Det har varit en väldigt lyckosam dag för mig. Först var jag hos Linda och Micke och lämnade min tvätt. Japp!  Jag har ju ingen tvättmaskin och brukarlämna in en kasse då och då hos Lilla Tvättstugan  men nu var det stängt och jag var inne på mitt sista par strumpor. Således ringde jag helt fräckt och frågade om jag fick tvätta hos dem. Artiga som de är sa de naturligtvis ja.  När jag lämnat en kasse skitiga strumpor och underkläder åkte jag till badhuset och simmade 2 km. För en som inte har tillgång till dusch vintertid så blev det naturligtvis ett frossande i hygien. Löddret sprutade i alla väderstreck och jag hade nästan lust att sjunga i duschen.  De tär faktiskt bara därför jag åker och simmar, för att kunna duscha, basta och löga mig i nån timme eller två. Hittills har jag gjort det varannan, eller var tredje, dag och de andra dagarna får jag tvätta mig och håret med gammaldags hederlig vattenkanna och tvättfat.  Jag har just nu högsta budet (Tradera så klart…vad annars, det är ju där jag spenderar all tid jag borde sova på) på en gammal fin rosa kanna+ tvättfat i porslin, från 1910-talet. Med mormorsrosor på! Älskar ju sånt.  Ja fast det vet ni ju redan. *salig vid blotta tanken*
Därefter blev det promenad med Maya i ett svinkallt Norrköping (-8 grader). Maya hade en ny tröja på sig och den lyckades hon slita av sig två gånger innan vi ens var framme vid stallet (Jo faktiskt, vi har ett stall och ett ridhus inne i stan, med massor av hagar, travbanor, paddockar osv. Märkligt va?). Jag funderade på att dra några varv med silvertejp runt Maya och hennes tröja för att förhindra att hon sprang ”naken”, men jag hade en känsla av att matte skulle haft synpunkter på den saken. I synnerhet de kala ränder som skulle uppstått när man drog bort tejpen.
Jag hade dock pälsat på mig så jag var helt inställd på långpromenad så det blev lite snopet när Maya efter bara en kilometer ville hem igen.  Knappt två kilometers promenad…bah! Nästa gångåker vi ut i skogen och då vet jag att Maya kommer vilja vara ut och springa oavsett om det är kallt eller inte. Hon verkar inte gilla att gå i stan, men är vi i vildmarken orkar hon hur länge som helst. Tröja eller inte.

Efter promenaden drog jag till second handaffärerna. Jag menar, tvätten var inte klar och på nåt sätt ska man ju fördriva tiden.
Trots allt var det ju mer än en vecka sedan jag köpte antika kaffekoppar och om jag nu ska samla så måste jag ju utöka min samling till mer än två modeller, eller hur? Således botaniserade jag runt i kartonger, damm, spindelväv och bråte och pep av förtjusning när jag hittade ett gäng koppar med fat som jag inte sett förut.  Jättesöta med små blmmor inuti koppen och en enkel guldrand på utsidan.  Jag tog 4 st koppar med fat av den modeller och letade vidare.  I en byrålåda hittade jag underbara kompletta set med mocca-skedar som skulle passa perfekt till de ljusblå mocca-kopparna med gulddekor* (de som jag köpte förra veckan). De var i silver och helt svarta för att ingen gett dem kärlek på många många år.  Det fanns tre lådor med 6 skedar i varje men jag hade bara råd med en låda idag. Om de finns kvar nästa vecka så kanske de hamnar i min ägo.

Under min fortsatta jakt på fynd hittade jag en annan modell av kaffekopp med öron och fat som var helt ljuvliga.  De var inte rundade i botten som alla andra koppar jag köpt utan hade en mer modern cylinderform. Jag köpte dem ändå för att mormorsrosorna på kopparna och faten var så fina. Ni får se dessa imorgon, för jag måste ju hålla spänningen igång och jag vet ju att ni sitter på nålar för att få se dem.  Eller? Ja, jag tänkte väl det.
Kan också nämna att jag numera är medlem i Folkfront mot öronlösa kaffekoppar, på Facebook.

Här har jag marinerat moccaskedarna i silverputs:

Efter att jag avslutat inköpen så åkte jag och hämtade tvätten och sedan hämtade jag ut paketet med mitt nya digitala ritbräde.  *yesssssssssssss*

Så skörden idag blev alltså en massa goa saker; två modeller av kaffekoppar, silverskedar och ritbrädet.  Lyckan är total!

Väl hemma diskade jag alla koppar och fat varsamt och röjde ut vitrinskåpen, på alla hyresvärdens prylar, och beredde plats åt mina nya samlingar.  Två kartonger med ljuslyktor och tomma whiskyflaskor åker ut i gäststugan och nu ska skåpen inhysa mina nya, men antika, älsklingar.

Troligen inte så gammal kopp för örat är mer avskalat och har inte lika mycker lullull som de andra kopparna jag köpt. Jag gissar på 30- eller 40-tal.

*Japp de blåa kopparna är tydligen mocca-koppar och inte kaffekoppar, berättade en förstå-sig-påare för mig. Mocca var senaste inne på den tiden innan man ens uppfunnit espresson. Numera finns mocca ingenstans…tur det, för jag testade en gång och det var rätt äckligt.  Oavsett om de är moccakoppar eller inte kommer jag fortsätta dricka mitt morgonkaffe ur dem. Det är ju av underordnad betydelse vad som hälls i dem, det är ju känslan av ”fin kopp” som är poängen i det här fallet. Jag tror till och med att vi kommer dricka snaps ur dem vid 2012 års midsommarfest.