|
|
februari 4, 2012, at 6:37 e m Skrivet av Sachiko, februari 4, 2012, at 6:37 e m Veckans fotoutmaning hos Torsdagstema är ”I like…”
Man ska alltså lägga upp nytagna bilder på nåt man gillar just nu. I mitt fall med nåt jag gillar.
För min del blir det dessa två bilder tagna med mitt nya 50 mm porträttobjektiv som jag inte bara gillar utan verkligen älskar. Som snubben i affären sa: ”Det går inte att ta dåliga porträtt med det objektivet”.
I like my Canon EF 50 mm 1,4 USM.
Utrustning: Stativ + Canon EOS 550D + Canon EF 50 mm 1,4 USM + fjärrkontroll.
Inställningar: f 2,8, 1/320, ISO 100
Motivet: nån gammal hagga som stod och skräpade i trädgården för en stund sen.
februari 3, 2012, at 9:18 e m Skrivet av Sachiko, februari 3, 2012, at 9:18 e m Veckans tema för fotoutmaningen Tema Fredag är alltså Historia vi inte glömmer.
Jag rotade igenom bilderna från senaste resan. För nytillkomna läsare kan jag berätta att jag spenderade hela november månad på Cypern. En underbar vistelse på många sätt, men samtidigt blev jag väldigt illa berörd av den militära närvaron, hatet, motsättningarna och den hotfulla stämningen kring gränsen till den ockuperade delen av landet.
Spökstaden och huvudstaden, med sina tungt beväpnade vakter, skyttevärnen och framför allt de misstänksamma blickarna gav mig gåshud.
Bilderna är från Lefkosia/Nikosia, den enda huvudstaden i Europa som fortfarande är delad (man kan se kulhål i väggarna) och den sista bilden är tagen med ett 250 mm objektiv från den grekcypriotiska delen in till turkdelen.
Hade jag blivit ertappad med att ta de här bilderna hade jag blivit av med kameran, för det är strängt förbjudet att plåta där och kan leda till böter eller fängelse.
Folk spottade efter mig på gatorna, när jag gick omkring med kameraväskan och det var väldigt obehagligt och kändes hotfullt.
Det här är historia som jag aldrig glömmer så länge jag lever.
 Nicosia  Nicosia - vaktkur vid gränsen till turkdelen  Nicosia - skyttevärn  Famagusta - spökstaden
februari 2, 2012, at 9:08 f m Skrivet av Sachiko, februari 2, 2012, at 9:08 f m Rubriken ska, med fördel, uttalas med finsk brytning.
Nu är det så förbaskat kallt att jag ligger i bivack i stugan och vägrar gå ut. Ett mindre genomtänkt drag var dessutom att jag igår tvättade mina gyttjehåls-kängor och det lär ta veckor innan de torkat. Detta trots att de hänger upp och ner ovanför braskaminen och släpper ner fräsande droppar som blir till ånga i samma sekund de landar på kaminens spisplatta.
Tro nu inte på något sätt att kängorna blev vita igen, bara något mindre leriga. De har, av tvagningen, antagit en helt ny nyans av pissgult och jag vet inte riktigt om jag tycker det är en förbättring från färgen de fick häromdagen.
För mig återstår då att välja mellan mormorskängorna, högklackade boots eller stanna inne. Valet är inte så där jättesvårt.
Dock måste jag se om jag kan kila ut i bilen och hämta in några paket värmeloggs som jag köpte igår. Oddsen för att få upp bakluckan är dock emot mig.
Det märks att det här huset läcker värme som ett såll, för inatt tror jag alla skogens invånare satt som klistrade på husväggarna och värmde sig. Det gläfste, pep, kvittrade, dunkade, skrapade och rasslade överallt. Som jag ser det så är det en win-win-situation.
Ju fler djur som täcker väggarna desto bättre isolering.
Kan man börja dagen med en kopp sprit?
Ja, för att hålla värmen alltså.
februari 1, 2012, at 4:52 e m Skrivet av Sachiko, februari 1, 2012, at 4:52 e m 
Fotoutmaningen Ordlös Onsdag hittar du här.
januari 31, 2012, at 9:20 f m Skrivet av Sachiko, januari 31, 2012, at 9:20 f m 
Isflaken brakar in över vikens stränder och lägger sig i spillriga drivor. Lite så som livet kan kännas när man inser att man inte vet någonting, inte känner folk på djupet, inte vet vad de tänker och tycker egentligen och jag dessutom inte kan spelets regler och förmodligen är för dum för att fatta dem ändå. Så känner jag ofta och kanske extra mycket just nu.
Det är inget jag ska besvära er läsare så värst mycket med, men om ni tycker jag verkar en smula ur form så är det för att jag driver omkring som ett litet isflak utan att veta riktigt var jag kommer landa och var jag är på väg?
Har jag tur kanske nåt spännande och intressant händer, som att en mås landar på mig (jag är alltså fortfarande fast i isflaks-metaforen här, jag menar alltså inte att en mås skulle landa på mig på riktigt…det vore ju hur konstigt som helst. Inte minst för att jag är inomhus när jag skriver det här).
Jag vet inte, det bästa är kanske att bara följa sina instinkter, ta avstånd och inte vara delaktig i spelet alls? Ja, det är nog så det får bli. Min hjärna är inte skapt för att hålla på med sånt där. Det känns enklare att bara ligga på den hårda frusna marken och fascineras över frosten och hur sjutton de små frostflingorna kan växa sig så långa och platta? Vad är det som påverkar att en frostflinga blir till just den här skiviga formen? Ibland har frosten formen av stora isrosor på fönstret och ibland är den som vassa nålar. Märkligt det där.
Sånt är också till för smartare personer än jag att analysera. Jag tar ju bara foton.
Då håller man livet enkelt och okomplicerat.
Nu: kaffe och tina upp tårna vid brasan.
januari 30, 2012, at 4:00 e m Skrivet av Sachiko, januari 30, 2012, at 4:00 e m Det var skogspromenadväder.
Till Mayas stora förtret spände jag fast hennes tröja i halsbandet så trots ryggradskrasande krumbukter så lyckades hon inte få den av sig. Tro inte att hon inte försökte.
Hennes matte hade förvarnat om att vovven möjligen kunde vara lite off idag eftersom hon stukat sig lite igår. Av detta märktes ingenting. Tvärtom var hon helt vild och for som om hon hade djävulen själv efter sig, över åkrar och ängar, stock och sten. Vi var ute i två och en halv timme och pulsade i snön så jag kommer nog få en fråga av matte ikväll om vad jag gjort med hunden egentligen?
Jag blev superirriterad på en tant som förföljde oss runt udden och genom skogen och ännu mer irriterad blev jag när jag trampade igenom isen och åkte ner till knäna i ett gyttjehål. Vad kläcker tanten ur sig då?
”Jag kanske skulle ha varnat dig för att det där kan hända…?”
Ja kanske, eftersom du flåsat mig i nacken under de senase tre kilometerna. Hade du varnat mig hade du fyllt någon mer funktion än att bara vara störande och efterhängsen. Men det vore kanske att utmana din simultanförmåga lite för mycket?
Jag svarade givetvis inte så, men tänkte. Istället morrade jag bara samtidigt som jag slet som ett djur för att komma loss. När detta äntligen skedde var det med ett sugande slosh-ljud ungefär som när ett stopp släpper i toan och allt som suttit fast får en rasande fart ner till kloakerna. Hm, ja …om ni varit med om det någon gång vill säga. Annars kan ni betrakta det där sista som överskottsinformation.
Stövlarna som en gång var vita:
Trots djupdykningen så måste jag säga att jag är impad av skorna. Inte en vattendroppe släppte de igenom och även om det säkert såg hemskt blött ut så var jag helt torr om strumporna. Brallorna är vattenavstötande och täta de med så inga frusna kalla ben heller. Tur i oturen att jag hade klätt mig som ett förskolebarn idag.
Jag försökte ta snö och gno av all lera men det var givetvis att vara liiiite för optmistisk. Istället lämnade jag ett två kilometer långt lerspår efter mig när vi gick tillbaka till bilen.
Maya, som älskar att rulla sig i koskit och annan dynga, såg mer än lovligt avundsjuk ut på mina skor.
Inte fullt lika imponerade var folk när jag kom inklafsandes i affären som ett livs levande träsktroll. Klumpar av gyttja trillade av överallt och det luktade sumpmark lång väg.
En mamma med en femåring stirrade så ögonen höll på att ploppa ur skallen på dem.
”Titta vad smutsig tanten är” sa femåringen. ”Har hon ramlat i gegga? Har du ramlat i gegga?”
”Nej, jag har rullat mig i BAJS!” sa jag. Mamman såg helt förskräckt ut (samt en smula förbannad) och femåringen blev så där överförtjust som bara en femåring kan bli över exkrementer. Han skrattade så han kiknade medan mamman släpade iväg honom till mejerikylen.
Skönt att man kan roa någon.
januari 30, 2012, at 8:11 f m Skrivet av Sachiko, januari 30, 2012, at 8:11 f m Det började med att den blå pippin kollade snett och surt på talgoxen som satt och kastade frön hej vilt.
Antipatin var ett faktum och kanske inte helt omotiverad eftersom tillgången på frön inte är obegränsad på något sätt.
Sedan gjorde den blå pippin ett utfall och de blev skitosams och skrek åt varandra.
Jag hade gett mycket för att få konversationen översatt till människospråk.
Och så säger folk att det inte händer saker på landet. I rest my case.
Nu: Åka och simma nån kilometer och sedan ut med Maya.
januari 29, 2012, at 6:01 e m Skrivet av Sachiko, januari 29, 2012, at 6:01 e m Veckans tema i Foto Triss är ”Less is more”. Jag tog fasta på det genom att välja simplaste möjliga ljussättning. Det är alltså ljuset, snarare än smycket som är huvudmotivet.
Till detta använde jag en liten ficklampa jag brukar jag i handväskan och plåtade halssmycket jag hade på mig på nyårsafton. Ingen diffusor, inga filter, inte ens smörpapper över lampan utan bara direktljus. Pang på.
Visst, nu kommer säkert en del softbox-fanatiker skrika rätt ut, men sådant lyssnar jag inte på.
Som bekant. 
Jag tycker det är mer intressant att se vad man kan göra med enkla medel och lite fantasi.
Less is more, så är det bara.
Utmaningen har gett mig ett par uppslag till foto- och ljuskompositioner jag ska prova inom kort.
januari 27, 2012, at 5:19 e m Skrivet av Sachiko, januari 27, 2012, at 5:19 e m Idag var det valfritt tema på Tema Fredags fotoutmaning så jag tog en bild på de saker jag planerar att involvera mig i ikväll: dricka kaffe, läsa, skriva och elda i kaminen. Av praktiska skäl startade jag ingen eld direkt på bordet, utan istället lät jag en symbolisk ljuslykta vara med. Hoppas ni kan ha överseende med det och att jag inte får upprörda protestkommentarer om trovärdigheten med fotot kontra fredagsplanerna nu.
Faktum är att jag inte ens visste att det var fredag förrän alla hysteriska ”Nu ska vi ha sååååååå mycket fredagsmys och vi ska dricka skumpa och sexa hela natten …”-statusar kom upp på Facebook. Okej det är möjligt att inte folk inte använde just de orden men man kan ju läsa mellan raderna. Jag vet nog vad som menas med ”rödvin och tända ljus”-snacket.
Jag avstår från att publicera min egen fredagsstatus ”Borde ha köpt en ny deodorant igår för den jag hade räckte bara till ena armhålan idag, men eftersom jag ska vara ensam med katten så spelar det ju ingen större roll om det osar lite”. Känns som att det vore att delge lite för mycket information.
januari 27, 2012, at 3:47 e m Skrivet av Sachiko, januari 27, 2012, at 3:47 e m Den stora skillnaden mellan att bo i stan och att bo på landet är att man ständigt är bevakad på vischan. Alltid!
Nej, jag pratar inte i nattmössan och inte heller har jag några perversa grannar (vad jag vet) som står och glor in genom fönstret till duschstugan. Jag pratar om naturen.
Jag menar, inne i stan kan man gå omkring i myllret av folk och inte en jäkel bryr sig om ens existens, man skuffas hit och dit som man inte finns och behandlas som luft av personalen på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och andra ställen där det är knökfullt med folk (och fä). Kort sagt kan man vara hur anonym som helst.
Men tar du ett enda litet steg ut i skogen har du genast alla ögon på dig. Jag lovar att man aldrig får så mycket uppmärksamhet någon annanstans.
Fåglarna tystnar eller börjar vråla, det hörs skall från rådjur, brölas av hjortar, det brakar till i buskagen, saker och ting gömmer sig och bevakar dig noga eller också rasslar det iväg innan man ens hinner uppfatta vad det var.
Jag har precis kommit hem efter en och en halv timmes promenad och bergsklättring och jag lovar att jag kände ögonen på mig hela tiden. Överallt var det dessutom färska spår av rådjur, älg, hare, räv och möss. Djur som varit där minuterna, eller rentav sekunderna, innan jag kom dit. Mina nackhår stod rätt upp under hela promenaden.
Särskilt påtagligt blev det när jag närmade mig stället där viltvårdarna slänger ut tonvis med potatis och morötter åt djuren. Jag var livrädd att möta en älg (ondskefulla varelser) men som tur var fanns där bara en massa gulgröna fåglar. I hundratal.
Nere vid sjön fanns verkligen ingenting att se. På sommaren är där så fint och spännande men vintertid (utan frost) är det rena öken. Svarta grenar mot vit bakgrund och istappar mot en bergvägg är kul i högst tre minuter.
Jag satt och spanade och försökte hitta fotovinklar men kunde konstatera att allt var fult och trist och gick därför hemåt.
Efter att det brakade till i snåren en bit bort så tog jag långa benet först och eftersom jag yckades jaga upp mig själv och inbilla mig att jag var förföljd av ett helt koppel av blodtörstiga varulvsvarg-galenälg-rabiesrävs-motorsågsgalningar så slutade det med att jag sprang hem och drog igen dörren snabbt som attan efter mig. Och låste.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna