Den stora skillnaden mellan att bo i stan och att bo på landet är att man ständigt är bevakad på vischan. Alltid!
Nej, jag pratar inte i nattmössan och inte heller har jag några perversa grannar (vad jag vet) som står och glor in genom fönstret till duschstugan. Jag pratar om naturen.
Jag menar, inne i stan kan man gå omkring i myllret av folk och inte en jäkel bryr sig om ens existens, man skuffas hit och dit som man inte finns och behandlas som luft av personalen på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och andra ställen där det är knökfullt med folk (och fä). Kort sagt kan man vara hur anonym som helst.
Men tar du ett enda litet steg ut i skogen har du genast alla ögon på dig.  Jag lovar att man aldrig får så mycket uppmärksamhet någon annanstans.
Fåglarna tystnar eller börjar vråla, det hörs skall från rådjur, brölas av hjortar, det brakar till i buskagen, saker och ting gömmer sig och bevakar dig noga eller också rasslar det iväg innan man ens hinner uppfatta vad det var.
Jag har precis kommit hem efter en och en halv timmes promenad och bergsklättring och jag lovar att jag kände ögonen på mig hela tiden.  Överallt var det dessutom färska spår av rådjur, älg, hare, räv och möss.  Djur som varit där minuterna, eller rentav sekunderna, innan jag kom dit. Mina nackhår stod rätt upp under hela promenaden.

Särskilt påtagligt blev det när jag närmade mig stället där viltvårdarna slänger ut tonvis med potatis och morötter åt djuren.  Jag var livrädd att möta en älg (ondskefulla varelser) men som tur var fanns där bara en massa gulgröna fåglar. I hundratal.

Nere vid sjön fanns verkligen ingenting att se. På sommaren är där så fint och spännande men vintertid  (utan frost) är det rena öken.  Svarta grenar mot vit bakgrund och istappar mot en bergvägg är kul i högst tre minuter.
Jag satt och spanade och försökte hitta fotovinklar men kunde konstatera att allt var fult och trist och gick därför hemåt.
Efter att det brakade till i snåren en bit bort så tog jag långa benet först och eftersom jag yckades jaga upp mig själv och inbilla mig att jag var förföljd av ett helt koppel av blodtörstiga varulvsvarg-galenälg-rabiesrävs-motorsågsgalningar så slutade det med att jag sprang hem och drog igen dörren snabbt som attan efter mig. Och låste.