Annonser från BloggPartner
04 « januari « 2012 « Sachiko's Fotoblogg – mellan himmel och helvete.

TWITTER feeds

 

januari 2012
m ti o to f l s
« Dec   Feb »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Arkiv

januari 4, 2012, at 8:20 e m

En överraskning varje morgon

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag äter sömntabletter och går i terapi. Sådana sanningar kommer med i paketet när man läser min blogg, vare sig man vill eller inte.
Eller sömntabletter är lite fel ord…jag knaprar insomningstabletter för att kunna somna överhuvudtaget.
När jag vägde 45 kg mer än vad jag gör idag behövde jag ibland två Zopiklon för att somna. Idag räcker det med en.
En annan ny effekt har dock tillkommit med viktminskningen och det är att jag blir skitpackad på en tablett. Jag menar verkligen ”Titta med ena ögat för att kunna fokusera”-packad.  Det borde ju inte vara ett problem, tycker man,  eftersom jag somnar ca 20-30 minuter efter intagandet.  Fel!
Det jag hinner ställa till med under de sista 20 minuterna innan det är godnatt är rent katastrofalt. Ni vet hur man…eller jag menar… vissa människor kan göra grejer på fyllan utan omdöme, rim eller reson?  Under Zopiklon-påverkan är jag en av dem.

Vad gör jag?  Jo, ni kanske minns att jag började ana att jag är en closet-case-fylle-shopaholic och att jag försökte beställa en marockansk hängmatta (á 695 kr) en sen natt, för en tid sedan? Japp, i fyllan och villan, minuterna innan Zopiklonet slog knockout på mig.
Jag hade inte en aning om detta förrän dagen därpå och blev helt kallsvettig när jag läste mailet från leverantören. ”Tyvärr gick din order inte igenom…bla bla bla”.  Jag minns att jag tänkte Vad tusan har jag mer försökt beställa?
Och det har blivit värre.
Tro mig, jag har försökt allt. Jag har dragit ur sladdarna till datorn och gömt dem. Jag har försökt läsa urtrista böcker för att somna innan jag får för mig att ta mig ut på nätet. Inget hjälper. Jag har gömt batteriet till iphonen. Jag har till och med tvingat Nettan att sitta och prata med mig tills jag nästan somnade, så att jag inte skulle gå ut på Tradera eller nån annan säljsajt och shoppa loss.

Nu sitter jag med 2 aftonklänningar och ett omfattande antal cocktailklänningar (för små eller för stora, inte enda av dem är lagom), två uppsättningar med ”88 ögonskuggor och 7 borstar”-set och senast inatt beställde jag och betalde för en digital ritbräda för ett par tusen spänn.  Ett glatt sms från leverantören meddelade imorse att paketet är på väg och ska vara hos mig om 2 dagar.  *svordomar*
Cocktailklänningar? Aftonklänningar?! Hur tänkte jag då? När har jag någonsin gått på bal?  Jag har dessutom lagt två bud på klänningar i rockabilly-stil.  Jag gillar verkligen inte rockabilly.

Monica, min terapeut, satt och gapskrattade åt mina tilltag.
”Jag har aldrig hört talas om att någon blir köpgalen på insomningstabletter” fnissade hon för ett par veckor sedan. ”Jag ska prata med läkaren och höra om vi kan hitta nån annan medicin som slår knockout på dig direkt, innan du hinner ge dig ut på nätet”.
Nu frågar hon varje gång ”Har du köpt nåt nytt under den senaste veckan?”. Hon ser misstänkt hoppfull ut och inte ett dugg medlidande..
Jag har inte fått någon ny medicin än. Läkaren är sjuk.
Jag hade dessutom stängt mitt konto på Tradera, men imorse upptäckte jag att jag skapat ett nytt.
Och varför köper jag grejer som jag aldrig ens skulle överväga i nyktert tillstånd?
*Fasar inför nattens tärande på mitt bankkonto och vilka paket som kan tänkas dyka upp härnäst.*

Några av "fynden"....Morr!

Fridens!
Sachiko  


januari 4, 2012, at 5:58 e m

Hair..fast utan musikal

Jag satt i bilen på parkeringen och plötsligt dyker det upp en snubbe som smyger in mellan bilarna och har den där blicken som utstrålar att man avser att göra något olämpligt, illegalt eller upprörade.  Han såg mig inte.
Gubben ställer sig, drar ner gylfen och drar ut paketet och tänker pissa mot min bil! I ungefär en tiondels sekund var jag helt handlingsförlamad men sedan hängde jag mig på tutan. Gubben hoppade en meter upp i luften och blev fullständigt panikslagen. Han snubblade, fumlade och lyckades på något sätt lägga benen på ryggen och fly, inom loppet av två sekunder, fortfarande med snorren hängandes utanför.
Jag tänkte först kliva ut bilen, springa efter och skälla ut honom men sedan insåg jag att han redan var i chocktillstånd och att folk stirrade på honom i hans ”nakna” tillstånd. Det fick vara straff nog.

Därefter åkte jag på terapi och sen hem till Nettan på en spontantfika. Hon panikdammsög när jag kom (vad då, jag ringde ju faktiskt hela fem minuter innan och sa att jag var på väg). Vilket i och för sig är helt bortkastat på en person som jag, som ständigt  trampar omkring bland barr, barkbitar, husspindlar och sågspån från veden.  Ibland krattar jag fina mönster i skiten på golvet.
Men bara vid speciella tillfällen.
Om folk har städat hemma hos sig eller inte är av underordnad betydelse, jag är ju bara där för att snylta på kaffet liksom.

Efter att Nettan och jag avhandlat alla världsproblem och löst alla de existentiella frågorna gick vi vidare in på skvallret, vilket är ett aldrig sinande ämne som tar betydligt längre tid att avhandla än världsproblemen.  Vi fick till slut avbryta och får fortsätta en annan dag. So much gossip, so little time.

Min tröja ser nu ut som en vit ryamatta, vilket är ett smärre mysterie eftersom Nettan hävdar med bestämdhet att hennes japanska spetsar minsann aldrig fäller.
Möjligen kan det vara så att jag snodde hennes sambos plats i soffan och att det är han som gör det.  Om så är fallet, och av mängden hår jag skrapat från tröjan att döma, så misstänker jag att hans nästa googlande kommer innehålla frasen hair plugs.

Fridens!
Sachiko  


januari 4, 2012, at 1:52 e m

Syns på långt håll

Somliga anser kanske att blogguppdateringsfrekvensen varit i det närmaste kränkande låg, men det har sina förklaringar. Bilprovningen fick äran av min och min bils närvaro imorse. Maya fick en rejäl promenad i slasket och efter det var jag bara tvungen att kolla i second handaffärer efter fler antika kaffekoppar med fat. Det blev 6 st i blått och guld och jag sken som en sol när jag betalade. Älskar dem!
Jag träffade på Sara inne i butiken och hon sa att hon fick syn på mig på långt håll. Den rosa luggen. Det finns de som tycker sånt är fult, men ingen kan förneka att det är praktiskt ur igenkänningssynpunkt. Själv tycker jag att vansinniga färger i håret är det som gör livet värt att leva.
Japp, jag ska till terapin nu….


- Ihopknåpat med stor möda på iFånen

Fridens!
Sachiko