|
|
maj 26, 2010, at 5:15 e m Skrivet av Sachiko, maj 26, 2010, at 5:15 e m Det var inte mycket som verkar vara okej i knäet. Jag har troligen en kombinationsskada.
Läkaren tror det är en meniskskada och att menisken är sprucken och hamnar fel vilket gör att knäet låser sig. Dessutom verkar jag ha en bakre korsbandsskada som blivit värre för att jag inte lät benet vila precis efter skadan samt en trolig blödning i knäleden.
Jag har fått remiss till knäspecialisten på sjukan och de ska avgöra om det blir en titthålsoperation eller inte för att sy ihop den skadade menisken. På fredag ska jag tillbaka till läkaren för att tömma knäet på vätskor igen och förhoppningvis få ner svullnaden.
Jag får inte gå promenader och inte belasta benet fram tills jag träffat specialisten, om en-två veckor.
Hur ska jag stå ut med att sitta/ligga och glo i upp till två veckor? Om det blir operation…då kommer jag kunna gå med kryckor och då tar jag mig i alla fall till ön och till affären. Inom 2-3 veckor efter operation ska man kunna använda benet normalt igen.
Min första tanke var naturligtvis Panda! Måste försöka få tag på Linn och höra hur vi löser det här. Om jag inte kan ta hand om henne på två veckor …. *lessen*
Känns som om det vore enklare att kapa av benet ovanför knäet och skaffa ett sånt där finfint träben som piraterna hade. Man kan göra väldigt snabba piruetter med sådana, har jag hört (jomenvisstserrö, jag känner massor av enbenta pirater…öhm) . En bra ursäkt för att tugga tobak och dricka rom också.
maj 25, 2010, at 11:55 e m Skrivet av Sachiko, maj 25, 2010, at 11:55 e m Två älgar satt i en bastu. Den första älgen sa till den andre:
-Puh! Vad Varmt det är!
Den andre älgen brister ut i skratt och svarar:
-HAHA, en talande älg!
*****
En blondin ringer till sin pojkvän och säger:
- Kan du komma över och hjälpa mig. Jag har ett jättepussel. Och jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska göra.
- Vad ska det bli när det är färdigt då?
- Enligt bilden på lådan så ska det bli en tupp.
Pojkvännen bestämmer sig för att gå över och hjälpa henne. Hon släpper in honom och visar honom alla pusselbitarna på bordet.
Han tittar på bitarna en stund. Sen tittar han på lådan. Sen säger han:
- För det första, det spelar ingen roll vad vi gör. Vi kommer aldrig att kunna sätta ihop de här bitarna till något som liknar en tupp..
Han tar hennes hand och fortsätter:
- Nu tar vi en kopp kaffe och sen… (Han suckar djupt) … sen stoppar vi tillbaka alla Corn Flakes i paketet igen
maj 20, 2010, at 11:29 f m Skrivet av Sachiko, maj 20, 2010, at 11:29 f m Om jag säger att jag är törstig så blir jag inte direkt överlycklig om jag serveras ett glas vatten som är i storleken ”floursköljningskopp”. Jag dricker ungefär en liter vatten till maten och jag kan utan kruseduller dricka en 1½-liters läsk under en film.
Låt mig säga så här…(på sjukan idag) när jag fyllde på den lilla plastmuggen vid vattenautomaten för tionde gången började folk kolla snett på mig. Klarar sig folk verkligen på så lite vätska som ryms i de där löjliga muggarna? De rymmer ju för tusan knappt en espresso.
Nä, om jag är törstig på riktigt så snackar vi en tiolitershink och ett sugrör.
maj 18, 2010, at 1:59 e m Skrivet av Sachiko, maj 18, 2010, at 1:59 e m Så har det hänt igen. Jag hjälper en person med en hemsida och plötsligt får människan för sig att börja berätta hela sitt livs historia och prata om sina personliga problem med mig (via mail). När jag inte svarade på de personliga sakerna utan bara beträffande hemsidan blev personen i fråga sur och frågade varför jag inte ens berörde hans depression? Vad är det frågan om?
Jag svarade att han får lämna det privata utanför det här projektet eftersom jag bara programmerar hemsidan och inget annat. Jag är inte ute efter att få spendera timmar som amatörpsykolog och jag vill inte veta privata saker om den här personen.
Nu har jag redan fått veta mer än jag ville och när jag sa att jag var tveksam till om jag vill hjälpa till mer med webbsajten fick jag en hel tirad om att han skulle hamna på mentalsjukhus om jag inte hjälpte honom.
Så plötsligt har jag ansvar för hans mentala hälsa, eller? Jag frågar mig hur i hela helvete detta gick till?
Sådana här barnsliga hot och utpressning har jag inte upplevt sen jag var gift.
”Om du lämnar mig tar jag livet av mig…”
”Om du inte älskar mig ska jag skära upp min armar.”
”Om du inte hjälper mig kommer jag gå och dränka mig.”
Jag har hört liknande fraser så många gånger att de har slutat betyda någonting. När jag hör sånt tänker jag bara ”Jamen snacka inte bara och gör istället”. Hårdnackat och kallt, jag vet. Men min erfarenhet är att de som hotar med sådana saker är bara attention whores, inget annat. Jäkla trams!
Okej, nu kom ett nytt mail där det står att jag måste hjälpa till och uppdatera hans hemsida ”för alltid” eftersom han annars går under och inte kan leva längre. Det avgör saken. Jag tänker inte ta hans hot.
Så uppfriskande att man redan på tisdagen hunnit få hela veckans dos av Psycho.
Ska leta rätt på blockeringsfunktioner och spärrlistor nu.
Sen ska jag dricka kaffe och fundera över varför knäppgökarna verkar dras till mig? Någon som har några teorier?
/*kräks*
maj 15, 2010, at 4:13 e m Skrivet av Sachiko, maj 15, 2010, at 4:13 e m Äntligen kom så den första riktiga utedagen och vi har suttit ute i trädgården i flera timmar. Panda nosar runt, vilar, käkar gräs, badar under vattenslangen och hälsar på alla som kommer och går och man kan se att hon riktigt njuter. Hon har till och med hittat en alldeles egen plats i skuggan som hon gjort till sin.
Det enda orosmomentet just nu är att en pitbullterrier går lös på gården brevid. Än så länge har inte Panda upptäckt det men när det väl ser kommer det bli ett jäkla liv. Hon tycker ju att detta är hennes oas där inga andra vovvar får vara, inte ens fast det är staket emellan.
Jag har umgåtts med portis och hans hustru halva dagen och fixat i trädgården (hämtat krukor och spolat ner ett duvbo med vattenslangen mm) och nu har grillen åkt fram. Jag funderar på att gå och köpa kött och vara med och käka men jag har inte bestämt mig än. Fast en folköl och en kycklingfilé vore inte dumt. *vattnas i munnen*
Jag har en känsla av att jag kommer sitta ute och skriva rätt ofta för här finns mängder av oskyddade WIFIn att koppla upp sig på och sådant gillar vi skarpt!
Okej nu upptäckte Panda pittisen.. gotta run! Shit pommes!
maj 14, 2010, at 12:07 e m Skrivet av Sachiko, maj 14, 2010, at 12:07 e m Imorse såg jag fem helt underbara små dunbollar som guppade omkring på strömmen. Tyvärr hade jag inte kameran med mig men jag ska ta videokameran och försöka filma dem senare idag. Nu har jag lokaliserat deras bo och vet var de håller till, så några sekunder film ska det väl ändå kunna bli innan de gömmer sig.
Panda blir helt tyst och konfunderad varje gång hon ser dem. Jag skulle vilja öva på att smyga med henne. Då menar jag att vi bägge ska ligga platt på mage och krypa fram helt ljudlöst. Det skulle vara av stor nytta varje gång vi ger oss ut i skogen för att fota eller filma djur som är lättskrämda.
Heter det andlingar om ändernas ungar?
maj 14, 2010, at 10:59 f m Skrivet av Sachiko, maj 14, 2010, at 10:59 f m De flesta bloggare skulle nog inte säga nej till att tjäna lite extra pengar på bloggen och flera av mina bloggar-kollegor har frågat hur man gör och vilka möjligheter som finns?
Jag brukar säga att det enklaste och säkraste sättet är att ansluta sig till Blogvertiser, som förmedlar uppdragen till bloggaren och sköter finanserna. De betalar in din skatt och egenavgifter åt dig, så de pengar som betalas ut till ditt bankkonto kan du spendera som du vill.
Uppdragen består i att skriva ett inlägg om en sajt, tjänst eller produkt.
Det går till så att annonsören letar reda på bloggar som verkar lämpliga (ibland gör Blogvertiser detta åt annonsören) och skickar en förfrågan. Bloggaren får välja om han eller hon tycker att uppdraget verkar lämpligt och tackar ja eller nej. Man har därefter ett visst antal dagar på sig att skriva inlägget. När detta är gjort och inlägget är godkänt (detta kan ta någon dag eller två) så kommer pengarna in på bankkontot den kring den 25:e varje månad.
Ju högre kvalitet dina inlägg har, desto bättre rankning får du och hög rank ger fler och fler uppdrag. Var därför noga med att skriva korrekt svenska och tänka igenom din text.
Som ny bloggare på Blogvertiser så är ersättningen ganska blygsam men allt eftersom din trafik ökar så får du snabbt bättre betalt. På bara några veckor kan du höja din ersättning från 50 kr per inlägg till 250 kr per inlägg. Jag tror till och med att det finns bloggare som får bortåt 500 – 1000 kr per inlägg.
Det kostar ingenting att vara med i Blogvertiser så vill du tjäna pengar på bloggen ska du registrera dig här.
maj 12, 2010, at 10:49 f m Skrivet av Sachiko, maj 12, 2010, at 10:49 f m  Egentligen skulle jag och vovve gå och fika med vänner idag men maginfluensan har tilltagit så jag törs inte ge mig iväg längre än vad jag skulle palla att gå med ”olycks-brallor”. Det vill säga några hundra meter, max.
Jag är glad dock. Flickan jag berättat om, som for väldigt illa hemma och hade uppskurna armar, fick hjälp till slut. Mamman som behandlat henne så illa har nu förlorat vårdnaden och flickan har efter en tid hos en fosterfamilj nu fått börja spendera helgerna och lovdagar tillsammans med pappan. Min dotter och flickan ska umgås och ha roligt idag och pappan kommer hålla koll på dem varenda minut. Jag tror att detta var det wake-up-call som pappan behövde för att inse att han måste ta sitt föräldraskap på större allvar och börja ta ansvar för sin dotters välbefinnande. Han har felat förr men jag tror han lärt sig läxan nu och ger allt för att flickan ska må bra och få en trygg tillvaro. Han har ju dessutom halvdussinet ögonpar på sig.
Flickan har blivit lovad att hon ska slippa bo hos mamman igen, och jag hoppas verkligen att de håller vad de lovar för hon har blivit sviken av alla vuxna i hennes omgiving i så många år.
Tack till de underbara kvinnorna på socialen som tog saken på allvar och agerade snabbt. Kanske har de räddat en flicka från att ta sitt liv.
Det enda jag ångrar är att jag inte agerade tidigare än vad jag gjorde och att jag lät min rädsla för ”att lägga mig i” ta överhanden under lång lång tid. Jag kommer aldrig låta rädslan styra igen. Inte när det gäller ett barns välbefinnande.
Lite bilder från en solig morgon i Norrköping.
april 27, 2010, at 10:38 f m Skrivet av Sachiko, april 27, 2010, at 10:38 f m Jag avskyr när man stoppar in en snus och upptäcker att man bakat in ett långt hårstrå i det. Vad som händer när man drar i hårestrået kan ni säkert räkna ut.
april 17, 2010, at 4:07 e m Skrivet av Sachiko, april 17, 2010, at 4:07 e m Morsan: Hej, ringer jag och stör?
Jag: Ja, faktiskt.
Morsan: Ja, jag måste berätta vad jag har…. bla bla bla.
Jag: Jag sa ”Ja!”. Det betyder ”Ja, du stör!”
Det var lönlöst, det enda som existerar i hennes värld är hon själv och att mitt liv inte kretsar kring henne är över hennes fattningsförmåga. Är så arg att det ska bli skönt att gå ut med Sacke om ett par minuter och knalla bort ilskan.
Folk som har ”normala” föräldrar har svårt att förstå hela grejen och det är svårt att förklara. Mitt tålamod med henne tryter mer och mer för varje år som hennes egoism genomsyrar våra liv.
Ibland undrar jag om inte syrran och jag hade haft det bättre som föräldralösa? Faderslös..ja vi skulle helt klart haft det bättre utan det sadistiska monstret. Moderslös…hmmm….svårt att säga. De sista 15 åren hade jag gärna skippat.
Är nog på bättre humör är jag skriver lite senare. Sorry att ni får ta emot min skit, behöve bara skriva av mig.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna