Oct 302012
 

V to the I to the C to the T to the O to the R to the Y!
Jag åkte ju för att ha ett snack med honom igår kväll. Dressed for success. Ja, eftersom jag vet precis vad han gillar.
Det blev dock inte fullt så enkelt som jag hoppats på.

Det är uppenbart att vi har förrädare ibland oss! Den kvinna som avslöjat våra hemligheter för männen, vill jag ha ett allvarligt snack med.
Vem tusan hade instruerat honom att komma och öppna dörren i handduk med alla jävla arm- och bröstmuskler och magrutor täckta med vattendroppar som i en demoraliserande cola-reklam, vavava?!
Jag höll nästan på att tappa kompassvattnet helt, men tittade åt andra hållet när han avfyrade de där fördömda colgatesmajlen och till slut hade jag återfått kontrollen och det blev någon slags duell där vi småpratade medan han stod lutad mot köksbänkarna och spände med musklerna och hade precis sån där skäggstubb som han vet att jag är svag för.  Jag satt på köksbordet och svängde med benen och fullkomligt sprutade feromoner. Det var slutspelet i Division 1: Manligt vs Kvinnligt och jag måste erkänna att han var en värdig motståndare.
Fast jag vann ju givetvis. Vad annars?
Sen redde vi ut alla missförstånd (det var en hel del) och kom till något slags samförstånd om att lägga ner alltihop. Allt lugnt och stilla, sansat, vuxet och leende.
Men jag tänkte naturligtvis inte göra det enkelt för honom, speciellt inte när jag lagt en och en halv timme på en makeup och outfit som var tänkt att få honom att tvingas ta en kalldusch efter att jag gjort finito på hela skiten. När jag åkte därifrån gav jag honom en flyktig puss på kinden och slank snabbt förbi när han grymtande försökte lägga armarna runt min midja.
“Har lite brådis nu, men vi hörs säkert nån gång” hondjävuls-log jag och smet ut i det tilltagande kvällsmörkret.
“Men…vad då, ska du inte stanna en sista natt ens?” ropade han efter mig.
“Näpp! Hörs!”
“Men för helvete! Du kommer hit och ser ut så där och…Det här gör du för att straffa mig!”
“Japp!”
“Det..det är ju elakt!”

Muahahaha! Don’t I know it.

Nu rockar vi skiten ur den tisdagen, hörrni! God morgon förresten!

Fridens!

Sachiko



Oct 292012
 

God morgon!

Allmänna läget

Läget här på östfronten är oförändrat. Minusgrader och området är fortfarande ockuperat och det verkar inte heller finnas några öppningar för förhandlingar.  Två av tjurarna har dessutom lagt sig nedanför sovrumsfönstret så om jag hade planer på att smita ut den vägen så kunde jag fetglömma det.

Relationer

Även om det ännu är tidigt så känns det som om dagens mest minnesvärda konversation blir följande:
Mr L: “Jag fick just ditt meddelande. Vad menar du med det?”
Jag: “Kan meddelandet vara tydligare?”
Mr L: “Har jag gjort eller sagt något dumt?”
Jag: “Förutom att du sa att du skulle gå tillbaka till ditt ex, menar du?”
Mr L: “Jag sa att jag kanske får ett knäppryck och går tillbaka till henne… Kanske.”
Ja: “Som jag ser det har du redan fått det där knäpprycket, om du tror att jag vill fortsätta träffas efter ett sånt uttalande.”
Mr L: “Vad då? VAD DÅ? Vill du inte träffa mig mer?”
Jag: “Hm, få se nu…det är möjligen det som avses när någon meddelar ‘jag vill inte träffas mer’!”

Jag har svårt att se att några andra dialoger, jag kommer föra idag, kan toppa ovanstående.

Dagens Horror-Skop (Stenbocken)

Den italienska charmör du träffat en tid visar sig inte alls vara från Italien, utan från Menorca. Och han är inte heller någon charmör utan försöker sälja dig en andelslägenhet.  Skitjobbigt när sådana saker händer, eller hur?
Du har nu börjat vänja dig vid lösmustaschen och märker knappt att den finns där.

Morgonbilden

Fridens!

Sachiko



Oct 162012
 

Lennart. Mannen. Legenden. Läraren.
Han var väl inte sådär översvallande glad att jag ringde mitt i hans lunch, det jag inte påstå. Nej, jag kände inte direkt kärleken sprudla från det hållet. Heller.
Faktum är att han svarade med en Blocked.

Lennart: “Suck. Hej…vad är det den här gången? Och innan du sätter igång…jag vill inte prata om mitt hälsotillstånd”
Jag: “Hur visste du vem det var som ringde?”
Lennart: “Har man blivit nedringd av dig i två månader så lär man sig numret”
Jag: “Har du lagt till mig i din kontaktlista?”
Lennart: “Nej det har jag inte, jag kände bara igen numret”
Jag: “Hehe! Jag tror i alla fall du lagt in mitt nummer. Du kanske har satt en särskild ringsignal när just jag ringer?”
Lennart: “Nej…men jag kanske gör det. Någon larmsignal av något slag.”
Jag: “Nu tycker jag du har en tråkig attityd”
Lennart: “Jag har lågt blodsocker och vill äta min lunch.”
Jag: “Okej men det här tar bara en sekund…”
Lennart: “Det säger du varje gång”
Jag: “Jag tror du vet vad det gäller?”
Lennart: “Ja jag gav dig underkänt på uppgiften.”
Jag: “Det är det jag vill diskutera…”
Lennart: “Det finns inget att diskutera, du måste komplettera”
Jag: “Jag känner att rapporten redan är så pass omfattande som krävs för godkänt”
Lennart: “Det avgör jag. Nu skulle jag behöva få i mig min lunch…”
Jag: “Det är 7 sidor med detaljerade beskrivningar. Hur mycket kan man komplettera en sådan rapport egentligen?”
Lennart: “Du har inte med någon av parametrarna som efterfrågas”
Jag: “Vilka parametrar?”
Lennart: “De som finns med i uppgiftsbeskrivningen?”
Jag: “Men jag har ju gjort allt som stod! Jag tycker att uppgiftsbeskrivningen är VÄLDIGT luddig om du säger att det ska vara med parametrar som inte finns med i….”
Lennart: “Nej det är 7 parametrar som ska vara med, det står klart och tydligt”
Jag: “Nej det gör det inte!”
Lennart: “Jo det gör det, överst på sidan 2.”
Tystnad.
Jag: “Sidan 2?”
Tystnad.
Lennart: “Du har inte sett att det är två sidor?”
Jag: “Är det TVÅ sidor?! Varför har ingen talat om det för mig?”
Mummel hörs som kanske, eller kanske inte, låter som något i stil med “Åh herregud!”.
Lennart: “Det ska man inte behöva tala om. Det framgår med all tydlighet av dokumentet”
Jag: “Nej det gör det inte för då hade jag sett att det var två sidor!”
Lennart: “Det är en PDF, du behöver bara scrolla ner för att se att det är två sidor”
Jag: “Jag…jag tycker i alla fall att uppgiftsbeskrivningen är väldigt luddig när det inte framgår att det är två sidor! Sånt ska stå på första sidan.”
Mummel hörs som kanske kan vara något i stil med “Jag måste härda ut, bara två månader kvar till pension”. Sedan ett harkel.
Lennart, mycket behärskat: “Du tänker inte låt mig vinna den här diskussionen oavsett vad jag säger, eller hur?”
Jag: “Du är gift. Med en kvinna förmodar jag. Vad tror du?”
Tystnad medan Lennart låter den informationen smälta in. En djup Blocked hörs.
Lennart: “Jag lägger på nu. Min lunch kallnar. Komplettera rapporten bara. Adjöss!”

En minut senare såg jag på FB att Lennart lagt upp en statusförfrågan om hur man i iPhone lägger in en särskild larmsignal när en viss kontakt ringer. Och jag som trodde han var så himla upptagen med sin lunch.

Märkliga prioriteringar folk har.

Minns ni samtalet om en viss upprörande obalans i SMS-mängden och huruvida jag är en blodigel i människokropp eller inte? Jag har ju liksom tjatat om det både på bloggen och på FB så folk börjar bli självmordsbenägna och…ja eller plockar bort mig från kompislistan helt enkelt.
Men jag är inte riktigt klar med ämnet än och ni känner ju till min nya kontraproduktiva strategi att inte ringa eller messa utan bara se vad som händer, right? Det har blivit lite som ett socialt experiment. Eller ett konstprojekt. Mest konstigt är det i alla fall.
Japp och här stod jag och bakade i godan ro. En trösterik, smörstinn och karamellliserad kaka som får artärerna att becka igen på fem röda. Perfekt! Precis vad jag behöver. 

Och då börjar telefonen löpa amok och plinga av inkommande digital korrespondens. Som exempelvis:
“Du får gärna messa mig eller ringa om du vill. Jag ska försöka låta bli att vara så intensiv”
och det här:
“Har inte hört av dig på ett tag och saknar….”
och det här:
“Det har väl inte hänt nåt? Är du ok?”

Och så har det fortsatt hela eftermiddagen.
Och för första gången på länge är jag helt uppriktig när jag frågar mig själv om jag ska skratta eller gråta? Jo, för när kossan lämnat båset så påbörjas alltså ett intensivt eftersök. Plötsligt är man så jävla högaktuell och intressant.
Så nu sitter jag här med armarna i kors, gör inte ett dugg åt saken och tänker att om jag förblir passiv tillräckligt länge så kan jag till och med få Jude Law att messa till mig.

Fridens!

Sachiko



Mar 062012
 

Jag var så himla trött igår att jag inte orkade läsa en enda rad i min bok utan låg bara och stirrade tomt ut i luften med halvöppen mun och en sträng dregel som rann ur mungipan.  Sara, som älskar zombier i alla dess former, hade varit stolt över mig.
Jag hade bara sovit tre-fyra timmar de senaste tre nätterna så det blev väl någon slags kortslutning.
Inte konstigt då att jag sovit tio timmar i sträck inatt. Så underbart att få vakna för egen maskin utan att väckarklockan brölar i örat! Jag har till och med återtagit normal ansiktsfärg och slipper pudra över det där askgråa och svarta under ögonen.
Lyckan varade dock bara tills jag fick syn på tulpanerna som stod och hånlog åt mig och liksom skickade ut meddelandet ”Nå, hur ska du göra med dejtandet?!”
Panik!
Vill inte tänka på det.
Nettan ringde igår och frågade argt:
”Och varför har jag inte fått höra om denna mansperson som uppvaktar dig?! Jag menar jag ska ju ändå föreställa din BFF! Vavavava?!”
”Jag visste ju inte ens om det själv förrän för en timme sedan”  försvarade jag mig.
Precis! En HEL timme!” sa hon. ”En. Hel. Timme!”
Ooops! Jag tappade visst några poäng på BFF-skalan där. Jag får kompensera det i helgen när vi ses.  Bakverk med choklad i brukar väga upp det mesta.  ;-)

Ja, vad ska jag göra med den här tulpan-karusellen?
Ska man se rent krasst på det så är det nog ingen idé att jag ens överväger det, för känner man inte spontan glädje vid tanken att dejta, utan istället lite småångest, så ska man nog inte pyssla med sånt.  Jag har inte bestämt mig än, men det lutar åt att jag skiter i hela skiten och går på ursprungsplanen: singelliv är bäst, roligast och framför allt bekvämast.
Och jag slipper sitta på middag och hålla in magen i alldeles för tajta kläder.
Och jag slipper sträcka på halsen för att inte dubbelhakan ska synas.
Och jag slipper sitta med ansiktet i halvprofil för att visa min mest fördelaktiga sida och svara på märkliga frågor om jag har nackspärr eller om jag helt enkelt är oförmögen att se folk rakt i ansiktet?
Ja ni ser ju..hur jäkla jobbigt som helst att dejta.
Jag får se om jag ändrar mig efter att jag druckit hela den här kannan med kaffe och piggnat till.

Pah!

Fridens!

Sachiko



Jul 102009
 

Jag har länge tänkt skriva ner den här händelsen, åt eftervärlden att minnas, men det har liksom inte blivit av förrän nu.  Jag har hört hela berättelsen flera gånger och jag skrattar lika mycket varje gång. Som ni kanske förstår så är det alltså inte jag själv som upplevt detta.

Det var min syster och hon har varit med om historiens värsta dejt!

Det var en kille som hon pratat med i några veckor på en community som vi fortfarande är medlemmar på (mot bättre vetande) och han kallade sig för Cassa73. Han var några år åldre än syrran och kom från Stockholm.

Efter några veckors flirt var de så dags att träffas och Cassa73 skickade en tågbiljett till syrran och sa att de skulle gå ut och äta middag. När han mötte henne på perrongen var hon ganska nervös och hade fixat och klätt sig i timmar såsom kvinnor gärna gör. Själv dök han upp yrvaken i mysbrallor. Här var alltså första varningssignalen. Killen hade inte vett att klä sig anständigt och försökte inte ens göra ett bra första intryck. Istället för att gå på restaurang släpade han med henne hem till sin sunkiga etta med broderade tavlor på väggarna. Vem under 80 bast har broderade tavlor med “Morgonstund har guld i mund” och “Solen lyser även på liten stuga” på väggarna, idag? Om en man i 35-årsåldern pryder väggarna med dylikt så är det helt klart dags att utfärda en psykopatvarning.
Han skyllde på att han var tvungen att stanna hemma och vakta hunden som haft diarré hela natten och dagen. Syrran höll på att kräkas.
Inne i lägenheten placerade han henne i den stinkande soffan och ställde fram öl åt henne. Själv ville han inte dricka något utan sa att syrran kunde ta för sig av ölen så mycket hon ville. Han löste matfrågan genom att beställa pizzabud, en familje-pan-pizza åt honom á 150 kr och en sallad åt henne á 55 kr. Medan de åt så frågade han om det smakade bra? Hon sa ja och han sa då lite beskt: ”Ja det borde den göra, för det priset!”
Syrran satte nästan salladen i halsen.
 Efter måltiden, som var en ganska ansträngd historia där han satt och skröt om sig själv, agerade besserwisser (och syrran bet sig i läppen för att inte skrika rätt ut), sade han att han behövde vila. Han gick och lade sig på sängen och började snart snarka.
En timme senare vaknade han och då hade syrran klämt i sig ett par öl och sms-at med en kompis som bor i Stockholm. Kompisen sade åt syrran att möta henne på en pub men syrran tackade nej för artighets skull. Cassa73 sade att han tyckte hon kunde passa på att gå ut och roa sig med väninnan när hon ändå var i Stockholm. Efter en kvarts övertalning så ringde syrran till kompisen och sa att de kunde träffas. Hon ville ändå därifrån.

När det blev klart att syrran skulle gå blev killen helt tokig. Han började gapa och skrika om att han köpt tågbiljetter (190 kr) och sallad (55 kr) och öl (100 kr) åt henne och så skulle hon bara !? Jag vet inte vad han förväntade sig att hon skulle göra istället, men det är lätt att dra vissa slutsatser. Killen kan inte ha det alltför tätt mellan dejterna.
Då fick syrran nog och röt i hon med och det blev ett praktgräl utan dess like. Hon frågade hur tusan han kunde bli arg när han själv föreslagit att hon skulle gå ut med kompisen och vad fan han förväntade sig när han går och lägger sig sover på deras första och sista dejt?  Hon tog sitt pick och pack och drog därifrån och de hördes aldrig mer av.
Jag tippar att den där Cassa kommer förbli singel och dö som oskuld.
Man kan ju hoppas!

May 192009
 

När man sitter och häckar på dejtingsajter och får en massa mejl från män på jakt efter nästa ligg så sitter man ju onekligen och dömer dem efter vad de skriver. Erkänn att du också gör det.
Dessutom sållar man ju hårt och skoningslöst..eller är det bara jag som gör det?

Har roat mig med att skriva ner det jag egentligen tänker när jag får beundrarkorrespondens på Vilda Webben och Spray Date.  Skulle inte våga skriva det jag tänker till dem och jag hoppas ingen av dem hittar den här bloggen. Hehe! Tänkta elakheter skrivet med kursiv text.

**********************************************************

Mail 1

tjenare! bild på mig blir snart godkänd(hoppas jag)… Aretha Franklin är ju en jädra bra sångerska! Har en maxisingel med henne och George Michael.

Wow! En maxisingel och då vet du verkligen vad Aretha står för. Det var dessutom en av hennes sämre låtar.

Din beskrivnig verkar så ärlig! blir jättenyfiken! Själv bor jag i Örebro med mina 2 barn (12 och 14 år) som jag har varannan vecka. jobbar med tunga transporter,men är iallafall nyfiken på dina data kunskaper,och jag lovar att du inte kommer att trötta ut mig med dom kunskaperna.

Eh..vill han att jag ska skriva en handbok i operativsystem eller vad är snubben ute efter?

ser att du är fint sminkad på korten!

Aha! Bög.

gjort det själv,eller?

Vad tror han? Att jag har en påkläderska och privat sminkös?


**********************************************************************

 

Mail 2

hejsan hur står de till en kväll som denna? bara bra hoppas jag tänkte faktist se om ja vågar att vara lite ohövlig och fråga efter din msn? kram

 Antingen är han inte läskunnig eller också är han dum på riktigt. Står ju helt klart på sidan att jag inte ger ut min MSN.
*********************************************************************

Mail 3

Från: Personkrets_3

Änglar och demoner ikväll? :-)

Tredje mailet jag får av den här dåren där det står samma sak.  Inte en aning om vad han gafflar om. Troligen limsniffare. Blockeras.

*******************************************************

Mail 4

Från: Hiwatt

Félicitations ma poule ! *applåderar*

Poule betyder väl för tusan “höna”? Nä nu jävl….

…men Winerbääääck ?…

Om han inte vet vem Winnerbäck är så sitter han förmodligen inspärrad nånstans. Fyra Ä:n på rad är ett säkert tecken på mentalsjukdom. Bäst att blockera för säkerhets skull.
***********************************************************

Sen har vi ett mail jag fick för ganska länge sen men som jag sparat bara för att det är det mest dumdryga och samtidigt komiska jag någonsin fått.  Jag har inte ändrat eller fejkat nånting, det var exakt så här han skrev:

“Sen förrästen… om du klara att räkna ut vad pi i kvadrat blir, så är det ungefär en 100 del av hur mycket smartare jag är en dig. Jag har läst natur, sen på LTH och är färdig utbildad daBlockedngenjör. Jag fick jobb på Erickson samma dag som jag slutade skolan med en begynnelselön på 21000 kr. Bättre begynnelselän än vad en läkare har trotts att deras utbildning är mycket längre och svårare. Inom fem år kommer jag ha högre lön eftersom E utbildar sina ingenjörer och därför blir oumbärliga för dom. Dom lägger ner miljontals kronor på att utbilda sina ingenjörer och vill inte förlora dom till något annat företag. Du är ungefär lika smart som min lilltå. Vad jobbar du som? Städerska? Föreställ dej mej med hästasvans å vanliga kläder. Jag kan förvandlas till en moderat på 1 minut.”

Ville bara dela med mig av detta, för jag ler varje gång jag läser det. Hihi!
Tänker på broder Henkes norrländska citat: “Folk ä dum!”