|
|
mars 11, 2010, at 4:28 e m Skrivet av Sachiko, mars 11, 2010, at 4:28 e m Men är det inte helt jävla underbart?! När jag kånkade på tvättkorg + stor IKEA-påse med tvätt över axeln och var helt oförberedd, så kom den förbannade dörrförsäljaren (han som satte i foten i dörren och ville kränga en äcklig begagnad matta för ett halvår sen) och hoppade på mig i trapphuset. Jag stod vid hissen och väntade. Försök springa undan med en tvättkorg, så får ni själva se hur lätt det är.
Trodde karlen lärt sig sin läxa efter den gången är jag vräkte hans matta utför trappan. Förra gången stack han in mattan innanför dörren och krävde pengar fast jag sa att jag inte ville köpa den. Han kom dessutom tillbaka flera ggr den dagen.
Den här gången hade han två tavlor under armen och stoppade ner en av dem i IKEA-påsen, min IKEA-påse, och ville sen ha pengar. Jag sa åt honom att ta bort den genast (hade ju armarna upptagna med att bära korgen). Han vägrade och sa åt mig att ge honom en femhundring. Jag sa åt honom att han verkade klent bemedlad i skallen och återigen att han skulle ta bort tavlan. Då tog han i mig. Hans hand på min rygg!
Om det är något jag inte tolererar så är det främmande karlar som tar i mig. Den karl som lägger så mycket som en finger på mig, kommer garanterat få en jävligt dålig dag. Ibland får han även svälja ett dussin gånger för att pungkulorna ska ramla tillbaka på plats.
Jag tappade besinningen. Fullständigt! Släppte tvätten och slet ur tavlan ur påsen och smackade den i bröstet på honom. Han ramlade baklänges och jag sa åt honom att dra åt helvete med sin skit och aldrig visa sig här igen. Hunden Sacke började skälla inne i portis lägenhet.
Försäljaren reste sig och skrek att han skulle anmäla mig för misshandel. Be my guest! Jag orkade inte lyssna på fanskapet utan högg honom i jackan och kastade ut honom på gården. Med tavlor och allt.
Än sitter smedmusklerna där de ska.
Om det blir som förra gången så kommer försäljaren tillbaka om en timme.
Jag har nu mina kängor med stålhättor på mig.
Arg.
mars 11, 2010, at 3:28 e m Skrivet av Sachiko, mars 11, 2010, at 3:28 e m Jag har bokat tvättstugan i 2 dagar i sträck. Jag tror ingen misstycker för det verkar som om alla tvättar i lägenheten nu under vintern. Jag bestämde mig för att använda den gemensamma tvättstugan efter att ha fått en elräkning som var dubbelt så dyr som vanligt och dessutom behöver jag tvätta i stort sett alla textilier i hela hemmet. Funderar allvarligt på att klippa av mig håret eftersom jag hårar ner lika mycket som katten och alla tyger blir ryamattor. Bläh!
Medan jag stod och väntade på att centrifugeringen skulle bli klar kom en av de nya grannarna ner på gården för att röka (hon röker som en bortsbindare och pratar alltid i mobilen under tiden). I början av dagen hade jag ingenting emot att vistas på gården samtidigt som henne, nåja jag var ju inne i tvättstugan men man hör ändå allt som försiggår på gården. Nu, 5 timmar senare, börjar det bli väldigt irriterande eftersom dels hennes bolmande förpestar hela tvättstugan och dels så håller hon en öronbedövande hysterisk ton i mobilen då hon ringer runt till sina vänninnor för att berätta hur dum, korkad, elak och hemsk hennes sambo är.
Jag tippar att det samboförhållandet kommer spricka inom kort. Ganska komiskt med tanke på att hon flyttade in till honom för tre-fyra veckor sedan. Den första veckan hade de högljutt vuxenmys för öppna fönster varje kväll och nu har de storartade gräl varje kväll istället. Glaskrossning och dörrsmällande är obligatoriskt.
Den kärleken…
mars 11, 2010, at 12:01 e m Skrivet av Sachiko, mars 11, 2010, at 12:01 e m Jag håller på och redigerar en hypnoterapivideo åt min kompis. Problemet är att jag numera är så mottaglig för hypnosen att jag håller på att somna medan jag redigerar. Jag fann mig själv sitta med tom blick och halvöppen mun och bara glo, halvvägs genom videon. Detta är helt klart vad jag kallar för ett moment 22. Hur ska jag kunna redigera när jag är i trance och helt väck?
Å andra sidan kan jag inte klaga på att det blir tråkigt, man sitter ju i en slags euforisk lugn trance och småler hela tiden. Om jag hade ett jobb där jag gjorde sånt här på heltid skulle jag förmodligen vara den mest medgörliga och glada anställda man haft. Helt okaraktäristiskt, med andra ord.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna