Jag har en tjejkompis som alltid råkar ut för de mest perverterade grottmänniskomän som finns i stan.  Hon är söt och trevlig och ser så snäll och oskyldig ut så det är väl därför männen tror att det är fritt fram att försöka.  Hon bjöd hem några jobbarkompisar på middag och vin och en av dem stannade kvar en stund efter att de andra gått.  En manlig kollega.
Gift och har tre barn. Inte hon, utan han. Hon är singel och vill så förbli.
Han försökte (givetvis, vad annars). Hon var inte det minsta intresserad och sa nej och bad honom gå. Han tjatade och när han fortfarande fick nobben så frågade han om det var okej att han r***ade av sig själv framför henne?  Hon blev rasande och kastade ut fanskapet. Det är två av de egenskaper jag gillar mest hos henne, hon tar ingen skit från någon och hon sätter gränser med besked.
På jobbet dagen efter låtsades han som han itne gjort nåt fel utan drygade och kallade henne frigid, och hon blev bara argare och argare över 1) hans arroganta beteende 2) det faktum att han inte hade respekterat hennes nej kvällen innan utan fortsatt propsa och sen kommit med andra äckliga förslag.  Vid dagens sista fikarast så pratade kollegorna om middagen kvällen innan och tackade för senast.
”Jo det hade varit en bra kväll om inte X hade stannat kvar och försökte tafsa och sen ville r***a i mitt vardagsrum, framför mig. Jag fick kasta ut honom handgripligen.” sa min kompis helt lugnt och bet i sitt äpple. De andra satte kaffet i halsen och pervokollegan for upp och rusade ut ur rummet som om han hade eld i baken.
Dagen efter var han skitsur på henne för att hon ”var elak och hade avslöjat honom inför alla kollegor”. Hon … elak?!  Han menade att ”sånt ska man hålla privat”.  När hon frågade varför han trodde att hans oacceptabla beteende skulle vara en gemensam hemlighet och varför hon skulle skydda honom inför kollegorna när han betett sig som ett äckel och ett svin,  svarade han genom att kallade henne för ”hora”.
Så moget av honom. Ordet ”hora” verkar vara universal-”argumentet” för de korkade män som inte får sin vilja igenom och inte tål att få nobben. Hur han fick ihop hora och frigid i en och samma person visar bara hur obegåvad han är.
Vid sista fikarasten den dagen var stämningen spänd vid fikabordet (pervot var inte där utan satt och tjurade vid sitt skrivbord) och en annan kollega frågade min tjejkompis om allt var som det skulle? Hon svarade lika lugnt som dagen innan att nu var hon ”en hora” för att hon inte släppt till och för att hon avslöjat pervots agerande.  Den här gången var chefen med vid fikat och när hon (chefen alltså) avslutat sitt kaffe gick hon förbi pervots skrivbord och sa åt honom att hon ville prata med honom på sitt kontor omedelbart. En halvtimme senare slogs dörren upp och pervot flydde fältet.
Han har inte synts till på jobbet sen den dagen och är ”sjukskriven”. Han har fått välja mellan att säga upp sig själv eller bli sparkad och anmäld för kränkning. Chefen hade sagt till tjejen att hon givetvis borde anmäla snubben oavsett vad killen valde att göra men att de som arbetsgivare skulle avstå från anmälan om tjejen tyckte det blev för jobbigt. Det är upp till henne.
Jag gissar att pervot kommer välja det första alternativet.
Haha!
Karma!

Idag har jag prestationsångest. Jag vill göra klart onlinekursen men huvudet hänger inte med och tar inte till sig informationen fast det egentligen är så enkla övningar att det är löjligt.  Har sett samma videosekvens om och om igen men sekunderna senare så är det borta.  Hjärnan av teflon.
Det är för många tankar som snurrar och för många sömnlösa nätter. För många störande element, för många avbrott och för många irriterande och distraherande inslag.
I mitt liv alltså.
Det enda som hjälper är motion. Efter 2 kilometer tystnar mina tankar men energin räcker bara till 4 km. Det ger 2 kilometers lugn. Tills dörren slår igeom bakom mig och jag är hemma med tankarna igen.
Men det spirande hoppet finns ändå där.  Tillförsikt och lite lagom försiktig optimism.
Allt kommer att lösa sig så småningom.

Egentligen skulle jag följt med till Ulrika på torsdag men hundvakten, som skulle promenera vovvarna mitt på dagen, har fått förhinder så jag får stanna hemma.  Blir för många timmar utan rastning.
Det blir fler tillfällen hoppas jag.
Om inte annat så kommer ju alla julmarknader snart.
Vänta..?! Skrev jag verkligen det där? Jul?! Vinter. Snö. Mörker.
Önskar jag kunde göra som Lappen och fly till Thailand när kylan och mörkret är som värst.  Egentligen behöver jag inte ens resa så långt, bara tillräckligt för att vara på en plats där jag kan vara någon annan och ta semester från mig själv och mitt liv ett tag.  Jag skulle kunna vara Sarah, krigskorrespondent och frilansfotograf, som sett andra verkligheter än vad jag sett och som gör andra prioriteringar än vad jag gör.  Som drömmer andra drömmar.
Eller jag skulle kunna vara Maria, skulptör i gips och lera, som ägnar fritiden åt akvariefiskar, stickning och att samla fina viner. Eller varför inte Mira, änkan som lever gott på arvet efter sin döde make och som precis börjat upptäcka världen utanför Sverige?
Det skulle vara så coolt, om än ganska schizofrent. Dessutom finns risken att jag skulle trivas så bra i den nya identiteten att jag inte vill återvända.
Tur att jag inte har råd att resa.