Annonser från BloggPartner
06 « januari « 2012 « Sachiko's Fotoblogg – mellan himmel och helvete.

TWITTER feeds

 

januari 2012
m ti o to f l s
« Dec   Feb »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Arkiv

januari 6, 2012, at 6:06 e m

The last laugh is on me

Dagen som började så bra.
Jag skulle ju inte plugga, utan ägna mig åt kreativa saker som foto och teckning.  Det var åtminstone planen tills tentan skickades ut i eftermiddags. Jag tänkte egentligen inte ens kolla på den förrän på söndag, eftersom jag tänkte att det är ju gott om tid tills den 15:e att göra den.  Jättemycket tid! Löjligt mycket tid! Hur easy som helst…japp.
Men sedan tog nyfikenheten överhanden och jag öppnade PDF-en och läste igenom.

Min första tanke var Shit pommes!
Sedan Helvetesjäklaförbannatskitockså!
Så nu sitter jag här och undrar varför inte valde att plugga  ”Djurparker i dagens samhälle” istället? *
Lärdom: Tro aldrig nåt ska bli enkelt, när det finns minsta möjlighet att det kan bli krångligt.
Slutsats: Stackars Askungen, hon får aldrig sin klä…sitt script klart.  

*Jo det är en riktig kurs, med högskolepoäng och allt. Inget ljug alltså. Lovar!

Fridens!
Sachiko  


januari 6, 2012, at 5:41 e m

Jag gissar på en LSD- & lösningsmedels-tripp samt en smula efterbliven

Och så undrar de själva varför de aldrig får napp hos kvinnor?

Nej, det är ingen 9-åring som skrivit det, utan en individ som faller inom spannet 46-55 bast.
Någon som vågar sig på ”finn fem fel” hos den snubben?

Fridens!
Sachiko  


januari 6, 2012, at 2:24 e m

Liten fotopromenad

Jag ringde Micke för att höra om han skulle med ut och plåta men han skyllde på att han var ensam med barnen, fast jag hörde nog ljudet av ett diskret motorsurr i bakgrunden. Jag bara vet att han grejade med sina radiostyrda plan och helikoptrar.  Hmpf! Skylla på ungarna… jo jo.  Det var å andra sidan rätt taktiskt av honom att inte avslöja att han hellre leker med sina plan än leker i skogen med mig, för ett sånt uttalande skulle rendera i minst en månads surande från min sida.
Och det vet han.
Så jag hade inget annat val än att leka med mig sj…ähum…ge mig ut i skogen ensam.

Fem sex minusgrader var det när anlände till Kvillinge-reservatet. Jag trodde det bara var -1,3 eftersom jag förlitat mig till min, som det sedemera visade sig, rentav lögnaktiga och ondskefulla termometer.  Jag invigde mina nya  allväderstövlar med vitt lurv på och massor med foder inuti.  Jag trodde jag skulle hålla mig varm om fötterna i dem men insåg efter en timme att jag kommer behöva ha mina jägarsockar även i dessa  stövlar.  Det bet i tårna av kylan, vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag för det mesta klafsade omkring i en decimeter vatten för att ta bilder på den tunna isen som just lagt sig.
Eftersom jag inte direkt är vad man skulle kalla ”lätt som en fjät”, så sprack naturligtvis isen där jag klampade fram och jag började funder över hur jag egentligen tänkte när jag köpte vita stövlar för att använda i skogen?
Kanske för att de är så söta. Ja, om man nu kan använda det ordet i sammanhanget.  Det råder ju trots allt en upprörande brist på klackar, rosetter och fina spännen, på dem.
Dessutom fanns de inte i rosa.

Knapparna på min EOS 550D är så irriterande små att man inte kan ändra inställningarna utan att ta av sig vantarna, vilket resulterade i att jag till slut inte kunde känna högerhandens fingrar. Ytterligare ett skäl att skaffa en fullformatare för på 5D är knapparna mer rejält tilltagna.
Men eftersom jag nu händelsevis inte har en 5D så fick jag göra det enda rätta i ett sådant djupfryst läge.   Gissa om det var mys på hög nivå?  Brasa, solen i ansiktet, barnfamiljer som var ute på utflykt och hördes på avstånd.  Hade jag bara haft med mig termosen med kaffe så hade det varit fulländat.

Fridens!
Sachiko  


januari 6, 2012, at 9:28 f m

Missade entrén igen

Det var väl då självaste…att jag aldrig ska hinna upp i tid för att ta en bild precis när solen går upp. Jag ville ju bara ha med översta kanten på solen, men där gick jag bet..än en gång.  Nu lär det väl dröja ett tag innan vi ser en soluppgång igen, för det är moln, snö, regn och svinkyla som gäller framöver.
Jag tittar in i min spåkula och ser en framtid av  frenetiskt eldande och tömmande av aska i komposten.

Det gick åt skogen med tidpunkten men färgerna var spektakulära i alla fall. Ljuset påminde lite om en av de där sega lågenergilamporna som tar en halv evighet innan de kommer igång ordentligt.

Fridens!
Sachiko