Framåt halv fyra på natten började jag drabbas av panik för att jag ännu inte somnat. Regnet som normalt sett har en lugnande inverkan på mig gjorde mig istället rastlös. Jag vaknade tjugo över tolv!! Halva dagen borta och förstörd.
Filmkritik
Jag försökte komma till ro med filmen Farsan. Förmodligen är jag den siste svensken att inte ha sett den. Tills inatt vill säga.
Som vanligt kändes det som om man inte fått grepp om den röda tråden i filmen och efteråt frågade jag mig själv vad filmen egentligen handlade om och vad syftet var? Jag vet inte om det bara är jag som inbillar mig men det är ofta så med svensk film, man trycker för lite på huvudhandlingen så att alla sidekicks och sidohistorier tar lika mycket utrymme som själva kärnan. Det slutar med att det blir pannkaka av alltihop. Mer substans och fokus efterlyses.
Jo jag fattade vad filmen handlade om, den vara bara inte särskilt välregisserad och lämnade mig ganska oberörd. Josef Fares brukar göra bättre ifrån sig.
Jan Fares är en grym skådis (vilken tajming den mannen har) så det synd att de tog in en sån usel skådis som Jessica Forsberg att spela Torkels fru. Inte en enda replik verkade ligga naturligt i hennes mun och det lät som om hon läste innantill. Och sen det överdrivna minspelet.
Det förstörde en hel del av filmen. Så många svenska skådisar kan verkligen inte skilja på teater- och filmskådespeleri och de tror att överdrivna ansiktsuttryck behövs för att publiken längst bak ska se. Även på filmduken.
Tänk om. Det blir bara fånigt.
Nätflörtisar
Syrran ringde just och berättade om en snubbe på Vilda Webben som mailat till henne. Hon tyckte redan från början att han verkade så mesig och intetsägande att hon inte lade nån särskild energi på det. Han hade, i första mailet, frågat om hon var intresserad av resesällskap och på den vägen var det. Hon har sökt efter resesällskap i nån månad eller så.
Ju mer han skrev desto mesigare framstod han och hon svarade bara kort tills hon till slut sa att det var lika bra att lägga ner projektet för att det itne kändes som kemin stämde. Killen flippade då ur fullständigt och verkade ha glömt att det hela från början handlade om resesällskap, han hade tydligen tagit det till nya dimensioner och trodde han hade en chans på det romantiska planet. När syrran tackade nej till dylikt skrev han ilsket till henne ”Du verkar ju helt störd och dessutom såg du ändå inte särskilt bra ut!”.
Hahaha! Vilken jävla looser! Så han kontaktade henne och försökta flirta av ren barmhärtighet då? Det är humor att vissa killar inte kan ta ett nej utan att få ett dampryck och sjunka ner till en femårings nivå.
Skrivet av Sachiko, februari 14, 2010, at 10:18 e m
Hjärtliga ljus på kärlekens dag
En lyckad middag är till ända och eftersom jag är trött och mätt kändes det lagom att kvällen avslutades vid tio-hugget.
Hasse, Tage, Gösta Ekman och Lena Nyman gjorde en pjäs på 80-talet som hette Fröken Fleggmans Mustasch. Både syrran och jag älskar den och kan varenda replik utantill. Vore märkligt om vi inte kunde dem, vi har sett samma pjäs ungefär 100 ggr under 20 års tid.
Idag drog syrran en av replikerna när Gösta Ekman (som spelar kommissarie Kol-Erik Vresig) tar fram plånboken och hittar, inte sina pengar, utan en dubbelsmörgås. Han utbrister:
”Vad i all världen är det här? En smörgås med ost och prickig korv och en utan pålägg. Hur kan det komma sig?”
Hasse Alfredsson som spelar Greve Niklas svarar:
”Osten måste väl klibbat fast på korven på något sätt.”
Replikerna i sig är ju roliga, särskilt i sammanhanget, men det som fick syrran och mig att gapflabba var att vi för första gången funderade på varför , i hela friden, greven lade dit mackan i plånboken när han snodde kommissariens pengar?
Det är sådana funderingar som kan hålla en vaken om nätterna.
Om ni får tillfälle att se pjäsen så rekommenderar jag den varmt. SVT spelade in den när det begav sig och de visar den med jämna mellanrum.
Hjärtformade burgare med rostade rotfrukter och rödvinssky
Jag vill i förväg be om ursäkt till syrrans jobbarkompisar eftersom jag vet att de imorgon kommer utsättas för prövningar av värsta sorten. Middagen jag serverade idag innehöll ofantliga mängder vitlök och dessutom blev det glass till dessert. Både syrran och jag har mjölkmagar och glass framkallar reaktioner, hos oss båda, som aldrig går omgivningen spårlöst förbi. Men gott var det och jobbarkompisarna kan ju alltid klämma en klädnypa över näsan.
Vi såg filmen The Timetraveller’s Wife som är romantisk och spännande på samma gång. Eftersom huvudpersonen kunde resa i tiden så skapade det givetvis en del paradoxer och syrran satt hela tiden och kommenterade och frågade om hur,vad, varför osv? Till sist sa jag att hon ”inte skulle bry sitt lilla huvud, allt klarnar nog vartefter” och det resulterade i att jag forsättningsvis kommer ha hjälm på mig i närheten av henne. För att ha så små händer har hon förvånande kraftfulla knogar och en fin vinkel på sina rallarsvingar.
Jag ska tipsa Norrköpings Boxningsklubb om att det finns en oupptäckt talang… om Cliff Soukka skulle behöva en riktig sparringpartner.
Tuttifruttiglass med hallon, körsbärsås och strössel i form av hjärtan
Skrivet av Sachiko, september 26, 2009, at 10:32 e m
Med dotter och syster har jag varit ute och flanerat i Kulturnattens Norrköping. Vi köpte böcker i en boklåda, kollade gallerier, designbutiker, konserter och utställningar över halva staden. Gatorna sjuder av liv och rörelse och glädjande nog var det väldigt lite fylla och mer glädjestämning och mys. Vi fikade på stadsbiblioteket och åt senare middag på Skafferiet. Musik fanns i varje gathörn och även om vi bara stannade en kort stund på varje ställe hann vi bara se en bråkdel av allt som fanns att tillgå ikväll.
Efter de senaste dagarnas händelser höll jag dottern inom armlängs avstånd hela tiden och jag har sagt till henne att hon helt enkelt får stå ut med med att jag är hyperorolig och vill hålla henne under uppsikt hela tiden. Hon är väldigt förstående beträffande min hysteri, tack och lov.
Jag har ännu inte fått något napp på MSN, men å andra sidan har jag ju varit ute på stan så jakten på pedofilen fortsätter imorron istället.
Vi gick till konstmuseet och kollade en utställning med Edward Munchs grafiska tryck och jag sade till syrran att hoppa fram bakom ett hörn, in till nästa uställningsrum, och ropa ”Tadaaaaaa!”. Hon vägrade först men nyfiken som hon är gick hon in i nästa rum i alla fall och fann sig själv stå mitt framför ett sittande publik och avbryta en konstguide mitt i en föreläsning. Hahahahahaa! Syrran fick en chock och dök in bakom ett podium. Hukande gav hon mig fingret och mimade ”Fuck you!” till mig. Jag skrattade hysteriskt. Det var länge sedan jag såg syrran med en sån uppsyn. Mord i blicken, är en ganska träffande beskrivning.
Jag blev väldigt förtjust i en tavla med en snöstorm. Det var något med ljusen och färgerna som gjorde att jag nästan kunde höra vindens vinande och känna lukten av snö.
Jag tog ett kort på tavlan, fast man inte får. Är jag tungt kriminellt belastad nu?
Stackars syrran hade skitont i fötterna så det var ganska plågsamt för henne att gå omkring ikväll och vi avslutade kvällen ganska tidigt innan fyllona tar över gatorna.
Mina grannar hade fest inatt och en av deras gäster spydde i trapphuset utanför min dörr. De öppnade inte när jag bankade på dörren vid lunchtid idag så jag fick helt sonika lämna en lapp till dem.
Tack!
Vad sägs om följande: Jag lägger en spya utanför er dörr som NI får torka upp vid tillfälle. Hur vore det att visa lite hänsyn och städa upp efter er?!
Några timmar senare fick jag ett ursäktsbrev från dem där de lovade att det inte skulle hända igen. Jävla pulver!
Är helt slut efter att ha gått omkring på stan, fikat, suttit i trädgåden och druckit en äppelöl och babblat med syrran. Ska ringa lite samtal och sedan möta Sussi, Irene och Kajsa på en pub.
Vi träffade Jonna, Milo och Maggan på stan när vi satt och fikade och Jonna berättade att hon varit och tränat och dansat. Hon får oss andra morsor att framstå som latmaskar. Önskar hon kunde sluta var en sån friskus. Hahaha!
Därefter ramlade vi på Jones som skulle på kräftskiva och när vi frågade om hon skulle dricka tequila igen blev hon lätt grön i ansiktet. Efter förra helgen tror jag hon gärna avstår tequila…för all framtid. Hehehe!
Skrivet av Sachiko, augusti 22, 2009, at 10:57 f m
Så är då den stora festdagen här. Dottern vaknade tididgt som tusan och trodde att hon var tyst när hon tassade runt..och smällde i dörrar och spelade MP3. Hon har storslagna planer för dagen och tack och lov har hon och bästisen siktat in sig på drogfria zonen som erbjuder en massa gratis aktiviteter och disco för ungdomar. Det är ett inhängnat område och alla måste göra alkotest.
Nu har hår krusats och sprayats i timmar och jag börjar få vissa svårigheter att andas i lägenheten. Unga tjejers fixande och trixande med utseendet verkar nästan ta över hela deras existens. Jag brukar tappa tålamodet när jag står och stampar vid dörren (för att vi ska gå ett kvarter och handla möjlk) och dottern säger att hon bara måste fixa sig lite först. Det innebär en halvtimmes hårsprayande och minst två klädbyten. Jag blir galen!
Eftersom katten är höggravid och behöver sin låda ofta är det lika irriterade för henne, som för mig, att badrummet ständigt är ockuperat och när man väl kommer in slår en väg av kemikalier emot en.
Jag ska möta upp syrran om ett par timmar och vi ska följa småtjejerna till drogfria zonen (så de hittar dit) och lämpa av dem där, sedan ska vi göra stan, främst marknaden. Jag är sugen på att kolla in Bosse Bildoktorn men syrran har bestämt sagt ifrån och hon genomled ju Nisse Sandström för min skull igår, så jag får ge mig på den punkten. Hade annars tänkt be om tips gällande min tjuriga moppe.
Framåt kvällen ska jag träffa Sussi, Irene och Kajsa för en drink och sedan se till att möta dottern och bästisen hemma i lägenheten vid nio. Därefter är det fyrverkeri vid tio och då hoppas jag att syrran mött upp mig igen och vi går ner med flickorna och kollar uppvisningen. Tjejerna verkade glada över att de ska få vara ute ända till nio och hade inte mycket emot att få vara själva hemma medan jag och syrran tar en sväng till öltältet, efter fyrvekeriet. Jag måste erkänna att jag inte är van vid att kunna lämna dottern ensam hemma några timmar. Inom mig finns den gamla mamma-instinkten som säger mig att jag ska hålla mitt barn under uppsikt hela tiden. Det var först när dottern påpekade att hon var väldigt hårt hållen som jag kom till insikt att jag borde gett henne mer frihet redan för ett år sedan. Det är ändå med en klump i magen jag låter henne och W vara ute till nio. Tack och lov för mobiler! De får bli hur arga de vill för att jag ringer var femte minut för att kolla var de är och att de är okej, det bryr jag mig inte om.
Mitt främsta syfte med att gå till öltältet ikväll är att kunna filma partynissarna och sätta ihop en liten video. Jag tar säkert ett glas vin också men annars tänkte jag smyga runt och filma och fotografera folk som skämmer ut sig på fyllan. Heehehe!
Jo just det…
Igår kväll såg jag en mamma som var full med sina barn. Jag fick magknip av alla minnen som vällde upp från barndomen. Att de inte fattar att barnen skäms och mår dåligt av att se mamma eller pappa full och skrålande? Ett glas vin eller två är väl okej, men att supa sig full…det är banne mig skandal och rent oansvarigt. Ni föräldrar som tänker ta med barnen på krogen/öltälten, använd huvudet till nåt annat än att supa det i bitar!
Skrivet av Sachiko, augusti 20, 2009, at 11:03 e m
Så har jag då varit och kollat in det andra bidraget i SM i Musikfyverkeri och ikväll var det Svensk Fyrverkeriimport som var det tävlande laget. Jag tyckte de var bättre än gårdagens bidrag och jag filmade alltihop. Samtidigt lekte jag med långa slutartider på kameran igen och tog några kul bilder.
Jag har klippt ihop de videos jag har än så länge men jag väntar, som sagt, med att publicera videon till efter alla lagen tävlat.
När jag stod och riggade stativet till videokameran kom det fram en massa folk och frågade om jag var från TV? Jag ljög och sa att jag var från Bingolotto. Det skulle jag inte ha gjort. En gubbe vägrade gå därifrån och ville stå och prata hela tiden om programmet och hur det var på den tiden Loket var värd för programmet. Att jag aldrig kan hålla snattran. Hahaha!
Jag hoppas på ett kvickt tillfrisknande från magåkomman (tror det var en reaktion att gå från detox och hälsomat till vanlig mat..för jag mådde illa så fort jag ätit) så jag kan rapportera från stan imorgon.
Skrivet av Sachiko, augusti 19, 2009, at 11:47 e m
Syrran och jag gick ner på stan vid åttahugget för att strosa och se oss omkring. Det riktiga partajandet kommer gång på fredag och på lördag kommer rännstenen vara överfull av alkoholförgiftade ungdomar. Idag var det betydligt lugnare med två tivolin, lite musikjippon, alla krogar öppna och första bidraget i SM i Musikfyverkeri.
Vi kollade tivolit på Tyska Torget vilket bestod av en handfull karuseller och ett tjock os av popcorn (jag avskyr popcorn). Därefter vandrade vi upp längs Gamla Rådstugugatan och in i Knäppingsborg. Jag kan knappt fatta hur mysig det är därinne fast jag varit där flera gånger. Ikväll var det musikcafé och det var fullpackat med folk.
Det var en kille som sjöng bluesrock där och syrran såg mycket nöjd ut. Jag visste inte ens att hon gillade den typen av musik? Om de har musikcafé där imorgon med hoppas jag att vi går dit. Jones ska med imorgon också och vi ska ta en drink eller två. Längtar!
Sedan gick vi upp mot Vasaparken och tivoli nummer två. Redan 5 kvarter ifrån kunde man höra de hysteriska fjortisbrudarna skrika som besatta i åkattraktionerna. Jag tänkte på den stackars tivolipersonalen och hur mycket de måste avsky fjortistjejer. Hahaha! Jag blev trött i öronen efter fem minuter av ihållande ”Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!”. Grejen är att jag tror de gör det för att få uppmärksamhet och att de skulle skrika lika mycket om de åkte Dumbo i barnkarusellen som är från 2 år.
Syrran påminde mig om vi varit likadana och berättade sedan hårresande historier om vad hon och hennes kompisgäng hittade på när de var 16 bast och skulle ut på Karnevalen (som det hette på den tiden). Mycket av det hon berättade hade jag aldrig hört förut och håret stod rätt upp på armarna av fasa. Ville skälla på henne men det är ju preskriberat för länge sedan. Dessutom var jag inte ett dugg bättre själv.
På Drottninggatan var det fullt ös (men det kommer bli värre i helgen) och vi letade upp ett café för att ta en caffe latte och isvatten. Det fick bli Café Plaza eftersom det ligger nära Grand Hotel där fyrverkerierna skulle gå av stapeln. Vi fick ett bord med tänt ljus och med perfekt utsikt över gatan och de skrålande partynissarna. Jag har aldrig tänkt på hur mysigt det kan vara att gå ut och fika på kvällen. Av någon anledning blir det ju alltid så att man går ut och tar en drink eller äter middag på kvällen. Syrran var supernöjd eftersom hennes främsta hobby är att fika (ja, bortsett från att sova och använda Plackers).
Dessutom såg vi att det hade öppnat ett helt nytt fik i hörnet S:t Persgatan – Drottninggatan som var specialiserat på glutenfritt. Perfekt! Det ska vi testa snarast.
Bakom mig satte sig en tant på en stol och hon brydde sig inte om att kolla avståndet mellan våra stolar. Eftersom hon mer eller mindre kastade sig ner i sin stol så hakade den fast i ryggen på min stol och varje gång hon rörde sig gungades jag med. Mycket störande. Jag väntade nån minut för att se om hon tänkte åtgärda saken. Inte! Hon fortsatte att knuffa mig fram och tillbaka. Tröttnade, reste jag mig halvvägs och drog fram min stol och tantens stol for i marken med en duns. Hon skrek till i högan sky. Jag spelade helt oberörd och drack min latte. Sånt är lite humor.
Så vid tio var det dags för musikfyrverkeriet. Vi knallade ner och ställde oss på bron vid Grand och det var fullt med folk men man såg ändå bra och det var inte överdrivet trångt. Däremot stod det ett par sjuttonåringa grabbar några meter bort och brölade som grottmän och jag hoppades nästan de skulle trilla i strömmen.
Ikväll var det Pyroproffs bidrag som brändes av och jagt undrar hur många tusenlappar det var som eldades upp under de drygt fem minuterna? Varje tävlande lag får ta med sig 150-170 kg pyroteknik och de har en låt på sig att imponera på publiken. Inget bidrag får vara kortare än fem minuter.
Tävlande lag 2009: Onsdag: Pyroproffs Torsdag: Svensk Fyrverkeriimport Fredag: Unique Pyrotechnic Lördag: Götebors FyrverkeriFabrik
Juryn bedömer sedan följande punkter på en skala mellan 1-10 poäng:
- Färgkomposition/färger
- Musikalisk timing, tempo/rytm
- Överraskningsmoment/originella pjäser
- Musikalisk design/harmoni med musiken
- Totala intrycket/underhållningsvärde
Det vinnande laget får 25.000 kr och jag tror inte att vinstsumman på långa vägar täcker vad det kostar att delta. Men har man ett brinnade intresse så har man. Hahaha!
Jag både filmade och fotograferade fyrverkeriet. Jag tog bilderna med låååång slutartid och jag tyckte det blev rätt coolt även fast jag inte hade stativ. Filmen ska jag klippa ihop när jag sett alla fyra bidragen så det får ni vänta med att se. Här är några smakprov från kvällens show. Fast det häftigaste filmade jag….
Efter en flottig kinesisk middag mådde jag illa och beslutade mig för att promenera bort illamåendet. Syrran hakade på och vi gick längs promenaderna nästan hela varvet runt stan. Skön kväll, lagom varmt och det fanns massor med skojiga fyllon och partajare att fnissa åt.
Rätt skönt att gå i sunkiga mysbrallor, håret i knut och helt osminkad bland bratsen som vrålade och ville in på krogarna. En överförfriskad kille med stor packning hade klivit av tåget och frågade desperat efter vägen till en telefonkiosk. Jag pekade ut riktningen. Han tackade, önskade oss trevlig kväll och gick sedan åt helt fel håll.
En ensam fiskare stod och försökte fånga in söndagsmiddagen och han gömde sig när vi gick förbi. Jag misstänker att han inte köpt fiskekort utan tjuvfiskade. Men så fick han ingen fisk heller….
Lite frisk luft och rörelse gör underverk. Nu känner jag mig bättre och ska nog ta en timme Godfather II innan jag lägger mig och läser mig till sömns. G’natt!
Idag har jag tvättstugan hela dagen men jag gjorde en avstickare för att hälsa på Bobbo och hans tillfälliga sambo Rut. Ja..och min kusin och barnen med, eftersom de nu råkar befinna sig i samma hus. Hehehee!
Rut är en störtskön rottis med roliga öron och jag blev nästan lite kär! Jag som inte ens är särdeles förtjust i hundar i normala fall.
Bobbo gillar jag, han påminner mig om Tim i Fem-gänget böckerna för han ser ut som han ler hela tiden. Tim är en golden, jag vet..Bobbo är tollare… så ni petnissar och hundexperter behöver inte påpeka detta. .
EN annan bra sak med Bobo är att han inte hoppar upp på en och skitar ner kläderna, som andra hundar gärna gör.
Rut hade visst fått spader och skällt i timmar på en vindflöjel, i form av en uggla, när den rörde på sig. Riktigt komiskt!
Gömde kamerna hemma men tog några usla och suddiga foton med mobilen. Skyller dessutom på att Rut är världens sämsta fotomodell som inte kan sitta stilla i tre sekunder ens.
Timmarna gick alldeles för fort och det kändes som om jag varit där bara några minuter innan det var dags att åka hem för att forsätta tvätta. Blev bjuden på lunch och efterrätt och givetvis massor av kaffe! Blev en riktig liten fest. Mums!
Hann inte prata med kusin om några kreativa projekt alls men det positiva är att nu när jag bor i stan kan jag ju kosta på mig ett spontanbesök när som helst och måste inte planera månader i förväg, som jag behövt göra tidigare.
Ska se om jag kan åka ut och hälsa på henne i veckan som kommer och kanske ta ett dopp med hundarna och barnen.
Barnen kallar vi för lilla, mellan och stora N eftersom alla deras namn börjar på just N. Jag vete tusan om stora N är så glad åt att jag kommer och hälsar på för han blev djupt förolämpad när jag frågade om jag fick låna hans spindemannendräkt. Vad då? Jag tycker man kan dela med sig till sin ”moster” av sådana saker. Dessutom skulle jag ser otroligt snygg och sexig ut i en sådan. I synnerhet som den är i storlek ”fem-åring”. Host! Harkel!
På vägen hem hände nåt märkligt..en man i permobil åkte på motorleden och blockerade trafiken. I synnerhet i rondellerna eftersom han sakta in i kurvorna för att inte välta.
Rätta mig om jag har fel men ska inte permobiler hållas på cykelvägar och trottoarer? Och vem tusan hade trimmat hans vrålåk så den gjorde nästan 40 km/timmen? Permobilmannen visste mycket väl att han blockerade trafiken eftersom han körde mitt på landsvägen och motorleden och han hade till och med ett hånfullt flin klistrat i nian.
Fan, det här kan vara upptakten till en helt ny variant av pensionärs-huliganism.
Okej nu är jag äntligen hemma, fötterna värker och ryggen gnisslar. Det blev en lång men mycket givande dag på en av de vackraste platserna på jorden. Ja..om man tycker om gamla byggnader och förnimmelse av svunna tider, vill säga. Regna Hembygdsgård! Okej, innan ni nu bestämmer er för att jag är gammal och mossig vill jag bara säga att sådant får mig att tänka på, och återuppleva, minnen från filmer som jag älskade när jag var barn; Emil i Lönneberga, Bullerbyn m fl. Det gör mig lite orolig att sådana byggnader ska försvinna och att de bara ska kunna ses på film, och inte upplevas i verkligheten.
Anledningen till att jag var på Regna Hembygdsgård var dock inte för att glo på gamla timmerhus, utan för att hjälpa mina vänner på Regnagården med en konsert. Artisten som uppträdde var ingen mindre än Sven-Bertil Taube och jag hjälpte till där jag behövdes; bre mackor, koka korv, servera artisterna osv. Mycket trivsamt uppdrag.
Det såg ut som det skulle bli katastrof, för en timme innan konserten började det spöregna och storma och lamporna blinkade betänkligt. Förmodligen åskväder i faggorna.
Jag tror att det dåliga vädret fick många att stanna hemma ikväll, vilket är synd eftersom det sprack upp och till andra framträdandet så kom solen fram igen och lade en nästan magisk dimma precis ovanför marken….. som passade väl in till låtar Så länge skutan kan gå (som jag älskar) och de klassiska låtarna av Evert Taube.
Ni som inte vet vilka låtar jag pratar om är för unga för den här bloggen och ombedes lämna den nu. Hehehehe!
Ungefär 400 personer hade samlats för att se legenden och jag blev väldit glad åt att se Kurtan spela piano. Han mötte mig varje lördagsmorgon i Gomorron Sverige när jag vara barn. Han var dessutom en himla trevlig prick och en riktigt ”mysgubbe” som hade lätt till skratt. Han vara ute och pratade med mig i köket och vi talades vid en liten stund i logen.
Sven-Bertil, däremot, sa knappt ett ljud off-stage. Det var kanske inte så konstigt för dels var han krasslig och dels så lyckades han knalla rakt in i en lyktstolpe igår och hade slagit sig i ansiktet något förfärligt. Han var helt blåsvart under ögonen och hade en enorm bula i pannan. Jag kan inte ens föreställa mig smärtan.
Hursomhelst körde Taube hela framträdandet i solglasögon för att dölja blåtirorna och det var ingen i publiken som såg hans vanställdhet. Men det är klart, en väletablerad artist som han kan leverera, om han bestämt sig för det.
Sven-Bertil är numera nästan blind (någon obotlig ögonsjukdom) och han hade känt sig yr ett tag och det var förmodligen därför han gick in i stolpen. Trots detta och trots att han borde ligga på sjukan och röntga huvudet så ville han inte ställa in konserten utan knallade upp och levererade hela konserten med bravur och fick jubel och applåder så det ekade över hela nejden.
Om jag får gissa så är det sista sommaren Sven-Bertil Taube gör några framträdanden, han var ganska spattig och skröplig, även om det inte märktes på scenen.
Här är ett smakprov av kvällens konsert.
Eftersom ni nu sitter och undrar vem Kurtan är och hur tusan Sven-Bertil såg ut med blåslaget ansikte så kommer här en bild. Man ska inte gotta sig andras olycka, och jag hoppas att ni (liksom jag) tycker Taube är heroisk som gjorde två timmars framträdande med den smärtan. Mest vill jag visa bilden för att Kurtan än med.
Även om jag inte spelar Taube eller liknande musik i min stereo hemma så är det ändå en viktig bit kulturarv som jag är glad över att få ha tagit del av ikväll. Det känns som om visan är på väg bort för att falla i glömska och istället ersätts med samplad digital massproduktion. Tur vi har Lars Winnerbäck ändå. Då finns fortfarande hopp om att lite ”riktig musik” kommer leva vidare, om än i nyare tappning.
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Senaste kommentarerna