Yra hönan

En minst sagt splittrad kväll som började med en tvåtimmars tupplur då jag satte mig själv i yrvaken skräck genom att snarka. Väldigt högt!
Därefter kollade jag alla polares bloggar och kunde konstatera goda nyheter för Jonna och Mackan som väntar en liten igen (jippi!!) och dåliga nyheter för Ed som fått ekonomin raserad. Det sistnämnda gjorde mig ledsen och medkännade så jag byggde snabbt en hemsida åt honom där alla hans fans kan skicka donationer. Trots allt så hjälper han tusentals människor gratis varje månad och jag vet att folk vill donera, det har mest varit en fråga om hur? Nu är det löst. Hoppas att han får in lite kulor.
Påbörjade en målning och avbröt för kaffe. På något sätt fastnade jag i papperssorterande och fick sedan den briljanta idén att inte göra klart utan istället läsa en bok samtidigt som jag kollade film. Struktur står på inköpslistan.
Efter onsdagens snöstorm så låg Tre’s mobilnät nere i Norrköping, Äggskallebyn och på Gotland och idag påstår de att de fått ordning på tekniken. Det är bara det att det inte funkar. Tre uppmanar nu sina kunder att gå och skaffa nytt simkort i Tre-butiken. Suck! Får göra det imorgon då. Själv begriper jag inte kopplingen med trasig mast kontra simkort, men jag har å andra sidan inte betalt för att fatta nåt så….
Det har smält på taken idag. Snön är tung, blöt och byggnader hotar att kollapsa. Över hela staden har man sett skyliftar och gubbar som skyfflat slask på taken. Nere i hamnen var det febril aktivitet på de byggnader vars tak består av enbart tunn korrugerad plåt. När en gubbe ropade att taket höll på att implodera uppstod det där säregna gruffandet, svärandet och bökandet som bara kan åstadkommas när tio personer samtidigt försöker ta sig ner för en och samma stege.
Taket rasade inte in men gubbarna tog tillfället i akt att inta en förstulen kopp kaffe och sedan starta snöbollskrig. Dessvärre träffades jag och min kamera. Det är nog därför alla bilder jag tog idag blev helt misslyckade.
Skönt att ha nåt att skylla på.
Jag traskade hemåt utan att egentligen ha fotograferat något alls. Det var då jag fick syn på ett djur som jag är övertygad om är helt okänt för vetenskapsmän, genforskare och till och med kebabtillverkare. Det var större än en sork, mindre än en bäver och det var helt svart. Djuret klättrade omkring på ett lastfartyg från något land som använder det kyrilliska alfabetet. Med tanke på storleken på djurets hörntänder beslutade jag mig för att inte undersöka saken närmare. Mitt horoskop sa nämligen att det var en dålig dag att ta risker.