*#¤##%§%&!!!!!

Telefonen började ringa vid åtta imorse och sedan gick det bara utför.  Min illusion om sovmorgon krossades brutalt och istället har jag fått ägna begynnelsen av dagen åt att planera in saker och matcha med tentor och examinationarbete. Resultatet blev att jag har inte en enda ledig helg förrän i slutet av april.  Inga lediga veckodagar heller för den delen, fast det är ju inget ovanligt.
Om folk tycker att jag blir ett asocialt freak i några månader så får de skicka besvärsskrivelserna till högskolan.

Jag börjar bli rätt stressad över det stora designprojektet, i synnerhet som det tagit mig tre dagar av läsning för att hitta lösningen på ett visst kodningsproblem.  Det känns helt absurt med tre dagars research som resulterar i fem ynkliga rader kod. Jag kan säga att de tre dagarna inte var medräknade i projektplaneringen.
Under en lektion säger läraren dessutom (på bred och nästan obegriplig bondskånska som här är översatt till svenska)  ”…och ni vet ju redan hur addChild-kommandot fungerar, för det har vi ju gått igenom i tidigare föreläsningar…”, varpå jag sätter mig spikrakt upp i stolen och går sedan in i panikläge över att jag måste ha missat något.
För att göra en lång och ganska trist historia kort (men dock lika trist) så satt jag och kollade igenom alla föreläsningar igen men utan att hitta något alls om addChild.  Jag mailade läraren och bad honom tala om var och när denna föreläsning/ar ska ha ägt tum och var tusan jag hittar länken? Mailsvaret blev att infon finns i kurslitteraturen.
Här gick jag helt, som engelsmännen uttrycker det, bonkers och skrek åt datorskärmen:
”Men du sa att det gåtts igenom i en tidigare föreläsning och nu har jag kollat igenom dina halvt obegripliga halvdanska lektioner två gånger, helt i onödan. Och värst av allt;  jag har fått sitta och störa ihjäl mig på att du uttalar ”villkor” med [kor], inte som vi andra uttalar det [villkår]. Aaargh, kan inte någon starta upp sajten ’Gräv bort Skåne’ igen?”*.

Således har jag klarat av dagens politiskt inkorrekta och onyanserade paroxysm. Skönt, då kan man bocka av det från att-göra-listan.

Nu: All kommunikation med omvärlden stängs av och dagen ägnas åt kodning i affekt.

*För er som missat det: Gräv Bort Skåne var en sajt som engagerade människor och delade befolkningen i två läger, i sådan grad att man var nära en sammandrabbning av gamla skolan. Ni vet, sånt som omfattar ett slagfält och folk som, vid ljudet av krigsluren,  ryker ihop någonstans i mitten med alla tillhyggen man kan uppbringa.
Gräv Bort Skåne träffades årligen för att ta några spadtag och gräva ett dike för att separera Skåne från resten av Sverige.  Somliga tog det på allvar, somliga såg humorn i det hela. Somliga gick bärsärkagång.
Men innan den svenska sydspetsens samlade befolkning börjar skicka strykninspetsade spettekakor (försök säga de sista två orden tio gånger på raken i snabb följd) till mig så kan jag säga att jag inte har något emot skåningar.
Över lag.
Det är bara just den här specifika skåningen som går mig på nerverna.
Samt den skånska kvinnan som hyrde ut lägenheten/penicillinlaboratoriet på Cypern till mig. 
Alla andra skåningar gillar jag,  fast det kan ju ändras den dagen jag begriper vad de säger.