Jag sa visserligen förra torsdagen att det var the D-day, men egentligen är ju den dagen idag. Domen för pedofilen blir offentlig idag klockan 14.00 och vi får se om vi får anledning att fira eller om det är läge att bli upprörd. Juridik är ju som sagt som en chokladask, man vet aldrig vad man får.
Har dock en bra magkänsla och tippar på att det blir minst två års fängelse.  Funderar på att knalla upp till tingsrätten för att få en utskrift på domen vid 14.00 men då är det nog bäst att jag har med sällskap, för peddots anhöriga lär ju komma dit för att få veta vilket straff deras gullponke får.  Har inte lust att konfronteras med sådant folk som visat tydligt var de står i frågor om pedofili och nazism. Inte minst för att jag blir tvungen att kontrollera mig.

Skriver med russinfingrar för det var hög tid att ta tag i disken och det har jag gjort också. Det är något jag inte gillar särdeles eftersom man får alldeles för mycket tid att tänka. 

 Jag försöker fylla dagarna med sådant som kräver min fulla uppmärksamhet just för att jag inte vill låta tankarna vandra iväg och jag vill inte känna efter hur jag egentligen känner. Skrivande, dataspel, programmering, fotografering  och måleri är utmärkt sysselsättning för mig som inte vågar känna in situationen. Sedan får jag släppa lös hela känsloregistret hos terapeuten istället, en gång i veckan. Och då jäklar…..

Som tur är så min terapeut störtskön och kan också bli väldigt arg och frustrerad och svära över peddot och hans anhang.  Det hjälper mig mer än om terapeuten skulle ha kört med det vanliga pratet om hur man ska hantera känslorna.

Istället släpper vi ut ångan i ett verbalt vulkanutbrott som skulle kunna ödelägga betydligt mer än ett Pompeji.
Det är kanske inte så konstigt att jag brukar vara helt slut efter en terapisession?
 

Resten av veckan har jag fått rådet, av terapeuten,  att sätta ord och bild på vad jag känner genom bloggande och rita.

Visst, nerverna ligger utanpå hela tiden men jag tror det skulle varit mångfalt värre om jag inte hade min fristad där allt kan få flöda fritt en gång i veckan.

Ska nog ta en fotosession idag. Det kanske verkar som om jag är upprörd eller arg idag men det är jag faktiskt inte. Jag skrev ner det här i förebyggande syfte och försöker få skiten ur systemet innan det byggs upp. Jag vet nämligen inte riktigt hur jag kommer reagera när jag får läsa domen.  Lika bra att vara på säkra sidan, eller hur?