|
|
maj 2, 2012, at 5:07 e m Skrivet av Sachiko, maj 2, 2012, at 5:07 e m Jag och Maya begav oss till vitsippeland och jag är rädd för att Mayas matte kommer ha en mycket mycket trött hund som vägrar röra på sig ikväll. Hehe!
Vi styde mot en favorithage som vi besökt förr, i Ringstad närmaste bestämt och Maya satt med nosen ut genom fönstret och öronen fladdrade så folk gapskrattade när vi passerade. Jag satt i linne och solglasögon och spelade eurodisco (för att det råkade gå på radion). Det kändes som en tripp tilbaka till det glada 90-talet då man cruisade runt på gatorna med nedvevade fönster. Den enda skillnaden är att den här gången försökte jag inte ens åka till korvmojjen och hänga med Volvo 740-gänget. Jag hade ju ingen rävsvans på antennen och jag har på tok för få fluffiga tärningar som dinglar från backspegeln för att få vara med. Jag har hört att det krävs minst fem för att få bli prospect.
Jag har ingen.
Lika bra det, Volvoraggarna skulle ändå inte uppskatta mina diskussioner kring antika kaffekoppar och kaktänger i silver.
Barbarer!
Maya och jag vandrade sida vid sida längs grusvägar….
 …och jag reflekterade återigen över hur duktig hon är att se var jag pekar att vi ska gå (vi använder inte koppel eller halsband), att stanna när jag säger till, gå åt sidan för att släppa förbi bilar. Hon kollar alltid när jag säger ”Häråt ska vi” och springer alltid åt det håll jag pekar. Jag vet inte hur det blev så att jag lärde henne det kommandot, det har bara kommit med tiden och utan att jag ens försökt. Jag måste komma ihåg att ta med levergodis åt henne som belöning nästa gång, för att hålla hennes motivation uppe så att hon fortsätter vara lika duktig och så att hon tycker det är roligt/lönsamt att lyda.
I hagen var det hänförande vackert och jag tog fler bilder än vad jag någonsin kommer använda.
Jag kan även konstatera att mina trekkingdojjor som följt med i ett par år och bland annat stampat i den röda jorden på Cypern i en månad, nu börjar ge upp andan och önskar kasta in handduken. Jag tror det var blötan i hagen som avgjorde saken. När jag kom hem var jag inte bara genomsur om fötterna utan hade även fått med mig en skräddare samt ett gross myror hem.
Fridens!
Sachiko
mars 28, 2012, at 1:11 e m Skrivet av Sachiko, mars 28, 2012, at 1:11 e m Vi begav oss ut en bit utanför stan och gick på okänd mark. Inte den finaste skogen jag varit i och dessutom var det motorvägar och mycket trafikerade landsvägar lite överallt så det är nog inget ställe vi kommer åka tillbaka till.
Maya fick upp ett spår och hittade en plats där någonting vitt och ulligt uppenbarligen fått på pälsen (bokstavligt talat). Jag undrar vad som hänt där för det fanns dessutom enorma mängder fågelskit som sprutats över blåbärsriset som om en jättealbatross haft magsjuka. Ja, eller nåt sånt.
Vovven gjorde då det enda logiska. Lade sig och rullade i det.
Så klart.
Detta föranledde senare att Maya fick sitta i en öppen banankartong i baksätet och åka hem. Samt genomgå den obligatoriska duschen.
Det kommer fler bilder lite senare men nu måste jag verkligen få igång braskaminen. Jag har tänt den tre gånger och lika många gånger har den slocknat. Jag har inte rätta knycken uppenbarligen, eftersom jag tydligen inte ens kan få tidningspapper att brinna.
Betyder det här att jag måste stryka ”Gryningspyroman” från min meritlista?
Fridens!
Sachiko
mars 26, 2012, at 3:41 e m Skrivet av Sachiko, mars 26, 2012, at 3:41 e m Det blev en tvåtimmars promenad längst stranden på Vikbolandet idag. Maya var helt svart från topp till tå mot slutet och åkte rätt in i duschen när vi kom tillbaka, utan att passera gå.
Vi gick genom skogar fulla med blåsippor…
…och genom hagar och över ängar….
….och sedan längs en lång strand av runda små stenar där vattnet kluckade fridfullt och måsarna skriade.
Jag vet inte vad platsen kallas, för jag har aldrig varit där förut, men vi kommer åka dit igen i sommar när allt är grönt och står i blom.
Det var på vägen tillbaka som vi var tvungna att korsa en stor kohage full med lera och blajor och vi sjönk i gyttjan bägge två. När vi väl tagit oss över var Maya svart och mina kängor vägde tio kilo styck av alla lera som hängde kvar. Jag blev tvungen att ställa mig och skrapa skorna mot stenar för att få loss eländet. Precis när jag fått dojorna var hyfsat rena så upptäckte jag att vi var tvungna att korsa ett likadant lerfält igen.
Ja ja, det blev ju dagens motion i alla fall, för ni ska inte inbilla er att det är lätt att klampa i lera där man måste dra för kung och fosterland för att få loss fötterna ur marken och sedan ta ett långt kliv med kängan som vägde bly. Pust!
Samtidigt får man lite panik för man vet ju inte hur djupt man kan sjunka så trots att det var omöjligt försökte jag springa över fältet. Väl på ”torra land” var jag så slut och andfådd att jag var tvungen att sitta och vila i några minuter innan vi gick till bilen åkte tillbaka.
Det här kommer ge träningsvärk imorgon. ;-)
Fridens!
Sachiko
mars 21, 2012, at 3:10 e m Skrivet av Sachiko, mars 21, 2012, at 3:10 e m Vi var ute vid ett våra våra favoritställen idag. Promenaden i sig var väldigt uppiggande men mötet med denna lilla valp (Bella) var ännu mer uppiggande. Ett virrvar av sammetslen päls, tassar, svans och fladdrande öron och det var ett rent helsike att få en bild av yrvädret. Men så himla söt!
Detta får bli mitt bidrag till OnsdagsTema.
Fridens!
Sachiko
mars 16, 2012, at 4:44 e m Skrivet av Sachiko, mars 16, 2012, at 4:44 e m Jeesus! Nä, den hunden ska jag inte ens försöka få fason på. Det första som hände var att den stack ifrån husse och rymde till skogs och var borta hur länge som helst. När jycken väl var infångad så var den så skällig att vi inte kunde vara inomhus för att trumhinnorna höll på att spräckas. Dessutom var den så stressad att den tuggande fradga.
Det känns ju inte kul att säga taskiga saker om andra hundägare men sättet som hussen försökte kalla in hunden på sa en hel del. Jag förstår att hunden inte kom.
Stackars vovven. :-(
Ändå rätt av husse att erkänna att han inte ska ha hund för att han inte har tålamod eller kunskap att ta hand om den, och det ska ha han ha en eloge för tycker jag.
Fridens!
Sachiko
mars 16, 2012, at 3:25 e m Skrivet av Sachiko, mars 16, 2012, at 3:25 e m Äntligen fredag, eller vad? Jag gissar att de flesta av oss drar en liten suck av lättnad och förväntan?
Själv ska jag naturligtvis plugga hela helgen men jag är ändå förväntansfull för idag kommer det besök av en vovve som eventuellt ska provbo här en tid. Det är en problemhund som man inte lyckats placera och hittar man inget hem åt honom så kommer han avlivas. Sånt gör ont i hjärtat att tänka på.
Jag har ju haft att göra med problemhundar förut, som varit nervösa och stressade och/eller gjort utfall mot allt och alla. Några av dem har jag lyckats omvända till att bli harmoniska och trygga, och några har jag misslyckats med och fått lämna tillbaka till ägaren. Jag är ingen expert men tar råd från experter och övar och övar. Bra träning både för hunden och mig själv.
Jag vet inte alls hur illa däran just den här hunden är, men jag vet att han i alla fall inte är aggressiv utan underkastar sig allt och alla men han blir nervös och stressad av att vara ensam eller bli lämnad av sin husse. Dessutom är hunden hyperaktiv och skäller konstant om den inte aktiveras. Däremot funkar han väldigt bra ihop med andra hundar och djur och människor.
Vi får se hur det går. Jag är inte beredd att ta mig an hunden om den är alldeles mentalt kajko och ett nervöst vrak, men om jag ser att det här är något som går att jobba bort på sikt så kommer jag göra ett försök.
Väldigt spännande ska det bli att träffa den här hunden. Jag misstänker att vad den främst behöver är att reducera stressmomenten samt få passivitetsträning för att lära sig hitta sin på- och av-knapp. Om det verkar lovande så återkommer jag i saken.
Det är en kall och disig dag i viken och jag har fått elda sedan imorse. Inte alls lockande att vara ute.
Fridens!
Sachiko
mars 5, 2012, at 4:18 e m Skrivet av Sachiko, mars 5, 2012, at 4:18 e m Det positiva är att, till skillnad från i lördags, så har jag fått massor gjort idag. Det negativa är att inget av det jag borde ha gjort har hunnits med. Suck!
Jag ska inte tråka ut er med detaljer kring alla ärenden jag styrt med utan går direkt på dagens höjdpunkt; på fotopromenad i ekskogen med Maya.
Det var några minusgrader men barmark och det var bara ett lätt snöfall av pudersnö som virvlade runt. Maya var i sitt esse och rände runt som en tok i över en timme och jag kröp mest omkring på den frusna marken för att hitta bra bildvinklar. Det blev ett återförenande med mitt teleobjektiv, som jag inte använt på jättelänge. Idag använde jag enbart det objektivet. Känns skönt att ta upp en gammal bekantskap igen.
Dessutom var det underbar skönt att plåta igen. Att få leta motiv och fokusera helt på det och inte bara ta bilder på måfå för att ha nåt att visa upp i bloggen. ;-)
Idag lade jag hjärta och själ i att komponera bilder av motiv som är ganska svåra: kala och murkna ekar. Mäktiga, stora, dova och murriga med krökta grenar som sträcker sig olycksbådande mot himlen.
Klicka på någon av bilderna för att öppna bildgalleriet och se förstoringar. Med ”Start”-länken startar du bildspelet och slipper klicka för att byta bild.
På vägen hem fick jag en släng av shopaholic-cravings och stannade och brände en massa pengar i butiker. Pengar som jag egentligen inte borde ha spenderat utan skulle lagt undan till Kina-resan.
Skärpning!
Nåja, det ju ett tag kvar tills dess och jag ska verkligen skärpa till mig. Fast det är ju så svårt när det står underbara nagellack och bara ropar mitt namn.
NU: tja jag har inte diskat sedan i fredags och det finns inga rena kaffekoppar så….. ja suck.
Fridens!
Sachiko
februari 15, 2012, at 5:32 e m Skrivet av Sachiko, februari 15, 2012, at 5:32 e m Innan det var dags för eldprovet var jag ute med Maya i en snöig och tyst skog. Jag sorterade tankar och försökte rensa skallen för att palla med fyra timmars intensivt skrivande inom interaktionsdesign och user experience.
Maya hade en täckjacka på sig som hon hela tiden försöke slita av sig. Så länge vi pulsade i snön fick hon dock ha den men jag lät henne slippa när vi äntligen kom till en upptrampad stig och hon inte längre hade magen i snön. Jädrar vad lycklig hon blev!
 Det var inte ens tanken att hon skulle varit med på den här bilden. Men det är sällan det blir som man tänkt.
Och så var det den där tentan
Som alltid så utgick jag från att det skulle gå åt skogen. Jag läste igenom frågorna flera gånger och tänkte ”Är det allt?”. Jag kollade att jag verkligen fått hem hela dokumentet och om det var några sidor jag missat. Jag till och med frågade på forumet om det verkligen stämde att det bara var en sida med frågor? Det var det.
Jag var klar i god tid. Lämnade dock in i sista minuten eftersom jag satt och funderade över om jag glömt något?
Om något går väldigt smidigt så förutsätter jag alltid att jag gjort fel.
Nu: En helt kalorifri fika…sånt man äter i lönndom räknas nämligen inte.
Fridens!
Sachiko
januari 30, 2012, at 4:00 e m Skrivet av Sachiko, januari 30, 2012, at 4:00 e m Det var skogspromenadväder.
Till Mayas stora förtret spände jag fast hennes tröja i halsbandet så trots ryggradskrasande krumbukter så lyckades hon inte få den av sig. Tro inte att hon inte försökte.
Hennes matte hade förvarnat om att vovven möjligen kunde vara lite off idag eftersom hon stukat sig lite igår. Av detta märktes ingenting. Tvärtom var hon helt vild och for som om hon hade djävulen själv efter sig, över åkrar och ängar, stock och sten. Vi var ute i två och en halv timme och pulsade i snön så jag kommer nog få en fråga av matte ikväll om vad jag gjort med hunden egentligen?
Jag blev superirriterad på en tant som förföljde oss runt udden och genom skogen och ännu mer irriterad blev jag när jag trampade igenom isen och åkte ner till knäna i ett gyttjehål. Vad kläcker tanten ur sig då?
”Jag kanske skulle ha varnat dig för att det där kan hända…?”
Ja kanske, eftersom du flåsat mig i nacken under de senase tre kilometerna. Hade du varnat mig hade du fyllt någon mer funktion än att bara vara störande och efterhängsen. Men det vore kanske att utmana din simultanförmåga lite för mycket?
Jag svarade givetvis inte så, men tänkte. Istället morrade jag bara samtidigt som jag slet som ett djur för att komma loss. När detta äntligen skedde var det med ett sugande slosh-ljud ungefär som när ett stopp släpper i toan och allt som suttit fast får en rasande fart ner till kloakerna. Hm, ja …om ni varit med om det någon gång vill säga. Annars kan ni betrakta det där sista som överskottsinformation.
Stövlarna som en gång var vita:
Trots djupdykningen så måste jag säga att jag är impad av skorna. Inte en vattendroppe släppte de igenom och även om det säkert såg hemskt blött ut så var jag helt torr om strumporna. Brallorna är vattenavstötande och täta de med så inga frusna kalla ben heller. Tur i oturen att jag hade klätt mig som ett förskolebarn idag.
Jag försökte ta snö och gno av all lera men det var givetvis att vara liiiite för optmistisk. Istället lämnade jag ett två kilometer långt lerspår efter mig när vi gick tillbaka till bilen.
Maya, som älskar att rulla sig i koskit och annan dynga, såg mer än lovligt avundsjuk ut på mina skor.
Inte fullt lika imponerade var folk när jag kom inklafsandes i affären som ett livs levande träsktroll. Klumpar av gyttja trillade av överallt och det luktade sumpmark lång väg.
En mamma med en femåring stirrade så ögonen höll på att ploppa ur skallen på dem.
”Titta vad smutsig tanten är” sa femåringen. ”Har hon ramlat i gegga? Har du ramlat i gegga?”
”Nej, jag har rullat mig i BAJS!” sa jag. Mamman såg helt förskräckt ut (samt en smula förbannad) och femåringen blev så där överförtjust som bara en femåring kan bli över exkrementer. Han skrattade så han kiknade medan mamman släpade iväg honom till mejerikylen.
Skönt att man kan roa någon.
Fridens!
Sachiko
januari 23, 2012, at 2:09 e m Skrivet av Sachiko, januari 23, 2012, at 2:09 e m  Det blev en lång promenad. Från flyglatsen till Styrstad och sedan tillbaka. Ska man vara helt noga så blev det från flyglatsen, till Styrstad, halvvägs tillbaka till flygplatsen, tillbaka till Styrstad och sedan tillbaka till flygplatsen igen.
Allt detta för att jag upptäckte halvvägs till bilen att Maya slitit av sig sin tröja. Den återfanns naturligtvis allra längst bort där vi varit och vänt. Jag lovar att detta var en del av Mayas högst utstuderade plan, för hon var i sitt esse och sprang som om hon hade eld i baken i en och en halv timme och ville vara ut så länge som möjligt. Att hon orkar?! 
Hennes energi smittade av sig lite på mig och jag hade pälsat på mig rätt ordentligt så jag frös inte ett dugg. Solen sken dessutom och det kom inga bilar när vi gick längs grusvägarna, så något koppel behövdes inte. Perfekt med andra ord.
Faktum är att jag vet inte vem som känner sig mest kopplad av kopplet? Jag eller Maya?
Jag vet bara att vi bägge två tycker det ären befrielse att slippa det och det är värt det att åka bortom all civilisation för att kunna få händerna fria och röra sig som man vill.
Vi såg en räv. Räven såg oss också. Framför allt såg den Maya och bägge två blev skogstokiga exakt samtidigt. Räven gläfste så där konstigt som bara de kan. Eftersom Maya är reserverad mot andra hundar (och tydligen mot rävar) så visste hon inte riktigt vad hon skulle göra? Springa fram eller springa därifrån? Kompromissen blev att hon studsade på stället som en juttaperkaboll och skällde och jag skrattade så jag grät. Räven gjorde som rävar ska, raskade över isen…nåja..skaren då, och försvann in i buskagen.
När jag kom hem upptäckte jag fotspår i nysnön runt huset, som inte var mina. Nu börjar jag faktiskt bli småirriterad över den där dårfinken som stryker omkring här i området på kvällarna. Hittills har han hållt sig borta från mitt hem, vad jag vet åtminstone, men nu är det alltså slut med husfriden här också.
Visst, jag skämtade om att ta in motorsågen och serva den för att ha den till att skrämma bort honom med, men nu skämtar jag inte längre.
Som Mattis (Ronja Röverdotter) så nyanserat uttryckte det ”Din ärans skitstövel, nu har du skojat färdigt!”
Fridens!
Sachiko
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna