May 112012
 

När man håller på och jobbar ihjäl sig och måste stanna upp och lugna ner sig lite finns det några ganska enkla knep att ta till. Ett av dem är att dra ner på arbetstakten. Man skulle kunna tycka att det är det självklara alternativet. Men det är det verkligen inte för en del. Särskilt inte för dem som -just det- håller på och jobbar ihjäl sig. Där finns det aldrig alternativ till att jobba mindre.

En annan grej som är bra är en metod som heter Mindfullness. Ni känner säkert till den allihopa. Den har varit väldigt i ropet i några år. Metoden handlar om att man ska vara närvarande i och fokuserad på nuet. Inte på igår, inte på idag. NU! (absolut inte på förmiddagens telefonsamtal med Telia då man för hundrade gången blev ignorerad och nedgjord fast den jäkla nätuppkopplingen inte fungerat på ett halvår och man gärna ville föra fram en synpunkt på det till någon som brydde sig. Inte tänka på bullen som ligger och viskar i skafferiet; “Kom då… Koooom” *förförisk röst*) Nej, om man sitter på sin stol ska man känna på riktigt att man sitter i sin stol. Känna hur rumpan känns mot sitsen. Hur armarna lutar sig mot benen. Hur luften man andas är kallare på invägen än på utvägen. Och så. Om man har ett livligt intellekt som har svårt att vara stilla så är kanske inte Mindfullnes förstahandsalternativet. Mitt intellekt är INTE (för den som inte redan snappat det) av den stillsamma sorten. Jag är inte så bra på Mindfulness.

Men jag håller på att jobba ihjäl mig. Så jag känner att NÅGON metod borde det finnas även för den något hastige att ta till.

Det jag vet är att om man inte klarar något av ovanstående så kan man iallfall försöka flytta fokus från det som stressar en till sina sinnen. Lukt, smak, syn, hörsel och känsel. (jag VET att ni kan dem. Ville bara att ni skulle slippa tänka själva en stund så NI slipper bli utbrända. Själv är jag redan rökt.) (Rökt, ahhhahhaha…utbränd…är ni med, är ni med??…Hahaha… *host harkel* förlåt. Vi stryker det där.)

Trädgårdar och natur generellt brukar vara bra på att aktivera sinnen. Varenda landsting med lite självaktning har (eller BORDE) ha en rehabiliteringsträdgård där de kan lämpa av människor en stund när de slitit ut sig på något som inte var värt det till ingen nytta. Det är ALDRIG värt det. Alla de där trädgårdarna heter något i stil med “Sinnenas trädgård”. Där föreställer jag mig att de stackars utbrända går och doftar på rosorna, gräver lite i den feta myllan och ligger och bara andas i det gröna frodiga gräset. Samt tittar på karpfiskarna som snappar efter mat vid ytan på den näckrosbelagda dammen. Vem skulle inte få frid i sinnet av det?

Allt det där stod jag och tänkte på när jag tittade ut över mina ägor idag. Min trädgård är inte av det där rogivande slaget. Min trädgård är ju för fasen det som GÖR en utbränd. Jag har liljebaggar som gnager i sig allting som växer, de är i högsta grad flexibla med vad de äter. Liljor räcker inte långt för dem. De är ungeför som Egyptens gräshoppor.  Rådjuren har smugit som vargar längs med väggarna och bara väntat på att sluka i sig varenda tulpanknopp. Hade gjort jättefina arrangemang med svarta tulpaner och bara väntade på att de skulle slå ut nu. Igår när jag kom ut var varenda knopp borta. Det ser ut som jag odlar stjälkar bara. Eller, ja, mer som “streck” liksom. Med rätt stora blad omkring.

Jag klippte den första mördarsnigeln idag. Sen skar jag mig GROVT på sekatörbladet så blodet rann som ett litet vattenfall. Är nu EXTREMT orolig för att ha fått in mördarsnigelslem i blodomloppet. Vilket såklart kommer att göra mig allvarligt sjuk inom loppet av en snar framtid. (Är hypokondriker ut i fingerspetsarna)

Och på toppen, den absoluta kronan på verket, har vi Hacke Jävel. Imorse drog han igång 20 i 4 i TV-antennen. Sen höll han på var tionde minut till jag åkte till jobbet.

Det här är inte en trädgård som ger frid i själen. Det här är en trädgård som bara behöver Triffider (kommer ni ihåg dem?) för att bli komplett åt andra hållet.

Själv vill jag nog inte ens ha en sinnenas trädgård längre. Finns det inte bara nån som kan skriva ut ett vårdintyg på mig? Och låsa in mig i ett stort hus där det inte bor en hackspett? Tack snälla!

Tjing - Denada

May 112012
 

Jag har varit hos Kent och Camilla och fikat och hämtat fotostudioutrustning. Fototältet som jag trodde skulle vara 50×50 cm visade sig vara bara marginellt mindre hela huset jag bor i.
Jag var tvungen att skjuta undan möblerna för att kunna veckla ut det. Haha! Det öppnar upp möjligheter.
Jag har lånat lite studiolampor och annat också så helgen ska ägnas åt foto av olika slag till min portfölj.

Jag har inte mycket att säga faktiskt. Kenta sa “Fan, du ser ut som jag känner mig” när jag satt och hängde på en stol i deras kök och kände mig färdig att grävas ner six feet under. Jag hoppas jag får lite mer energi under helgen så att inlägen blir ite roligare. Men jag lovar inget.
Eder bloggskribent är liksom lite trasig just nu och skulle behöva en 10.000-milaservice.

Fridens!

Sachiko