Sashas inferno

Tji fick jag om jag trodde jag kunde ta igen förlorad sömn! Trots sömntabletter och öronproppar vaknade jag till ett inferno och trodde att katten slagit alla rekord och nu var i färd med att demolera byggnaden. Det visade sig att någon brutit fysikens alla lagar genom att rulla in en skylift genom den smala porten och nu bankades det is från taket. Jag vaknade alltså hoppande i sängen, för varje slag med släggan, och med en skäggig man som stirrade på mig genom sovrumsfönstret. Ytterligare en gubbe stod på gårdsplanen och verkade inte göra mer än att luta sig mot tvättstugedörren. Jämn arbetsfördelning.
Jag vet inte vad ni tycker , men för mig är det inte är en idealisk början på dagen att först bli utstirrad (privacy please!) och sedan tvingas fortsätta bära öronpropparna därför att bankandet är så högt att det slår lock för öronen.
Förmiddagen fortsatte i samma stil och dessutom hade jag tiotalet mail från polare som inte reder ut sina datorproblem. Tröttsamt! Det var här jag insåg att man förvisso alltid har ett val, men det ofta står mellan pest eller kolera. Ska jag hjälpa dem med datorerna kommer jag bara bli på dåligt humör…och hjälper jag dem inte med datorerna blir de på dåligt humör.
Efter moget övervägande fick det bli det sista. Jag skyllde på att jag inte hade tid.
Underbart! Nu har skyliften flyttat ut på gatan och dunsarna får bilarna att vibera så larmen drar igång. Som sagt; inferno…