Mitt kusinbarn fyller 5 år. Stora killen! Han har redan haft kalaset dock. Jag satt och tänke lite på hur snabbt han vuxit och hur mina egna kalas var.
Jag minns särskilt ett, med fasa. Psykofarsan satte igång och söp och var lagom packad när alla mina kompisar dök upp med presenter och ”Ja må hon leva”. Morsan hade lagt ner möda på att fixa fint men jag var sur och orolig och gick med en klump i magen och önskade att alla skulle gå hem. Jag ville inte att de skulle se när farsan senare gick bärsärkagång (för det gjorde han ju alltid) och började spöa upp morsan, slå sönder hemmet och hålla oss alla vakna i en blodröd skräck hela natten.
Så jag var otrevlig och sur. Kalaset var helt misslyckat och alla gick. Morsan var skitförbannad efteråt. Jag var sönderstressad och jag minns att jag tänkte att det var den mest ruttna födelsedagen i historien. Men jag var glad att alla kompisar var ute ur huset när farsan värmde upp knytnävarna.
Två månader senare hade jag slutat kalla honom för pappa och börjat kalla honom för Svinet. Det var efter att han läxade upp mig med läderskärpet som snärtade så fint i mitt ansikte. Naturligtvis med metallspännet i änden. Det visslade om skärpet när det ven genom luften. Pricksäker var fanskapet också.
Jag rymde med svidande panna och kinder och var borta hela den natten.
Det var ungefär i den vevan jag började inse vad skillnaden är mellan avsky och hat.
Jag var elva år.
Jag avskyr när man stoppar in en snus och upptäcker att man bakat in ett långt hårstrå i det. Vad som händer när man drar i hårestrået kan ni säkert räkna ut.
Idag har jag sett den, förmodligen, fetaste hunden i norra Europa. Lexie, en golden på 7 år, var så rund att benen knappt stack ut genom hullet. När hon lade sig ner och rullade så kunde hon knappt ta sig upp. Stackars vovven! Hon ville leka med Panda (som virvlade runt som en yster galning och gläftste för att få Lexie med i leken) men benen bar inte och hon kunde bara stappla lite grand. Det gjorde ont i själen att se.
Om jag ser Lexie igen ska jag försöka ta en bild så ni får se själva. Ja det vill säga om inte hundstackarn hinner dö av en hjärtattack innan dess.
Även om man älskar sin vovve och vill ge den godbitar så måste det väl finnas gränser?
Panda är lite för rund också men jag tycker mig se att hon får bättre kondis för varje dag för hon orkar apportera mer och ta längre och längre promenader. Snart kommer hon vara så vältränad och smidig att hon blir utnämnd till Norrköpings Pudding. Hehe!
När jag gick upp strax efter 6 så vägrade Panda gå upp. Hon är lite morgontrött, sötisen. Efter en halvtimme masade hon sig motvilligt ut i hallen men var inte intresserad av frukost utan ville bara fortsätta sova. Jag tror allt rännande efter bollen igår tog på krafterna. Inte ens katten är tillräckligt intressant för att avbryta sovmorgonen.
De närmar sig varandra lite för varje dag som går och jag tror de kommer bli vänner inom en vecka eller två.
Vid vår nattliga promenad igår såg jag Gunborg stå och skälla ut 3 st emo-liknande ungdomar. Jag vet inte vad de hade gjort för att få ovett men de verkade uppskrämda. Undra på! Inte heller vet jag vad Gunborg, gamla människan, gjorde ute vid halv tolv en måndagskväll? Har en känsla av att hon startat ett en-mans-medborgargarde och rensar upp bland buset på gatorna. Skulle inte bli det minsta förvånad om jag inom kort ser någon buse ligga bakbunden över hennes rullator medan hon med raska och bestämda steg släpar med dem till polisen.
Nu verkar Panda ha vaknat till och vara redo för frukost och morgonprommis.
Har varit och fikat med L och njutit av solen som visserligen ligger bakom tunna moln men på nåt sätt verkar skina till och med starkare. Panda lyckades charma till sig en gratis bulle och nu vet jag att hennes mage blir uppblåst av sådant. Måste snart skaffa gasmask.
Det vore inte fullt så illa om hon låg i köket, men nej då..hon ligger under mitt skrivbord så att jag hamnar mitt i … ångorna. Det är nu jag skulle villa lägga ut den där smajlisen som är grön i ansiktet av illamående.
Not very ladylike! Hahaha!
Jag vet inte hur mycket mer jag pallar med idag. Har tagit febernedsättande men det känns som om jag brinner upp inifrån.
På vår innergård frodas det för fullt. Portis har gjort nya fina rabatter med blommor och buskar, vilka Panda tyckte hon genast skulle gräva upp. Det är hett på gården eftersom det är som en gryta ditt vinden inte når. Jag tror att om det är något ställe man skulle kunna odla söderländska träd på så är det just här. Hur coolt vore det inte med ett apelsinträd? Eller oliver? Eller sådan där härlig bougainvillea som växer i enorma röda/blåa/lila/gula/vita/orangea kaskader i södra Europa?
Jag gick bara 8200 steg igår p g a förkylningen och idag blir det nog inte mer än så heller, för ett järnband verkar ha lagt sig över pannan och det trycker i bihålorna.
Om en timme ska jag till arbetsförmedlingen och ha såååå skojjigt.
Det positiva är att jag nu kan lämna hund och katt ensamma i lägenheten en stund utan att tredje världskriget utbryter.
Jag har ingen personvåg men jag tror jag gått ner något kilo till eller två. Brallorna sitter lösare (ve och fasa, kanske har de bara töjts ut?) och jag tycker att jag ser lite smalare ut i ansiktet. Vilket inte på något sätt betyder att jag ser smal ut. Förväxla inte de två.
När jag lutar mig framåt tar inte magen i lika mycket så att jag får andnöd. Måste våldgästa Micke och väga mig på hans våg.
Jag undrar hur mycket de tränar i Biggest Looser? Är det två timmar om dagen? Tre? Fyra? Hur hårt tränar de? Det lilla man får se på TV visar ju inte hela sanningen utan bara valda klipp. Men de tappar ju sanslöst mycket i vikt.
Jag äter fortfarande sötsaker och det kommer jag inte sluta med för då kommer jag bara få matnoja och göra allt mycket värre.
Kvällen näst sista promenad är avklarad. Hade egentligen inte tänkt gå så mycket eftersom jag inte vill fövärra förkylningen, men kvällen var så skön och stillsam och hyfsat varm (kan bero på att jag hade underställ i fleece också). Jag gillar söndagskvällar eftersom hela staden verkar ligga i dvala och trafiken lyser med sin frånvaro. Bara en och annan kundsökade taxi som irrar runt och några tomma spårvagnar som rasslar förbi.
Av samma anledning gillar jag att gå upp riktigt tidigt en sommarmorgon, när tidningsbuden går sina rundor och brödbilarna lastar från bagerierna. Folk hälsar fast de inte känner varandra. En slags märklig gemenskap i att vara uppe när alla andra sover.
Känns jätteskönt att börja få ordning på rutinerna och att jag har en anledning att komma ur sängen i tid och gå och lägga mig skapligt för att orka upp med tuppen. Inte heller blir jag sittande i alldeles för många timmar framför datorn.
Har inget att läsa eftersom jag lämnat tillbaka alla böcker till biblioteket. Hittade en historiebok som jag glömt att jag hade och som jag funderar på att plöja igenom Det enda problemet är att den är från min egen skoltid och därmed full av subjektiva sakfel. Vore roligare att läsa om de mindre smickrande historiska händelsena som högadeln och kyrkan censurerade. T ex sägs det att vi hade en självutnämnd kung på 1600-talet som inte omkrivs i historieböckerna. Mannen i fråga hade ridit upp på en bergstopp i åskovädret, stuckit en flagga i marken och utropat sig själv till kung. Han regerade i ungefär 20 sekunder. Dra lärdom av detta och bär inte stålhjälm när åskan går.
Inte fick han någon konungabegravning heller.
Förkylningen tilltar för varje timme. Bläh!
Youtube bråkar med mig och mina videoklipp tar timmar innan de bearbetas och när de väl är upplagda så har de tagit bort ljudet. *morr*
Ha! Bara för att jag började installera och skriva egen kod för att spela videos började plötsligt Youtube funka och godkänna ljudet. Är det inte typiskt? Ger mig tusa på att någon satt och räknade u hur lång tid det skulle ta innan jag tappade tålamodet. Haha!
Halsen bränner och svider och jag misstänker att en dunderförkylning är i antågande. Typiskt! Vill inte. Jag har massor av möten under den kommande veckan och det finns inte tid att vara sjuk. Men glad är jag ändå, vem kan bli annat när man vaknar och upptäcker att dottern ställt en present på mitt skrivbord. Älskade lilla unge!
Hon vill så gärna kunna hålla kopplet när vi är ute och går med Panda, men ännu är hon inte tillräckligt bestämd för att visa vem som bestämmer. Vi får öva, helt enkelt. Hon har styrkan att hålla emot om Panda rycker, men inte att säga ifrån med rösten.
Har upptäckt att det inte är någon bra idé att promenera Panda i stan en lördagsnatt. Fyllona, mörkret och ståhejet gör henne nervig och hon är lite för på sin vakt och säger ifrån när fyllon sparkar på ölburkar osv. Vi får förlägga nattkissen på ön istället.
Dagtid är hon bara vaksam mot andra hundar, som muckar, och struntar fullständigt i vad folk gör.
Sacke är likadan när det är mörkt ute, han blir morrig, skällig och vaksam och onödigt mycket på alerten. Dagtid är han också hur cool som helst.
Gårdagens steg, minus en promenad då jag glömde stegräknaren
Jag glömde ta på mig stegräknaren imorse och även under en av de kortare promenaderna igår men jag tror jag uppnådde målet på 12.000 steg igår. Vore jättekul om det visade sig att någon läsare också satsar hårt på att gå ner i vikt med stegräknare och delade med sig av sina erfarenheter. Ge dig tillkänna i sådant fall, så kan vi sporra varandra.
Vid sju – halv åtta, imorse var det varmt och soligt på ön och jag behövde inte ens ha jackan på mig. Sånt gillar vi!
En annan vovve var där och den hade en sådan där tratt runt huvudet. Stackars liten. Tratten var så stor att den skrapade i marken och verkade svår att hålla upp. Jag hade en schäfer en gång, Evita, som också var tvungen att ha tratt för att inte slicka på sina eksem på magen. Hon skämdes och vantrivdes så att det var rent plågsamt att se henne.
Dags att väcka upp dottern som har sovit sig igenom oväsendet när vi gick ut imorse (lyckligt ylande och gläfsande), kom hem (stök och bök i hallen) , och två bataljer mellan hund och katt (morr, fräs, yl och voff).
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
På vår innergård frodas det för fullt. Portis har gjort nya fina rabatter med blommor och buskar, vilka Panda tyckte hon genast skulle gräva upp. Det är hett på gården eftersom det är som en gryta ditt vinden inte når. Jag tror att om det är något ställe man skulle kunna odla söderländska träd på så är det just här. Hur coolt vore det inte med ett apelsinträd? Eller oliver? Eller sådan där härlig bougainvillea som växer i enorma röda/blåa/lila/gula/vita/orangea kaskader i södra Europa?
Senaste kommentarerna