|
|
januari 21, 2012, at 9:00 e m Skrivet av Sachiko, januari 21, 2012, at 9:00 e m När man inte orkar plugga längre så urartar det snabbt….
Fridens!
Sachiko
januari 21, 2012, at 6:57 e m Skrivet av Sachiko, januari 21, 2012, at 6:57 e m För ett år, eller två, sedan så deltog jag i fotoutmaningen Foto Triss och nu tänkte jag sätta igång igen.
Veckans utmaning går på temat ”Ränderna går aldrig ur ” så jag tog tre helt fristående bilder den här gången. Det ska vara tre bilder på ett tema, och även om jag föredrar att göra tre bilder som passa i en triptyk så hade jag inte tillräckligt med fantasi för det denna gång. Ni fr ha överseende med det. Jag ska försöka göra nåt mer enhetligt nästa gång.
Den första bilden är på Skorpan, som anlände idag och sin vana trogen har hon satt skräck i alla oss andra. Dessutom är hon randig.
Den andra bilden är en pappersmodell jag roade mig med att bygga upp just för denna utmaning. Ett fängelsegaller som ger ränder i bilden och två fångar som sitter på en brits i sin cell. Jag tyckte att ”ränderna går aldrig ur” passar in i dubbel bemärkelse här också.
Den sista bilden tog jag av mig själv nyss. Med rinnande smink som om jag skulle ha gråtit. Gråtränder går egentligen aldrig ur för ärren i hjärtat sitter kvar när man blivit riktigt sårad.
Kanske lite väl deprimerande en underbar fredag som den här, men jag hade någon bisarr inspiration till att inte göra käcka och glada bilder denna gång.
Imorgon är utmaningen officiellt igång så då kommer jag länka dit och skicka in mitt bidrag. Kom gärna med synpunkter.
Fridens!
Sachiko
januari 21, 2012, at 11:13 f m Skrivet av Sachiko, januari 21, 2012, at 11:13 f m Nu när man hållit igång ett par timmar och grävt i dikena så kändes det fint att ta en kaffe i stugvärmen. Av ångan från kaffet smälte rimfrosten i näshåren och efter bara tjugo minuter kunde jag andas genom näsan igen. Bara en sådan sak. *tänker positiva tankar*
De var svinkallt inatt och så även idag. Ja ja ja, med en sörlännings mått mätt alltså.
Vi har cirka -6 grader nu men jag ska nog hålla mig varm och på alerten eftersom jag har så många underbara göromål idag:
- Åka och hämta 400 kg ved
- Åka och hämta vatten
- Åka och hämta syrrans katt som gallskrika hela vägen i bilen. Isande gallskrik som rensar upp snorknalaerna ända upp till hjärnan.
- Hämta in och serva motorsågen ifall den där tjuven kommer tillbaka ikväll. Han strök runt här igår igen och jag är nu väldigt less på den typen. Planen är att ta på skidmask, stark pannlampa, smyga mig på honom och dra igång och gasa med motorsågen allt medan högtalarna i huset brölar ut introt till Psycho-filmerna. Det borde hålla honom borta ett tag.
Och kaffe dracks ur en liten kopp med tillhörande två fat, med snöflingor på. Mycket passande.
Fridens!
Sachiko
januari 21, 2012, at 8:22 f m Skrivet av Sachiko, januari 21, 2012, at 8:22 f m Och solen steg upp på den tredje dagen.
Hm, ja det var det första jag tänkte på: mitt matschema. Tredje dagen.
Fast det känns helt …ähum… ganska lite mer okej nu och jag tror att det blir lättare och lättare och fortsätter det i den här stilen så har jag snart nått nästa delmål. *svindlande tanke*
Okej, jag vet, jag vet…det är patetiskt med alla bloggare som håller på med ”Följ min viktnedgång” och sedan sitter alla som läser och spydigt tänker
”Japp, det kommer gå lika bra som de femtioelva andra gångerna du försökte banta och publicerade diagram och siffror …och i slutänden blev du tjockare än innan du började. Heja pucko!”.
Jösses, till och med jag tänker så när jag läser bantningsbloggar. Även jag har svårt att låta bli att le för även jag vet att 99% av de där målen aldrig kommer att uppnås.
Och ändå kan man inte låta bli att skriva om det, för att behålla motivationen (läs söka bekräftelse) och sedan blir det oändligt mycket mer pinsamt om/när man misslyckas.
Hursomhelst är väl ett misslyckat försök till ett hälsosammare liv mer positivt än om man bara sätter sig ner och struntar i alltihop. I alla fall om man är sjukligt överviktig.
Det tyder ju i alla fall på att det finns en vilja.
Förutsättningarna är ju lite andra när man gjort en GBP och vikten tappar jag ju förr eller senare, det är bara det att jag börjar tappa tålamodet och vill kicka igång kroppen att fortsätta i den takt den hade. Det är ju inte så himla långt kvar till min målvikt nu, men segt. Attans vad segt!
Min dietist hejar på och är den som gjort upp schemat åt mig, för jag ger mig inte på någonting som i slutänden innebär självsvält eller lakar ur kroppen på sånt den behöver. De dagarna är förbi för länge sedan.
Nej, det är doseringar och noggranna matematiska formler som gäller.
Vilket påminner mig om att jag fick ett mail från högskolan om ändringar i kurslitteraturen till ”Databaser och databasdesign”. Och jag bara ”URSCHÄCKTVASADUNU?!”. När man tror att att kansliet inte kan sjabbla mer så nog tusan lyckas de överbevisa en.
Jag är tydligen registrerad på just denna kurs.
Den ingår inte ens i mitt program.
Jag vet inte hur det gick till men de får lösa det på något sätt för jag vill inte ha ”Avbrott” i mina akademika meriter för en kurs jag aldrig sökt till eller registrerat mig på.
Vad blir det härnäst? ”Vi saknar ditt examinationsarbete till kursen Hållbart familjeskogsbruk – Lövskog: 30 hp. Du kommer därför bli underkänd”?
Den gamla bekanta Tacksåhemsktmyckettackjagblirtröttbarajagtänkerpådetvarärspriten-känslan börjar smyga sig på.
Nej, inte tänka elaka saker om inkompetenta människor nu. Fy på mig! Jag tror jag går ut och gräver lite i diket och funderar över om det är dags att klippa ned syrenhortensian eller om den kanske blommar ett varv till innan säsongen är slut?
Ja så får det bli.
Fridens!
Sachiko
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna