|
|
september 1, 2010, at 6:19 e m Skrivet av Sachiko, september 1, 2010, at 6:19 e m När ni tittar på bilderna nedan så betänk att jag har legat i den blöta mossan bland sniglar, rådjurbajs, paddor, ilskna skogmyror och skalbaggar …allt för att ni ska få se lite svensk natur. Uppoffringarna vet inga gränser! 
september 1, 2010, at 3:09 e m Skrivet av Sachiko, september 1, 2010, at 3:09 e m ”> Man får passa på när det för en gångs skull inte spöregnar och jag dessutom hade halva dagen ledigt.
Jag åkte till Herstaberg och var väldigt glad att jag hade både jeans, hoodie samt ett vindställ, vantar och scarf på mig. Det kan vara svårt att tro men scooteråkande är iskallt just nu.
Nere vid marinan blev jag sugen på egen båt igen men jag har inte råd, även om jag har en nästan sprillans ny båtmotor kvar sen jag bodde i Regna.
Kanske om jag kommer över nån mindre tingest eller kanske en uppblåsbar….
Renoveringobjekt funkar ju det med för plasta och nåta är något jag kan.
Kanske till nästa sommar?
Jag måste också tillägga att träningen med hundarna gick kanonbra tills dumskallen dök upp och distraherade mig och hundarna. Bonzo gick fot i cirklar flera varav och klarade det galant fastän Panda och Accra gjorde sitt bästa för att vara ivägen mest hela tiden.
Bägge de stora vovvarna klarade att ligga kvar bredvid varandra (okopplade) och komma en och en på inkallning när jag ställt mig femton meter bort. Det går framåt. Panda har lite svårt för vem jag egentligen ropar på och hon vill gärna följa med fast det bara är Bonzo som ska gå.
Det är bara promenaderna som inte funkar med Accra. Hon triggar de stora hundarna att skälla på allt och alla. Normalt sett går de som två parhästar och bryr sig inte om andra hundar, bara när hon är med. Hur söt och go hon än är så funkar det helt enkelt inte.
september 1, 2010, at 1:52 e m Skrivet av Sachiko, september 1, 2010, at 1:52 e m Fuck vad förbannad jag är! Jag hade hundarna lösa längst bort på ön och tränade dem när en person som jag halvt kände för tio år sen kommer rakt emot oss fast han ser att hundarna är lösa, fast han inte känner hundarna, hundarna känner inte honom och fast han ser att hundarna ryker ihop. Tror han då att jag har vare sig tid eller lust att prata med honom? Tror han inte att jag har fullt upp med hundarna? Verkar det som en brajt idé att kliva fram till lössläppta hundar man inte känner?
Hur fan är man skapt i skallen om man knallar rakt in i träningen och ett hundslagsmål som okänd person? Inte många hästar i det stallet.
Det var det mest korkade jag sett på år och dagar.
Hundar som redan är upphetsade och irriterade blir ännu argare och nervösare om någon okänd helt plösligt dyker upp. Då kan det hända olyckor! Vi hade gett oss långt bort från allt folk just för att undvika detta för jag visste att det skulle bli gruff mellan de stora hundarna. Händer det en människa något är det jag som får betala kalaset och det har jag vekligen inte lust med. I synnerhet inte när jag vidtagit åtärder för att det inte ska kunna hända. Och så går det där dumhuvudet och……*svär så det osar*
Nu hände det som tur var inget men jag hoppas personen förstod att han inte är välkommen mer och nästa gång han får syn på mig och vill hälsa (med eller utan hundar), låt bli!!
Jag har inget till övers för dumskallar!
september 1, 2010, at 8:23 f m Skrivet av Sachiko, september 1, 2010, at 8:23 f m Det är en sån där soldisig morgon som man ofta hör talas om men nästan aldrig ser. Det enda som egentligen fattades var en tät markdimma och det skulle vara som taget ur en sagobok.
Kaffet smakar extra gott och även om jag fick knappt 4 timmars sömn så vill jag ändå ge mig ut och kräla i leran och plåta.
Ja fan, jag tror jag tar med en termos och sticker med en gång.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna