Lasse Peking

”>Det finns människor som är udda och som sticker ut från mängden.   Det finns människor som jag alltid blir glad att se.
Lasse är en sådan person.  Glad, harmlös och alltid med ett vänligt ord till övers för förbipasserande.  Han hälsar på alla som om de är vänner han inte känner.
Fast jag känner honom sedan många år tillbaka, men jag vet inte om han känner igen mig längre. Det går så många år mellan varven då vi råkar på varandra. Han har alltid sett likadan ut och jag har förändrats flera gånger om.
På den tiden vi kände varandra brukade jag festa och röka hasch flera gånger i veckan.  Det är 19 år sedan och jag lade av efter knappt ett år och slutade umgås med de jag brajade och partajade ihop med.  Lasse var en av dem.
Han lade också av med drogerna för många år sedan men han har samma hippie-stil än. Och öl tycker han om fortfarande. Precis som jag, i blygsamma mängder.
En gång räddade han en närstående till mig undan ett brutalt övergrepp.  Det klappar ett gott hjärta innanför skägget som hänger ner på hans bröst.

Idag stod han på sina barfotade solbrända fötter i parken med en papperskasse, en öl och en väska.
Han såg inte ut som sitt vanliga glada jag.
Jag var tvungen att gå fram och fråga honom om allt var okej?

Just nu är han ledsen. Allt har rasat samman och han har fått återvända till byråkratins Sverige för att slåss mot elefanterna.
Jag hoppas allt löser sig för honom och att han kan åka tillbaka till sin segelbåt och fortsätta sin stora resa. Jag hoppas han kommer att le sitt smittande breda leende igen.  Han smilade i alla fall upp sig inför kameran.