Fem saker som är vackra just nu:

- Solen som glittrar i vattnet
- Tulpaner
- Färgglada fjädrar i påskriset
- Människors leenden när solen tittar fram
- Staden när man sopat av trottarerna

Fem saker som gör mig glad just nu:

- Idas sommarvisa (tårögd)
- Sjunde boken i Saga Borgs serie om Siri
- Fågelboet i trädet utanför
- Att jag sover om nätterna
- Att det fortfarande finns hopp

Inte för att jag har någon större lust med utomhusaktiviteter men att jag är helt låst och inte kan gå ut alls går mig på nerverna.  Kan inte ens gå och handla (och shampoo har vi trängande behov av) eftersom någon måste vakta dottern dygnet runt så hon inte sticker. Detta är nackdelen med att vara ensamstående.

Stämningen i hemmet är allt annat än god och jag har blivit kallad att från ”jävla idiot” till könsord. Orkar knappt bry mig längre och ännu mindre bli arg. Jag är tyst och säger ingenting. Det finns begränsat med energi även i mig och jag har gjort slut på reserverna nu. Orkar inte bli uppröd, orkar inte bli ledsen. Jag bara är.
Ändå vet jag att det sannolikt kommer bli mångfalt värre innan det vänder.

Funderade på att gå till affären och låsa med sjutillhållarlåset så hon inte kan rymma. Men tänk om det börjar brinna? Eller om en annan nödsituation uppstår? Mycket kan hända på en kvart. Dessutom får jag inte släppa henne ur sikte enligt terapeuten.
Så jag sitter här.

Två elever har försvunnit från dotterns skola vid två tillfällen under loppet av 5 dagar. Skolan kontaktade inte föräldrarna och inga andra åtgärder vidtogs heller.  Föräldrarna upptäckte själv att deras barn inte var i skolan.
Jag pratade med chefen för skolan som tycker att de har ”ett bra och fungerande system”. Jag är då av en annan åsikt.
Det vore skillnad om skolan inte gick ut med sådan information som får föräldrarna att tro att de har resurser och kompetens att se efter eleverna, men nu har de invaggat oss föräldrar i tron om att de faktiskt kan hantera sådana här saker.  Det råder upprorsstämning bland föräldrarna, milt uttryckt.

Det är en strålande vårsol och fågelkvitter som ljuder in genom fönstret. Det spritter i benen av danslust och mitt begär att göra några krumsprång, som en yster kalv på grönebete, ökar för varje timme.  Kan snart inte hålla tillbaka längre. Hörde att det ska bli sämre väder så jag får väl passa på att ge mig ut och fånga en soltråle innan regn och snö förpestar tillvaron igen.  Lika bra att ta med kameran och förbereda Veckans And. Två flugor i en smäll.

Promenad och foto på samma gång. Ibland är jag så effektiv att jag blir förvånad själv.

Karlar duger ingenting till

Inte någonstans i evolutionens historia har spädbarn lämnats till hanars vård.Det finns inget hos en man som är anpassat till att ta hand om små barn under ett år. Deras röster är mörkare och skrämmer barnen, deras händer är som dasslock och fingertopparna har ingen känslighet.  Män är rent livsfarliga för spädbarn och det är männens fel att olyckor på barn under 3 år ökat i hemmet och männen begriper inte själv hur farliga och inkompetenta de är.

Ja det var vad Eva Sternberg sa på TV4-nyheterna idag. Jag tror jag skrattar på mig.  Det är lika idiotiskt som reklamfilmerna för rengöringsmedel där det alltid är en kvinna som sköter städningen.  Och OM en man skulle förekomma i en reklamfilm med städ- eller tvättartiklar så är det enbart för att han ska klanta till det och få hjälp av produkten.  Ja det vet vi ju alla att män inte duger nåt till i hemmet, eller?
Dessa förbannade könsstereotyper får mig att må illa.
Jag tror  dock att den här sjuksköterskan slår nya rekord.

Storsajter kraschar på löpande band

YouTube krashade tidigare idag och det var ett felmeddelande som visades för  alla besökare över hela världen. Sajten kom igång senare och Google vill inte uttala sig om vad som hände. Nu har TV4:s och Nyhetskanalens hemsida kraschat och kan inte nås.
En slump?

Sitter och väntar på besök och de verkar bli försenade. Sånt gillar vi inte.  Är skittrött och vill gå och slänga mig på soffan och slappa resten av kvällen men men….

Att komma försent är att slösa med andras tid som om det vore ens egen, heter det. Av princip väntar jag aldrig mer än en kvart på någon, i synnerhet om inte personen ringer och talar om att han/hon är försenad. Då går jag hem eller hittar på nåt annat.
 Den här gången är det ju inte riktigt så enkelt eftersom de här personerna ska komma hem till mig och jag har knappast lust att ge mig iväg ut bara för att poängtera min ståndpunkt. 
Dottern är också sur över förseningen, hon hade nämligen städat sitt rum för att vi skulle få besök.  Och sånt gör man ju inte utan särskild anledning. Hehe!