|
|
oktober 22, 2009, at 11:07 e m Skrivet av Sachiko, oktober 22, 2009, at 11:07 e m  Det var en hyfsat varm kväll även om luftfuktigheten låg runt 100%. Med mitt blåa hår tordes jag inte ge mig ut innan mörkrets inbrott men som tur är blir det ju mörkt tidigt.
Syrran hängde med och vi tillämpade den så kallade fikapromenaden, vilket innebär att vi gick med varsin take-awaykaffe i handen (och i mitt fall, kameran i den andra). Syrran fick guida runt mig eftersom jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig ned till ön i strömmen, som jag ville besöka. Gömda grindar, trappor och smala gångar och alltihop belagt med våta ruttnade och snorhala löv.
Mycket spännade!
Sanningen att säga gick jag ut och gick mest för att få slippa en massa pappersarbete som jag dragit ut på i månader. Jag tog mig redan i kragen idag och gjorde klart en stor del av det och skickade iväg en lunta på cirka femtio papperark.
Fortfarande är min ”Att göra”-lista milslång men jag får ta en sak i taget annars kommer jag inte fungera över huvudtaget. Känner mig dränerad på äkta energi, det är bara adrenalinet som håller mig igång.
Varför är det så många måsten?
Å andra sidan, hade jag upplevt dagens situation(er) när jag var yngre så hade jag inte kunnat hantera den alls utan hade fallit handlöst och inte kunnat ta mig upp. Som luttrad 35-åring med enormt mycket i bagaget har jag snickrat två stadiga mentala kryckor i ek som är väldigt svåra att knäcka helt. Man kanske lyckas sparka undan den ena men jag stödjer mig mot den andra medan jag rätar upp den första igen. Låter ju kanon, eller hur? Men min gång är haltade precis som man kan förvänta sig av att gå med tunga ekkäppar och man hamnar ständigt på efterkälken där andra power-walkar.
Det är bara att bita ihop och kämpa på och bestämma sig för att livet inte får vara en serie oändliga motgångar. Ödets advokater ser alltid till att det finns ett kryphål.
Facebook
Jag byter ämne lite raskt och uppmärksammar att det råder fullt krig på Facebook efter att administrationen plockat bort bilder som kvinnor lagt upp där de ammar sina bebisar. Det har startas en grupp som heter ”Brest feeding is not obscene!” och den har fått tuentals medlemmar på rekordtid….flera dussin av dessa medlemmar är kvinnor. 
 Bloggen
Som ni säkert märkt är bloggen otroligt seg emellanåt, jag ska försöka optimera och fixa med databasen så det går lite snabbare. Jag har plockat bort en del skräptabeller redan och tycker det verkar gå något bättre men det är fortfarande segt som tusan emellanåt. Jag ber om ursäkt för detta, felet beror på att det kommer in mer än 50.000 queries åt gången.
Om jag inte får ordning på det ska jag byta till mitt andra webbhotell och lägga upp bloggen där, och då får bloggen vara helt ensam om hela SQL-resursen.
För er som inte fattade ett dugg av det där så kan jag bara säga att det är ändå bara trist nördinfo som ni inte bli lyckligare av att känna till.
oktober 20, 2009, at 10:52 e m Skrivet av Sachiko, oktober 20, 2009, at 10:52 e m Myndigheter och statliga verk! Behöver jag säga det? Gör det i alla fall; de suger!
Varit hos Tingsrätten för att reda ut vad tusan det nu är som behöver redas ut gällande lagfarten till mitt f d hus? Lantmäteriet godkände inte nya ägarnas ansökan om lagfart därför att min ex-make inte har skrivit på. Man ställer sig då frågan; varför ska han skriva på? Han står inte som lagfaren ägare/delägare, han har aldrig betalt en krona på amoteringarna osv. Jo, därför att skillsmässan inte gick igenom förrän några dagar senare! Taskig tajming!
Eftersom jag vet att exet inte kommer skriva på en fullmakt så måste jag nu alltså genom tingsrätten ansöka om att få en god man till min föredetta och sedan inkomma med överklagande av Lantmäteriets beslut alternativt tvångsförsäljning enligt samäganderättslagen. Det innebär advokater och dyra räkningar! Som tur är kommer mitt ex få betala hälften.
Nog med juridiskt tjafs nu..
Orkar inte ens tänka på det.
Den positiva nyheten för dagen är att jag fick tillbaka min redovisning av projektstarten från universitetet. Godkänt! Tack och lov! Nu är det bara 15 delmoment kvar i projektet….
Om jag tagit några bilder idag? Självklart, det är ju min terapi och dagen har ju inte direkt varit uppmuntrande.
Det blev en promenad runt Norrköpings centrum och en del experimentella nattbilder.
Syrran var ovanligt tålmodig med mitt eviga fotograferande och hon till och med släpade in mig i gränder jag inte ens visste existerade, så jag skulle kunna plåta lite. Hon är för himla go!
Vattenfallet har jag ju sett på håll tidigare men aldrig vet hur man snirklar sig in bland byggnaderna för att komma nära.
Upptäckte pubar, cafén och hus jag aldrig sett förut och insåg att jag är nog allt en riktig lantis utan koll. Hur kan jag ha missat allt detta? Ska ta fler promenader i veckan och se vad mer jag hittar i de kvarteren.
Min bästa bild idag tycker jag är den nedan som visar gränden utanför stadsmuséet.
oktober 18, 2009, at 8:30 e m Skrivet av Sachiko, oktober 18, 2009, at 8:30 e m Har äntligen fått tag på syrran som verkade ha gått under jorden i ett par dagar. Det visade sig att hon bara lurat som en ubåt under ytan och inte visat att hon var online. Det är inte helt utan anledning som hon kallas Agent Smith.
Jag trodde ett tag att hon slagit sönder nya laptoppen också, men den är hel och välbehållen än så länge…men det är väl bara en tidsfråga tills hon trashar den också. Hehe!
Jag var ju som sagt ute halva dagen och fotograferade, halkade runt i koskit och gyttja och insöp den mustiga doften av ruttna löv. En toppenpromenad enligt min ringa mening.
Jag han nästan höra hur Stureplansbrudarna drar chockat efter andan. Koskit! Gyttja?! LÖV?!
Fick en del föraktfulla blickar av de superstylade modeslavarna när jag var och handlade efter fotograferingen (jo, vi har sådana i Norrköping också..tro det eller ej). Jag åkte inte hem för att byta om emellan.. så visst, det var gyttja på skorna och en och annan kvist håret. Kunde inte bry mig mindre.
 Men jag spendrade faktiskt inte hela eftermiddagen i skogen. Jag var på kyrkogården och hälsade på mormor och morfar också. På något plan, ateist som jag är, ville jag be dem att ge mig styrka att klara det som väntar dottern och mig. Själviskt att iscensätta någon slags andlighet bara för att jag behöver hjälp, jag vet. Jag är inte mer än människa och dessvärre en sådan med rätt många brister. Ni som läst min blogg länge vet redan det.
Kände mig ändå något lugnare när jag stått vid graven och inombords bett om styrka att handla rätt och orka. Om man ska se nyktert på saken är det väl någon slags desperation.
Eller möjligen ett försök att helgardera sig.
När jag ändå var där på kyrkogården passade jag på att fotografera en del i minneslunden.
Det var en ren slump att jag var där på en söndag, men ändå en lycklig sådan. Det var fullt med fräscha blommor i lunden och många ljus och lyktor var tända.
I minneslunden finns en ganska orginell fontän i form av, paradoxalt nog, en oformlig sten ovanpå en annan sten som i sin tur ligger i en liten rund stendamm. Vatten sipprar från toppen på översta stenen i rännilar ner i dammen. Inget plaskande eller droppljud, bara helt stilla och ljudlöst.
 Fontänen känns helrätt i den miljön och jag tycker den är smakfull, vilket är ett ovanligt drag från svenska kyrkan i de här trakterna.
Det har varit ganska populärt av kyrkfolket att smälla upp hiskeliga funkiskyrkor i glas, tegel och betong ett tag, men det verkar som om de lagt band på sig och slutat med att försöka poppa till sig. Tack och lov.
Medan jag fotograferade kom det flera människor och tände ljus. Ingen v dem verkade ha något mot att jag for runt med kameran, men däremot rynkade de på näsan åt min mc-hjälm som jag lagt på bänken.
Det är nästan som om folk tror att man är en buse eller ligist bara för att man äger en hjälm?!
Å andra sidan, som jag skrivit förut, ska varenda kotte köra om bara för att det ligger en moppe framför. Det spelar ingen roll att moppen gör 50 km/tim och att detta är max tillåtna hastighet i stan för alla fordon. Folk bara ska köra om för de kan ju inte ligga bakom en moped! Testade att köra 55-60 km/tim men det var samma sak…alla ska åka om. Det är alltså inte hastigheten utan principen det handlar om. Som de säger i Norrland: Folk ä dum!
Således lät jag dem fnysa åt min hjälm och höll klaffen, ingen mening med att fnysa tillbaka eller nedsänka sig till att fälla en kommentar. Dessutom kändes det inte som rätt ställe att börja ett meningsutbyte på.
Jag vill också passa på att tacka alla läsare som skrivit tröstande kommentarer och mail. Jag uppskattar er omtanke enormt och det ger mig styrka. Tack snälla ni!
oktober 18, 2009, at 6:29 e m Skrivet av Sachiko, oktober 18, 2009, at 6:29 e m Äsch, jag vet inte varför bilderna jag lade upp i förra inlägget blev suddiga. De är knivskarpa i Photoshop och Windows Fotogalleri.
Får se om de här bilderna blir suddiga på bloggen också. Det händer ju en del skumma grejer med servern nu när det är ganska hög trafik hit; servern svarar inte, php-felmeddelanden och gudinnan vet vad. Morr!
oktober 18, 2009, at 5:39 e m Skrivet av Sachiko, oktober 18, 2009, at 5:39 e m Har tagit en vederkvickande tur runt vikingagravfältet strax utanför staden. Promenaden och fotograferingen gjorde underverk för sinnet.
Jag hade turen att träffa på en mycket söt och stilig herre som också skulle promenera samma väg ….och jag fick dessutom ta ett par bilder av honom. Snyggaste killen jag sett den här veckan.
Det blev ett par hundra bilder idag och jag kommer lägga upp flera av dem under kvällen. Ni får ha lite överseende med att jag är bara en glad amatör och jag har övat på foto i motljus idag.
oktober 15, 2009, at 5:22 e m Skrivet av Sachiko, oktober 15, 2009, at 5:22 e m Man kan inte tillfredställa alla och en del läsare tycker att jag publicerar för lite bilder nuförtide, så därför delar jag med mig av lite höstbilder från Folkparken i Norrköping idag. När jag var där var det flera gymnasieklasser som tvingats dit för att springa orientering och de gnällde och gnölade som om världen höll på att gå under. Vi pratar om en park som är cirka 500 meter i diameter.
På min tid, ungdomar, då fick vi köra orientering i Vrinneviskogen som är fem kilometer i diameter och banan blev gott och väl en mil när man var klar.
augusti 16, 2009, at 1:07 f m Skrivet av Sachiko, augusti 16, 2009, at 1:07 f m Har haft hälsodag med syrran och dottern och vi har påbörjat en detox-kur. Vi får se om det ger något resultat.
Nu är jag urless på att dricka vatten och springa på toa men det är ju bara en vecka det gäller.
Är jättetrött och orkar inte skriva mer idag men jag ville ändå lägga upp en kanonbra bild som jag glömde i förra inlägget. Den får mig att skratta i alla fall.
augusti 15, 2009, at 1:33 e m Skrivet av Sachiko, augusti 15, 2009, at 1:33 e m Av ungefär 200 tagna bilder så var det ugefär 30 st som blev bra. Katter är usla modeller och verkar ha en inbyggd avsky för kameror.
Här är några av de bilderna jag blev hyfsat nöjd med.
augusti 10, 2009, at 5:35 e m Skrivet av Sachiko, augusti 10, 2009, at 5:35 e m Fotosafari i Åbackarna, Norrköping
Jag stökade undan plikterna ganska snabbt idag och eftersom dottern tog en sovmorgron utan dess like så käne jag itne särskilt dåligt samvete över att jag satt och häckade vid datorn i flera timmar imorse. När hon fått i sig sin frulle så var jag klar och jag frågade om hon ville med till Folkets Park? Hon såg något skeptisk ut men jag sa att syftet var att vi skulle få lite kvalitetstid ihop, så hon hängde med. Vi planerade att mata djuren med bröd och banan så vi packade väskan full och gav oss iväg…för att upptäcka att Folkets park numera är en soptipp. Seriöst! Det är bara enorma jordhögar, ris, ögräs och kompost. Ogräset är meterhögt och byggnaderna håller på att falla ihop.
Jag bara stod och gapade av förvåning och sorg. Jag har så många minnen av Folkets Park, tivolit, djuren, lekplatsen och de enorma gräsmattorna…och nu inget. Hur gick det till? Och framför allt varför?
Mitt bland jordhögarna och ogräset låg en barack som styrs av Assyriska Föreningen. De har verkligen valt en mysig plats för sin verksamhet…inte.
Det var med nedslagen blick och stor besvikelse vi åkte därifrån. Känns som en tidsepok lagts i graven. Massor med barndomsminnen som inte riktigt kan väckas till liv igen.
Jag föreslog att vi skulle åka till Folkparken istället och dottern var med på noterna. Det är alltså inte samma park; Folkparken och Folkets park. I folkparken skulle vi få användning för det medhavda brödet eftersom det är ändernas och trutarnas högborg. Detta gäller även kajorna.
Således in i smällhet bil igen och vidare mot nästa park. Den här gången var jag rätt säker på att parken skulle finnas kvar för jag var ju där och firade Valborg med syrran tidigare i år. Fast hel hundra kan man ju aldrig vara.
Vi hade tur; parken fanns kvar och vi parkerade vid en stor hundrastgård och kom lagom till att se två schäfrar ryka ihop så pälsen yrde. Ägarna gapade och skrek, först på hundarna och sedan på varandra. Vems fel det var vet jag inte och vi knallade raskt in i parken och ner mot strömmen, och lämnade gaphalsarna bakom oss. Hundägare är ett folk för sig. På gott och ont.
Området kring strömmen, Åbackarna, var lika förföriskt vackert som alltid och vi hittade genast en bra plats att mata fåglarna på. Dottern som sett en smula skeptisk ut och säkert trodde det skulle vara jättetöntigt var snart idel leenden, fnitter och hon utstötte förtjusta små skrik när fler och fler änder, ankor, måsar, trutar och tärnor samlades. Änder kom inflygande från alla håll och sprutade vatten när de landade intill lusthuset där vi stod.
När det var bortåt fyrtio fåglar omkring oss var det är himla liv och skvättande. Jag anser att det är underskattat att mata änderna. Det är ju faktiskt skitskoj!
Vi fortsatte runt strömmen och gick över Femöresbron. Fast innan vi korsade vattnet tog vi en liten sväng in i Örtagården. Jag har ju inte bott i Norrköping på över 12 å så jag behövde en liten nostalgitripp. Det lustiga är att jag minns hur trist jag tyckte det var att gå och glo på växterna, när vi tvingades hit på skolresa. Nu, 25 år senare, knallar jag in glad i hågen och klämmer, luktar och smakar muntert på kryddväxterna och utstöter ”åh!” och ”ah!” av lycka över sticklingar och plantor. Kanske ett tecken på att man blivit lite mossig. Hahaha!
Därefter traskade vi över Femöresbron och precis som 99% av alla de som går över den så sa dottern: ”Tänk om den rasar ihop när vi går här!”. Jag undrade i mitt stilla sinne hur många gånger den frasen uttalats på just den platsen? En miljon? Tio miljoner? Säkert ännu fler gånger.
Om man går runt strömmen så här så är det obligatoriskt att stanna och fika på Färgargården. Så är det bara. Jag tror till och med att det är lag på det. Vi tog inte den klassiska våfflan utan slog till på vaniljbulle och rabarberkaka. Dottern tog Fanta och jag tog en helt vanlig latte.
Vi fikade en halvtimme och vandrade sedan hem genom parken, via lekparken, Jurtjyrkogården och förbi vanliga kyrkogården. Märkligt nog kändes den här promenaden, som tog 2,5 timmar, som den mest väl investerade tiden på flera veckor. Kanske för att jag fick helt ostörd tid tillsammans med Nea.
Känner mig mycket nöjd med dagen hittills och ikväll kommer syrran över och käkar med oss. Det blir färskpotatis, stekt fisk, gräddfil, gräslök och citron. I all enkelhet.
maj 22, 2009, at 8:00 e m Skrivet av Sachiko, maj 22, 2009, at 8:00 e m Ja nu märks det att sommaren är här. Spöregn!
Det bästa med regn är att man inte behöver ha dåligt samvete för att man är inomhus och spelar Crysis Warhead 5 timmar i sträck. Gillar!
Trots min lata fysik så kände jag att jag behövde sträcka på benen lite så jag högg paraplyet och kameran och gick lös i trädgården. Det är så fint med blöta löv och strilande vatten.
Jag smet in i det gamla hönshuset längst bak på tomten och stod där en bra stund och plåtade. När jag höll på som bäst tog vädergudarna i ännu mer och regnet forsade! Härligt!
Nog mer romantiska idéer nu och tillbaka till Crysis och fullt jäkla krig!
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna