Slagit över?

Vid två i natt vaknade jag med ett ryck och var helt övertygad om att telefonen ringt eller att min kära vän ropat på mig.
Ja, ropat.
Det är skralt med logiken när man är yrvaken, men jag lyckades fumla rätt på telefonen och kunde konstatera att ingen ringt och vid en närmare inspektion så fanns heller inga fotspår i nysnön utanför så ingen kunde ha stått där och gastat heller.  Det kändes som en konstigt sak att göra att ringa upp någon vid två-tre på natten och fråga ”Behöver du mig? Har du ropat på mig telepatiskt?” bara för att jag fick spooky-känningar. Så jag försökte somna om.
Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort och när jag äntligen började slumra till så satte katten en klo i ena skinkan på mig så jag skrek rätt ut.  Jag tänkte precis kasta katten ur sängen när hon rullade över på rygg och visade sin rakade mage och sitt operationssår.
Den baksluga lilla… Nej, jag kan ju inte missunna en nyopererad katt att få sova i värmen under duntäcket och det vet hon.  Så jag suckade och drog täcket över oss båda igen och försökte somna.
Detta måste så småningom ha lyckats för jag vaknade framåt nio och återigen hade jag den där känslan ”Var det någon som ringde eller ropade inatt?”. Kollade telefonen igen och kollade efter fotspår utanför: ingenting.
Ja jag vet vad ni tänker: tomtar på loftet. Till och med jag tänker att jag har det.

Jag ska försöka komma till sans och bete mig lite normalt nu och jag börjar med kaffe i en av kopparna jag köpte igår.