Efter 4 timmars paddlande i 1400-talets Venedig, men en hord arga stadsvakter efter mig har jag beslutat för att ta kväll. 

Har inte haft lust med någonting vettigt alls. Varje dag känns som en transportsträcka till nästa möte med Arbetsförmedlingen, vilket är i stort sett varannan dag. Ändå tycker jag de sköter sig nu när allt strul är avklarat och jag har bra folk som backar upp och hjälper till.  Det är första gången jag känt något positivt med AF.

Blippar mellan kanalerna.

Petra Medes show har dragit igång och det verkar vara en enda lång räcka av trams och flams och lågintelligent humor. Blipp. Bort med den.

Kollar istället Boston Tea Party och nu ska idioterna köra ut sin bil på en flotte som de redan orsakat kalabalik med;  4 st trafikbåtsförseningar då flotten blockerade all inkommande trafik.
Vi kan konstatera att man tydligen kan göra TV av precis vad som helst.

Nu krossas det glas i köket så bäst jag går och kollar vad som händer…