Fick just brev från Kriminalvården om att pedofilen nu sitter på en öppen anstalt utanför Västerås. Villkorligt dom kan bli aktuell i mars 2011. Hoppas jag verkligen inte!

Sådana öppna anstalter är som rena vilohemmet. Läste på anstaltens hemsida att de har idrottshall, trähobbysnickeri, musikrum och minigolfbana. Till anstalten kommer besöksgrupper och vissa kvällar medverkar trubadurer eller teatersällskap.
Väldigt långt ifrån det man, som anhörig till offret, önskar att det var: fuktdrypande mörk källarhåla med medeltida tortyrredskap och piskrapp varannan timme.
 I det här fallet är det ett specialfängelse där peddos hamnar så de inte ska bli ihjälslagna av de andra intagna. 
Känner mig äcklad över daltandet med våldtäktsmän och pedofiler. Riktigt äcklad! Det är ett hån mot offren.

Hade släppt hela den här historien nu över jul men blev påmind om det idag på grund av brevet och det faktum att stödterapin börjar igen. Känslorna väcks till liv igen. Jag har en tid efter lunch och det är väl ett bra tillfälle att få utlopp för de känslorna, antar jag. Egentligen skulle jag behöva en boxningring och en stryktålig sparringpartner. Eller full immunitet, ett avsågat hagelgevär och en tågbiljett till Västerås.

Ska planera in sysselsättning hela eftermiddagen och kvällen så jag kommer på andra tankar efter terapin, annars vet jag att det slutar med att jag är uppriven, arg och sorgsen hela dagen. Julen var ett andningshål men nu känns det som om vardagen kommer tillbaka med alla hemskheter. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte.
Tänk om det fanns en knapp där man kunde stänga av känsloorkanen så man bara kunde gå vidare? Om det vore så enkelt…..

Syrran upplyste mig just om att min step-maskin finns på vinden. Hon har mer koll på mina grejer än vad själv har. Jag ska fråga henne var jag har min slagborrmaskin.