Stan stinker igen

Vi håller på och bakar tekakor á la Sachiko och jag hoppas inte degen är för torr. Såg ut att vara på gränsen.

Vi var i Linköping idag och det verkar som om man har sportlov även i de regionerna. Fjortisarna hängde på stan utan syfte eller mål och drev i flock mellan butikerna. Medelåldern i gruppen, i år räknat, var 14. I illvillighet och cynism 120.  En av ungdomarna slängde en isbit på Micke och han blev vansinnig men gjorde inte utfall. Istället mumlade han om den ”flottiga kanaljen” och jag tackade övre makter för att han inte sade det där högt så ligisten hörde. Jag tror inte killenvet vad  en kanalje är.

Micke var tvungen att göra ett ärende innan han släppte av oss och vi blev därför stående i hamnen i Norrköping en bra stund. Hur bekväma bilsätena än var så ville jag sträcka på benen och gick ut och såg mig omkring. Det var nästan helt tomt och öde och den enda levande själen var en man som målade namnet ”Lotsen” på en båt. Jag lutade mig mot en virkestrave och tittade på, nyfiken på om mannen skulle upptäcka att han glömt E:et i Lotsen, innan det var försent?

Plötsligt kom stanken av melassfabrik in över staden igen. Det hände inatt med och vi höll på att kvävas av odörerna. Det luktar så obeskrivligt illa och jag fick linda halsduken över näsan och munnen för att slippa känna. Till och med måsarna flydde fältet och när Micke äntligen kom ut från verkstaden han besökt blev han grönvit i ansiktet. Vi kastade oss in i bilen och precis när vi drog igen dörrarna hörde vi den målande mannen vråla ”Jävlar i helvete!”.