Jag var bjuden på kalas idag. Eller inte bara kalas, födelsedagsuppvaktning! Jätteroligt. Skulle få träffa min släkt. Hurra! Jag ÄLSKAR dem och det får mig alltid att känna mig så hemma och bekväm. Litet problem bara. Det skulle komma 100 personer till, förutom släkten, på kalaset. Inte bra. Inte ALLS bra. Kräver planering. Planering på kläder, skor, hår, smink samt naglar. Skulle hänge mig åt detta var planen. Skulle bara måla lite i mitt sovrum först. Den färgen som gör att det inte ska bubbla sig under spacklet. Men innan det var jag tvungen att täcka golvet med papp. Men ALLVARLIGT, hur lång tid kan det TA  att täcka ett golv med lite papper? Jättelång tid visade det sig. Jag hamnade i tidsnöd. GRAV tidsnöd. Prova festkläder medan man är hysterisk är inte en bra plan. Men det var den enda som fanns. Ok, fortfortfort rafsa fram olika särkar… prova… kasta… prova…menvadFAN…prova. Ok. Fattar läget. Det är KÖRT! Jag såg ut som Barbapappa i allihopa. Som ett stort skärt och innihelvete fluffigt moln inuti olika klänningar. OK, dags för nödplanen, riv fram svarta tighta byxorna. Sitter som ett andra skinn och passar ALLTID till allt med varierade toppar. På med högklackade kängor och knyta fintfint, nu så bara RIIITTCCHHH…  Fan. FanfanFAN! Känner hur innanlåret sipprar ut på insidan av byxorna. ÅÅÅÅHHH blir galen. Absolut totalt och oåterkalleligt! Rusar runt som höna utan huvud innan jag fokuserar. Klipper sönder ett jeanstyg så jag får en lagom stor bit tyg. Tar ett klister och kletar på. Drar ner byxorna till knäna. Att dra ned dem helt är omöjligt, skulle förlora massor med tid på att snöra av skorna. Står liksom kobent med knäna medan jag lutar mig mot bänken och klistrar dit lappen på insidan av byxorna. Håller tummarna för att jag inte välter. Det går bra, upp med byxorna, kräng slit… DÄR satt de! Och satt och satt och satt visade det sig. Klistret torkade ju fast på själva mig… Och på byxorna… Fattar ni vilken komplikation det innebär då man på ena sidan av kroppen på sin höjd kan vecka ned byxorna två cm innan skinnet följer med? Fattar ni hur det ser ut då man ska kissa? Om man liksom drar ned dem på den sidan det går och sen lutar sig (i sidled) över toaletten och… Det ser inte snyggt ut. Kort sagt.

Jag trodde inte jag skulle säga det… Men efter incidenten på flygplanstoaletten och det här så ser jag fram emot att bli gammal och inkontinent. Blöjor PÅ bara, inget att snacka om. Så kan man sitta där i lugn och ro och… ja, göra sitt. Det ska bli mig en fröjd!

När man håller på och jobbar ihjäl sig och måste stanna upp och lugna ner sig lite finns det några ganska enkla knep att ta till. Ett av dem är att dra ner på arbetstakten. Man skulle kunna tycka att det är det självklara alternativet. Men det är det verkligen inte för en del. Särskilt inte för dem som -just det- håller på och jobbar ihjäl sig. Där finns det aldrig alternativ till att jobba mindre.

En annan grej som är bra är en metod som heter Mindfullness. Ni känner säkert till den allihopa. Den har varit väldigt i ropet i några år. Metoden handlar om att man ska vara närvarande i och fokuserad på nuet. Inte på igår, inte på idag. NU! (absolut inte på förmiddagens telefonsamtal med Telia då man för hundrade gången blev ignorerad och nedgjord fast den jäkla nätuppkopplingen inte fungerat på ett halvår och man gärna ville föra fram en synpunkt på det till någon som brydde sig. Inte tänka på bullen som ligger och viskar i skafferiet; ”Kom då… Koooom” *förförisk röst*) Nej, om man sitter på sin stol ska man känna på riktigt att man sitter i sin stol. Känna hur rumpan känns mot sitsen. Hur armarna lutar sig mot benen. Hur luften man andas är kallare på invägen än på utvägen. Och så. Om man har ett livligt intellekt som har svårt att vara stilla så är kanske inte Mindfullnes förstahandsalternativet. Mitt intellekt är INTE (för den som inte redan snappat det) av den stillsamma sorten. Jag är inte så bra på Mindfulness.

Men jag håller på att jobba ihjäl mig. Så jag känner att NÅGON metod borde det finnas även för den något hastige att ta till.

Det jag vet är att om man inte klarar något av ovanstående så kan man iallfall försöka flytta fokus från det som stressar en till sina sinnen. Lukt, smak, syn, hörsel och känsel. (jag VET att ni kan dem. Ville bara att ni skulle slippa tänka själva en stund så NI slipper bli utbrända. Själv är jag redan rökt.) (Rökt, ahhhahhaha…utbränd…är ni med, är ni med??…Hahaha… *host harkel* förlåt. Vi stryker det där.)

Trädgårdar och natur generellt brukar vara bra på att aktivera sinnen. Varenda landsting med lite självaktning har (eller BORDE) ha en rehabiliteringsträdgård där de kan lämpa av människor en stund när de slitit ut sig på något som inte var värt det till ingen nytta. Det är ALDRIG värt det. Alla de där trädgårdarna heter något i stil med ”Sinnenas trädgård”. Där föreställer jag mig att de stackars utbrända går och doftar på rosorna, gräver lite i den feta myllan och ligger och bara andas i det gröna frodiga gräset. Samt tittar på karpfiskarna som snappar efter mat vid ytan på den näckrosbelagda dammen. Vem skulle inte få frid i sinnet av det?

Allt det där stod jag och tänkte på när jag tittade ut över mina ägor idag. Min trädgård är inte av det där rogivande slaget. Min trädgård är ju för fasen det som GÖR en utbränd. Jag har liljebaggar som gnager i sig allting som växer, de är i högsta grad flexibla med vad de äter. Liljor räcker inte långt för dem. De är ungeför som Egyptens gräshoppor.  Rådjuren har smugit som vargar längs med väggarna och bara väntat på att sluka i sig varenda tulpanknopp. Hade gjort jättefina arrangemang med svarta tulpaner och bara väntade på att de skulle slå ut nu. Igår när jag kom ut var varenda knopp borta. Det ser ut som jag odlar stjälkar bara. Eller, ja, mer som ”streck” liksom. Med rätt stora blad omkring.

Jag klippte den första mördarsnigeln idag. Sen skar jag mig GROVT på sekatörbladet så blodet rann som ett litet vattenfall. Är nu EXTREMT orolig för att ha fått in mördarsnigelslem i blodomloppet. Vilket såklart kommer att göra mig allvarligt sjuk inom loppet av en snar framtid. (Är hypokondriker ut i fingerspetsarna)

Och på toppen, den absoluta kronan på verket, har vi Hacke Jävel. Imorse drog han igång 20 i 4 i TV-antennen. Sen höll han på var tionde minut till jag åkte till jobbet.

Det här är inte en trädgård som ger frid i själen. Det här är en trädgård som bara behöver Triffider (kommer ni ihåg dem?) för att bli komplett åt andra hållet.

Själv vill jag nog inte ens ha en sinnenas trädgård längre. Finns det inte bara nån som kan skriva ut ett vårdintyg på mig? Och låsa in mig i ett stort hus där det inte bor en hackspett? Tack snälla!

Det känns som om jag har missat en dag och undrar lite vad som hände med måndagen? När passerade den? Var jag ens med då?
Jag har till och med fått gå in för att läsa mig egen blogg för att försöka minnas vad jag gjorde. Inte mycket tydligen.

Jag är sliten. Väldigt sliten till och med.  Det syns i mitt ansikte och därför visar jag mig inte gärna på bild just nu. Hur jag än konstlar till det anstränger mig så ser det förjäkligt ut och det enda jag ser är linjer, grådassig hud och väldigt trötta ögon. Mycket har att göra med att jag sgen fästing krypa påmin arm igår och sedan dess har detkänt som om hela kroppen kliar och jag vaknar gång på gång så fort ett enda litet kroppshår rör sig och skriker ”Fäääästing!”
Bara genom att skriva om det känns det som om jag har fått miljarders fästingar, löss, loppor och banne mig om det inte känns som om jag fått en sån där koreansk penisfisk också.  Ni vet, såna där som simmar in och biter sig fast i urinblåsan. De kallas visst tandpetarfiskar också.  Okej, det här med tandpetarfiskar är förmodligen fantomsmärtor frn min sida, dåjag mig veterligen itne varit i Amazonas på sistone. Fast ingenting kan uteslutas, då jag fortfarandeär osäker på vad jag gjorde i måndags..

Jag fick en offert från samma flyttfirma som jag haft några gånger och när berättade varför jag valt att inte anlita dem igen så blev chefen där lite småchockad över att grabbarna tog dubbelt så lång tid på sig att flytta 63 kvm bohag till en adress fem minuter bort (till magasinet) som det tog när vi flyttade hela 360 kvm bohag och det var 14 mil.  Jag kände mig ju ganska rejält lurad efter den sista flytten och bestämde mig för att begära offert från andra flyttfirmor.   Men nu fick jag ett kanonpris som kompensation för förra fiaskot så det blir nog samma firma igen.  Det ironiska är att denna flytt innebär tre destinationer och tre ”flyttar”: först tömma magasinet, sen ut hit till viken och hämta alla grejer och sen ut till Vikbolandet och lossa allt. Många mil, många timmar och för drygt halva pengen jämfört förra gången jag flyttade.  Det säger en del om på vilket sätt jag debiterades den gången.  Jag har en misstanke om att de lät taxametern ticka medan de tog någon timmes fikarast och en minst lika lång lunch.

Jag känner att det är en sån här vecka då saker och ting faller på plats och jag får en färdig karta över hur framtiden ska se ut, och därmed äntligen en chans att planera och styra upp saker och ting.  Det är lite skillnad mot det vanliga kaoset, där jag (kontrollfreak som jag är) känner att jag vacklar på gränsen mellan panik och hysteri när folk strular och jag inte kan göra ett dugg åt saken.  Så känns det inte nu. Pusslet passar så fint så fint.
Nu har jag koll på läget och framför allt har andra koll på läget åt mig och sköter de bitar jag inte vill ta i längre.  Då känner jag att jag kan slappna av och dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro.  Härligt!

Önskar alla en skön onsdag!  Utan tandpetarfiskar.

Det är helt makalöst. Jag fixade naglarna och lyckades på något sätt limma fast fjärrkontrollen i en korsordstidning. Inte bara ett hörn eller så utan i stort sett hela undersidan är tapetserad. Lyckat!

Mitt Instagramberoende blir värre för varje dag som går och jag kollar hela tiden om jag fått nya followers och om någon har kommenterat. Under ett par timmar var jag halvt panikslagen för att det inte gick att ladda upp bilder.
Finns det någon beroendeklinik för sånt här? Jag har hört att det här håller på att bli en folksjukdom.
Ett par bilder jag lagt upp idag: