Jag håller på och förbereder inför tjejfesten ikväll. Är uppspelt och ivrig och ser naturligtvis jättemycket fram emot den.
Syrran är på stan och köper dekorationer och jag har strukit duk och gardiner, putsat champagneglas, vikt servetter, varit och handlat och gjort en spansk tortilla med fetaost, ostad paprika och oliver.  Gästerna kommer ha med sig tilltugg också så det lär nog finnas att mumsa på. Vinet är på kylning, de frysta bären tinar, ljusen är redo att tändas, spellistorna är kirrade, naglarna pyntade.

Till och med katten verkar haja att nåt är på g och det är värt att uppmärksamma eftersom hon normalt sett skiter fullständigt  i omvärlden.
Efter nyheterna om de planerade terrordåden i Götet känns det som om det är ett klokt drag att säga adjöss till omvärlden och smita och gömma sig på en plats där ingen kan hitta en.

Men först ska jag partaja.

Det är vad som händer efter att man passerat stadiet av håriga händer. Dra lärdom av detta, barn!

Möjligen är det istället så att jag håller på med ett nytt vansinnesprojekt, men det tänker jag inte tala om.

Måste lugna ner mig….  Syrran är på väg och jag kommer knäcka vinflaskan jag tänkte ha på lördag. Köper en ny imorgon.

Minnen väcks från de tider då jag jobbade med mansgrisar.  Man kan bli helt psykiskt knäckt av sånt men det fattar inte de asen  som trakasserar.  En gång, på 90-talet, anmälde jag arbetsgivaren och det blev stämplat som mobbing vilket innebar att arbetsgivaren fick betala försäkringskassan för hela min sjukskrivning.  Jag var sjuk i två månader och fick träffa en terapeut efter att dagligen, i ett och ett halvt år, fått höra hur värdelös och dålig och ful jag var, av min chef. Jag var en nervös spillra.

Så när en person i min närhet blir behandlad så här så tänker jag inte hålla käften och göra ingenting.

M har varit på dejt med samma kille fyra gånger nu och ännu har han inte gjort mer än gett henne en godnattpuss.  Hon börjar lacka ur och bli väldigt frustrerad.  Hon gör närmande och försöker ta första steget hela tiden men killen verkar fatta trögt.  ”Vad är det med honom? Jag har praktiskt taget kastat mig över honom men han fattar inte. Det enda jag inte gjort är att hissa upp kjolen, ta fram en startpistol och bränna av ett skott”. 

Fortsättning följer.

Själv har jag russinfingrar efter att ha diskat glas till helgens begivelser. Har inte en aning om hur många som kommer men jag gissar 7  st;  Jag, syrran, Inga, Nettan, Jonna, Joanna och inte minst Veronica. Kanske någon mer om syrran bjudit.

Jag har meddelat  syrran på facebook och MSN att jag inte kan ringa eller sms:a, men tror ni inte hon skickar en massa sms hela tiden ändå? Undrar om hon gör det för att jävlas?  Den lilla ……*morr*

Anställningsintervjun gick bra, bortsett från att de inte klarade av att få igång sin webbkamera under den första kvarten. Huvudsaken är väl att de såg mig.
Okej, jag är inte lika entusiastisk över det jobbet längre.  Skitdålig lön. Jag skulle tjäna mer som tiggare på gatorna.
Faktum är att jag hoppas nästan att jag inte får det.
Okej, OM jag får det får jag ta det ändå för det känns som om det är viktigare att fullfölja planerna än att lyxa och jag har aldrig behövt dyra fina saker, kläder, smycken och restaurangbesök för att må bra. Jag trivs ju bäst med min lilla röriga arbetshörna, slitna brallor som funkar att krypa på marken och plåta i. Ja alltså, inte plåta i brallorna…äh, ni fattar vad jag menar. Håret uppsatt i slarvig knut och ett par varma kängor med stålhätta (antalet bakar som är i  behov av en välplacerad spark ökar kraftigt varje dag) samt osminkad. Det är jag i ett nötskal. Så går jag klädd även de perioder jag har det lite bättre ställt.  Mina hobbies rimmar illa med glamour och senaste modet och eftersom  jag som bekant har läggningen asexuell så har jag heller inget behov att göra mig till för någon.  Fast lite kul att pynta inför fest och speciella tillfällen är det ju såklart.

Var var jag nu….eeeh.. just det; jobbet! Gotland! Huvudsaken är att jag kommer dit och kan försörja mig något så när. Det går alltid att fortsätta söka jobb när jag väl är på plats, eller hur?
Eller starta företaget vid sidan om och köra parallellt ett tag till firman går att leva på. Önskar jag kunde locka med Lappen dit. Han älskar också Gotland och vi har ju vart goda grannar förr och det skulle vara gött med en fiske- och fotopolare som man kan spendera helgerna och gapflabba ihop med. En av de få människor jag kan umgås med varje dag utan att tröttna. Det är bara drömmar, men det är ju tillåtet.

Eftersom tjejfesten på lördag eventuellt kommer gå av stapeln hemma hos mig (förhandlingarna pågår) så drog jag tummen ur röven och skruvade upp hyllan som stått och samlat damm i månader. Hängde upp några av mina egna tavlor också.

När jag drog undan soffan fick jag en chock av allt hundhår, hårsnoddar och en förrymd lyckokaka.

Okej, fick just SMS från syrran. Festen blir hos mig! Fan…nu måste jag verkligen städa. Mer än under soffan alltså.