Förhjort

Precis innan jag hade ett litet avslutningsmöte kring fotouppdraget började det snöa så himla vackert. Ni vet såna där stora dalande flingor som liksom lekte runt i luften och som man bara ser när det är helt vindstilla. Jag gick ut på altanen med kameran och det kändes som jag befann mig i en enorm snökula.

Sådana stunder kan man leva på länge.  Det var lite magiskt och Narnia-feeling över det hela. Jag kollade efteråt i min garderob (bara för att vara på säkra sidan) men det fanns ingen ingång till något sagoland där, bara upptäckten av kattskrället legat och hårat av sig på mina nytvättade lakan.

Och där ser ni tornet jag brukar stå på och fota ut över viken.

K kom strax efter det för att hämta bilderna och när han klivit innanför dörren så kom det tre hjortar och gick utanför köksfönstret. Naturligtvis så stack de när jag äntligen lyckades ställa skärpan manuellt på kameran. Resultatet blev att jag bara fick ett enda suddigt foto på en av hjortarna.  Eländiga kreatur som inte kan stå stilla. *morr*