Nu har jag tre ”ugglor” och en ormvråk på taket. Snart kan jag lika gärna slå till och bygga en helikopterplatta. Det är ju så mycket aktivitet på taket dagarna i ändå så vi kan lika gärna safta i ordentligt och skapa lite plats och utrymme till eventuella oväntade besök. Planerade besök här på dårhuset börjar det bli ganska ont om. Eftersom ägarinnan är så lättretad och vildögd och lite svårare än vanligt att ha att göra med så blir det tunnsått bland gästerna.

Jag är så TRÖTT så jag har en extremt låg toleransnivå. Smärttröskel : NOLL typ.

Och som  alla som varit med mig längre än två minuter redan vet så är det anknutet till hackspetts-jäveln som härjat i mitt hus i två månader. Hacke vaknar tidigare och tidigare nu. Han följer ljuset. De senaste tre veckorna har jag vaknat 20 i 4 varje morgon. Och inte somnat om. Jag har ett heltidsjobb. Och så univeritetsstudier på halvtid. Och en unge som jag tar hand om själv. Och en rätt stor tomt med ett trädgårdsland som ska göras iordning nu. Och så renoverar jag mitt hus också. Just nu håller jag på med mitt sovrum. Alltså har jag många saker att glädjas åt. Men också många saker som måste fungera. INGENTING fungerar när man har en längre tids sömnbrist kan jag säga. Iaf är det så för mig.

När jag satte upp alla Hacke-skrämmorna på taket så trodde jag att jag vunnit slaget om mitt hus. Icke-picke sa Nicke. Jag bröt samman när jag hörde TATATATATTATTATAA i skorstenen så det dånade i murstocken dagen efter. Jag trodde det var kört. Jag känner mig som Emils mamma då hon skrev i den blå boken ”Idag har Hacke hackat hål i min hjärna 200 gånger”. Så då fick han sitta i snickarboden. *deklamerat med Astrid Lindgrens snälla men lite tillrättavisande röst* ”Jo-o! Så kan det gå om man behöver grunna över saker och ting.”: Jag har visseligen en snickarbod. Men fick jag in den förnicklade pippin skulle han hacka sig ut igen innan jag själv tagit mig ut genom dörren.

Alla fågelholkar i min ”skog” är tomma. Hacke har trummat bort alla invånare. För vem vill föda upp ungar i Metallica-trummisens bas-kagge? Inte normalt funtade småfåglar iallafall. Och nu tänkte jag att det var min tur. Dags att packa och hit’a road’en.  Sen märkte jag att tystnaden mellan hack-attackerna blev längre och längre. Imorse drog han igång vid 10 i fem. Outhärdligt. Men bara EN gång. Och lite halvhjärtat. ta-di-dum-dada-. ta-ta- ta. Liksom. Det retar mig som fasen att han gömmer sig bakom den största skrämfågeln jag satt upp, så jag skulle inte kunna komma åt honom på något sätt nu. Ifall jag vill kasta sten och skramla lite nära honom. Men han störs av den också, helt klart.

När vi åt frukost såg jag att han hackade på en holk som är övergiven för länge sen. (Jag har som en spökstad med övergivna holkar på baksidan. Senare tiders fåglar kommer att åka på bussresor hit och fråga sig hur det kommer sig att  det vid samma period verkar som om hela fågelsamhället här totalt dog ut. Var det inlandsisen? Var det ett vulkanutbrott?) När han hackade på spökholken var det inte alls med samma frenesi som vanligt. Helt klart med en brist på intresse. Jag inte bara hörde det, jag SÅG det. Och nu då jag skriver detta, nu är det tyst. Ljuvligt underbart och älskat TYST.

Och nu då jag borde göra alla de där sakerna som jag borde. Då vill jag inte. Jag vill bara sitta här och mysa. Och ta en kopp kaffe som inte kommer att skålla mig då jag tappar den i knät vid nästa hack-attack, som de 30 föregående kopparna gjort.

Jag önskar er samma frid som jag känner nu.

Jag sitter och skriver och skriver på min uppsats men allt blir blaha och jag har god lust att radera hela rasket och skicka in det jag skrev under påverkan av sömntabletter istället. Det skulle åtminstone ge ett högre underhållningsvärde även om det i sak är fullständigt dravel.

För den som inte är kompis med mig på Facebook kan jag redogöra förmina upptäckter igår. Ni( kloka, välartade och underbara människor) som finns med i min FB-kompislista har ju redan läst detta :

Okej det är tydligen inte bara nackdelar med att bli aspackad på insomningstabletter och inte veta riktigt vad som händer de där en-två timmarna innan man somnar. Jag upptäckte just några saker som jag inte hade aning om:
1. jag har skrivit färdig och skickat in alla tre projektrapporterna som skulle vara klara på fredag.
2. Jag har skrivit mer än halva essäen som ska vara inne på torsdag.
3. Rapporterna är fullständigt obegripliga. Essän kanske är begriplig men det vet jag inte förrän jag dechiffrerat den.
4. Min lärare undrar vad orden ”obstinat-diplomatiserad med viss imperialistisk ådra” betyder?
5. Det undrar jag med?
6. Min examinator tycker inte att ”Det hårda livets skola” duger som källreferens enligt Harvardmetoden.
7. Han tycker att det visserligen är bra att jag kan se mina egna bristande sociala förmågor i arbetsrelaterade sammanhang men tycker inte att jag ska utgå ifrån att ALLA kunder är idioter. Efter en lång diskussion om detta kom vi fram till att 70% är idioter, 20% är bara imbecilla. Vid de sista 10% strandade förhandlingarna och vi nådde ett dödläge

Ja…så ligger det till.

Regnmolnen ligger tunga över viken och det känns nästan som om det är åska på g. Hoppas! Då får jag en ursäkt att gå ut och plåta istället för att sitta här och knacka fram krystade texter som känns som jag skrivit en miljon gånger förut.
Dessutom är ju åska ett av mina favoritfenomen och ger en hög mysfaktor.

En av de bilder som fått mest uppmärksamhet på Instagram idag var en jag tog imorse. Slutartiden var ca 1 sekund så däför ser vattnet nästan målat ut, och det föll tydligen flera läsare i smaken. Kul!