|
|
januari 23, 2012, at 7:05 e m Skrivet av Sachiko, januari 23, 2012, at 7:05 e m När man är så senil som jag är så blir vardagen ganska frustrerande. I en och en halv timme har jag farit runt som en skållad råtta och letat efter de uppladdningsbara batterierna till den externa blixten (fotojobb imorgon).
Har ni haft den där känslan av att ni vet på ett ungefär var ni lagt en sak men inte exakt? Lite som fågel, fisk eller mitt emellan-leken. Man känner att det börjar brännas men hur man än letar så hittar man det inte.
Jag rotade igenom varenda låda, burk, kartong och påse.
För att göra en lång historia kort; först när jag blev så frustrerad att jag slog ned en rad med böcker hittade jag dem. Jag hade alltså lagt dem bakom böckerna. Väldigt logiskt och rationellt, eller? Jag hittade också en liten buffert på fyra ihoprullade tjugor som jag antagligen sparat till sämre tider. Hur tänkte jag då? Var jag rädd att mina 80 spänn inte skulle omfattas av statliga insättningsgarantin?
Ibland blir jag lite rädd för mig själv.
Det slutade dock inte där. När jag lättat skulle packa ner batterierna i kameraväskan upptäcker jag att kameran är borta. Fullständig panik! Stulen? Borttappad? När hade jag den senast?
Jag var tvungen att djupandas och räkna till femtio innan jag kunde lugna ner mig och börja tänka. En ledtråd i form av en flaska proteindryck i kamerafacket fick mig att fatta misstankar.
Jo, kameran låg i skafferiet. Bakom havregrynen.
Så klart.
Nu ska jag leta efter bakgrundsstativet…och ja, det kan sluta precis hur som helst.
Fridens!
Sachiko
januari 23, 2012, at 3:29 e m Skrivet av Sachiko, januari 23, 2012, at 3:29 e m Jonsered – när du får oväntat besök.
 Välkommen in i stugvärmen!
Sachiko
januari 23, 2012, at 2:09 e m Skrivet av Sachiko, januari 23, 2012, at 2:09 e m  Det blev en lång promenad. Från flyglatsen till Styrstad och sedan tillbaka. Ska man vara helt noga så blev det från flyglatsen, till Styrstad, halvvägs tillbaka till flygplatsen, tillbaka till Styrstad och sedan tillbaka till flygplatsen igen.
Allt detta för att jag upptäckte halvvägs till bilen att Maya slitit av sig sin tröja. Den återfanns naturligtvis allra längst bort där vi varit och vänt. Jag lovar att detta var en del av Mayas högst utstuderade plan, för hon var i sitt esse och sprang som om hon hade eld i baken i en och en halv timme och ville vara ut så länge som möjligt. Att hon orkar?! 
Hennes energi smittade av sig lite på mig och jag hade pälsat på mig rätt ordentligt så jag frös inte ett dugg. Solen sken dessutom och det kom inga bilar när vi gick längs grusvägarna, så något koppel behövdes inte. Perfekt med andra ord.
Faktum är att jag vet inte vem som känner sig mest kopplad av kopplet? Jag eller Maya?
Jag vet bara att vi bägge två tycker det ären befrielse att slippa det och det är värt det att åka bortom all civilisation för att kunna få händerna fria och röra sig som man vill.
Vi såg en räv. Räven såg oss också. Framför allt såg den Maya och bägge två blev skogstokiga exakt samtidigt. Räven gläfste så där konstigt som bara de kan. Eftersom Maya är reserverad mot andra hundar (och tydligen mot rävar) så visste hon inte riktigt vad hon skulle göra? Springa fram eller springa därifrån? Kompromissen blev att hon studsade på stället som en juttaperkaboll och skällde och jag skrattade så jag grät. Räven gjorde som rävar ska, raskade över isen…nåja..skaren då, och försvann in i buskagen.
När jag kom hem upptäckte jag fotspår i nysnön runt huset, som inte var mina. Nu börjar jag faktiskt bli småirriterad över den där dårfinken som stryker omkring här i området på kvällarna. Hittills har han hållt sig borta från mitt hem, vad jag vet åtminstone, men nu är det alltså slut med husfriden här också.
Visst, jag skämtade om att ta in motorsågen och serva den för att ha den till att skrämma bort honom med, men nu skämtar jag inte längre.
Som Mattis (Ronja Röverdotter) så nyanserat uttryckte det ”Din ärans skitstövel, nu har du skojat färdigt!”
Fridens!
Sachiko
januari 23, 2012, at 10:29 f m Skrivet av Sachiko, januari 23, 2012, at 10:29 f m Goder morgon!
Vaknade när solen gick upp av att väggarna rasslade och katterna försökte ramma dem och bryta sig igenom för att mörda det som rasslade. Jag var trött. Så trött att jag lyckades somna om trots att det pågick fullt världskrig i sovrummet.
När jag vaknade en timme senare stod väggarna kvar, tack och lov, men det var så kallt att man nästan kunde tro att katterna lyckats.
Vidriga 7 minusgrader och bara 14 plusgrader i huset. Brrrr! Det kändes nästan som om skinkorna skulle frysa fast i toasitsen (jag ylade som ett billarm när jag satte mig) och tårna krullade ihop när jag kilade över golvet i desperat jakt på mina inomhusuggs.
Idag ska jag skjutsa hem syrrans katt igen och sedan ta en (förhoppningsvis) lång skogspromenad med sötaste Maya i skogen. Jag fasar lite för det och jag vet inte om Maya kommer gilla att vara ute i kylan. Hon brukar ligga nedbäddad i mattes säng och gotta sig när jag kommer för att hämta henne. I ärlighetens namn skulle jag själv ha föredragit att ligga i varma täcken framför att traska i snålblåsten, men någon motion ska man väl ha och jag är ju fast besluten att nå nästa delmål (vikten ni vet) kvickt som attan. Vilket för övrigt går som på räls just nu. 
Och så morgonkaffet då:
Fridens!
Sachiko
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna