Jaha, nu är det nytt år alltså. Det märks främst för att jag nu skapat en ny mapp som heter Bloggbilder 2012. Annars ser jag ingen större skillnad. Och världen gick inte under heller.
Fast vissa påstår att undergången kommer först i december…..
Egentligen skulle vi varit hos Joanna och firat med middag, men hon blev sjuk dagarna innan så det var därför syrran och jag bokade supén istället.
Vi började med en fördrink hemma hos henne och vi fixade oss tillsammans och knallade sedan genom ett svinkallt Norrköping till restaurangen där vi skulle inta vår nyårsmiddag.
Stället var jättefint och det var uppklädda människor vid alla bord. Utom en snubbe som satt i collegetröja och trasiga jeans och såg ut som han ångrat att han kommit dit. Hans bordssällskap hade nämligen cocktailklänningar och kostymer med fluga.
Vi hade redan innan bestämt att vi bara skulle ta max två glas till middagen. Vilket vi också gjorde.
Dock kan påpekas attt kyparen var väldigt generös med vinet så det kändes nästan som man druckit en halv flaska var till huvudrätten.
Supén var suverän. Jag kommer ha våta drömmar om den vitlöksgratinerade hummern i flera år framöver. Obeskrivligt god var den. Jag tror till och med jag utstötte små obscena stönanden när jag åt. Syrran blev också helt tagen av hummern och sa att den var nåt av det godaste hon ätit.
Efter desserten var vi så mätta att vi knappt stod ut. För mig kändes det som om jag skulle sprängas och vi bestämde oss för att gå tillbaka hem till syrran redan vid halv elva. På vägen dit bestämde vi oss också för att skippa bubblet vid tolvslaget, för vi var redan övermätta och fick ju som sagt ganska mycket vin till maten.
Om jag tyckte det var kallt när vi gick till restaurangen så var det ingenting i jämförelse med hempromenaden. Med högklackat och tunna tajts är tio minusgrader ingen höjdare. Fast att försöka få tag på en taxi på nyårsafton är som att försöka krama vatten ur en sten. Det var bara att bita ihop och knalla på.
Vi mötte ett par killar, varav den ena hade en glittrig strut på huvudet.
”Snygg hatt” flinade jag.
Skulle jag inte ha gjort. Det här med hatten var tydligen ett känsligt ämne och han deklarerade småhysteriskt att det minsann var nyårsafton och man faktiskt får ha såna hattar på sig då. Syrran och jag skrattade åt det hela vägen hem. Det var alltså inte hatten i sig som var så rolig utan killens reaktion och defensiva attityd kring bärandet av densamma.
Väl hemma slet vi av oss festkläderna och kröp i mysbrallor och tvättade av krigsmålningarna. Vid tolvslaget stod vi och kollade ut genom fönstret (syrran har takvåning med schysst utsikt) när fyrverkerierna brakade loss och hundratals asiatiska svävande lyktor seglade över himlen. Vi skålade i julmust.
Kvällen avrundandes med julspecialen av Downton Abbey och när Matthew äntligen friade till Mary så grinade och tjöt jag som en stucken gris.
Som jag har väntat på att de skulle få varandra. Äntligen!
Börjar nästan grina nu, bara jag tänker på det.
Innan vi somnade låg vi och gapskrattade åt folk som körde ”all in” och skrek ute på gatorna.
”Aj aj aj, de där kommer ha huvudvärk imorgon!” sa jag.
”Och vakna på tillnyktringsenheten” sa syrran.
Imorse var vi väldigt nöjda med att vi tagit det så lungt kvällen innan och faktiskt var det ett av de bättre nyårsfiranden jag varit med om. Helt klart bästa maten jag ätit på nyår.
När jag packade ihop mina väskor och gick ut till bilen hade det börjat snöa och på den timmen det tog att åka och handla och sedan åka hem, kom det närmare en halv decimeter snö.
Stugan höll fasansfulla 4 grader när jag klev in. Katten såg en smula djupfryst ut och låg vid det enda elementet jag lät vara igång.
Den halvfrusna fläkten i datorn skrek när jag startade den och jag drog i gång braskaminen och startade en brasa som torde kunna jämföras med en härdsmälta. Skorstensröret lyste orange under den första halvtimmen, tills jag uppnått 21 grader och kunde slå av på eldtakten.
Nu håller huset på att värmas upp till bastunivå *gillar* men temperaturen och snön faller i snabb takt utanför, trots att väder-apparna påstår att det ska bli plusgrader. De få grannar som varit här på Sikudden och firat nyår åker hem i skrivande stund. Fullpackade bilar rullar nerför branten och försvinner runt kröken , och allt är glittrigt, kallt och tyst på den första dagen av 2012.
Skrivet av Sachiko, september 9, 2011, at 1:03 f m
Ja, idag var det alltså möhippa för Jonna (hennes blogg hittar ni här, hon går under aliaset FinnJonna). Eftersom risken fanns att Jonna skulle läsa min FB-sida eller blogg så kunde jag inte nämna det tidigare.
Det är bara en dryg vecka kvar innan hon blir fru Vanhalata-Birro (eller som någon föreslog att förkorta ner det till Jonna van Birro…hahaha!) och några av oss som ska på hennes och Marcus bröllop träffades för att ta med Jonna på lite skapande och sen middag hemma hos Jonna.
Hon kidnappades på stan just när hon var i färd med att skaffa tillbehör till brudklänningen och sedan åkte vi till Söderköping.
Jess, Jonna, Cissi och Anneli. Saknas i bild gör Päivi, Anna-Karin och jag.
Där mötte vi upp Päivi som hade anordnat så att Jonna skulle få dreja en liten kaffeservis åt sin familj. Den blivande bruden pryddes med en liten krona…
”>
Päivi plåtar J
…och sen gick vi till keramikverkstaden där J fick underkasta sig en stenhård men charmerande lärares instruktioner och dricka bubbel samtidigt.
”>
”>
”>
Hon lärde sig otroligt snabbt! Fyra lerkaffekoppar senare var drejningen klar och även fast Jonna ville börja free-wheela med leran och tillverkan helt enga skapelser så åkte vi tillbaka till Norrköping. Annars vet vi aldrig var det hade slutat.
I all hemlighet hade syrran smugglat in festmat i Jonnas lägenhet som Päivi tillrede, men hjälp från de andra och det resulterade i en supergod middag. Till detta en massa vin såklart.
Mer om det kommer imorgon, plus en massa bilder såklart.
Just nu är jag för trött och måste krypa i säng. Jag var ju nykter och körde hem nu inatt och jag lovar att jag satt och gäspade hela vägenfrån det att jag kom ut på E4:an tills dess att jag var hemma.
Jag har en lång arbetsdag framför mig imorgon så det är lika bra att få lite sömn.
Det kom ett inbjudningskort. Jo, fast jag hade ju redan blivit inbjuden muntligen och redan tackat ja.
Men nu antar jag att det är okej att berätta att bröllopet jag ska på i Venedig, är finaste Jonnas och Marcus bröllop.
Ska bli så himla härligt och roligt och jag måste komma ihåg att köpa vattenfast mascara eftersom jag (i vanlig ordning) kommer grina floder. Med två kreativa människor som Jonna och Marcus kommer detta bröllop säkerligen bli väldigt väldigt vackert. Börjar nästan lipa av att bara tänka på vackra Jonna i brudklänning, Marcus i finkostymen och lilla Milo och Mimmi i sötaste finkläderna.
Jag är verkligen helt såld på romantik. Igår satt jag och grät som en tok åt ett avsnitt av TV-serien Emma, trots att jag sett det fem gånger förut. Så ja, ni fattar ju hur detta kommer att bli.
Jag är bekymrad över dress coden: festfin… och undrar oroligt över vilken storlek jag kommer ha vid den tidpunkten och om ens ordet ”fin” kommer vara förenligt med min korpulenta lekamen? Jag har tappat 3 storlekar redan men att tappa 3 storlekar till på två månader, vore nog att hoppas på för mycket. Men jag vill! Korsetter och gördlar hitåt tack!
Sedan har vi problem nummer två; bröllopspresenten! Vad köpa? Tips emottages tacksamt!
Önskar att de kunde göra en sån där lista som jänkarna är så förtjusta i, så man bara kan gå till butiken och kryssa för, betala och plocka med sig något som jag vet att brudparet verkligen vill ha.
Dessutom måste jag skaffa en kameraväska som passar in i bröllopssammanhang och som inte får mig att se ut som om jag vore en krigsfotograf i Irak.
Sitter och gråter över hur matis-byarna i Amazonas har det. Vita män spridit hepatit till byarna och nu dör barnen och ungdomarma som inte har någon motståndskraft. Matisfolket får inga mediciner även fast det lovats att de ska skickas dit. Vi måste göra nåt! Ingen bryr sig om dem och lägger allt krut på annat såsom haitikatastrofen. Alla de lokala stammarna dör som flugor och ett stort kulturarv riskerar att gå förlorat.
Jag vill hjälpa till med insamlingar till medicin åt stammarna och etablera nån form telelina så de kan ringa efter hjälp och få dit en läkare. Jag vill även få dit en läkare/sjuksköterka som kan utbilda byn om hur de ska hantera medicinerna och ge de små en spruta i förebyggande syfte. Är det någon som vill hjälpa till och kanske följa med och hjälpa dem på plats?
Alla ni bloggare kan nå en massa folk via era bloggar och uppmana folk att bidra med det de kan. Obligatorisk läkarundersökning för att fast ställa att volotärena inte har hepatit ingår.
Kontakta mig via hemsidan (kontaktknappen i menyn högst upp) om du vill bidra med vad du kan i form av pengar, kläder, medicin, resa dit och/eller hjälpa på plats. Vi som cvill engagera oss ska ta ett möte inom ett par veckor så anmäl ditt intresse via kontaktsidan.
Om ett par veckor har vi en ny hemsida där vi ska ge mer information om projektet, registrera volontärer och planera hur vi får tag på mediciner till dess människor.
Sprid nyheten till vänner och bekanta och be dem delta i detta. Varje bidrag oavsett hur litet det är är välkommet. Ni storbloggare har verkligen chansen att hjälpa era systrar och bröder i Sydamerika och göra folk uppmärksamma på vad som händer med matis-folket.
Efter allt vi hört om röda korset vill inte riskera att pengar och medicin hamnar i orätta händer. Någon eldsjäl som vill hjälpa till att organisera detta? Vi startar en hjälporganisation där folk inte fösöker profitera för personlig vinning. Vi kommer videodokumenter allt vi gör så ni ser att alla bidrag hamnar på rätt ställe.
Skrivet av Sachiko, november 11, 2010, at 12:11 f m
Har varit på hockeymatch tillsammans med Thomas. Vita Hästen sopade banan med Sunne IK, vilket inte var helt oväntat eftersom Hästen leder tabellen medan Sunne ligger näst sist i grundserien. Klacken hade hjälp av ett reggaeband där så det var hög stämning med trummor och allt möjligt. Himmelstalundshallen sjöd av testosteron och jag själv hoppades få plåta en del ordentligt gruff. Ja jag vet att jag är en blodtörstig barbar och jag erkänner att jag hade hoppats på minst en omgång näsblod och ett par utslagna tänder. Men ack vad jag bedrog mig!
Jag hade, lögnaktig och skamlös som jag är, lurat i Thomas att jag skulle ha med mig en jättelik lådkamera med sån där blixt med magnesiumpulver, på platta, som exploderar i ett svampmoln. Ni vet, sånt som man hade i vilda western bland annat. Thomas var lite nervös inför utsikten att sitta bredvid mig och kanske rentav hamna i skottlinjen för blixten (med bortbrända ögonbryn och allt vad det innebär). Han var lättat att se att jag bara hade en vanlig kamera med mig. Tills jag brände av blixten rätt i ögat på honom och han såg ut som på bilden i en kvart.
Som om det inte vore nog så lyckades på något sätt pucken åka över nätet på kortsidan och kraschade rakt ner bland oss. Gissa vem som satt mitt i skottlinjen? Jepp, mitt herrsällskap. Pucken dundrade ner vid hans fötter med en hög smäll och en snabb unge var framme och snodde den när den rullade iväg.
”Sånt där händer bara inte” sa Thomas om och om igen. Inte konstigt efter att ha haft en nära-döden-upplevelse.
Vi avslutade med en pappmugg kaffe innan vi gav oss ut i vinterkylan. Jag hade glömt mitt snus hemma och Thomas hade glömt sina cigg så vi var bägge två halvt vansinniga av abstinens. Det första jag gjorde när jag kom hem var att peta in en snus i samma storlek som en ishockeypuck och utstöta ett långt och lättat ”Aaaaaaaaa!” av lycka.
Seriöst! Fotbollsklubbarna/arrangören borde få betala för egen bevakning och upprättande av ordningen. Jag tror inte vi andra har lust att bekosta sånt här vansinne som inträffade på Kungsgatan igår. Får restaurangägaren ens ersättning för att huliganerna börjar slänga hans utemöbler över hela gatan?
Fan vad jag avskyr folk ibland!
Framåt halv fyra på natten började jag drabbas av panik för att jag ännu inte somnat. Regnet som normalt sett har en lugnande inverkan på mig gjorde mig istället rastlös. Jag vaknade tjugo över tolv!! Halva dagen borta och förstörd.
Filmkritik
Jag försökte komma till ro med filmen Farsan. Förmodligen är jag den siste svensken att inte ha sett den. Tills inatt vill säga.
Som vanligt kändes det som om man inte fått grepp om den röda tråden i filmen och efteråt frågade jag mig själv vad filmen egentligen handlade om och vad syftet var? Jag vet inte om det bara är jag som inbillar mig men det är ofta så med svensk film, man trycker för lite på huvudhandlingen så att alla sidekicks och sidohistorier tar lika mycket utrymme som själva kärnan. Det slutar med att det blir pannkaka av alltihop. Mer substans och fokus efterlyses.
Jo jag fattade vad filmen handlade om, den vara bara inte särskilt välregisserad och lämnade mig ganska oberörd. Josef Fares brukar göra bättre ifrån sig.
Jan Fares är en grym skådis (vilken tajming den mannen har) så det synd att de tog in en sån usel skådis som Jessica Forsberg att spela Torkels fru. Inte en enda replik verkade ligga naturligt i hennes mun och det lät som om hon läste innantill. Och sen det överdrivna minspelet.
Det förstörde en hel del av filmen. Så många svenska skådisar kan verkligen inte skilja på teater- och filmskådespeleri och de tror att överdrivna ansiktsuttryck behövs för att publiken längst bak ska se. Även på filmduken.
Tänk om. Det blir bara fånigt.
Nätflörtisar
Syrran ringde just och berättade om en snubbe på Vilda Webben som mailat till henne. Hon tyckte redan från början att han verkade så mesig och intetsägande att hon inte lade nån särskild energi på det. Han hade, i första mailet, frågat om hon var intresserad av resesällskap och på den vägen var det. Hon har sökt efter resesällskap i nån månad eller så.
Ju mer han skrev desto mesigare framstod han och hon svarade bara kort tills hon till slut sa att det var lika bra att lägga ner projektet för att det itne kändes som kemin stämde. Killen flippade då ur fullständigt och verkade ha glömt att det hela från början handlade om resesällskap, han hade tydligen tagit det till nya dimensioner och trodde han hade en chans på det romantiska planet. När syrran tackade nej till dylikt skrev han ilsket till henne ”Du verkar ju helt störd och dessutom såg du ändå inte särskilt bra ut!”.
Hahaha! Vilken jävla looser! Så han kontaktade henne och försökta flirta av ren barmhärtighet då? Det är humor att vissa killar inte kan ta ett nej utan att få ett dampryck och sjunka ner till en femårings nivå.
Skrivet av Sachiko, februari 14, 2010, at 10:18 e m
Hjärtliga ljus på kärlekens dag
En lyckad middag är till ända och eftersom jag är trött och mätt kändes det lagom att kvällen avslutades vid tio-hugget.
Hasse, Tage, Gösta Ekman och Lena Nyman gjorde en pjäs på 80-talet som hette Fröken Fleggmans Mustasch. Både syrran och jag älskar den och kan varenda replik utantill. Vore märkligt om vi inte kunde dem, vi har sett samma pjäs ungefär 100 ggr under 20 års tid.
Idag drog syrran en av replikerna när Gösta Ekman (som spelar kommissarie Kol-Erik Vresig) tar fram plånboken och hittar, inte sina pengar, utan en dubbelsmörgås. Han utbrister:
”Vad i all världen är det här? En smörgås med ost och prickig korv och en utan pålägg. Hur kan det komma sig?”
Hasse Alfredsson som spelar Greve Niklas svarar:
”Osten måste väl klibbat fast på korven på något sätt.”
Replikerna i sig är ju roliga, särskilt i sammanhanget, men det som fick syrran och mig att gapflabba var att vi för första gången funderade på varför , i hela friden, greven lade dit mackan i plånboken när han snodde kommissariens pengar?
Det är sådana funderingar som kan hålla en vaken om nätterna.
Om ni får tillfälle att se pjäsen så rekommenderar jag den varmt. SVT spelade in den när det begav sig och de visar den med jämna mellanrum.
Hjärtformade burgare med rostade rotfrukter och rödvinssky
Jag vill i förväg be om ursäkt till syrrans jobbarkompisar eftersom jag vet att de imorgon kommer utsättas för prövningar av värsta sorten. Middagen jag serverade idag innehöll ofantliga mängder vitlök och dessutom blev det glass till dessert. Både syrran och jag har mjölkmagar och glass framkallar reaktioner, hos oss båda, som aldrig går omgivningen spårlöst förbi. Men gott var det och jobbarkompisarna kan ju alltid klämma en klädnypa över näsan.
Vi såg filmen The Timetraveller’s Wife som är romantisk och spännande på samma gång. Eftersom huvudpersonen kunde resa i tiden så skapade det givetvis en del paradoxer och syrran satt hela tiden och kommenterade och frågade om hur,vad, varför osv? Till sist sa jag att hon ”inte skulle bry sitt lilla huvud, allt klarnar nog vartefter” och det resulterade i att jag forsättningsvis kommer ha hjälm på mig i närheten av henne. För att ha så små händer har hon förvånande kraftfulla knogar och en fin vinkel på sina rallarsvingar.
Jag ska tipsa Norrköpings Boxningsklubb om att det finns en oupptäckt talang… om Cliff Soukka skulle behöva en riktig sparringpartner.
Tuttifruttiglass med hallon, körsbärsås och strössel i form av hjärtan
Skrivet av Sachiko, september 26, 2009, at 10:32 e m
Med dotter och syster har jag varit ute och flanerat i Kulturnattens Norrköping. Vi köpte böcker i en boklåda, kollade gallerier, designbutiker, konserter och utställningar över halva staden. Gatorna sjuder av liv och rörelse och glädjande nog var det väldigt lite fylla och mer glädjestämning och mys. Vi fikade på stadsbiblioteket och åt senare middag på Skafferiet. Musik fanns i varje gathörn och även om vi bara stannade en kort stund på varje ställe hann vi bara se en bråkdel av allt som fanns att tillgå ikväll.
Efter de senaste dagarnas händelser höll jag dottern inom armlängs avstånd hela tiden och jag har sagt till henne att hon helt enkelt får stå ut med med att jag är hyperorolig och vill hålla henne under uppsikt hela tiden. Hon är väldigt förstående beträffande min hysteri, tack och lov.
Jag har ännu inte fått något napp på MSN, men å andra sidan har jag ju varit ute på stan så jakten på pedofilen fortsätter imorron istället.
Vi gick till konstmuseet och kollade en utställning med Edward Munchs grafiska tryck och jag sade till syrran att hoppa fram bakom ett hörn, in till nästa uställningsrum, och ropa ”Tadaaaaaa!”. Hon vägrade först men nyfiken som hon är gick hon in i nästa rum i alla fall och fann sig själv stå mitt framför ett sittande publik och avbryta en konstguide mitt i en föreläsning. Hahahahahaa! Syrran fick en chock och dök in bakom ett podium. Hukande gav hon mig fingret och mimade ”Fuck you!” till mig. Jag skrattade hysteriskt. Det var länge sedan jag såg syrran med en sån uppsyn. Mord i blicken, är en ganska träffande beskrivning.
Jag blev väldigt förtjust i en tavla med en snöstorm. Det var något med ljusen och färgerna som gjorde att jag nästan kunde höra vindens vinande och känna lukten av snö.
Jag tog ett kort på tavlan, fast man inte får. Är jag tungt kriminellt belastad nu?
Stackars syrran hade skitont i fötterna så det var ganska plågsamt för henne att gå omkring ikväll och vi avslutade kvällen ganska tidigt innan fyllona tar över gatorna.
Mina grannar hade fest inatt och en av deras gäster spydde i trapphuset utanför min dörr. De öppnade inte när jag bankade på dörren vid lunchtid idag så jag fick helt sonika lämna en lapp till dem.
Tack!
Vad sägs om följande: Jag lägger en spya utanför er dörr som NI får torka upp vid tillfälle. Hur vore det att visa lite hänsyn och städa upp efter er?!
Några timmar senare fick jag ett ursäktsbrev från dem där de lovade att det inte skulle hända igen. Jävla pulver!
Är helt slut efter att ha gått omkring på stan, fikat, suttit i trädgåden och druckit en äppelöl och babblat med syrran. Ska ringa lite samtal och sedan möta Sussi, Irene och Kajsa på en pub.
Vi träffade Jonna, Milo och Maggan på stan när vi satt och fikade och Jonna berättade att hon varit och tränat och dansat. Hon får oss andra morsor att framstå som latmaskar. Önskar hon kunde sluta var en sån friskus. Hahaha!
Därefter ramlade vi på Jones som skulle på kräftskiva och när vi frågade om hon skulle dricka tequila igen blev hon lätt grön i ansiktet. Efter förra helgen tror jag hon gärna avstår tequila…för all framtid. Hehehe!
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Egentligen skulle vi varit hos Joanna och firat med middag, men hon blev sjuk dagarna innan så det var därför syrran och jag bokade supén istället.
Senaste kommentarerna