Jag bara småler när jag läser en av dagens hetaste nyheter; Lindsay Lohan åker i fängelse i tre månader. Det var väl ändå på tiden, tycker man. Hon har fått och bränt alldeles för många chanser, försökt dra fördel av sitt kändisskap för att slippa följa lagar som alla andra måste rätta sig efter, riskerat andra människors liv med sina rattfyllor, slagsmål och allt vad det är.
De tidigare villkorliga domarna hon fått har hon trotsat och den här gången var det alltså klippt.
Hennes skådespeleri räckte inte till för att övertyga domaren om att slippa bli inlåst.
Kanske kommer fängelsevistelsen ta ner henne ett par kilometer närmare jorden….? Nja, troligen inte.
Tjöt som en stucken gris gjorde hon i alla fall när hon fick domen inatt. Den 20 juli ska hon inställa sig för att låsas in.
Har varit på middag hos syrran och haft lite av en TV/babbelkväll. Hon bjöd på kyckling med ungsrostade grönsaker och det var smaskens så jag fick ner hela portionen trots min sena lunch.
Jag hade med mig en liten tårta som vi tog till kaffet och dessutom hade syrran en burk med saltisar. Rena kalorikvällen, men vad gör det om hundra år?
Tror syrran börjar bli less på mitt eviga fotograferande för när jag började knäppa bilder av henne, medan hon drack kaffe, sa hon ”Jag trodde vi skulle ha trevligt!”
Hahaha!
Vi pratade en hel del om hur jobbigt måste vara att vara tonårstjej idag och vilka ideal som finns idag. Hur tjejer går och lägger sig hungriga om kvällen och blir svaga och urlakade för att hålla sig modellsmala. Hur den kvinnliga tonårsvärlden verkar ha konverterat till en sådan extrem ytlighet och pryljakt att mänskliga värden utraderats. Jag blir rädd. Jag tycker synd om tjejerna.
Inte minst hur fördummande och snedvridet det är med shower som visas på TV. Jag tänker bland annat på det hjärndöda fruntimret Paris Hiltons ”BFF”. Vilka signaler ger den showen?
Att kläder, styling, yta och partyenergi är avgörande för vänskap. I mina ögon är Hilton så förbaskat korkad att vi behöver ett nytt ord för korkad.
Hon har gått över alla gränser.
Faktum är att Nationalencyklopedin borde skriva om definitionen för ”dumhet” och sätta en bild på Paris Hilton bredvid.
För den som inte sett showen så kan jag säga att BFF står för Best Friend Forever och går ut på att Paris ska hitta en bästis. Jo, det är helt sant!
Att en person måste gå den vägen för att hitta en vän säger en hel del.
I synnerhet som showen heter New BFF, eftersom bästisen i förra säsongen tydligen är ratad.
Jag vill kräkas.
Hursom..kvällen hos syrran var jättemysig (bortsett från att katten Skorpan högg mig i handen och försökte göra en halvnelson med min arm) och jag hoppas vi får tillfälle att göra om det snart.
Ska inte ta med kameran nästa gång.
Får bli videokameran. Hahaha!
Skrivet av Sachiko, september 13, 2009, at 11:09 f m
Imorgon kommer syrran och Jonna hem från Gävle och ordningen återställs. Som den kattvakt jag är så har jag fått spendera hela natten på en tredjedels kudde eftersom kissen valde att sno det mesta av utrymmet. Jag hade inte hjärta att fösa bort henne eftersom hon varit superkelig ända sedan igår kväll.
Jonnas sambo, Mackan, ska visst börja blogga igen på måndag och den här gången på Passagen. Nyheten är hett stoff på nätet och ibloggvärlden. Hoppas han slipper alla hatattacker den här gången. Folk som påstår att han är gapig, kaxig, dryg och så vidare, känner honom inte. Privat är han faktiskt helt tvärtom.
Det är ganska komiskt när folk tror att den offentliga sidan av en person är sådan han eller hon är i vardagen. Jag minns en kvinna som sa att hon inte tålde Lennart Jähkel eftersom han var så vidrig i filmen Jägarna. Man kan ju bara skratta åt vissa människors förtorkade hjärnhalvor. Lite mer förnuft än så är väl inte för mycket begärt?
Samma personer tror säkert att Fredrik Reinfeldt står vid en talarstol hemma när han pratar med sin fru.
”Vi borde överväga upphandling av ett paket rökt medvurst snarast, då det stimulerar det allmänna frukotätandet i familjen. I förlängningen är det gynnsamt både för Sverige och den globala ekonomin.”
Ja, ni fattar…
Önskar Marcus lycka till med bloggandet.
Morgonen började med två skälvande timmar av oro och frustration då jag slog igång datorn och fick meddelandet att Uppdatering 3 av 3 installeras. Det tog, i runda slängar, fyrtiofem minuter och sedan startade datorn om bara för att ge samma meddelande igen i cirka tjugo minuter. Jag gick ut i köket och hann dricka två koppar kaffe innan jag hörde det välbekanta ljudet av en dator som startar om. Upphetsat sprang jag tillbaka till datorn bara för att mötas av detta meddelande.
Ungefär här började jag svära så det osade om det. När ytterligare en halvtimme gått och datorn visade samma meddelande var jag beredd att kasta ut hela skiten genom fönstret. Precis när jag skulle öppna fönstret så drog datorn igång och här sitter jag nu, drygt två timmar äldre och utan uppdatering. Suck!
Ska samla ihop alla låneböcker och ge mig av till biblioteket för att botanisera. Jag kan spendera timmar där och idag har jag inte dottern med mig så jag kan få vara där precis hur länge jag vill. När dottern är med blir det ett kroniskt suckande och gnölande om hur trist det är att slösa tid bland böcker och läsande människor.
Någonstans gjorde jag säkert något fel i hennes uppfostran. Hur kan man inte gilla böcker och läsande?
Fick en smärre chock när dottern kom ut ur rummet. Hon hade klippt revor över hela benen på sina tajts och var mycket nöjd med resultatet. När jag såg henne kom jag att tänka på filmen Pretty Woman och de vulgära kläderna Julia Roberts har på sig innan hon byter stil. Jag sade inget eftersom jag vet att det är modernt med sånt just nu.
Jag fick henne i alla falla att ta på en lååång tunika/tröja över eländet.
Hoppas hon inte blir förkyld och att inget äckel kommer fram och erbjuder henne pengar för amorösa tjänster.
Själv åker jag moppe i mysbrallor till bibblan, Håret kommer jag ha uppsatt i slarvig knut. Till detta bär jag en hyfsat ren munkjacka och en t-shirt med trycket TW:s Rostfritt & Smide.
Det ni, alla söta små modebloggare, där har ni nåt att bita i.
Okej nu är jag äntligen hemma, fötterna värker och ryggen gnisslar. Det blev en lång men mycket givande dag på en av de vackraste platserna på jorden. Ja..om man tycker om gamla byggnader och förnimmelse av svunna tider, vill säga. Regna Hembygdsgård! Okej, innan ni nu bestämmer er för att jag är gammal och mossig vill jag bara säga att sådant får mig att tänka på, och återuppleva, minnen från filmer som jag älskade när jag var barn; Emil i Lönneberga, Bullerbyn m fl. Det gör mig lite orolig att sådana byggnader ska försvinna och att de bara ska kunna ses på film, och inte upplevas i verkligheten.
Anledningen till att jag var på Regna Hembygdsgård var dock inte för att glo på gamla timmerhus, utan för att hjälpa mina vänner på Regnagården med en konsert. Artisten som uppträdde var ingen mindre än Sven-Bertil Taube och jag hjälpte till där jag behövdes; bre mackor, koka korv, servera artisterna osv. Mycket trivsamt uppdrag.
Det såg ut som det skulle bli katastrof, för en timme innan konserten började det spöregna och storma och lamporna blinkade betänkligt. Förmodligen åskväder i faggorna.
Jag tror att det dåliga vädret fick många att stanna hemma ikväll, vilket är synd eftersom det sprack upp och till andra framträdandet så kom solen fram igen och lade en nästan magisk dimma precis ovanför marken….. som passade väl in till låtar Så länge skutan kan gå (som jag älskar) och de klassiska låtarna av Evert Taube.
Ni som inte vet vilka låtar jag pratar om är för unga för den här bloggen och ombedes lämna den nu. Hehehehe!
Ungefär 400 personer hade samlats för att se legenden och jag blev väldit glad åt att se Kurtan spela piano. Han mötte mig varje lördagsmorgon i Gomorron Sverige när jag vara barn. Han var dessutom en himla trevlig prick och en riktigt ”mysgubbe” som hade lätt till skratt. Han vara ute och pratade med mig i köket och vi talades vid en liten stund i logen.
Sven-Bertil, däremot, sa knappt ett ljud off-stage. Det var kanske inte så konstigt för dels var han krasslig och dels så lyckades han knalla rakt in i en lyktstolpe igår och hade slagit sig i ansiktet något förfärligt. Han var helt blåsvart under ögonen och hade en enorm bula i pannan. Jag kan inte ens föreställa mig smärtan.
Hursomhelst körde Taube hela framträdandet i solglasögon för att dölja blåtirorna och det var ingen i publiken som såg hans vanställdhet. Men det är klart, en väletablerad artist som han kan leverera, om han bestämt sig för det.
Sven-Bertil är numera nästan blind (någon obotlig ögonsjukdom) och han hade känt sig yr ett tag och det var förmodligen därför han gick in i stolpen. Trots detta och trots att han borde ligga på sjukan och röntga huvudet så ville han inte ställa in konserten utan knallade upp och levererade hela konserten med bravur och fick jubel och applåder så det ekade över hela nejden.
Om jag får gissa så är det sista sommaren Sven-Bertil Taube gör några framträdanden, han var ganska spattig och skröplig, även om det inte märktes på scenen.
Här är ett smakprov av kvällens konsert.
Eftersom ni nu sitter och undrar vem Kurtan är och hur tusan Sven-Bertil såg ut med blåslaget ansikte så kommer här en bild. Man ska inte gotta sig andras olycka, och jag hoppas att ni (liksom jag) tycker Taube är heroisk som gjorde två timmars framträdande med den smärtan. Mest vill jag visa bilden för att Kurtan än med.
Även om jag inte spelar Taube eller liknande musik i min stereo hemma så är det ändå en viktig bit kulturarv som jag är glad över att få ha tagit del av ikväll. Det känns som om visan är på väg bort för att falla i glömska och istället ersätts med samplad digital massproduktion. Tur vi har Lars Winnerbäck ändå. Då finns fortfarande hopp om att lite ”riktig musik” kommer leva vidare, om än i nyare tappning.
Jaha ja, Linda Rosing är på smällen. Det var den första nyhet som mötte mig idag på Sprays webbsajt.
Alla i bloggosfären vet vad som kommer hända; hon kommer omvandla sin blogg till en av alla dessa ”mitt liv som mamma”- bloggar. Jag kan verkligen inte med sånt och har sett flera bra och roliga bloggar balla ur så fort tjejen som skriver blir gravid. Undrar vem gravören är? (Inte mitt uttryck, det är Lappens)
Missförstå mig rätt, visst ska det finnas bloggar inom alla nischer och intressen så alla har nåt att läsa, men det känns som om det går 13 Mitt-liv-som-morsa-bloggar på dussinet. Jag har aldrig varit den typen som gillar att prata spyor, blöjor och volanger och jag tänker att det finns bara en viss mängd information man kan delge folk om de sakerna, innan det blir tjatigt.
De värsta mamma-bloggarna är de som framställer sig som så himla märkvärdiga. Nu är ju dessa i minoritet, som tur är, men de är inte desto mindre tröttsamma. Kvinnor har fött barn i miljontals år och då utan profylax och smärtstillande. De har vaggat barn med kolik och torkat dregel och diarrér utan att använda de senaste våtservetterna med allergifri hudlotion och den trendigaste bär-sjalen eller baby-selen. Så vad gör dessa super-mammor så märkvärdiga? Bara en stilla undran.
Nu är ju faktiskt de flesta mamma-bloggar inte kaxiga eller skrytsamma men det som går som en röd tråd genom dessa bloggar är gulle-plutte-snuttigheten som får mina tinningar att bulta. Ungefär på samma sätt som när vuxna människor som är kära pratar bebis-språk med varandra.
Jag vet, jag vet; det finns massor av folk som gillar att läsa sånt och jag är förmodligen en av få som tycker det är dödligt trist och som plockar bort sådana bloggar från mina favoriter omedelbums när det det ”spårar ur”.
I vilket fall har Linda Rosings blogg aldrig tilltalat mig särdeles så om den konverterar till en trist mamma-blogg gör ingenting. Är bara rädd att det dessutom ska bli en ny doku-såpa om det och att hon gör som hon gjorde med killen hon ”valde” i Vem är rätt för Linda Rosing; när nyhetens behag lagt sig och media inte uppmärksammar det längre, tappar hon helt intresset och börjar partaja och leva rövare igen. Mot nya mål, nya erövringar och nya tidningsrubriker! Kosta vad det kosta vill.
Var det inte hon som bodde ihop med Spy Bar-snubben (Fadde eller Fabbe eller nåt i den stilen) och fick sitt vardagsrum inrett i TV? Om jag minns sätt så skaffade hon en ny snubbe strax efter det.
I en intervju i P3 för ungefär ett år sedan så berättade hon att hon skulle ha blivit känd även om hon inte blivit dokusåpa-kändis. Det hade alltid varit hennes mål att bli kändis och att hon vill synas i media så mycket som möjligt för ”att ju mer jag syns, desto mer pengar tjänar jag”.
Egentligen är det väl tur att det finns såna människor, vad skulle vi andra annars ha att skriva om? Hehehe!
Skämt åsido, hon är nog smartare än vad hon framställs som för hon tjänar ju trots allt en hel del och lever det goda livet. Men snälla, inte fler Rosing-dokusåpor nu….. Please!
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Jag bara småler när jag läser en av dagens hetaste nyheter; Lindsay Lohan åker i fängelse i tre månader. Det var väl ändå på tiden, tycker man. Hon har fått och bränt alldeles för många chanser, försökt dra fördel av sitt kändisskap för att slippa följa lagar som alla andra måste rätta sig efter, riskerat andra människors liv med sina rattfyllor, slagsmål och allt vad det är.
Har varit på middag hos syrran och haft lite av en TV/babbelkväll. Hon bjöd på kyckling med ungsrostade grönsaker och det var smaskens så jag fick ner hela portionen trots min sena lunch.
Missförstå mig rätt, visst ska det finnas bloggar inom alla nischer och intressen så alla har nåt att läsa, men det känns som om det går 13 Mitt-liv-som-morsa-bloggar på dussinet. Jag har aldrig varit den typen som gillar att prata spyor, blöjor och volanger och jag tänker att det finns bara en viss mängd information man kan delge folk om de sakerna, innan det blir tjatigt.
Senaste kommentarerna