under lång tid framöver.
Skrivet av Sachiko, februari 16, 2010, at 6:05 e m
Telebolaget 3 är minst sagt struliga. Jag köpte en dator på avbetalning och teckande mobilt bredband med dem för drygt ett och ett halvt år sedan. Det mobila bedbandet fungerade inte och kunde ligga nere i flera dagar i sträck. Detta hände 2-3 gånger per månad och jag felanmälde väl kanske 20-25 ggr. Till slut så reklamerade jag och bredbandet sades upp. Då ville inte 3 längre att jag skulle få avbetala på datorn enligt kontrakt utan ville att jag skulle betala in hela restbeloppet.
Naturligtvis vägrade jag och hänvisade till kontraktet. De sade då att de skulle dela upp betalningen på 3 månader, alltså 1200 kr per månad. Jag sade att jag tänkte fortsätta betala 300 kr i månaden enligt avtal, inget annat.
Detta gick till slut Hanna på reklamationen med på. Dock fortsatte man skicka fakturor på bredbandet! Jag vägrade betala eftersom bredbandet var uppsagt och avstängt. Jag har spenderat timmar i telefon med 3:s kundtjänst men ingen verkade kunna göra något åt saken.
Sedan kom inkassobreven….
Jag kontaktade reklamtionsavdelningen igen och ville bli kontaktad av chefen, för nu hade jag fått nog. Han säger då att jag inte ska betala för bredbandet men däremot ska jag betala datorn på 3 månader annars tar de tillbaka datorn. Rättare sagt, jag ska bekosta och ombesörja att skicka datorn till dem.
Ingenting om jag ens ska få tillbaka de pengar jag redan betalat på datorn. Ingenting om all den tid jag lagt på reklamtion, felanmälan och strul. Plötsligt gäller inte ens det skriftliga löfte jag fick om att fortsätta betala 300 kr per månad på datorn.
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Senaste kommentarerna