|
|
december 29, 2011, at 12:02 f m Skrivet av Sachiko, december 29, 2011, at 12:02 f m Behöver hjälp med en grej av er män/killar som läser detta.
Just nu finns det någon i min närhet som ”gillar” någon men inte vet om hennes känslor är besvarade. Hon är för blyg för att fråga honom och han är svårtolkad. Eller är han det? Är män sådana att de visar vad de tycker och känner inför en kvinna eller ni lika blyga som många av oss kvinnor? Eller som den här väninnan som nu har pirr i magen men undrar och undrar om han är intresserad? Men törs inte fråga,
Än så länge har de varit ute några gånger och har träffats och promenerat och fikat och så, i föera veckor, men kan har inte visat några tecken på intresse mer än som kompis. Ändå vill han fortsätta träffas och umgås och gå på fest osv. Ska man tolka det som att han not so into her?
Vi snackar alltså potentiell flickvän här, inget jäkla krogragg, utan när man är genuint intresserad av någon och vill dejta på riktigt och kanske bygga upp en framtid tilsammans vartefter tiden går och förhållandet blir mer definierat.
Jag är ju själv kass på att ge sådana råd eftersom jag dels inte dejtar (Har inte gjort på snart 4 år) och dessutom så har jag haft sån tur att när nåt av mina ex blivit intresserad av mig har de sagt det rakt ut redan på första eller andra dejten. Eller genom ett blomsterbud (jag smälter för röda långskaftade rosor och parfym). Jag minns särskilt en underbar man, Christer, som svepte upp mig i famnen (det var andra dejten) och gav mig en lång mjuk och väldigt passionerad kyss. Helt utan förvarning. Och jag ville det, ville det så mycket, hade längtat efter det redan sedan första dejten. Det var nog ett sånt episkt moment i min liv att fiolmusik borde ha börjat spelas i bakgrunden.
Men han ville inte ta förhållandet längre än att leva särbo och ses någon gång i veckan och efter 6 månader tröttnade jag och tackade för kaffet. Men han var en fin man. Vi ville bara inte samma sak. En sak kan jag dock säga, och det vara att han inte var svårtolkad alls.
Jag är en sån som gifter sig, jag gör inga halvmesyrer och tänker definitivt inte vara någons flickvän vid snart 40 år ålder. Det låter för barnsligt och ovärdigt. Så 1995.
Ibland saknar jag dejtingen, den där okända marken, de nya mötena. Men samtidigt är jag fulländad i talangen att vara singel och det ska till en väldigtspeciell människa för att ens få mig att överväga ett förhålande igen. Jag tror faktiskt inte att hon eller hans finns som kan stå ut med mig.
Men åter till den här med män och deras signaler. Jag vet att det här är något som många kvinnor undrar över, så det vore jättekul om ni manliga läsare kunde ge en kommentar.
Är ni pang på rödbetan och säger som det är: ”Jag gillar dig, känner du likadant?” eller kollar ni läget och försöker läsa signaler först? Går ni som katten kring het gröt? Vore jätteglad om ni svarade.
Fridens!
Sachiko
december 28, 2011, at 6:51 e m Skrivet av Sachiko, december 28, 2011, at 6:51 e m Ja herrejösses!
Idag upptäckte jag att mitt namn inte fanns med i studentlistorna för kurserna. Vid närmare inspektion upptäckte jag att jag inte ens var registrerad. H-WHAT?!
Ungefär här var det som jag höll på att knäcka tangentbordet på mitten, vilket misslyckades (även det) men nu är T-tangenten en smula stukad och mellanslagstangenten är numera fasttejpad.
Något hade blivit fel i höstas när jag reggade mig och jag minns att jag blev utkastad från servern, men tänkte inte mer på det.
Det borde jag ha gjort. Någonstans i bakhuvudet ville jag ”minnas” att jag fick bekräftelsemail på registreringarna men det måste ha varit inbillning för nu kan jag inte hitta dem.
Jag hade precis skickat in ytterligare en inlämningsuppgift när det uppdagades att jag alltså inte var reggad. Här dök den gamla bekanten och snyltgästen ”Fullständig Panik” upp.
Jag ringde och messade halva landet. Vilket inkluderade några som inte alls har med min utbildning att göra, men jag behövde beklaga mig.
Situationen just nu: Mina lärare vet inte om det går att göra en registrering i efterhand. Jag har mailat kursansvariga och förklarat läget, samt kursadministratörerna….härnäst ska jag nog maila utbildningsministern, kungen samt EU Parlamentet.
Okej okej, i värsta fall har jag gjort allt jobb i onödan och får regga mig på kurserna nu i vår, men det innebär 200% studietakt (eftersom jag kommer läsa ordinarie kurser samtidigt) och det vete tusan om jag pallar.
Jag har bönat, jag har bett, jag har försökt flirta in mig (ganska misslyckat eftersom administratören var kvinna och hetero) och hade jag varit rik hade jag nog till och med försökt muta. Inget svar än. Bävan. Väntan.
*gutturala svordomar*
Hyresvärden dök upp med en beslutsam min, hacka och spade och började gräva upp tomten idag. Han har bestämt sig för att göra processen kort med översvämningarna och imorgon klockan 08.00 kommer en grävmaskin. Yesssss!
Det kommer att bli en bäck/dike på tomten med en bro över. Gillar! Gillar massor!
”Var det inte en bäck på tomten här när du köpte den” frågade jag.
”Jo, det var det och min fru gillade den väldigt mycket” sa han. ”Det porlade fint i den”.
”Men du grävde igen den?” frågade jag.
”Jo..”
”Varför det?”
”Hmmm, jag vet inte riktigt” svarade han ”Men nu inser jag att det måste finnas ett dike för att vattnet ska kunna rinna bort. För dräneringen räcker inte till.”
”Du inser att allt det här är ditt fel, va?” sa jag anklagande.
”Jag är inne på mitt andra äktenskap, så jo..jag vet att allting i hela världen är mitt fel.” mumlade han.
Det är mycket sympatiskt att vissa män inte ifrågasätter varför de alltid bör vara beredda att erkänna att de har fel och be om ursäkt för det. Även om de har rätt.
Vilket de ju givetvis aldrig har. ;-)
Bra, då var det utrett.
 En helt godtycklig bild på frostigt gräs..från imorse. Bara för att jag inte har nån bild på när jag slog (nästan) sönder tangentbordet. Nu ska jag jonglera med min kluvenhet kring att fortsätta plugga eller vänta tills jag vet om jag ens kommer bli reggad? Det är så himla frustrerande eftersom time is of essence here. Pluggar jag inte och blir reggad så blir det ännu mer stressigt att hinna ikapp. Pluggar jag och inte blir reggad så är allt förgäves.
Jo, för ingen ska inbilla sig att det kommer vara samma inlämninguppgifter och tentor i vår. Det går liksom inte att göra jobbet i förebyggande syfte och sen bara skicka in i lugn och ro. Nä, så enkelt får det inte vara.
Monument 22, som min mor skulle ha sagt. Hon är expert på att krångla till och förveckla även de enklaste uttryck.
Bara en sån sak som ordet ”hudlotation”.
”För helvete mamma…lotion! L.O.T.I.O.N.”
Fridens!
Sachiko
december 28, 2011, at 7:30 f m Skrivet av Sachiko, december 28, 2011, at 7:30 f m Ja, jag behöver väl knappast förklara vad jag ska göra idag? Just det, plugga som om livet hängde på det.
Och så ut en sväng med Maya och få lite luft. Allt annat få stå åt sidan.
Jag var uppe innan soluppgången, vilket är faktiskt ganska exakt när jag gick och lade mig också, när jag tänker efter. Efter att panikslaget ha letat rätt på nåt att ha på mig, som är tillräckligt varmt för att jag ska slippa elda (slöseri med tid) men som jag ändå kan röra mig i, bryggde jag en kopp kaffe och rotade igenom kylen efter nåt ätbart.
Har inte tid att handla. Måste ha näring. Energi.
Det blev en kopp svart kaffe och en halv marsipangris.
Om ni nu ursäktar mig ska jag gå och dunka skallen i kurslitteraturen ett tag och se om nåt fastnar.
Fridens!
Sachiko
december 28, 2011, at 12:43 f m Skrivet av Sachiko, december 28, 2011, at 12:43 f m Man måste prioritera.
Det slutade med att jag kollade igenom vilka inlämningsuppgifter och examinationer som verkade vara störst. Störst går först, som vi alla vet.
Så jag gjorde en inlämningsuppgift och en examination och skickade precis nyss in den sista av dem. 14 timmar i sträck har jag pluggat, kodat, gjort grafik och skrivit redovisning.
Min skalle är helt slut. Det har varit snabbnudlar, 2 liter cola zero, tre kannor kaffe och bara högst nödvändiga kisspauser. När det faktiskt inte gick att undvika längre.
Ett tag funderade jag nästan på ett ställa en hink bredvid skrivbordet för att inte slösa tid på att gå in på muggen. 
Fick ett mess från en lärare, tidigare idag, om att det är omöjligt för mig att ta igen 7 veckor på 2 veckor och samtidigt hänga med i alla nya uppgifter. Han tyckte jag skulle läsa om de här två kurserna till hösten och fokusera på de återstående fem kurserna vi har.
Så tusan jag ska!
Webbdesignkursen ska jag klara. Flash-kursen är jag mer tveksam till om jag kommer hinna med faktiskt. Men jag ska åtminstone försöka.
Bara 16 inlämningsuppgifter kvar. Jag siktar på att lämna in två om dagen tills jag hunnit ikapp.
Undrar i mitt stilla sinne (Pah! Mitt kaotiska sinne är nog närmare sanningen) vad lärarna kommer tycka om den hiskeliga, sliskiga, fasansfulla och vansinniga webbdesign jag skickade in? Den kan skrämma slag på vem som helst och tittar man på den en längre stund så börjar det brännas på ögonloberna.
Där fick de för att de skickar ut mail med skräppostvarning, så jag hamnade efter. Plus att jag inte kunde komma in på mailkontot alls under hela november.
Bara en sån sak.
Hämnden är ljuv.
Jag kommer använda samma design i nästa examination, bara utveckla den något. Fast nu är lärarna redan varnade så de kanske har svetsglasögon på sig när de packar upp mina filer och öppnar dem?
Synd.
Fridens!
Sachiko
december 27, 2011, at 2:49 e m Skrivet av Sachiko, december 27, 2011, at 2:49 e m Här har man suttit och relaxat och njutit av kursuppehåll och julledighet. Tills jag av ren nyfikenhet gick in för att kolla när nästa kurs började? Hittade inget om det. Tänkte att ”De hör väl av sig när det blir dags…kan lika gärna spela lite spel och chilla ett par veckor till. Men vänta nu, det ligger nåt i skräpposten….. AAAARGH!”
Det var så jag upptäckte att två av kursena började under första veckan i november och att jag nu ligger 7 veckor efter i plugget och har 15 inlämningsuppgifter och 4 examinationer att ta ifatt.
Man skulle kunna säga att det råder full panic mode här.
Samt kortslutning, överhettning och fullständigt kaos.
Jag har skickat in en uppgift. 18 more to go.
Sorry, men jag skriver inte mer nu. Måste liksom plugga.
*genomsvettig med vild blick*
Skymningen kommer och det kommer bli en mycket mycket lång natt….
Fridens!
Sachiko
december 26, 2011, at 6:13 e m Skrivet av Sachiko, december 26, 2011, at 6:13 e m Jag höll på och fixade med disken när syrran ringde. Efter de vanliga inledande fraserna så förväntade jag mig att hon skulle klämma fram med sitt ärende, men hon pratade om ditt och datt och bland annat att nya brödrosten funkade bra (julklapp från mig). Det var ungefär här här jag började fatta misstankar.
”Brödrosten funkar bra?! Vad är det för jäkla samtalsämne? Du hade inget egentligt ärende va?” sa jag.
”Vad då?” sa syrran och blev genast vaksam. ”Måste man ha ett ärende för att ringa till sin syster, vavava? Kan man inte bara ringa och vara trevlig?”
”Du har aldrig någonsin ringt ’bara för att vara trevlig’ förut. Vad är det du försöker undvika? Använder du mig som ursäkt för att slippa plugga, va?” sa jag och fick det att låta mer som påståenden än frågor.
Fem sekunders talande tystnad.
”Jag har en inlämningsuppgift om Versailles-fördraget….ju! Jag behöver en paus.” gnölade hon.
”HA! Jag visste det!”
”Versailles-fördraget var ju det som…..” började hon och fick den där m,aniska tonen som hon jämt får när det handlar om gamla kungar, slag och historiska förvecklingar.
”Hallå!? Stopp! Ring inte mig för att prata om Versailles-fördraget, jag somnar genom halva första meningen. I’m sleeping and walking!”
”Men det är väl intressant och spännan….?”
”Om det är så intressant, varför ringer du då mig för att slippa läsa om det?” sa jag triumferande. ”Då borde du ju sitta med näsan tryckt mot boksidorna och inte vilja slösa en sekund på nåt annat”.
”Okej då, vi pratar om nåt annat då…” sa syrran trumpet.
”Som vad då?” undrade jag.
”Jag vet inte” mumlade hon.
Tystnad.
”Vad gör du då?” frågade hon till slut.
”Diskar”
”Jaha, nä det är ju inte så intressant att prata om heller….”
”Nä”.
Tystnad.
”Är du säker på att du inte vill höra om Versaille-fördr…?”
”JA! Helt säker.”
”Okej, men då ska du väl få återgå till din disk då” mumlade syrran.
”Ja jag tror jag gör det. Lycka till med plugget nu!” sa jag lättat.
”Tack!” sa hon och lät lite gladare. ”Jag kanske ringer lite senare, okej?”.
”Gör det” sa jag glatt, stängde av telefonen och vidarekopplade alla samtal direkt till röstbrevlådan.
Nu: Assassin’s Creed Revelations och en påse salta patroner.
 Kvällning i viken
Sachiko
december 26, 2011, at 3:19 e m Skrivet av Sachiko, december 26, 2011, at 3:19 e m Dagen började med en sovmorgon utan dess like.
Tills Kelb skickade ett sms vid halv elva och frågade om jag gick med en hink i trädgården och plockade strömming, efter gårdagens storm? Jag for genast upp och gick ut med stekpannan och letade (varför skita ner en hink när man kan rationalisera processen och bara ställa stekpannan direkt på spisen?) men kammade noll.
Medan jag gick runt i trädgården såg jag att den var mer vattensjuk än någonsin och källaren går knappt att se under vattnet. Jo, dräneringspumpen är fortfarande igång. Och ändå….
Jag svor så det osade! Och lite till.
Samt hivade iväg en platta gotlandsgranit ett tiotal meter i frustration.
När jag burit in stekpannan igen, ja efter att ha gett närmaste tall en par rejäla tjongande hurringar (ja man måste ju ta ut ilskan på någon/något), gick jag till redskapsboden och plockade fram dikesspadar, hackor, skottkärra, arbetshandskar och skyfflar.
Sedan upptäckte jag att snuset var slut.
Okej, först köpa snus…sen gräva ett dike.
Man man kan inte jobba utan en snus i truten, åtminstone inte om man är snusare.
Således…Iväg till Krokek (nej inte Kork-ek…. K.R.O.K) och köpte två dosor snus och fyllde på en vattendunk. Solen sken. 9 grader varmt. Kändes som vår i luften. Mitt humör var på botten. Alla andra log.
Nu, några svettiga timmar senare, med lera upp på låren och ett platt hjul på skottkärran, så har jag grävt ett 12 meter långt och 30 cm brett dike. Hundratals liter vatten har runnit ner i dagvattenbrunnen i tomtgränsen. Jag har kört 9 skottkärror fulla med blålera och dumpat i ett hörn av trädgården. Jag har lagt dräneringsrör och gjort en spång av betongplattor så man kan ta sig över diket med skottkärra och gräsklippare.
Men det är långt ifrån färdigt. Det behöver grävas sisådär 30 meter dike till (förgreningar).
Jag tyckte visserligen det var kul att gräva och fixa men det är ju faktiskt inte mitt ansvar att se till att huset inte sjunker, vägen spolas bort eller att grunden sprängs av vattnet när det fryser senare i vinter. Ska maila hyresvärden och berätta vad jag gjort och erbjuda att göra resten, men då får han dra av några månadshyror i sådant fall. Det är säkert inga problem, för han är bra att ha att göra med.
Redan nu ser jag stor skillnad för gräsmattan ”nedanför” diket är inte längre täckt av vatten. Ovanför diket är det fortfarande väldigt illa och det är den marken som påverkar källaren.
En granne (som jag aldrig sett förr) kom förbi och sa ”Jaså, har din hyresvärd äntligen sett till att få ordning på….?”
”Nej! Det är jag…JAG..som ser till att få ordning på skiten.” morrade jag.
Frågan var ju så utbota korkad eftersom jag helt uppenbarligen stod med spaden bredvid mig, hade sågen för att kapa dräneringrören i handen och ingen annan syntes till.
”Men kan du sånt då?” frågade han.
Den fräcke fan.
”Varför frågar du? Tror du jag är något jäkla handlingförlamat offer bara för att jag är kvinna? Det är väl klart att jag kan, eftersom jag bevisligen redan gjort det” sa jag och svepte med handen över diket och dräneringen.
Han smet iväg utan ett ord. Kanske för att jag visade tänderna som en rabiat hund.
Trodde att de där sexistiska typerna var utdöda…..
Jag hade ju egentligen tänkt att det här skulle bli en dag av hår- och nagelvård, med lack och nageldekorationer, bleka och färga luggen samt göra inpackning….ja ni vet, allmän hemma-spa-och-fixa-och-pynta-sig-dag. Att få frossa i kroppsvård och frätande kemikalier, ja sånt som jag gillar.
Istället blev det alltså 12 meter dike och vältrande i brunt dagvatten.
Vad har ni gjort?
Nu: allmän tvagning för att återfå normal hudfärg och sen mysbrallor på, ansiktsmask, ett glas rosé och välja färg på nagellacket i en timme eller så.
Fridens!
Sachiko
december 25, 2011, at 9:13 e m Skrivet av Sachiko, december 25, 2011, at 9:13 e m Jag sitter och trycker i stugan och känner husväggarna skaka av blåsten. Faktiskt så vaknade jag från en tupplur av att det bokstavligen knakade i fogarna.
Stormen är inte ens här än, utan detta är bara en aperitif. Förspelet inför naturkrafternas stora uppvisning.
Jag minns att det var barmark och ungefär så här varmt i samband med stormen Gudrun också. En storm som inte drabbade mig personligen särskilt hårt men som var väldigt otäck medan den varade och innan vi visste om vi skulle klara oss helskinnade ur den.
Vi kommer sannolikt inte drabbas så hårt här i sydöstra delen av landet, men ett omkullfallet träd på fel ställe är allt som behövs att för att det är dags att tacka för kaffet och ta ner skylten. Just saying.
All snö är borta här nu. Det är 5 plusgrader och vågorna slår meterhöga upp på Bråvikens stränder. Saker och ting virvlar förbi i vinden, följt av vattenstänk som slår mot rutorna. Jag kan ha sett i syne men jag tyckte faktiskt jag såg att en strömming flög förbi. Kanske är jag fortfarande trött.
Det är luftburna ledningar här. Inte bra.
Å andra sidan har jag både vatten, ved, mat och några hundra stearinljus så jag lär klara en natt eller två utan ström, om Dagmar får för sig att sätta infrastrukturen och elnätet ur spel alltså. Tack och lov för vedspisen och två bokhyllor fulla med olästa romaner.
Sitter och myser åt mina julklappar och har tänt ljuslyktan jag fick av Maya (säkert med viss hjälp av matte) och tittar på de fina skuggorna och ljuset som den kastar över alla mumsiga saker jag fick.
Fridens!
Sachiko
december 25, 2011, at 4:23 e m Skrivet av Sachiko, december 25, 2011, at 4:23 e m 
Nu är jag hemma och har landat från mellandagsrean och är så där skönt trött och matt i knäna att jag skulle kunna gå och lägga mig och ta en tant-vil i ett par timmar.
Men kycklingen är i ugnen så jag får vänta tills den är klar.
Brasan brinner och det är tända ljus överallt i stugan och jag sitter i mysbrallor , med katatrofhår och bara är. Jag har tagit slappandet till en ny nivå och är övertygad om att om det fortsätter så här kommer jag rinna av stolen och landa på golvet som en sån där grön slajm-hög som barnen gillar att kasta runt med.
Planen är att fixa en schysst kycklingwok med nudlar, paprika och lök, slänga mig på soffan och kolla alla avsnitt av alla TV-serier jag missat medan jag var bortrest. Det är ungefär 15 timmars underhållning och inte jag tänker röra en fena under den tiden, förutom handen med ätpinnarna och möjligen sträcka mig efter mer julmust.
Bästa planen på länge! J
Fridens!
Sachiko
december 25, 2011, at 11:34 f m Skrivet av Sachiko, december 25, 2011, at 11:34 f m
”>  Min jul-look i år
Micke gjorde årets hjälteinsats som tomte. Har inte sett en så bra tomte sedan 2005 då jag invaderade Lenestad gård i full tomtemundering, skrämde vettet ut barnen, sjöng falskt, försökte stjäla barnens julklappar och drack fler snapsar än vad som är socialt accepterat. Jag var den bästa tomten någonsin. Men Micke var också himla bra.
”>
”>  Barnen, i väntan på tomten. Årets julfirande gick verkligen i julefridens tecken, ingen stress, inget stoj, inga familjegräl, ingen farbror Sture som satt och blev allt fullare och somnade innan Kalle Anka. Tvärtom var vi en liten pigg och glad samling och vi behövde inte SKRIKA för att göra oss hörda över bjällerklangen. Tack och lov.
Julklappsutdeling gav utdelning, kan jag lova. Jag fick viner och delikatesser samt en present som var överväldigande stor, generös och som jag fortfarande är småchockad över. Men jag vill inte säga vad det är. Tack till dig som gav den presenten, du vet vem du är.
Kvällens höjdpunkt var när Max fick sin egen borrmaskin. Jag har aldrig sett en unge så upphetsad och när pappa skule hjälpa honom att få fram den ur kartongen stod lillkillen och slet och hoppade av iver så jag trodde han skulle spränga en åder eller något. När det sedan visade sig att den dessutom var batteridriven var lyckan fullkomlig. Här skulle borras! I golvet, i skinnsoffan, i stolarna, i kylskåpet, i en pepparkaka…..
Jag skrattade så tårarna rann medan föräldrarna försökte rädda möblemanget.
Barnen fick så många julklappar att Moa kom till mig och bad mig öppna de sista, då hon var för trött. Haha!
Framåt kvällen åkte jag till syrran och trodde jag skulle hinna diska innan hon kom från flyget från Kanarieöarna. Icke! Hon satt redan i soffan, brunbränd och med sollinnet på sig.
Det blev godis, skvaller, resminnen och två avsnitt av Downton Abbey innan vi somnade vid tre inatt. Med ett leende på läpparna.
Nu: Mellandagsrea!
Fridens!
Sachiko
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna