Min dietist säger att jag ska äta 2 dl mat vid varje måltid och när hon ringde och frågade om jag höll mig till den stipulerade mängden så ljög jag och sa ja.
”Bra för annars kanske du tänjer ut magsäcken och börjar gå upp i vikt” sa hon.
Jag började kallsvettas och avslutade snabbt samtalet med en mumlande ursäkt om att kattens operationssår just sprack och att inälvorna rann ut på mattan. Dessa nödlögner.

Eftersom det just var dags att äta min fjärde måltid för idag så rotade jag fram decilitermåttet och slevade på 2 dl wokade nudlar och baconköttbullar.  Jaså, det är så här mycket två decliter egentligen är?
Hälften så mycket som jag brukar lassa upp i tron om att det säkert var 2 dl.

Jag kan härmed konstatera att mitt ögonmått gällande volym och rymd inte är att förlita sig på.
Herregud, det här kommer jag aldrig bli mätt på.
Jag micrade rasket i två minuter och högg sedan in.  ¾ delar in i måltiden var jag stoppmätt och ville spy.
Här gjorde jag iakttagelse nummer två: jag äter alltid lika mycket men häller upp såna stora portioner att jag slänger mer än hälften jämt.

Slutsatsen är 1) att jag i slutänden alltså inte ljög för dietisten 2) kommer gräma mig över all mat som jag slängt i komposten, nu när jag fattar hur mycket jag egentligen slängt 3) komposten är bottenfrusen och man rår inte ens på den med hacka eller genom att ryta ”I’m just taking back what’s mine!”.

När jag åkte in till stan för att hämta katten slog vädret om på en sekund. Uppe i backen var det soligt och när jag kom ned så blev det snöstorm och blåste alldeles överjävligt.  Det tog nästan 20 minuter att komma till stan, vilket normalt sett tar max 10 minuter.
Katten var ynklig och förvirrad och verkar tycka att livet suger i största allmänhet. Hon har en tratt runt huvudet och är helt groggy.  Hon ska har tratten i 10 dagar och jag ska kolla snittet varje dag och ge henne smärtstillande. Hoppas det går smidigt och inte blir infekterat eller annat strul.
Vill ju liksom inte fylla bloggen med dagliga rapporteringar om kattens välbefinnande. Det var det en annan bloggare som gjorde (både facebook och bloggen genomsyrandes av kattens status, timme för timme typ) och det blev så tjatigt att jag slutade gå in på den bloggen.

Till min förtjusning hade de rea på smycken på stan idag. 75% rabatt! *gillar* Så jag köpte fem par nya örhängen.  Dessutom fick jag den briljanta iden att testa några ringar. Det ska man inte göra om man har korvfingrar som jag. Kampen innan jag fick loss fingret resulterade i att jag välte ett klädställ som stod strax intill. Väldigt pinsam historia.

Nya örhängen

Fler nya örhängen

Nu är det verkligen storm ute. Saker och ting blåser iväg: soptunnor, altantak (inte mitt – än så länge) och annan bråte. Det brakar och knakar överallt och det känns lite småläskigt faktiskt. Har lagt ut ficklampor runtom i huset och tänt några ljus så det inte ska bli helt becksvart om strömmen går.
Tycker synd om gotlänningarna, för de har mer storm än vad vi har. Hoppas de klarar sig utan en massa skador och störningar.
Vädrets makter får en verkligen att känna sig futtigt liten och maktlös. För att sturska ill mig tror jag att jag ska hälla upp en liten styrketår.