Två bilder från promenaden tidigare idag. Mer behövs inte för att man ska bli glad, eller? 
|
|||||
 |
April 16, 2010, at 11:24 pm
April 13, 2010, at 6:12 pm
Vi har varit ute på ett långt äventyr på moppe och tills fots, dottern och jag. Getåravinen är mest till sin fördel när den prunkar av ormbunkar, buskar och rävsvansar, men det är helt okej nu på våren när vattnet forsar och solen skiner ner mellan de urgamla granarna. Jag gick inga tiotusen stag idag, men i ärlighetens namn fick jag nog mer motion än på länge för det är skitjobbigt att klättra i backarna, upp och ner. Vandringen väckte gamla minnen från den tiden vi hade inspelning av pilotavsnittet av vår TV-serie. Jag vet inte hur många timmar film det blev i Getåravinen men jag vet att allt som allt var det över 22 timmar film som skulle kortas ner till 50 minuter. Jag gissar att hälften av de timmarna spelades in här. På sommaren är det helt ljuvligt här, om man står ut med myggen. Idag kröp en insekt, med på tok för många ben, innanför min krage och jag dansade nästan ner i bäcken i jakt på den. Det blev minst 500 steg. Lovar! Dottern for omkring som en vessla över stock och sten och upp och ner för kullarna. Själv kom jag frustandes och flämtades efter och trodde jag skulle få en hjärtinfarkt eller två på kuppen. Jag önskade hela tiden att vi hade haft en vovve med oss. Tänk att få se vovven löpa amok i bäckarna och böka runt i mossan, rulla i barren och tugga på grästuvorna. Dessutom hade den kunnat vara draghjälp när det gick uppför. Hehe! Jag filmade en hel del. Massor av olika vinklar och långa sekvenser med skogsljud och porlande vatten. In- och utzoomningar, ljus, skuggor osv. Jag vet inte vad jag ska ha det till, det är en bara en grej jag gjort ganska mycket på sistone. I bakhuvudet ligger en idé som jag inte kan få grepp om. Ungefär som att ha något på tungan men inte kunna säga det. Jag vet bara att jag ska fortsätta filma och sedan kommer pusselbitarna falla på plats. Intuition, en föraning, en växande idé eller helt enkelt ett förstadie till allmän sinnesjukdom…jag vet inte.
March 10, 2010, at 4:57 pm
Jag kan härmed meddela att Bodil valts till Veckans And i Norrköping.
March 6, 2010, at 3:21 pm
Så där, nu har jag fått min dagliga dos av solsken och motion. Okej, nu fick jag det att låta som jag promenerar varje dag och håller igång. Alla ni som följt bloggen vet att det är lögn, jag är en soffpotatis och rör mig helst inte längre än från kontorsstolen ut till köket. Idag gick jag säkert 3 kilometer och det var duktigt jobbat för att vara jag. Längs strömmen stod mängder med folk och käcka unga par gick med solglasögon och såg irriterande flåshurtiga ut. Jäkla friskusar! Det jäkligaste i sammanhanget var att hon hade precis en sådan systemkamera som jag önskar mig. Morr! På vägen hem gick jag längs Drottninggatan och där var fullt av folk. En kille skrek plötsligt i sin mobiltelefon så att alla hoppade till och vände sig om: Ett litet urval av bilder jag tog idag:
February 21, 2010, at 4:48 pm
Min oro var helt obefogad eftersom kollektivtrafiken verkar ha ställts in och inga spårvagnar går. Dottern kom hem igen, ilsken som ett bi, och ringde efter pappa som , trött och uppgiven, kom och hämtade henne. Innan hon åkte frågade hon lillgammalt om jag klarade mig utan henne ett par dagar? Hon känner mig alltför väl. Där rök den briljanta planen alltså. Fick bli fotografering inomhus istället.  Rockar fett  Man bruka sminka över skavanker och sen photoshoppa det som inte gick att fixa. Eller också kan gå direkt på pudelns kärna och photoshoppa sminket. Ibland är jag så smart att jag blir förvånad själv. December 2, 2009, at 3:44 pm
Frost var det ja…. Tänk så vackert det kan vara, om man bortser från skrapning av bilrutor och frakturer från vurporna man slår på de frusna vattenpölarna. Såhär ser det ut i Norrköping idag.
October 22, 2009, at 11:07 pm
Sanningen att säga gick jag ut och gick mest för att få slippa en massa pappersarbete som jag dragit ut på i månader. Jag tog mig redan i kragen idag och gjorde klart en stor del av det och skickade iväg en lunta på cirka femtio papperark. Fortfarande är min “Att göra”-lista milslång men jag får ta en sak i taget annars kommer jag inte fungera över huvudtaget. Känner mig dränerad på äkta energi, det är bara adrenalinet som håller mig igång. Å andra sidan, hade jag upplevt dagens situation(er) när jag var yngre så hade jag inte kunnat hantera den alls utan hade fallit handlöst och inte kunnat ta mig upp. Som luttrad 35-åring med enormt mycket i bagaget har jag snickrat två stadiga mentala kryckor i ek som är väldigt svåra att knäcka helt. Man kanske lyckas sparka undan den ena men jag stödjer mig mot den andra medan jag rätar upp den första igen. Låter ju kanon, eller hur? Men min gång är haltade precis som man kan förvänta sig av att gå med tunga ekkäppar och man hamnar ständigt på efterkälken där andra power-walkar. Jag byter ämne lite raskt och uppmärksammar att det råder fullt krig på Facebook efter att administrationen plockat bort bilder som kvinnor lagt upp där de ammar sina bebisar. Det har startas en grupp som heter “Brest feeding is not obscene!” och den har fått tuentals medlemmar på rekordtid….flera dussin av dessa medlemmar är kvinnor.
Som ni säkert märkt är bloggen otroligt seg emellanåt, jag ska försöka optimera och fixa med databasen så det går lite snabbare. Jag har plockat bort en del skräptabeller redan och tycker det verkar gå något bättre men det är fortfarande segt som tusan emellanåt. Jag ber om ursäkt för detta, felet beror på att det kommer in mer än 50.000 queries åt gången. Om jag inte får ordning på det ska jag byta till mitt andra webbhotell och lägga upp bloggen där, och då får bloggen vara helt ensam om hela SQL-resursen. För er som inte fattade ett dugg av det där så kan jag bara säga att det är ändå bara trist nördinfo som ni inte bli lyckligare av att känna till. October 20, 2009, at 10:52 pm
Myndigheter och statliga verk! Behöver jag säga det? Gör det i alla fall; de suger! Varit hos Tingsrätten för att reda ut vad tusan det nu är som behöver redas ut gällande lagfarten till mitt f d hus? Lantmäteriet godkände inte nya ägarnas ansökan om lagfart därför att min ex-make inte har skrivit på. Man ställer sig då frågan; varför ska han skriva på? Han står inte som lagfaren ägare/delägare, han har aldrig betalt en krona på amoteringarna osv. Jo, därför att skillsmässan inte gick igenom förrän några dagar senare! Taskig tajming! Eftersom jag vet att exet inte kommer skriva på en fullmakt så måste jag nu alltså genom tingsrätten ansöka om att få en god man till min föredetta och sedan inkomma med överklagande av Lantmäteriets beslut alternativt tvångsförsäljning enligt samäganderättslagen. Det innebär advokater och dyra räkningar! Som tur är kommer mitt ex få betala hälften. Nog med juridiskt tjafs nu.. Orkar inte ens tänka på det. Den positiva nyheten för dagen är att jag fick tillbaka min redovisning av projektstarten från universitetet. Godkänt! Tack och lov! Nu är det bara 15 delmoment kvar i projektet…. Om jag tagit några bilder idag? Självklart, det är ju min terapi och dagen har ju inte direkt varit uppmuntrande. Det blev en promenad runt Norrköpings centrum och en del experimentella nattbilder.
Syrran var ovanligt tålmodig med mitt eviga fotograferande och hon till och med släpade in mig i gränder jag inte ens visste existerade, så jag skulle kunna plåta lite. Hon är för himla go! Vattenfallet har jag ju sett på håll tidigare men aldrig vet hur man snirklar sig in bland byggnaderna för att komma nära. Upptäckte pubar, cafén och hus jag aldrig sett förut och insåg att jag är nog allt en riktig lantis utan koll. Hur kan jag ha missat allt detta? Ska ta fler promenader i veckan och se vad mer jag hittar i de kvarteren. Min bästa bild idag tycker jag är den nedan som visar gränden utanför stadsmuséet.
October 18, 2009, at 8:30 pm
Har äntligen fått tag på syrran som verkade ha gått under jorden i ett par dagar. Det visade sig att hon bara lurat som en ubåt under ytan och inte visat att hon var online. Det är inte helt utan anledning som hon kallas Agent Smith. Jag var ju som sagt ute halva dagen och fotograferade, halkade runt i koskit och gyttja och insöp den mustiga doften av ruttna löv. En toppenpromenad enligt min ringa mening. Jag han nästan höra hur Stureplansbrudarna drar chockat efter andan. Koskit! Gyttja?! LÖV?! Fick en del föraktfulla blickar av de superstylade modeslavarna när jag var och handlade efter fotograferingen (jo, vi har sådana i Norrköping också..tro det eller ej). Jag åkte inte hem för att byta om emellan.. så visst, det var gyttja på skorna och en och annan kvist håret. Kunde inte bry mig mindre.
Eller möjligen ett försök att helgardera sig. När jag ändå var där på kyrkogården passade jag på att fotografera en del i minneslunden. I minneslunden finns en ganska orginell fontän i form av, paradoxalt nog, en oformlig sten ovanpå en annan sten som i sin tur ligger i en liten rund stendamm. Vatten sipprar från toppen på översta stenen i rännilar ner i dammen. Inget plaskande eller droppljud, bara helt stilla och ljudlöst.
Det har varit ganska populärt av kyrkfolket att smälla upp hiskeliga funkiskyrkor i glas, tegel och betong ett tag, men det verkar som om de lagt band på sig och slutat med att försöka poppa till sig. Tack och lov. Medan jag fotograferade kom det flera människor och tände ljus. Ingen v dem verkade ha något mot att jag for runt med kameran, men däremot rynkade de på näsan åt min mc-hjälm som jag lagt på bänken. Det är nästan som om folk tror att man är en buse eller ligist bara för att man äger en hjälm?! Å andra sidan, som jag skrivit förut, ska varenda kotte köra om bara för att det ligger en moppe framför. Det spelar ingen roll att moppen gör 50 km/tim och att detta är max tillåtna hastighet i stan för alla fordon. Folk bara ska köra om för de kan ju inte ligga bakom en moped! Testade att köra 55-60 km/tim men det var samma sak…alla ska åka om. Det är alltså inte hastigheten utan principen det handlar om. Som de säger i Norrland: Folk ä dum! Således lät jag dem fnysa åt min hjälm och höll klaffen, ingen mening med att fnysa tillbaka eller nedsänka sig till att fälla en kommentar. Dessutom kändes det inte som rätt ställe att börja ett meningsutbyte på. Jag vill också passa på att tacka alla läsare som skrivit tröstande kommentarer och mail. Jag uppskattar er omtanke enormt och det ger mig styrka. Tack snälla ni!
October 18, 2009, at 6:29 pm
Äsch, jag vet inte varför bilderna jag lade upp i förra inlägget blev suddiga. De är knivskarpa i Photoshop och Windows Fotogalleri. Får se om de här bilderna blir suddiga på bloggen också. Det händer ju en del skumma grejer med servern nu när det är ganska hög trafik hit; servern svarar inte, php-felmeddelanden och gudinnan vet vad. Morr!
|
 
|
|||
|
Copyright © 2010 Sachiko - All Rights Reserved |
|||||
Det var en hyfsat varm kväll även om luftfuktigheten låg runt 100%. Med mitt blåa hår tordes jag inte ge mig ut innan mörkrets inbrott men som tur är blir det ju mörkt tidigt.
Bloggen
Men jag spendrade faktiskt inte hela eftermiddagen i skogen. Jag var på kyrkogården och hälsade på mormor och morfar också. På något plan, ateist som jag är, ville jag be dem att ge mig styrka att klara det som väntar dottern och mig. Själviskt att iscensätta någon slags andlighet bara för att jag behöver hjälp, jag vet. Jag är inte mer än människa och dessvärre en sådan med rätt många brister. Ni som läst min blogg länge vet redan det.
Fontänen känns helrätt i den miljön och jag tycker den är smakfull, vilket är ett ovanligt drag från svenska kyrkan i de här trakterna.
Senaste kommentarerna