Jag var tvungen att ge mig ned på stan och kunde konstatera att islagret på trottoarerna fortfarande är decimetertjockt och att man inte ska ge sig ut om man är benskör.  Utanför S’m's Krog (eftersom A-et i Sam’s verkar trillat bort) var det två kvinnor som låg i en hög av påsar och svordomar.  Varför i jösse namn ta på sig högklackat när man borde haft skridskor?
Jag hjälpte dem upp och såg i ögonvrån en man närma med en skrivplatta och den där äckliga slickade stekarfrisyren. Han utstrålade bilförsäljare, stockholmare och religiös fanatiker på en och samma gång. 
Han kom fram till mig samtidigt som kvinnorna linkade bort med sina knöliga påsar och tilltufsade frisyrer.
”Idag är din lyckodag!” sa han och flinade upp. Mitt humör sjönk genast.  Om någon säger att det är min lyckodag och ger mig ett varggrin av det där slaget så laddar jag för en rallarsving redan från början. Om någon säger att det är min lyckodag vet jag bergsäkert att jag kommer få fullt sjå att mota bort den personen och det värdelösa erbjudande han har att komma med. Det slår aldrig fel.
”Nu har du en chans att sänka dina försäkringskostnader och få en iPhone på köp….” började han men avbröt sig häftigt när det började regna fisk.  Sardiner på burk i det här fallet.  Burken landade precis framför hans välputsade skor. Vi bligade upp mot skyn med kunde inte se varifrån burken kommit.
”Vad i…?” sa han och kom sedan ihåg att hade försäljarimagen att tänka på. ”Jo, som sagt.. nu har du chans att…”
Då kom en burk till och den här gången missade den hans axeln med en knapp centimeter. Vi flydde åt varsitt håll! Jag ställde mig i ett portvalv och tog en snus för att lugna ner mig. Räddad! Undan både stekare och sardinburkar. 

Uträttade mitt ärende och gick hem.  Snabbt!
Det är tydligen en sån dag idag då man ska hålla sig så passiv som möjligt. Osannolika saker är i görningen.