Syrran var här och åt middag och kollade på Upp  med mig. Jag kan nu konstatera att det inte bara är jag som gråter till animerad barnfilm.

Vi pratade länge och väl om hur snett det är att vi inte törs ta promenader ensamma på kvällarna därför att staden är för osäker och det är för farligt för kvinnor och barn.  Vi beslutade att ta en midnattspromenad tillsammans och det blev gott och väl en timme av planlöst vandrande och pratande. Gata upp och ner och runt i kvarter som vi inte besökt på många år.

På söndag går startskottet för julskyltningen men redan nu är träden inklädda med ljus och gränderna är inte lika mörka och skumma som förut.

På ett ställe på Drottninggatan strömmade det ut latinomusik från en osynlig högtalare. Grannarna kan inte ha varit glada om de ska upp och jobba om några timmar.  Det märkliga var att det var hög musik men det gick inte att se var den kom ifrån. Inga öppna fönster, dörrar eller synliga ljudsystem. Skumt.

Dagens märkligaste syn var ändå en stor ljuskrona som hänger under bron nedanför Västgötebacken. Har aldrig sett den förut och jag trodde först jag såg i syne. Syrran blev också helt perplex. Den stora frågan vi alla ställer oss är nog; varför?

Det är nog så att det är lättare att bli filosofisk på natten när det inte är så mycket väsen runtomkring, för vi pratade mycket om existentiella saker och om livet och hur man ska klara det.

Kommer genmanipuleringen sluta med att det bara föds supermänniskor med perfekt immunsystem, hälsa och fysik?
Hur långt kommer underhållningbranchen gå i sin jakt att bryta ny mark? Har ni sett filmen ”Gamer” så förstår ni varför jag undrar? Dataspel där man styr riktiga människor och avgöras deras öde.

Hur långt kommer det gå med utseendefixeringen i allmänhet? Vad kommer efter nervgifter och plastikoperationer?

Hur mycket kan vi göra med ren viljestyrka och mental träning?

Kommer vi någonsin lista ut hur hela den mänskliga hjärnan fungerar?

Vad kommer vi förfasa oss över när vi är gamla och säger ”Sånt höll vi minsann inte på med på min tid”?

Naturligtvis tog syrran upp det ämne, mitt i alltihop, där så många diskussioner mynnar ut: ”hur fasen lyckades de bygga sfinxen?”.

Där bestämde vi oss för att kvällen nog var över och att det var dags att sova.