|
|
september 4, 2010, at 6:42 e m Skrivet av Sachiko, september 4, 2010, at 6:42 e m Vilken underbar dag det har varit. Jag kunde verkligen inte önskat bättre väder för min fototurné vid Abborreberg. Jag tog massor av bilder vid vattnet och stranden och i skogen men dem spar jag till lite senare. Nu fokuserar jag mest på byggnaderna och parken.
Jag hade kunnat sitta i timmar och dricka kaffe i solen, kanske läsa en bok eller blogga, men då hade det inte blivit några bilder. 
Jag hade inte en aning om att området var så himla stort. Även om halva Norrköpings befolkning skulle få för sig att ha picknick där så skulle det ändå finnas massor av ledig plats.
Om jag räknat rätt så borde solnedgången synas från stranden bakom stora huset, så dit måste jag åka nån kväll och plåta och tända en eld vid stora grillplatsen.
Tyvärr får ni bara se en bråkdel av området, men jag hoppas ni gillar det ni ser.
Måsta börja fixa för en spännande lördagskväll med hemlig dejt och på hemlig ort. Nej ingenting romantiskt, men eventuellt fotojobb på g. Blir en högst affärsmässig drink eller två.
september 4, 2010, at 1:43 e m Skrivet av Sachiko, september 4, 2010, at 1:43 e m Nu är det kaffepaus ute vid Abborreberg. Stället är i stort sett tomt och jag slipper störa folk med kameran. Har desperat försökt få med mig sällskap ut men alla verkar upptagna med sitt.
Nåja det är helt okej att njuta av utsikten ensam också. Plus att jag får allt kaffe för mig själv. 
september 4, 2010, at 12:05 e m Skrivet av Sachiko, september 4, 2010, at 12:05 e m ”>  Osminkad, nyvaken, skrynklig, rufsig, mjukiskläder och redo för att ge mig ut och fotografera. Det är nästan som om man skulle kunna ställa klockan efter hösten. I samma sekund som augusti övergick i september så började löven tappa färgen. Någon trädgeneral verkar ha basunerat ut:
”Mannar! Det är den fjärde september. Lövfällning …VERKSTÄLL!”
Jag har sovit riktigt gott inatt och det beror nog på att jag visste att jag fick sova hur länge som helst idag och inte hade några tider att passa. Detta utnyttjade jag till fullo och vid tjugo i elva slog jag upp mina blå och försökte väcka hunden. Hon bara knarrade och ville fortsätta sova.
Jag lockade och pockade med mat och promenad, men icke. Tills sist fick jag ta fram bollen. Det är som att trycka på atombombsknappen. När man väl utlöst den så gå det inte att stoppa och jag fick en promenad i rasande takt ner till ön med 40 kg skuttande mastodont runt benen.
Det blev bara fyra veckor med riktig sommar i år. I alla fall här i Norrköping, resten regnade bort. Var det likadant i övriga Svea Rike? Snacka om snuvad på konfekten.
Det känns som om det är sista rycket att göra alla de sakerna man skulle hunnit under sommaren men som man sköt på morgondagen. Okej jag kommer nog skippa det där sista doppet i sjön och troligen inte heller ligga i solstolen och läsa en hel dag. Men allt det andra.. om jag kommer på vad det var.. ska jag göra.
Frustration! Jag vill inte att det ska vara slut!
Apropå slut så håller ett gammalt ex på och skickar arga mail. Han inbillar sig att han är det enda exet i min historia och att jag skrivit om honom varje gång jag nämnt en föredetting. Vad tröttsamt det är med personer som ger sig själva alldeles för stor betydelse. Tänk om, tänk rätt!
Ja jag vet att det är för mycket begärt….
Nehej, dags att packa termosen och ta på understället.
Pöss!
september 4, 2010, at 12:57 f m Skrivet av Sachiko, september 4, 2010, at 12:57 f m Jomenvisstserrösåatte det här med sovandet gick ju jävligt bra. Pah!
Jag har försökt tråka ut mig själv till sömns genom att sitta på Facebook men inte ens det sömnpillret hjälpte.
Lite oroväckande är det att hela innerstan luktar brandrök och lukten tränger in i sovrummet. Jag hör dock inga sirener så antagligen är det någon entusiast som bestämt för att årets sista grillkväll sent ska glömmas. Ullared-Kjell ligger i lä, det kan jag garantera.
Hörde att den serien ska börja igen. Hurra! Leve 2010-talet där dumhet och förnedring säljer bättre än Nobelpristagaren i litteraturs böcker nånsin kommer att göra. Man blir mörkrädd.
Vilka förtorkade hjärnhalvor uppskattar Roast på Berns till exempel? Alla sitter spänt och hoppas på att nån ska gå för långt och att offret ska visa tecken på att ta åt sig och bli sårad. Det har gått inflation i förnedrings-TV och folket hugger som hyenor efter det.
Har det någonsin tidigare funnits en era då dumheten hyllats som den gör nu? Jag behöver knappast räkna upp namn, du kommer garanterat på fem berömda bimbos utan ansträngning. Om inte så är det bara att gratulera.
Det finns inga förebilder längre, bara ett ord utan referenspunkter och de som hyllas som hjältar är sponsrade amerikanska TV-bolag som bygger vräkiga villor åt fattiga familjer, för att få tittarsiffror. Hjälp är bra, motivet är dåligt.
De verkliga hjältarna får ingen credit och ingen uppmärksamhet. Hur många känner till namnet på den kvinnliga initiativtagaren för grupperna som arbetar mot könsstympning i Afrika?
Nej just det.
Tänk om det gick att starta en ny trend där det är coolt att vara intelligent, beläst och engagerad? Där varje elevs dröm är att vinna 48000-kronorsfrågan istället för att hänga på Bratsveckan i Visby.
Men så blir det naturligtvis inte. Minsta motståndets lag råder och det är enklare att ställa till med skandal och bli känd, än att producera en gen emot cancer eller bekämpa fattigdomen bland uteliggarna.
Jag kan lova att om jag går ut och frågar hundra ungdomar på stan så kommer ingen av dem veta att man i förra veckan presenterade ett helt nytt planetsystem. Det största man hittills upptäckt.
Men varför bry sig om sånt när det går ett nytt avsnitt av Håkans Bar?
Jag är alldeles för tankfull för denna sena timme.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna