|
|
Bloggat av Sachiko, maj 10, 2012, at 1:14 e m Det var väl då ett jäkla hallå kring Obamas uttalande om att han tycker det är okej med homoäktenskap. En del människor rasar, som USAs mossiga vice president exempelvis, medan andra tycker att ”Ja, jo, det är ju bra att Obama är gay-okay. Ett steg i rätt riktning”.
Min främsta fundering kring det hela är hur långt efter i evolutionen USA är egentligen, som anser det vara progressivt och lite kontroversiellt att acceptera homoäktenskap? Lever vi på 80-talet?
Hade vi inte den debatten för typ tio år sedan i gamla Svea och några beslutsfattare bestämde sig äntligen för att homosexuella också är människor och inte ska sättas i samma fack som snigeln på ögat?
På en tänkt civlisationsstege har det bara gått nån minut sedan beslutet fattades om kvinnlig rösträtt. Faktiskt. Fem sekunder sedan homosexuella fick ingå äktenskap/partnerskap i Sverige. Det är pinsamt.
Sedan har vi då USA. ”Civlisationens vagga”.
Det är tydligen inte bara min måndag som försvunnit spårlöst ur minnet och kalendern, tydligen har över ett decennie gått jänkarna spårlöst förbi.
Det känns lite halvdant hela skiten. Inte bara i USA utan överallt (här vägrar jag använda ordet globalt eftersom det kan få folk att tro att jag är politiskt engagerad på riktigt). Kan vi inte bestämma oss för om vi ska vara civiliserade eller inte? iPhone eller knölpåk? Hur jäkla svårt ska det vara?
Nej, jag ska inte tjata om jämlikhet, rättvisa och alla människors lika värde, det är en diskussion som är så uttjatad att vi behöver ett nytt ord för det. Alla vet svaret.
Allt jag säger är att det skulle vara så mycket enklare för alla om alla får leka i samma sandlåda och vissa slipper bli förpassade till kattlådan eller stå utanför och hoppas på att få leka i timglassanden med de andra barnen. Att diskussionen om homoäktenskap ens behöver existera är banne mig inte civiliserat, det är en fet släng av apstadie. Att det ens benäms homoäktenskap är galet på så många plan att vi behöver kalla in en farkost á la Star Treks Enterprise för att ens kunna nå till takvåningen. Äktenskap är väl äktenskap? I en värld av ”hen” känns kategorisering av det här slaget så bakvänt jag inte ens vet var jag ska börja argumentera.
Så jag låter bli.
Mitt medelande till Obama är därför: ”It was about fucking time!”.
Ja ja, det var bara en liten reflektion som dök upp medan jag var ute med vovve och inte hade nåt vettigare för mig än att lyssna på dagens nyheter.
Inte nyttigt.
Man bli bara förbannad och engagerad och vill få till förändringar.
Och sånt kan ju aldrig vara bra.
Jag ska sluta med det.
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Sachiko, maj 10, 2012, at 8:57 f m Det är torsdag och jag har en full agenda och vet inte riktigt om jag kommer hinna med allt. En del saker känns det som jag kan stryka ur schemat och låtsas som de aldrig existerat. I synnerhet de saker som involverar utomhusvistelse, för det ska tydligen regna hela dagen. Nu lyser solen, men YR och SMHI säger…..
Lite grand känns det som om jag missat nåt grundläggande. Jag ser alltså sol men de som vet bättre säger att det regnar. Det verkar vara nåt fel på mig som ställer mig lite undrande till sådant.
Jag tolkar t ex ”Nej!” som ett nej när jag enligt vissa källor borde ha fattat att det betyder ja. Det är bara för att jag är så korkskallig som jag inte begriper att nej betyder ja. Låt oss inte gå in alltför djupt på det utan vi kan bara konstatera att gräsmattan hunnit växa till sisådär 30 cm, men snart kommer tydligen gräsklipparen tillbaka och jag är väl en riktig dumskalle som inte fattade att det var avsikten hela tiden. Därför att nej betyder ju ja.
Telia sa till mig att jag inte fick nåt nytt abonnemang hos dem. Jag tolkade det som ett klart ”Nej!”. Det skulle jag inte ha gjort för nu har Posten påmint mig två gånger om att hämta ut en telefon som Telia skickat till mig, som ingick i det abonnemang som jag inte skulle få. På min fråga ”Men ni sa ju att jag inte skulle få ha nåt abonnemang..ni sa ju ‘nej’?” fick jag svaret ”Nja..fast nu har vi ju skickat telefonen och allt.”
Inte ett ja…utan ett nja. Vilket alltså betyder…. ja?
Så nu har vi rett ut det. Skönt när folk förklarar saker så att även vi dumskallar får en chans att hänga med i resonemangen. 
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Sachiko, maj 9, 2012, at 8:27 e m …är temat hos Onsdagstema idag. Här är mina bidrag för denna gång.
Några av de här bilderna har jag lagt upp på Instagram i beskurna (fyrkantiga) format idag men här är de i full bredd.
Bilderna togs igår morse.
För övrigt håller jag på och jobbar med min engelskaspråkiga blogg som kommer ha premiär i sommar och fokusera på små hemmabyggarprojekt och lantliv. Jag återkommer om det.
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Sachiko, maj 9, 2012, at 11:28 f m Som ni vet har jag ju diverse små fotoprojekt igång mest hela tiden och ett av dem involverar Kentas ljusutrustning, vilken jag ska låna till helgen.
Ett annat är ju den fotoserie av mitt skrivbord som, utan att jag fattar varför, har blivit rätt het på Instagram. Jag uppdaterade med de bilder jag lagt ut under föra veckan, men lägger nu även ut de senaste bilderna som jag inte visat på bloggen än.
Som sagt, varför det här fotoprojektet gick hem är ett mysterie lika gåtfullt för mig som för er, men man ska inte analysera sönder saker och ting och bilderna är roliga att ta. Fast den senaste bilden, tagen idag, kommer inte hamna på bloggen riktigt än. Se det som mitt sätt att utpressa läsarna att hänga med till Instagram, samt ett ganska patetiskt sätt att fäkta utan svärd, skjuta med lösa skott…och ja grabba efter ett halvruttet halmstrå. You can’t blame a girl for trying. Och jag måste säga att jag verkligen älskar att se era bilder via appen som ni tar i ingivelsens ögonblick och låter mig och alla andra få ta del av era liv. Jag följer er om ni följer mig. Efter att Instagram köptes upp av Facebook (var det va?) har jag fått en del affärsförslag som jag inte riktigt förstod mig på, men jag begrep så mycet att det kommer finnas möjlighet att tjäna stålars på att vara aktiv instagrammare. Vart efter i alla fall.
Jag älskar att blogga förvisso, många läsare är anonyma tyvärr (ni får gärna komma med frågor…vill ni ens ha en frågestund med någon av oss tre här på bloggen? Jag tror Denada kommer ge svar som går er att baxna. Jag ger som vanligt svar som kan tolkas på två eller flera sätt sätt och Kelb jag han svara ja på allt utom mina enträgna frierier. Så fråga på nu bara så ska vi kunna sätta ihop en frågestund. Vad vill ni veta? Inget är för högt eller lågt.
Jag samlar frågor i ett separat inlägg så jag, Kelb och Denada svara på dem bäst vi kan. Men säg inte att vi inte varnade er. för det kan bli obscent och fladdra iväg i vilken riktning som helst.
Om inte en enda fråga kommer dyka upp så kommer vi möjligen får vi skaffa anonyma IP och skicka frågorna under fingerande namn , till oss själva, så som man gör på andra bloggar
Här är
Lördagen:
Måndagen:
Tisdagen:
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Sachiko, maj 9, 2012, at 8:56 f m Det känns som om jag har missat en dag och undrar lite vad som hände med måndagen? När passerade den? Var jag ens med då?
Jag har till och med fått gå in för att läsa mig egen blogg för att försöka minnas vad jag gjorde. Inte mycket tydligen.
Jag är sliten. Väldigt sliten till och med. Det syns i mitt ansikte och därför visar jag mig inte gärna på bild just nu. Hur jag än konstlar till det anstränger mig så ser det förjäkligt ut och det enda jag ser är linjer, grådassig hud och väldigt trötta ögon. Mycket har att göra med att jag sgen fästing krypa påmin arm igår och sedan dess har detkänt som om hela kroppen kliar och jag vaknar gång på gång så fort ett enda litet kroppshår rör sig och skriker ”Fäääästing!”
Bara genom att skriva om det känns det som om jag har fått miljarders fästingar, löss, loppor och banne mig om det inte känns som om jag fått en sån där koreansk penisfisk också. Ni vet, såna där som simmar in och biter sig fast i urinblåsan. De kallas visst tandpetarfiskar också. Okej, det här med tandpetarfiskar är förmodligen fantomsmärtor frn min sida, dåjag mig veterligen itne varit i Amazonas på sistone. Fast ingenting kan uteslutas, då jag fortfarandeär osäker på vad jag gjorde i måndags..
Jag fick en offert från samma flyttfirma som jag haft några gånger och när berättade varför jag valt att inte anlita dem igen så blev chefen där lite småchockad över att grabbarna tog dubbelt så lång tid på sig att flytta 63 kvm bohag till en adress fem minuter bort (till magasinet) som det tog när vi flyttade hela 360 kvm bohag och det var 14 mil. Jag kände mig ju ganska rejält lurad efter den sista flytten och bestämde mig för att begära offert från andra flyttfirmor. Men nu fick jag ett kanonpris som kompensation för förra fiaskot så det blir nog samma firma igen. Det ironiska är att denna flytt innebär tre destinationer och tre ”flyttar”: först tömma magasinet, sen ut hit till viken och hämta alla grejer och sen ut till Vikbolandet och lossa allt. Många mil, många timmar och för drygt halva pengen jämfört förra gången jag flyttade. Det säger en del om på vilket sätt jag debiterades den gången. Jag har en misstanke om att de lät taxametern ticka medan de tog någon timmes fikarast och en minst lika lång lunch.
Jag känner att det är en sån här vecka då saker och ting faller på plats och jag får en färdig karta över hur framtiden ska se ut, och därmed äntligen en chans att planera och styra upp saker och ting. Det är lite skillnad mot det vanliga kaoset, där jag (kontrollfreak som jag är) känner att jag vacklar på gränsen mellan panik och hysteri när folk strular och jag inte kan göra ett dugg åt saken. Så känns det inte nu. Pusslet passar så fint så fint.
Nu har jag koll på läget och framför allt har andra koll på läget åt mig och sköter de bitar jag inte vill ta i längre. Då känner jag att jag kan slappna av och dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro. Härligt!
Önskar alla en skön onsdag! Utan tandpetarfiskar.
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Sachiko, maj 8, 2012, at 10:08 e m Det är både retligt och lite komiskt att jag tar en bildserie på en svan och kameran smattrar och väsnas och en fisk hoppar upp, men får jag den på bild? Nej, bara plasket när den landar och vattendropparna stänker.
Om någon, typ Canon, känner för att sponsra med en kamera med snabbare seriebildtagning så har ni adressen.
Dessutom var svanen av den trista slöa sorten och den fällde liksom ihop sig och somnade mitt under fotosessionen, med näbben vilandes nånstans på ryggen, inbakad i ett virrvarr av vingar. Det är inte så här jag är van att se svanar. Normalt sett brukar de brösta upp sig. Normalt sett är de i full attack m0de i närheten av mig. Den här verkade vara någon slags hakkuna matata-variant.
Allt jag säger att är att den här svanen kommer aldrig stå pall för en fotosession till Svan-Vouge, där det är posering i tre timmar utan rast och dessförinnan kamning, styling och putsning av fjärdrar och vaxning av näbb i minst fem timmar innan tagning.
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Denada, maj 8, 2012, at 8:04 e m Jag är ju omgiven av natur. Inte precis vildmark . Men jag är ju inte precis någon Hjortfot heller, så det passar ju bra.
Pratade med Nettan idag medan jag åkte hem från jobbet på en slingrig liten tvärs-över-väg. Oooh natur kom i sikte. ”Hejdå” sa jag mitt i en mening och slängde på luren och började fippla och fumla med densamma för att få in skärpa och zoom och framför allt hitta själva målet och fokusera på det. På minst hälften av alla mina foton från bilen syns jag själv i backspegeln. Inte särskilt stilfull komponering av bilder. Att se en kis-ögd mun-gapande högst amatörmässig fotograf som upptar typ två tredjedelar av bilden. Plus en vinge eller en svans av något djur som beroende på fel fokus blir omöjlig att artbestämma. Råtta eller räv blir hugget som stucket liksom.
Jag borde verkligen köpa en kamera. Eller ta med mig den jag redan har.
Nåväl, skickar med en bild på dagens skatter. Ifall ni inte ser riktigt vad fotots mening är, titta rakt ovanför mitten.
Det ska vara två…
Fina va? Nej jag vet,man ser kanske inte exakt hur de ser ut. Men man kan inte få allt.
Jag har haft turen att få Nettan via släktband. Jag tror hon är den mest tåliga person jag känner. Det kan vara en bra egenskap hos i princip den enda som känner BÅDE mig och Sachiko. Jag undrar om hon känner det som hon fått allt nu när hon har oss båda? Troligen inte. Dessvärre.
Tjing - Denada
Bloggat av Sachiko, maj 8, 2012, at 8:04 e m Det är helt makalöst. Jag fixade naglarna och lyckades på något sätt limma fast fjärrkontrollen i en korsordstidning. Inte bara ett hörn eller så utan i stort sett hela undersidan är tapetserad. Lyckat!
Mitt Instagramberoende blir värre för varje dag som går och jag kollar hela tiden om jag fått nya followers och om någon har kommenterat. Under ett par timmar var jag halvt panikslagen för att det inte gick att ladda upp bilder.
Finns det någon beroendeklinik för sånt här? Jag har hört att det här håller på att bli en folksjukdom.
Ett par bilder jag lagt upp idag:
 
- Ihopknåpat med stor möda på iFånen
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Sachiko, maj 8, 2012, at 2:41 e m Den här bilden lade jag upp i beskuret format på Instagram och deen fick rätt många ”Gilla” så jag tänkte lägga upp den här med, fast med full bredd.
Bilden är stor så man måste klicka på den för att se hela, men jag tror det är värt besväret.
Bilden togs precis i slutet av fotosessionen när det nästan var fullt dagsljus och jag använde Canons färgschema ”Clear” och fick de här skarpa kontrasterna
Klicka…
Fridens!
Sachiko
Bloggat av Sachiko, maj 8, 2012, at 1:28 e m Jag hade, som sagt, en fantastisk morgon och undrar varför jag aldrig tar mig tid att göra sånt här oftare? Det är runt halv fyra – fyra på morgonen som saker och ting händer och eftersom man normalt sett ligger och trynar då så missar man ju allt. Jag kan bara påminna mig om att jag gjort nåt liknande två gånger förut i livet men det ska det bli ändring på.
Jag tänker att det måste ju vara fantastiskt ljus i Norrland i juni när jag ska dit: mängder av möjligheter att ta sådana här foton.
Jag har fortfarande svårt att komma över hur spegelblankt vattnet var. Det händer inte ofta här, kan jag säga.
Jag har varit inne i stan för att rasta Maya och beundra brudspirean. Helt otroligt så mycket tidigare alla växter i stan blommar. Detsamma kan sägas om A-laget som verkar växa för varje år och idag gick det knappt att hitta en ledig parkbänk i Vasaparken, för att sitta en stund. Ja, i och för sig hade jag säkert kunnat klämma in mig i bland dem men jag kände att jag hade ett par promille för lite i blodet för att kvalificera mig.
I och för sig trodde nog folk att jag var lite packad för jag åt en Magnum-glas med mörk choklad och fick sån dumping och mådde så illa att jag nästan vinglade fram. Klart obegåvat drag. Jag avskyr mörk choklad och jag vet ju att jag blir sjuk av flottiga Magnum. Hur tänkte jag där?
Det kommer mer bilder från morgonen, men jag första ska jag plugga och klara av lite måsten.
Fridens!
Sachiko
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna