|
|
januari 31, 2012, at 8:32 e m Skrivet av Kelb, januari 31, 2012, at 8:32 e m 
Tills idag hade jag inte varit hos tandläkaren på över femton år, inte ens för att undersöka/förebygga eftersom karies inte existerar i min mun. Jag tror det beror på att min saliv innehåller ett koncentrat av pH-höjande syra likt Spottkobrans gift 
Det var alltså en evighet sedan jag besökte en tandläkare sist och då fick jag en remiss till sjukhuset för att rycka en visdomstand som vildväxte i käken och bildade en svåråtkomlig ficka där matrester ruttnade på en minut och spred en kadaverstank bara en surströmmingsälskare kan mäkta med. Fyra sprutor, en svimning, hammare + huggmejsel och 40 minuter senare satt jag i bilen på väg hem spottandes blod via sidorutan = dukat bord, värsta myggpartyt alltså och jag tror mitt DNA fortfarande går att spåra till och med i fjolårets lokala myggkull.
Så fanns den plötsligt bara där, tandvärken från helvetet. Först tänkte jag okay det här fördelar smärtan från min pågående ischias på ett mer uthärdligt sätt. Den där sista meningen får mig att tänka på når Ronny Eriksson utbrast: Enda gången jag har mått riktigt bra, var när jag hade sjujävla ont i ryggen och fick stå lutad mot en varm kakelugn.
Tandvärk?? jag kan väl inte ha tandvärk heller, jag måste vara utsatt för Voodoo! Efter att jag sansat mig tänkte jag att om ischias kan stråla ner via höger testikel och ända ner till höger stortå så kan den väl stråla uppåt? och anfalla vänstra sidan av halsen, bihålan, örat, käken och kindbenet som nu befann sig i ett inferno av pulserande ilande smärta. Bedövad av värken gjorde jag en cocktail av smärtstillande tabletter som jag tuggade sönder och spacklade med tungan vänstra övre och nedre tandraden med (innan jag svalde tablettgeggan) och fick därmed smaka på den egenmäktiga frätsmärtan jag utsatte tungan för.
Tabletterna hjälpte . . . NADA! Så jag tog i desperation eltandborsten och med full fart och hårt vibrerande tryck borstade jag tänderna som en galning och det hjälpte mot smärtan fast bara så länge som jag borstade. Detta är ohållbart jag är rädd om tandköttet och fortsätter jag borsta kommer det likt Rabbinens förhud att försvinna eller åtminstone trasas sönder. Tuggummi funkade hyfsat tillfredsställande, men samma sak där ett evigt tuggande så nästan käken hoppar ur led. Det fick bli skölja munnen med kallt vatten typ var fjärde minut.. inte många minuter sömn den natten men däremot Partypoker mot huligansopor till Engelsmän och Wordfeud mot Amerikanska analfabeter.
 I går kväll sköljde jag munnen med en 46%-ig maltWhisky istället för vatten. Den påtagligt rökiga whiskyn med fatkaraktär, inslag av tjärpastill, apelsinmarmelad, ljunghonung, jod och mörk choklad sköljdes och gurglades runt i munnen tills allt i munnen som inte hade emalj skrumpnade ihop och blev sladdrigt (kan kanske jämföres med resultatet av misstaget att i upphetsningen ha använt hydraulolja som glidmedel?)
Effekten var omedelbar all smärta försvann spårlöst och jag sov gott hela natten. I morse var jag bara lite öm i en tand i käken, samma tand som två timmar senare knackades på när tandläkaren felsökte, bettet kollades och slipades av lite sen tog hon ett gäng röntgenplåtar men det enda som fanns på dem var pyttesprickor på två tänder. Jag har aldrig haft problem med ilningar i tänderna så jag sa -ska jag åka hem om stoppa en popcornpåse i micron, poppa i en minut och knastra i mig de opoppade majsen med en iver som om de vore mjuka färdiga popcorn tills den svagaste tanden spricker, sen komma tillbaka hit och rycka den eller avvakta?
Vi avvaktar sa hon bestämt och jag hade varit så duktig att jag bara behövde pynta 85 bagis för besöket, däremot smällde jag en betydande summa på allehanda tandvårdsartiklar i lasarettets apotek. Tid till annat har jag haft i dessa smärtans stillasittande tider, jag har uppdaterat licensnycklarna till Copemas dataprogram för travsystem och tidsrankat alla 95 hästar som startar på V86 i morgon, tagit ut kusk och hästvillkor, fan jag är bara ett knapptryck från att filöverföra till ATG.
Förövrigt anser jag att det är totalt lönlöst att leva som en eremit för att slippa grupptryck om denne samtidigt lider av multipel personlighetsstörning.
Ps. Den dyra maltmunsköljmedlet är numera ersatt av Listerine Total Care.
Bloggat av Kelb
januari 31, 2012, at 11:05 f m Skrivet av Sachiko, januari 31, 2012, at 11:05 f m Om man försöker strypa till- och frånluftskanalen till braskaminen, i syfte att slå av på eldtakten, kan det resultera i att kaminen spottar och fräser och det är rätt riskabelt att öppna luckan. Baksug – ett ord ni bör googla om ni inte vet vad det betyder.
Ja, det här med att spara ved och elda bränslesnålt är en hel vetenskap och jag planerar att skriva en avhandling i ämnet.
Arbetsnamnet får bli ”Vägen till bränslesnål uppvärmning – en vinter utan ögonbryn”.
Fridens!
Sachiko
januari 31, 2012, at 9:20 f m Skrivet av Sachiko, januari 31, 2012, at 9:20 f m 
Isflaken brakar in över vikens stränder och lägger sig i spillriga drivor. Lite så som livet kan kännas när man inser att man inte vet någonting, inte känner folk på djupet, inte vet vad de tänker och tycker egentligen och jag dessutom inte kan spelets regler och förmodligen är för dum för att fatta dem ändå. Så känner jag ofta och kanske extra mycket just nu.
Det är inget jag ska besvära er läsare så värst mycket med, men om ni tycker jag verkar en smula ur form så är det för att jag driver omkring som ett litet isflak utan att veta riktigt var jag kommer landa och var jag är på väg?
Har jag tur kanske nåt spännande och intressant händer, som att en mås landar på mig (jag är alltså fortfarande fast i isflaks-metaforen här, jag menar alltså inte att en mås skulle landa på mig på riktigt…det vore ju hur konstigt som helst. Inte minst för att jag är inomhus när jag skriver det här).
Jag vet inte, det bästa är kanske att bara följa sina instinkter, ta avstånd och inte vara delaktig i spelet alls? Ja, det är nog så det får bli. Min hjärna är inte skapt för att hålla på med sånt där. Det känns enklare att bara ligga på den hårda frusna marken och fascineras över frosten och hur sjutton de små frostflingorna kan växa sig så långa och platta? Vad är det som påverkar att en frostflinga blir till just den här skiviga formen? Ibland har frosten formen av stora isrosor på fönstret och ibland är den som vassa nålar. Märkligt det där.
Sånt är också till för smartare personer än jag att analysera. Jag tar ju bara foton.
Då håller man livet enkelt och okomplicerat.
Nu: kaffe och tina upp tårna vid brasan.
Fridens!
Sachiko
januari 30, 2012, at 11:43 e m Skrivet av Sachiko, januari 30, 2012, at 11:43 e m Brrrr! Jag har suttit och tyckt det varit lite småkyligt i huset. I alla fall i vissa delar av huset. Typ nära väggen samt under mitt skrivbord. Det sistnämnda är särdeles irriterande eftersom det normalt sett är där jag förvarar mina ben. Vid en närmare undersökning visade det sig att tempen sjunkit ner till minus 9 grader och nu utlovar väderspåtanterna och gubbarna att det ska bli svinkallt i flera veckor.
One is not pleased!
De mittre delarna av kåken håller dock just nu sköna 31 grader, så jag rullar ett par meter (kontorsstolen har hjul för bövelen, det är inte jag som rullar!) inåt när jag behöver värma upp mig och sedan tillbaka igen in i kylan för att knacka några rader kod till.
Jag börjar nu få en liten insikt i hur folk levde på den tiden de hade väggar av kodynga och det gick 14 vargavintrar på dussinet. Okej, folk på den tiden kanske inte rullade på femhjuliga kontorsstolar till och från datorn, men…ja ni fattar.
Det här med -16 grader (torsdag) hade jag i min enfald hoppats på att slippa. Min bil har nämligen en magisk gräns vid -12 grader och får black out vid den temperaturen. Det fick jag bittert erfara förra året då bilen stod fastfrusen flera dagar i veckan och bara ett segt Blööööh kom ur motorn. Sedan intet.
Nu är ju skrutten ett år äldre så jag räknar inte med någon förbättring på den fronten. Jag är dessutom ett år äldre (jag vet, det kan man knappast tro) och det tar en smula längre tid att veva igång även mitt maskineri, i kylan.
Faktum är att vid -16 grader tror jag att jag bäst kan liknas vid en T-Ford med rostig vev och punkterade däck.
Nä, nu när kaminen är igång är det bäst att få lite sömn för annars lär jag vakna sent och då är det garanterat frost i näshåren. Enligt mina beräkningar ska värmen i kåken räcka till 06.00 imorgon bitti. Och då har jag räknat optimistiskt och utan ytterligare temperaturdippar.
Jag värmer mig med en sommarbild från samma ställe som vi var på idag, Maya och jag.
Samtidigt gottar jag mig åt tanken på att medan ni sitter och gottar er i era hus, med isolering och sådan lyx, kommer jag ta ifatt allt i sommar, när kåken blir så varm så man knappt står ut. HA!
Fridens!
Sachiko
januari 30, 2012, at 4:00 e m Skrivet av Sachiko, januari 30, 2012, at 4:00 e m Det var skogspromenadväder.
Till Mayas stora förtret spände jag fast hennes tröja i halsbandet så trots ryggradskrasande krumbukter så lyckades hon inte få den av sig. Tro inte att hon inte försökte.
Hennes matte hade förvarnat om att vovven möjligen kunde vara lite off idag eftersom hon stukat sig lite igår. Av detta märktes ingenting. Tvärtom var hon helt vild och for som om hon hade djävulen själv efter sig, över åkrar och ängar, stock och sten. Vi var ute i två och en halv timme och pulsade i snön så jag kommer nog få en fråga av matte ikväll om vad jag gjort med hunden egentligen?
Jag blev superirriterad på en tant som förföljde oss runt udden och genom skogen och ännu mer irriterad blev jag när jag trampade igenom isen och åkte ner till knäna i ett gyttjehål. Vad kläcker tanten ur sig då?
”Jag kanske skulle ha varnat dig för att det där kan hända…?”
Ja kanske, eftersom du flåsat mig i nacken under de senase tre kilometerna. Hade du varnat mig hade du fyllt någon mer funktion än att bara vara störande och efterhängsen. Men det vore kanske att utmana din simultanförmåga lite för mycket?
Jag svarade givetvis inte så, men tänkte. Istället morrade jag bara samtidigt som jag slet som ett djur för att komma loss. När detta äntligen skedde var det med ett sugande slosh-ljud ungefär som när ett stopp släpper i toan och allt som suttit fast får en rasande fart ner till kloakerna. Hm, ja …om ni varit med om det någon gång vill säga. Annars kan ni betrakta det där sista som överskottsinformation.
Stövlarna som en gång var vita:
Trots djupdykningen så måste jag säga att jag är impad av skorna. Inte en vattendroppe släppte de igenom och även om det säkert såg hemskt blött ut så var jag helt torr om strumporna. Brallorna är vattenavstötande och täta de med så inga frusna kalla ben heller. Tur i oturen att jag hade klätt mig som ett förskolebarn idag.
Jag försökte ta snö och gno av all lera men det var givetvis att vara liiiite för optmistisk. Istället lämnade jag ett två kilometer långt lerspår efter mig när vi gick tillbaka till bilen.
Maya, som älskar att rulla sig i koskit och annan dynga, såg mer än lovligt avundsjuk ut på mina skor.
Inte fullt lika imponerade var folk när jag kom inklafsandes i affären som ett livs levande träsktroll. Klumpar av gyttja trillade av överallt och det luktade sumpmark lång väg.
En mamma med en femåring stirrade så ögonen höll på att ploppa ur skallen på dem.
”Titta vad smutsig tanten är” sa femåringen. ”Har hon ramlat i gegga? Har du ramlat i gegga?”
”Nej, jag har rullat mig i BAJS!” sa jag. Mamman såg helt förskräckt ut (samt en smula förbannad) och femåringen blev så där överförtjust som bara en femåring kan bli över exkrementer. Han skrattade så han kiknade medan mamman släpade iväg honom till mejerikylen.
Skönt att man kan roa någon.
Fridens!
Sachiko
januari 30, 2012, at 8:11 f m Skrivet av Sachiko, januari 30, 2012, at 8:11 f m Det började med att den blå pippin kollade snett och surt på talgoxen som satt och kastade frön hej vilt.
Antipatin var ett faktum och kanske inte helt omotiverad eftersom tillgången på frön inte är obegränsad på något sätt.
Sedan gjorde den blå pippin ett utfall och de blev skitosams och skrek åt varandra.
Jag hade gett mycket för att få konversationen översatt till människospråk.
Och så säger folk att det inte händer saker på landet. I rest my case.
Nu: Åka och simma nån kilometer och sedan ut med Maya.
Fridens!
Sachiko
januari 29, 2012, at 6:01 e m Skrivet av Sachiko, januari 29, 2012, at 6:01 e m Veckans tema i Foto Triss är ”Less is more”. Jag tog fasta på det genom att välja simplaste möjliga ljussättning. Det är alltså ljuset, snarare än smycket som är huvudmotivet.
Till detta använde jag en liten ficklampa jag brukar jag i handväskan och plåtade halssmycket jag hade på mig på nyårsafton. Ingen diffusor, inga filter, inte ens smörpapper över lampan utan bara direktljus. Pang på.
Visst, nu kommer säkert en del softbox-fanatiker skrika rätt ut, men sådant lyssnar jag inte på.
Som bekant. 
Jag tycker det är mer intressant att se vad man kan göra med enkla medel och lite fantasi.
Less is more, så är det bara.
Utmaningen har gett mig ett par uppslag till foto- och ljuskompositioner jag ska prova inom kort.
Fridens!
Sachiko
januari 29, 2012, at 11:28 f m Skrivet av Sachiko, januari 29, 2012, at 11:28 f m Söndag! Ordet borde betyda vila och slappa men tyvärr kommer det inte bli riktigt så. Ja ni vet, plugg och hämta vatten och sånt.
Dessutom har jag stått och handtvättat här på morgonen och eftersom jag var för lat för att bära in torkställningen (Hallå? Jag skrev handtvättat, det noterade ni va?) så hängde jag upp alla bh:ar och sminkhanddukar på en golvljusstake som står bredvid braskaminen. Ser lite ut som en surrealistisk julgran. Jag ska ha det i åtanke inför julen 2012.
Morgonens kaffe dracks ur en kopp ur en servis som heter Bernadotte, så den är säkert jättefin och kungar har förmodligen sörplat ur den, eller hur? Håll med nu så jag inte behöver spräcka min illusion. ;-)
Vikten (ni som är less på sånt kan hoppa över det här avsnittet)
1,4 kg kvar till nästa delmål. Jag räknade ju helt fel på antalet dagar förra gången då jag skrev att jag gått ned. Det hade inte alls gått 9 dagar utan 6 dagar. Nu har det gått 10 dagar med maschemat (räknat i kalendern två gånger så det ska stämma) och på de dagarna har jag tappat 3,1 kg. Då har jag räknat lågt eftersom vågen kan visa ett par hekto mer eller mindre beroende på var jag placerar den. Jag törs inte ta ut nåt i förskott och vill inte bli besviken så därför antecknar jag den minsta viktminskningen vågen visar, varje dag.
”Man ska inte väga sig varje dag!” gastar en del förstå-sig-påare.
Nej, det gör jag normalt sett inte heller, bara nu när jag är på det här jättestrikta schemat. Kan inte låta bli. ;-)
Detta ger alltså ca 0,3 kg viktminskning per dag, vilken är den takt jag höll i början när jag precis opererat mig. Jag får lite flashbacks faktiskt. Då kändes det helt orealistiskt att jag skulle ha en tvåsiffrig vikt och när jag äntligen kom ner på 99,9 kg kändes det helt osannolikt att jag skulle ha en 8 eller 7 som tiotal på vikten osv. Men månaderna gick och nya siffror dök ju upp trots att jag länge trodde att det var något genetiskt fel på mig som skulle sätta stopp för alltihop. Ni vet, man har bantat, tränat, ömsom svältit, ömsom ätit regelbundet, ja försökt med precis allt och inte lyckats gå ner mer än några kilo som man raskt gick upp igen med ränta.
Nu vet jag att det inte är nåt fel på mig eller min kropp, utan att det var jag som gjorde fel när jag försökte gå ner. Tänk om jag vetat det när jag höll på och kämpade med stegräknaren och gick mina 10.000-15.000 steg om dagen i månader och inte gick ner nåt alls knappt. Allt slit i onödan (nåja, nåt köttrand i fläsket gav det kanske) och till slut gav man upp och ökade ännu mer. Det var verkligen deprimerande och fullständigt hopplöst.
Det var ett annat liv. Ett liv som idag känns som om det står vid sidan om och vinkar hej då åt mig men som jag ändå håller fast vid och inte kan släppa riktigt.
För mentalt är jag fortfarande en tjockis även om jag fysiskt sett är ”bara” mullig nu. Jag har ett BMI på 26,9 vilket är 1,9 från normalvikt men i mitt huvud så har jag inte hunnit ikapp och tror att folk fortfarande glor och tänker ”Vilken koloss!” eller ”Rädda Willy!”.
Utan att tänka på det går jag till avdelningarna för större storlekar när jag ska köpa kläder. Nettan, som varit med och shoppat, har harklat sig och sagt ”Men du, du har ingenting på den avdelningen att göra längre” när jag kilat iväg mot XL-avdelningen.
”Javisst ja, det glömde jag.” har jag svarat och sedan har jag valt ut några normalstora plagg att prova, med känslan av undergång och att det här kommer aldrig att gå eller skiten kommer fastna halvvägs och jag kommer känna mig ful, tjock och äcklig.
Men visst går det och nu börjar jag närma mig storlek medium.
Jag har bara inte fattat det riktigt än och jag kommer inte tro det förrän jag är där.
Fridens!
Sachiko
januari 28, 2012, at 8:23 e m Skrivet av Sachiko, januari 28, 2012, at 8:23 e m En omvälvande kväll!
Jag vet knappt var jag ska börja? Låt mig hämta andan en sekund.
….
…..så där.
Alla mina vänner på Facebook (de som inte redan blockat mina statusupdateringar) drar nu en lättnadens suck över att flera veckors kroniskt tjat om kakfat äntlingen är över. Efter en hård kamp vann jag en auktion och kammade hem ett 2-vånings.
Ja, ni förstår ju hur stort det här är. Det är svårt att greppa nästan.
Dessutom blev det storslam i pokerspel ikväll där jag fördubblade mina pengar och nu sitter på en smärre förmögenhet. Närmare bestämt 60 spänn. Nu känner jag att alla timmar jag suttit och spelat ”safe” verkligen har gett utdelning.
Vad har ni gjort? Jag förstår om det inte blir några kommentarer på detta inlägg för det är ju svårt att toppa en sådan här lyckosam kväll.
K hade vissa funderingar kring om det egentligen inte var ett 3-våningskakfat jag var ute efter? Jo, visst var det så. Glad att någon hänger med och är uppmärksam.
Jag bjöd faktiskt också på ett gigantiskt 3-vånings, men när auktionen började närma sig 600 spänn på det så fegade jag ur och vågade inte köra all in.
Det kändes tryggare på det här sättet.
Dessutom finns det ju andra riskfaktorer att kalkylera med. Jag menar ett 3-våningsfat med kakor borde ju kunna välta mycket lättare än ett 2-vånings om man inte fördelar kakorna jämnt. Och hur blir det om man har synnerligen giriga gäster på ena sidan bordet och LHCF-are på andra sidan? Lutande tornet i Pisa? Törs knappt tänka på det.
Nej, det var bäst som skedde.
Jag kan också passa på att bjuda på några bilder som jag st…hittat på alternativ väg..och som föreställer kakfat jag INTE budade på.
Ibland känner jag spontant att det borde vara skottpengar på folk med egen limpistol och alldeles för många udda fat, vaser, äggkoppar och skålar.
Men så är jag också mycket känslig gällande detta ämne.
Just saying.
Fridens!
Sachiko
januari 28, 2012, at 3:10 e m Skrivet av Sachiko, januari 28, 2012, at 3:10 e m Vi kan konstatera att Biltema har väldigt lite fokus på bildelar. Faktum är att bildelar är i minoritet i deras sortiment och ska man ha bromsbelägg till en Renault Laguna så kan man bara köpa de bakre. De främre säljs inte hos dem utan dem får man fixa någon annanstans.
Jag vet inte vad ni tycker, men jag anser att då kunde de gett tusan i alltihop från början.
Däremot har de en stort sortiment av kontorsvaror, ifall du skulle få för dig att bygga hemmakontor istället för att laga bilen. Mycket praktiskt eftersom de har billiga whiteboards där man kan skriva upp viktiga saker, exempelvis:
Vi kan även konstatera att Linköpings Myrorna inte är i klass med butiken i Norrköping. Faktum är deras butik…ja, här skulle jag egentligen vilja använda ett mustigt uttryck som Pontus använder ibland och som involverar vissa klövdjurs utvalda kroppsdelar, men jag ska väl försöka hålla inlägget något så när städat. Låt oss hålla oss till att butiken var mindre bra.
Jag köpte i alla fall en kaffekanna i porslin, bara för saken skull, samt två deckare till sommarens lata soldagar på altanen.
 Eftersom shoppandet gick så där, gick vi istället för att fika och umgås lite. Kaffet och kaffebrödet var det i alla fall inget fel på. Jag ville egentligen beställa en semla, en skitstor semla, men kom på att jag är GBP-opererad och dessutom följer jag ju ett matschema. Eländes!
Jag deklarerade gnälligt att den dagen jag slutar äta enligt schemat ska jag köpa den slabbigaste semlan jag hittar (läs den med mest grädde och mandelmassa) och trycka i mig hela själv och sedan ligga med två timmars dumping och ha frossa och feber. Det kan det vara värt.
Nettan beställde en bit morotskaka och instruerade tjejen i kassan om att hon ville ha den med mest gojja på. Vilket hon också fick. Ingen törs bjäbba emot Nettan när hon använder den tonen.
Här gjorde jag en liten reflektion gällande ett samtal jag och Nettan hade igår kväll på telefonen; nämligen att hon just då hade köpt en skamlöst stor påse lösgodis, att idag hon valde den smarrigaste/kladdigaste morotskakan och att jag tjatade om semlor och crepes med grädde och sylt i en timme…samtidigt som vi bägge två bestämt hävdar att vi minsann inte är särskilt förtjusta i sötsaker. Som sagt, bara en reflektion.
På vägen hem ballade min GPS ur och jag fick börja gissa var vi skulle åka. Nettan instruerade att jag skulle svänga mot lasarettet, vilket jag hävdade var helt fel väg eftersom lasarettet ligger åt Motala/Mjölby-hållet. Efter en del dividerande deklarerade jag att jag inte tänkte lyssna på hennes körinstruktioner mer.
Vid nästa rondell sa Nettan att jag skulle köra rakt fram.
”Nej, kör där!” pekade hon.
”Du noterade att jag sa att jag inte lyssnar på dina instruktioner längre, va?” frågade jag.
”Japp, men jag har inte sagt att jag tänker hålla tyst” sa hon och såg väldigt nöjd ut.
En skön dag, trots den förfärande bristen på kaffekoppar i butiken, och dagens utflykt väger helt klart upp det faktum att jag måste ägna kvällen åt att plugga diagram och projektplanering.
Fridens!
Sachiko
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna