|
|
Bloggat av Sachiko, februari 1, 2012, at 10:52 e m Om man får gnälla lite så tycker jag att en utlovad snöstorm ska ge liiiite mer än 2 mm snö som inte ens täcker mina gamla fotspår.
Jag tänkte mig tjocka härliga vita täcken som tynger ner granarna och som dämpar alla ljud så det blir knäpptyst i skogen. Tänk vykort från skidresort. Tänk winter wonderland.
Men neeeeej då. Lite fjössnö, tio minusgrader och ett sabla tinnitusvinande i skorstenen var vad det blev.
Missförstå mig rätt; jag längtar till våren lika mycket som ni men ska vi ha snö så vill jag att det ska vara snö på riktigt och inte något som ser ut som en kokainistnysning, så som vi nu haft i flera veckor.
Den där klass 2-varningen om kraftigt snöfall vid Östersjökusten, från och med kl 19.00, var alltså rena snömoset. Haha..okej lite låg nivå på skämten här, jag vet. Jag skyller på att jag just vaknat efter att jag testat de nya sömntabletterna. De funkade uppenbarligen.
Jag har ränder i ansiktet efter kudden och ögonfransarna på vänster ögonlock hade klibbat fast i kinden.
Synd bara att det inte står i bipacksedeln hur lång tid i förväg man ska ta dem, eller att läkaren upplyste mig om den saken. Jag gick på den vanliga tidsaspekten, sisådär 5-6 timmar innan sänggåendet (ja ni märker ju hur bra jag svarar på tabletter) så döm om min förvåning när jag slog ihop som ett korthus bara 30 minuter senare?
På den korta tiden hann jag fylleköpa 5 st stänger för att göra egna 3-våningskakfat, 2 burkar med glitterpuder samt en massa annat skräp från e-Bay.
Underbart! Helt jäkla underbart!
Här har jag alltså suttit och sagt att jag INTE ska göra egna kakfat eftersom jag 1) kommer spräcka faten när jag borrar 2) inte kommer hitta tre matchande fat i rätt proportioner …och vad händer? Jag köper fem uppsättningar! Nu måste jag alltså hitta (och borra) inte tre utan femton jäkla fat!
För att inte tala om hur många kakor jag måste baka.
Jag ska ringa min läkare imorgon och fråga honom vad i meningen ”Jag vill ha nya sömntabletter som inte gör mig shoppinggalen” han inte riktigt greppade?
Vad ska jag göra med glittret förresten? Finns det något sätt jag kan blanda in min nya limpistol i det hela?
Bloggat av Sachiko, februari 1, 2012, at 4:52 e m 
Fotoutmaningen Ordlös Onsdag hittar du här.
Bloggat av Sachiko, februari 1, 2012, at 3:50 e m Jag vet inte riktigt hur det gått till men på något sätt har jag lyckats få en sponsor av skönhetsprodukter. Tro mig, jag är lika chockad som ni!
Jag avslöjar inga namn än eftersom jag inte sett nåt avtal men jag har förstått att det ska komma lite varuprover och sådant med posten unbder en period och ”det vore ju trevligt om du ville testa grejerna och eventuellt blogga om dem. Men bara om du gillar dem såklart.”
Såklart! Vad annars? Vad skulle jag tjäna på att prisa nåt som är skräp? Jag menar jag var ju rätt hård när jag påpekade brister på produkter som jag fått av min officiella sponsor och alla läsare vet att jag fått gratisprylar av dem. Men gratisprylar betyder inte att jag kommer rekommendera nåt som inte håller måttet. Så är det bara.
Som tur är så har jag mest fått bra grejer från mina sponsorer och annonsörer genom åren och det är ju skönt för då slipper läget bli ansträngt och man slipper mail som börjar med ”Jaså, du tycker vår antirynkkräm luktar kattlåda minsann? Ja, men jag tycker hela din blogg luktar kattlåda, vad sa du nu då vavavava?!”.
I alla fall.
Det ska bli väldigt spännande att se vad det är för saker som dyker upp för jag har faktiskt inte en aning. Jag hoppas på ögonskuggor och nagellack och nageldekorationer.
Jag hoppas inte det är en epilator eller mustaschvax. Särskilt inte i kombination.
Hur skulle jag gör då? Ha en vaxad liten Poirot-musche på enda sidan av överläppen och vara helt ”epilerad” på andra sidan?
Jag tror jag får ringa upp sponsorn och göra klart för dem att jag inte ställer upp på sådant. Någonstans måste ju gränsen gå liksom.
I övrigt har jag farit omkring i Norrköping som en yr höna och fixat lite här, trixat lite där och fått spader lite överallt.
En vanlig dag i Sachiko World med andra ord.
Så här såg förrsten min lilla värld ut idag innan himlen öppnade sig och snön började braka ner så träden ligger som märlor längs dikeskanterna.
Bloggat av Kelb, januari 31, 2012, at 8:32 e m 
Tills idag hade jag inte varit hos tandläkaren på över femton år, inte ens för att undersöka/förebygga eftersom karies inte existerar i min mun. Jag tror det beror på att min saliv innehåller ett koncentrat av pH-höjande syra likt Spottkobrans gift 
Det var alltså en evighet sedan jag besökte en tandläkare sist och då fick jag en remiss till sjukhuset för att rycka en visdomstand som vildväxte i käken och bildade en svåråtkomlig ficka där matrester ruttnade på en minut och spred en kadaverstank bara en surströmmingsälskare kan mäkta med. Fyra sprutor, en svimning, hammare + huggmejsel och 40 minuter senare satt jag i bilen på väg hem spottandes blod via sidorutan = dukat bord, värsta myggpartyt alltså och jag tror mitt DNA fortfarande går att spåra till och med i fjolårets lokala myggkull.
Så fanns den plötsligt bara där, tandvärken från helvetet. Först tänkte jag okay det här fördelar smärtan från min pågående ischias på ett mer uthärdligt sätt. Den där sista meningen får mig att tänka på når Ronny Eriksson utbrast: Enda gången jag har mått riktigt bra, var när jag hade sjujävla ont i ryggen och fick stå lutad mot en varm kakelugn.
Tandvärk?? jag kan väl inte ha tandvärk heller, jag måste vara utsatt för Voodoo! Efter att jag sansat mig tänkte jag att om ischias kan stråla ner via höger testikel och ända ner till höger stortå så kan den väl stråla uppåt? och anfalla vänstra sidan av halsen, bihålan, örat, käken och kindbenet som nu befann sig i ett inferno av pulserande ilande smärta. Bedövad av värken gjorde jag en cocktail av smärtstillande tabletter som jag tuggade sönder och spacklade med tungan vänstra övre och nedre tandraden med (innan jag svalde tablettgeggan) och fick därmed smaka på den egenmäktiga frätsmärtan jag utsatte tungan för.
Tabletterna hjälpte . . . NADA! Så jag tog i desperation eltandborsten och med full fart och hårt vibrerande tryck borstade jag tänderna som en galning och det hjälpte mot smärtan fast bara så länge som jag borstade. Detta är ohållbart jag är rädd om tandköttet och fortsätter jag borsta kommer det likt Rabbinens förhud att försvinna eller åtminstone trasas sönder. Tuggummi funkade hyfsat tillfredsställande, men samma sak där ett evigt tuggande så nästan käken hoppar ur led. Det fick bli skölja munnen med kallt vatten typ var fjärde minut.. inte många minuter sömn den natten men däremot Partypoker mot huligansopor till Engelsmän och Wordfeud mot Amerikanska analfabeter.
 I går kväll sköljde jag munnen med en 46%-ig maltWhisky istället för vatten. Den påtagligt rökiga whiskyn med fatkaraktär, inslag av tjärpastill, apelsinmarmelad, ljunghonung, jod och mörk choklad sköljdes och gurglades runt i munnen tills allt i munnen som inte hade emalj skrumpnade ihop och blev sladdrigt (kan kanske jämföres med resultatet av misstaget att i upphetsningen ha använt hydraulolja som glidmedel?)
Effekten var omedelbar all smärta försvann spårlöst och jag sov gott hela natten. I morse var jag bara lite öm i en tand i käken, samma tand som två timmar senare knackades på när tandläkaren felsökte, bettet kollades och slipades av lite sen tog hon ett gäng röntgenplåtar men det enda som fanns på dem var pyttesprickor på två tänder. Jag har aldrig haft problem med ilningar i tänderna så jag sa -ska jag åka hem om stoppa en popcornpåse i micron, poppa i en minut och knastra i mig de opoppade majsen med en iver som om de vore mjuka färdiga popcorn tills den svagaste tanden spricker, sen komma tillbaka hit och rycka den eller avvakta?
Vi avvaktar sa hon bestämt och jag hade varit så duktig att jag bara behövde pynta 85 bagis för besöket, däremot smällde jag en betydande summa på allehanda tandvårdsartiklar i lasarettets apotek. Tid till annat har jag haft i dessa smärtans stillasittande tider, jag har uppdaterat licensnycklarna till Copemas dataprogram för travsystem och tidsrankat alla 95 hästar som startar på V86 i morgon, tagit ut kusk och hästvillkor, fan jag är bara ett knapptryck från att filöverföra till ATG.
Förövrigt anser jag att det är totalt lönlöst att leva som en eremit för att slippa grupptryck om denne samtidigt lider av multipel personlighetsstörning.
Ps. Den dyra maltmunsköljmedlet är numera ersatt av Listerine Total Care.
Bloggat av Sachiko, januari 31, 2012, at 11:05 f m Om man försöker strypa till- och frånluftskanalen till braskaminen, i syfte att slå av på eldtakten, kan det resultera i att kaminen spottar och fräser och det är rätt riskabelt att öppna luckan. Baksug – ett ord ni bör googla om ni inte vet vad det betyder.
Ja, det här med att spara ved och elda bränslesnålt är en hel vetenskap och jag planerar att skriva en avhandling i ämnet.
Arbetsnamnet får bli ”Vägen till bränslesnål uppvärmning – en vinter utan ögonbryn”.
Bloggat av Sachiko, januari 31, 2012, at 9:20 f m 
Isflaken brakar in över vikens stränder och lägger sig i spillriga drivor. Lite så som livet kan kännas när man inser att man inte vet någonting, inte känner folk på djupet, inte vet vad de tänker och tycker egentligen och jag dessutom inte kan spelets regler och förmodligen är för dum för att fatta dem ändå. Så känner jag ofta och kanske extra mycket just nu.
Det är inget jag ska besvära er läsare så värst mycket med, men om ni tycker jag verkar en smula ur form så är det för att jag driver omkring som ett litet isflak utan att veta riktigt var jag kommer landa och var jag är på väg?
Har jag tur kanske nåt spännande och intressant händer, som att en mås landar på mig (jag är alltså fortfarande fast i isflaks-metaforen här, jag menar alltså inte att en mås skulle landa på mig på riktigt…det vore ju hur konstigt som helst. Inte minst för att jag är inomhus när jag skriver det här).
Jag vet inte, det bästa är kanske att bara följa sina instinkter, ta avstånd och inte vara delaktig i spelet alls? Ja, det är nog så det får bli. Min hjärna är inte skapt för att hålla på med sånt där. Det känns enklare att bara ligga på den hårda frusna marken och fascineras över frosten och hur sjutton de små frostflingorna kan växa sig så långa och platta? Vad är det som påverkar att en frostflinga blir till just den här skiviga formen? Ibland har frosten formen av stora isrosor på fönstret och ibland är den som vassa nålar. Märkligt det där.
Sånt är också till för smartare personer än jag att analysera. Jag tar ju bara foton.
Då håller man livet enkelt och okomplicerat.
Nu: kaffe och tina upp tårna vid brasan.
Bloggat av Sachiko, januari 30, 2012, at 11:43 e m Brrrr! Jag har suttit och tyckt det varit lite småkyligt i huset. I alla fall i vissa delar av huset. Typ nära väggen samt under mitt skrivbord. Det sistnämnda är särdeles irriterande eftersom det normalt sett är där jag förvarar mina ben. Vid en närmare undersökning visade det sig att tempen sjunkit ner till minus 9 grader och nu utlovar väderspåtanterna och gubbarna att det ska bli svinkallt i flera veckor.
One is not pleased!
De mittre delarna av kåken håller dock just nu sköna 31 grader, så jag rullar ett par meter (kontorsstolen har hjul för bövelen, det är inte jag som rullar!) inåt när jag behöver värma upp mig och sedan tillbaka igen in i kylan för att knacka några rader kod till.
Jag börjar nu få en liten insikt i hur folk levde på den tiden de hade väggar av kodynga och det gick 14 vargavintrar på dussinet. Okej, folk på den tiden kanske inte rullade på femhjuliga kontorsstolar till och från datorn, men…ja ni fattar.
Det här med -16 grader (torsdag) hade jag i min enfald hoppats på att slippa. Min bil har nämligen en magisk gräns vid -12 grader och får black out vid den temperaturen. Det fick jag bittert erfara förra året då bilen stod fastfrusen flera dagar i veckan och bara ett segt Blööööh kom ur motorn. Sedan intet.
Nu är ju skrutten ett år äldre så jag räknar inte med någon förbättring på den fronten. Jag är dessutom ett år äldre (jag vet, det kan man knappast tro) och det tar en smula längre tid att veva igång även mitt maskineri, i kylan.
Faktum är att vid -16 grader tror jag att jag bäst kan liknas vid en T-Ford med rostig vev och punkterade däck.
Nä, nu när kaminen är igång är det bäst att få lite sömn för annars lär jag vakna sent och då är det garanterat frost i näshåren. Enligt mina beräkningar ska värmen i kåken räcka till 06.00 imorgon bitti. Och då har jag räknat optimistiskt och utan ytterligare temperaturdippar.
Jag värmer mig med en sommarbild från samma ställe som vi var på idag, Maya och jag.
Samtidigt gottar jag mig åt tanken på att medan ni sitter och gottar er i era hus, med isolering och sådan lyx, kommer jag ta ifatt allt i sommar, när kåken blir så varm så man knappt står ut. HA!
Bloggat av Sachiko, januari 30, 2012, at 4:00 e m Det var skogspromenadväder.
Till Mayas stora förtret spände jag fast hennes tröja i halsbandet så trots ryggradskrasande krumbukter så lyckades hon inte få den av sig. Tro inte att hon inte försökte.
Hennes matte hade förvarnat om att vovven möjligen kunde vara lite off idag eftersom hon stukat sig lite igår. Av detta märktes ingenting. Tvärtom var hon helt vild och for som om hon hade djävulen själv efter sig, över åkrar och ängar, stock och sten. Vi var ute i två och en halv timme och pulsade i snön så jag kommer nog få en fråga av matte ikväll om vad jag gjort med hunden egentligen?
Jag blev superirriterad på en tant som förföljde oss runt udden och genom skogen och ännu mer irriterad blev jag när jag trampade igenom isen och åkte ner till knäna i ett gyttjehål. Vad kläcker tanten ur sig då?
”Jag kanske skulle ha varnat dig för att det där kan hända…?”
Ja kanske, eftersom du flåsat mig i nacken under de senase tre kilometerna. Hade du varnat mig hade du fyllt någon mer funktion än att bara vara störande och efterhängsen. Men det vore kanske att utmana din simultanförmåga lite för mycket?
Jag svarade givetvis inte så, men tänkte. Istället morrade jag bara samtidigt som jag slet som ett djur för att komma loss. När detta äntligen skedde var det med ett sugande slosh-ljud ungefär som när ett stopp släpper i toan och allt som suttit fast får en rasande fart ner till kloakerna. Hm, ja …om ni varit med om det någon gång vill säga. Annars kan ni betrakta det där sista som överskottsinformation.
Stövlarna som en gång var vita:
Trots djupdykningen så måste jag säga att jag är impad av skorna. Inte en vattendroppe släppte de igenom och även om det säkert såg hemskt blött ut så var jag helt torr om strumporna. Brallorna är vattenavstötande och täta de med så inga frusna kalla ben heller. Tur i oturen att jag hade klätt mig som ett förskolebarn idag.
Jag försökte ta snö och gno av all lera men det var givetvis att vara liiiite för optmistisk. Istället lämnade jag ett två kilometer långt lerspår efter mig när vi gick tillbaka till bilen.
Maya, som älskar att rulla sig i koskit och annan dynga, såg mer än lovligt avundsjuk ut på mina skor.
Inte fullt lika imponerade var folk när jag kom inklafsandes i affären som ett livs levande träsktroll. Klumpar av gyttja trillade av överallt och det luktade sumpmark lång väg.
En mamma med en femåring stirrade så ögonen höll på att ploppa ur skallen på dem.
”Titta vad smutsig tanten är” sa femåringen. ”Har hon ramlat i gegga? Har du ramlat i gegga?”
”Nej, jag har rullat mig i BAJS!” sa jag. Mamman såg helt förskräckt ut (samt en smula förbannad) och femåringen blev så där överförtjust som bara en femåring kan bli över exkrementer. Han skrattade så han kiknade medan mamman släpade iväg honom till mejerikylen.
Skönt att man kan roa någon.
Bloggat av Sachiko, januari 30, 2012, at 8:11 f m Det började med att den blå pippin kollade snett och surt på talgoxen som satt och kastade frön hej vilt.
Antipatin var ett faktum och kanske inte helt omotiverad eftersom tillgången på frön inte är obegränsad på något sätt.
Sedan gjorde den blå pippin ett utfall och de blev skitosams och skrek åt varandra.
Jag hade gett mycket för att få konversationen översatt till människospråk.
Och så säger folk att det inte händer saker på landet. I rest my case.
Nu: Åka och simma nån kilometer och sedan ut med Maya.
Bloggat av Sachiko, januari 29, 2012, at 6:01 e m Veckans tema i Foto Triss är ”Less is more”. Jag tog fasta på det genom att välja simplaste möjliga ljussättning. Det är alltså ljuset, snarare än smycket som är huvudmotivet.
Till detta använde jag en liten ficklampa jag brukar jag i handväskan och plåtade halssmycket jag hade på mig på nyårsafton. Ingen diffusor, inga filter, inte ens smörpapper över lampan utan bara direktljus. Pang på.
Visst, nu kommer säkert en del softbox-fanatiker skrika rätt ut, men sådant lyssnar jag inte på.
Som bekant. 
Jag tycker det är mer intressant att se vad man kan göra med enkla medel och lite fantasi.
Less is more, så är det bara.
Utmaningen har gett mig ett par uppslag till foto- och ljuskompositioner jag ska prova inom kort.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna