Dessutom var svanen av den trista slöa sorten och den fällde liksom ihop sig och somnade mitt under fotosessionen, med näbben vilandes nånstans på ryggen, inbakad i ett virrvarr av vingar.   Det är inte så här jag är van att se svanar. Normalt sett brukar de brösta upp sig. Normalt sett är de i full attack m0de i närheten av mig.  Den här verkade vara någon slags hakkuna matata-variant.
Allt jag säger att är att den här svanen kommer aldrig stå pall för en fotosession till Svan-Vouge, där det är posering i tre timmar utan rast och dessförinnan kamning, styling och putsning av fjärdrar och vaxning av näbb i minst fem timmar innan tagning.

Bilden togs precis i slutet av fotosessionen när det nästan var fullt dagsljus och jag använde Canons färgschema ”Clear” och fick de här skarpa kontrasterna

Klicka…

Jag åkte längst kuststräckan och smög mig ner på den rivata stranden och tackade den stora Gudinnan för att jag valt att ha mössa, halsduk, vantar, dubbla jackor, dubbla raggsockar och två par brallor på mig.  Kallt som attan var det och gräset och brännässlorna var täckta med frost.

Månen var uppe och över himlavalvet sträckte sig ett blå-rosa-lila ljus och havet var spegelblankt. Allt som allt var jag kanske ute en och en halv timme och ljuset ändrade sig snabbt.

De här två bilderna är tagna inom loppet av tio minuter och det är ju rätt stor skillnad på färg och ljus på himlen.

Nu är jag supertrött och ska försöka få ett par timmars sömn innan jag ska in till stan och gå ut och gå med Maya.
Jag tog massor av bilder men visar dem i portioner och nästa omgång kommer senare idag.

1. Utan bildtext

2. Bildtext: Already got the important stuff done, like spilling coffee on my notes. Good, now I can go for my lunch break.

3. Bildtext: Shit!

Idag är det strålande sol över viken och jag har legat i daggfuktigt gräs med kameran och funderat över hur jag lyckades ta skarpa närbilder med mitt normalobjektiv förra sommaren? Det verkar som att hur jag än bär mig åt så vill bilderna inte bli som jag tänkt.  Autofokusen åker jojjo värre än Stockholmsbörsen och ju mer frustrerad jag blev desto darrigare blev jag på handen.  Jag skulle verkligen behöva köpa ett ministativ. Okej, jag har redan ett men det  pallar inte tyngden av de större objektiven utan hela rasken tippar framåt om jag ens försöker använda det.

Jag ska plugga idag men även ta en snabb tur till ravinen och kolla in vårtecken. Gummistövlarna läcker så jag ska se om jag hittar några andra.  Av erfarenhet vet jag att bäckvatten i skorna är allt annat än kärlek vid den här årstiden.

Och just det ja, jag tänkte inatt att jag ska sätta igång med en strikt diet igen. Sist tappade jag ju 5-6 kg, men man pallar ju inte att hålla på hela tiden så jag tog en paus. Det är lite skönt att kunna ta det i etapper utan oroa sig för att det man kämpat för ska bli ogjort, för så var det inte innan min operation: då kunde man ge sig tusan på att bara jag luktade på bulle så gick jag upp allt jag gått ned, och lite till.  Jag börjar nu fatta vad läkaren menade med att ”man kan leva livet som man vill”, efter en gastrisk bypass.  Att slippa noja över att gå upp och slippa få ångest om man äter nåt onyttigt.  Det är vad jag kallar frihet.

Jag hoppas jag kommer kunna ta lite bättre bilder senare idag men tils dess får ni hålla till godo med daggdroppar.

Det var först när jag började rulla bilen framåt för att komma närmare som han raskade över is…ähum..fältet och försvann.

I övrigt är det lite av en lyckodag: saker och ting verkar flyta på rätt bra runtomkring mig, folk gör det de ska, överenskommelser genomförs, beslut fattas, händer skakas, avtal knyts, ansökningar går igenom, papper stämplas med ”Ja!” på olika håll och kan jag bara släppa min egen mentala blockad så kommer tillvaron kännas nästintill perfekt.

Att solen lyser på den lilla gula stugan och att jag fått en lång skön promenad med Maya gör också sitt till.

Uppdatering: Helt surrealistiskt är att det är 11.9 grader varmt och glesa stora snöflingor faller utanför.

Uppdatering igen: Fel det är hagel!  Och där försvann solen.

Men det var värt besväret.
Jag testar en ny stil för jag fick en del gilla på mina Instagram-bilder där jag  har mycket kontrast och lite förvrängda färger tillsammans med gryniga filter.
De här bilderna är dock tagna med systemkameran och inte med mobilen.  Säg gärna vad ni tycker om stilen på bilderna, färger, grynighet osv.

Jag åkte till mina favoritkvarter runt strömmen. Visserligen har man inte tänt belysningen i vattnet än men det är ändå ganska effektfullt.  Det var första gången jag använde 50 mm objektivet i stan på natten och bilderna blev rätt bra när jag använde största bländaren. Jag tycker dock att det ger lite väl mycket orber trots att jag testade olika filter.

Raggarbilarna belamrade hela rondellen utanför polishuset och släppte inte fram några andra bilar. En minibuss åkte med öppna bakdörrar och därinne stod två högtalare av samma storlek som ett par likkistor och ett helt gäng finniga respresentanter för svensk white trash satt och hinkade öl och släppte ut en långt spår av tomma burkar efter sig.  Jag var road men samtidigt inte. Jag ville ha snus. Jag ville komma framåt. Jag ville plåta.  En blå jänkare stod precis framför mig, på tvären över gatan. Föraren flinade hånfullt åt mig och vinkade men gjorde inge åtbörd att flytta på sin rosthög.  Jag rörde inte en min och bara glodde tillbaka på honom.
Han började kasta slängkyssar åt mig. Jag rörde inte en min.  Han vrålade något som förmodligen innebar att jag skulle exponera min överkropp. Jag rörde inte en min.  Hans polare vevade ner fönstren (jo för de var ett helt gäng tjockskallar inklämda i fordonet) och de började vinka och göra miner och ropa obsceniteter. Jag rörde inte en min och plockade lugnt fram kameran, skruvade på det stora objektivet och rikade det sedan mot dem. Det funkar varje gång.  Folk blir lite spaka när de får ett 250 mm objektiv i nyllet och jag vet inte vad det är de tror ska hända men oftast så ger sig folk iväg, ryggar undan eller vänder ner ansiktet. Raggarbilen brände däck och tog kurvan på två hjul.

Jag behövde inte ens ta en bild.