|
|
mars 3, 2010, at 9:46 e m Skrivet av Sachiko, mars 3, 2010, at 9:46 e m 
Har tröttnat på gubberiet i allmänhet och blev just aktiv medlem i Feministiskt Initiativ. Det är väl mest kvinnofriden jag är engagerad i och det jag kommer fokusera på. Men detta kommer inte bli någon politikerblogg. Så engagerad är jag inte.
Vill bara få till en ändring i vissa sakfrågor. Lyckas jag inte så har jag åtminstone tagit ställning.
Nu har katten tagit PMS till nya höjder och bosatt sig i ”tuben” i klädkammaren där vi förvarar vantar, mössor osv. Nåde den som kommer i närheten!
Det är klor och fräs för hela slanten, men jag fick några roliga bilder i alla fall.
Hon brukar inte vara ilsken i vanliga fall, men hon har väl rätt att ha en dålig dag som alla andra.
Dottern vill starta en egen proffsblogg. Hujedamig!
Nu är den här tanten trött och kommer krypa till kojs.
Pöss!
mars 3, 2010, at 2:58 e m Skrivet av Sachiko, mars 3, 2010, at 2:58 e m Jag skulle försöka boka tid för intervju med en småföretagare från Norrköping. Vi kan kalla honom Bengt. Det visade sig att han pensionerat sig och var på väg till Nepal med hustrun (på tisdag åker de). Jag vet inte hur det kom sig men vi hamnade i samtal som varade i en och en halv timme och under den tiden hann vi avverka reseberättelser, politik och allmän livsåskådning.
Bengt berättade att hans son precis är i startgroparna att öppna en resebyrå med fokus på äventyr i Nepal. Man kommer i närkontakt med byarna och miljöerna och bor bland befolkningen och lever enlig deras traditioner.
Bengt har varit i Nepal förut och hälsat på sina fadderbarn som bor i en liten by mitt ute i ingenstans. Han berättade att där fanns inga cyklar, mopeder eller ens åsna med kärra. Man får vackert ta apostlahästarna dit man ska.
Det lilla flygplanet, med rum för 19 personer, landade på en hyfsat platt höglandsplatå och därifrån fick de vandra till byn. Det tog 4,5 timmar och då hade de dessutom packningen att släpa på.
Det kom inte som någon chock för dem, de visste vad de gav sig in på redan från början.
Upp för bergen och ned dalgångarna om och om igen.
Det blev vadande genom bäckar och floder och det var ingen mening med att ens ta på sig vandringskängorna eftersom de skulle blivit förstörda av allt vatten.
Efter sitt besök hos fadderbarnen och deras familj var det vandring tillbaka till ”flygplatsen” som gällde. I de här trakterna av Nepal finns alltså inga transportmedel och det enda befolkningen sett i transportväg är helikoptrar och flygplan. Underifrån.
De kom till platån som utgjorde start- och landningbanan, i tid. Problemet var bara att flyget var inställt. Detta framgick klart och tydligt när planet helt enkelt inte dök upp. Bengt och hustrun ville inte vandra tillbaka hela vägen utan lyckades bli inkvarterade hos en gurkasoldat och hans familj. De verkar vara ett par som anpassar sig till varje ny sitution, utan att knota.
Glöm mobiltelefoner och kommunikation. Det finns inga tablåer eller rullande scheman. Man måste vara beredd på väntan eller inställda turer om man ger sig ut på äventyr. Man måste också ha en postiv attityd.
Efter ett par dagar (eftersom planet fortfarande inte dök upp) bestämde paret sig för att ta sig till Katmandu på annat sätt.
Det blev en del vandring och en bit fick de åka lastbilsflak på en torr flodbädd som bestod av sten, sten och åter sten. Det blev en timmes skakig och bullrig resa innan de fick ta bussen i 13 timmar.
På Katmandus flygplats visade det sig att dagens flyg var inställt, men däremot gick gårdagens flyg. Haha! Bengt och hustrun lyckades få platser. Rena bondturen!
Nu ska de åka tillbaka dit igen (!), fast den här gången för att testa sonens reseprogram i fem veckor. Bengt börjar närma sig de 70 men verkar, av allt att döma, inte ha några planer på att slå sig till ro.
Jag hoppas de får en trevlig resa.
mars 3, 2010, at 1:01 e m Skrivet av Sachiko, mars 3, 2010, at 1:01 e m I min jakt på nytt jobb har jag kollat runt bland Norrköpingsföretagen och upptäckt att det finns så många små företag som man inte tänker på eller refleketerar över. Små företag som trots ekonomiska kriser överlever och arbetar i det tysta. Alla arbetsplatser och varje anställd har sin egen berättelse och sina egna rutiner.
Jag blir nyfiken på hur det dagliga arbetet ser ut och vad som är roligast och mest givande med just det arbetet eller den arbetsplatsen? Vilka roliga ankedoter har de anstälda att berätta? Vilken var den värsta arbetsdagen och vad hände?
Har bokat tid för reportage hos två småföretag och ska sätta igång med det imorgon bitti. Det komme ge utrymme för massor av fotografering! Me like!
Jag hoppas ni kommer att gilla det.
Företagare: Om ni vill att jag ska komma och göra reportage på ditt företag är det bara att kontakta mig.
mars 3, 2010, at 12:16 e m Skrivet av Sachiko, mars 3, 2010, at 12:16 e m Den 11 februari skrev a-kassan till mig att jag behövde komplettera min ansökan med ett papper och jag fyllde i och skickade in det samma dag. Jag visste att det var bråttom eftersom jag formellt sett redan var arbetslös sedan den 8:e.
De 16 februari fick jag välkomstbrevet från kassan och en räkning på a-kasseavgiften på 410 kr. Avgiften var visserligen för hög men det stod i brevet att man skulle åtgärda detta i efterhand om man debiterat fel. Inget att bråka om alltså. Jag betalade och var tacksam för att allt var klart.
Idag fick jag ett nytt brev där det står att jag fått avslag på inträdesansökan eftersom man inte fått kompletterande uppgifterna. Det har de ju visst fått!
Och varför bli jag först medlem och får betala avgiften och sedan är jag plötsligt inte medlem längre?!
Naturligtvis har jag försökt ringa dem men de stänger klockan 12.00 och telefonköerna är fulla så man hamnar inte ens i kö utan får ”försöka senare”. Jag har mailat dem men än så länge får jag bara ett autosvar om att de svarar inom 5 dagar. Vilken service…
Det här börjar kännas som en upprepning av händelserna 2007. Det har blivit fel någonstans och jag kan inte få tag på någon för att rätta till det. Ska jag ta kontakt med socialen för att försöka få bidrag? Du store tid! Jag vet ju hur det var förra gången då jag gick i ett år utan inkomst och inte fick hjälp av socialen och till slut blev hemlös. Ska detta upprepas nu?
Jag är skakis, minst sagt.
mars 3, 2010, at 8:42 f m Skrivet av Sachiko, mars 3, 2010, at 8:42 f m Läser på forumet och mumsar frukostmacka. 
Grälet hann börja redan innan vi ens haft ett konstituerande möte. Jag pratar givetvis om teknikfolket jag ”umgås” med. Frågan om huruvida vi ska hålla till i Linköping eller Norrköping har blivit en het potatis som jag inte vill ta i. Jag intalar mig själv hela tiden att hålla klaffen och inte yttra mig i ifrågan, även om jag har en klar ståndpunkt. Jag vill hålla till i Norrköping eftersom jag inte har bil för att åka till Linköping. Rent egoistiska skäl, med andra ord. Å andra sidan är egoism ett måste i dessa kretsar där missunsamhet är en merit och avundsjuka är medfött. Visserligen blir en medlem gratulerad om denne fått stipendie eller gjort något litet genombrott på vetenskap- eller teknikfronten, men lyssnar man noga hör man gnisslande tänder och mutter.
Den lilla elitklicken drömmer alla om genombrott och erkännande i någon form. Jag tillhör definitivt inte den klicken och kommer aldrig begripa en bråkdel av vad de andra håller på med, men jag uppskattar att vara omgiven av riktigt skarpa hjärnor. Den smartaste av dem alla är Admin (helt otroligt, jag vet ju faktiskt inte vad han heter egentligen) och han är också den enda i klicken som skiter fullständigt i om han blir känd eller blir prisbelönt. Han vet att han är en av de bästa i Europa på det han gör och det räcker för honom. Han jobbar så mycket han behöver för att tjäna till brödfödan (ett par timmar i veckan) och sen varvar han programmering och forumet med World of Warcraft.
Och så rullar hans tillvaro på.
Jag har inte helt fattat varför vi ska ha en lokal att vara i? I synnerhet som medlemmarna har så vitt skilda intressen och nischer. Det enda vi har gemensamt är att vi använder datorer i arbetet, i någon form.
Vad ska biokemister, fysiker, matematiker, biologer och programmerare göra instängda i en liten lokal? Är det något galet experiment på gång?
Vilka intressekonfliketer kommer att uppstå? Kommer biolkemisterna odla bakteriedysenteriodlingar i espressomaskinen?
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna