Jag tror att butikschefen i en viss mataffär i Krokek visste att det skulle bli en dålig dag i samma sekund som jag sladdade in på kundparkeringen, insmord med lera.  Med mig hade jag den ficklampa jag köpt av nyss nämnda butik för bara några veckor sedan. En ficklampa med ambivalent funktion.
Jag drämde den i bordet vid kassan och deklarerade högljutt att jag ville reklamera.
Mannen som kom skyndande presenterade sig som just butikschefen.
”Perfekt, för det är just dig jag vill ta ett snack med!” sa jag med ett tonläge som fick honom att se ut som han inte ville vara den personen.
”Om den är trasig får du givetvis en ny” sa han med ett optimistiskt men nervöst leende.
”Ja, det förutsätter jag. Problemet är vad du tänker göra åt följdskadorna?”
”Följdskadorna?” han måste vara en sån där läskig typ som ler bredare och bredare ju mer nervös eller förolämpad han blir.
”Som du kanske ser är jag täckt i lera..?” sa jag.
Han nickade utan att se efter.
”Där jag bor är det, vid den här årstiden, kolsvart efter klockan halv sex på kvällen. Ingen gatubelysning. Utan ficklampa kan man inte ens se handen framför sig. Eftersom jag dessutom inte har vintervatten utan måste släpa 75 liter vatten in i kåken varannan dag. Vet du hur tungt 75 liter vatten är?”
”Ähum…typ 75 kg?”
”Exakt! Och om det då har varit töväder och marken är gyttja istället för gräsmatta, hur glad tror du då att man blir när man släpar 75 kg på en skottkärra i beckmörker och ficklampan lägger av? Hur glad tror du man blir när man då snubblar över en sten, som man inte hade snubblat över om ficklampan fungerat?”
Mannen funderade en stund.
”Ähum..inte glad alls?”
”Precis! Särskilt som jag heller inte har tvättmaskin utan tvättar för hand. Det vill säga; OM jag har vatten. Det vill säga; om nu inte vattendunkarna hade gått sönder i fallet och allt vatten runnit ut på marken och över mig. Så vad tänker du göra åt saken?”.
”Du kan få en dyrare ficklampa som kompensation.” mumlade han men bibehöll det där läbbiga leendet.
”Ja, efter att du fixat tre nya 25-litersdunkar med vatten och tvättat mina jeans, jackan, handskarna, skorna, ersätter för resan hit samt levererar alltihop till mitt hus ikväll. Då har vi en deal.” sa jag.
”Men det är ju en orimlig begäran…” sa han.
”Ska vi ta oss en titt på konsumentköplagen och paragraferna kring ersättning för kundens skador och kostnader i samband med reklamation?” sa jag.
Han gav upp. Inte minst för att han visste att jag hade rätt.
Efter att ha bytt om till torra kläder inne på personaltoan åkte jag hem.
Några timmar senare svängde en bil in på parkeringen och en mörk individ började lasta ur bilen.  Sekunderna senare hör jag ett brak och en radda med svordomar.
Butikschefen kom strax därpå stapplandes uppför trappan. Täckt i lera och ordentligt tilltufsad.
”Du har rätt…man ser verkligen inte ett smack.” sa han.
”Använde du inte ficklampa?” sa jag.
”Jo…”
”En av butikens ficklampor? Och den gick sönder?” sa jag, möjligen en smula spydigt.
Äntligen dog hans bilförsäljarleende och han såg både trött och förbannad ut.
”JA! De är rena smäcket. Jag erkänner! Vi hade inga andra ficklampor i lager. Jag ger dig tvåhundra spänn så kan du köpa en ny i en annan butik? OKEJ?” fräste han.
”Det blir skitbra. Du kan ställa vattendunkarna här. Påsen med kläder tar jag hand om. Du använde väl mjukmedel?”.
Det sista fick jag inget svar på och några sekunder senare såg jag hans baklyktor försvinna nedför backen. I påsen låg inte bara mina kläder, rena och ihopvikta, utan även ytterligare ett exemplar av den smäckiga ficklampan.
Jag skulle ha bjudit butikschefen på kaffe om det inte vore för att jag inte har för vana att bjuda in folk som är helt leriga.

Kontoren och 18meter korridor färdiga att inredas.

På IKEA tog det flera timmar att hämta ut, planera och lasta tre kompletta kontorsinredningar.Det såg ut som om släpet hade punktering på bägge däcken på grund av överlasten.

Jag tippade att vi skulle ta oss halvvägs hem innan hela ekipaget förvandlades till en fackla av friktionen eller att släpet efter tio mil förvandlats till en vackert gnistrande släde.  Så när vi var redo att åka gick jag långsamt bakåt därifrån samtidigt som jag såg mig om efter en busshållplats eftersom jag inte ville vara med längre. Ingen busshållplats i sikte men däremot en mack så jag tog mod till mig, hoppade in i bilen sedan åkte vi till macken och fyllde 2 Kg extra i vardera däck. Väl hemma igen hade däcken förvandlats till heta stekpannor.

När vi lastat av allt började jag se vidden, hela helgen skulle gå åt till att montera massvis med kontorsmöbler samt 8st Billyhyllor,  dvs lufta hela känsloregistret, hån, skratt, svordomar, rallarsvingar, gråt och försoning. Jag behövde verkligen en kopp sprit och därefter lägga in kortnumret till psykakuten i mobilen.

Jag fick stänga av ljudboken eftersom R överröstar allt med verbala loskor typ: -hur fan kan man döpa någon till Iiingvar? och -hur faan kan en Hurts ha 68 delar? Vi döpte om hurtsen ‘Galant’ till ‘Vasa’ pga dess slagsida.

Vi enades också om att det inte gör något att hurtsen inte går att stänga helt, dokument mår bra av att luftas.

Plockar upp nycklarna ur fickan varvid en IKEAmärkt lånepenna följer med. Först blir jag yr, drabbas av ångest och börjar kallsvettas sedan övergår känslan till skräckblandad förtjusning.

God damn, it feels good to be a gangsta!

Jag passade på att shoppa när jag ändå var på IKEA och på min lista kunde jag pricka av:

Köksblandaren ”Dropp”
Tunna Grytlappserien ”Ajfan”

150 Värmeljus i metallkopp ”Sotbrand”

Kontorsstolen ”Svaja”
Komplett uppblåsbar Matsalsgrupp ”Sjöslag”

Deo-rollon ”Klåda”

Aktiva tandkrämen ”Hållkäft”

Vattenkokaren ”Skålla”

1liter Möbellack ”flagna”

Grön glastermos ”Kras”

Hylla i limträ ”Bångna”

3st Höga Barstolar  ”Falleralla”

Gästsäng ”Lumbago”

15Kg  Golvflytspackel ”Kadaver”

12-pack tvålar ”Eksem”
Badrumsmattan ”Vurpa”
Skarvsladd ”Stöt”

Snurrfåtölj ”Groggy”

Solariekvartslampan ”Skorpa”
Masserande fotbadet ”Chock”

Polyesterkudden ”Kväva”

Jag vill passa på att höja ett varningens ärriga finger för kvartslampan som jag testade på ovansidan av handen i 12 sekunder, svullnaden har nu gått ner så jag kan skriva igen och jag konstaterar att det knallröda knapriga skinnet aldrig blev ”en vacker solbrun nyans” som det stod i beskrivningen.