|
|
april 10, 2012, at 12:10 e m Skrivet av Sachiko, april 10, 2012, at 12:10 e m Jag vet inte hur jag tänkte när jag åkte in till byn för att köpa ut sömntabletter men kom hem med två prinsessbakelser?Jag vet vad ni tänker; två? TVÅ? Hemlig romans på gång? Ska det fraterneras över en kopp java i gammaldags kopp och smörja in varandra i grädde och marsipan?
Hm….jag har hört att somliga gör sånt.
I alla fall.
Nej det är inget sällskap på gång, snarare börjar jag misstänka en kluven personlighet. Jag tror jag har en person inom mig som helt missat PM:et om att jag jag gjorde GP-operationen för ett år sedan och inte kan äta sånt. En personlighet som tydligen inte heller har någon känsla för måttlighet. Som sagt, två bakelser. För bövelen! Pappskalle!
Visst, jag kanske köpte två för att det var pinsamt att bara köpa en och därmed erkänna att jag skulle sitta och glufsa i min ensamhet. Vad ska folk tro? Att jag inte har några vänner? Att jag är en kuf eller outcast som inte ens kan hitta en fikasällskap?
Nehej du, den gubben går inte. Folk har samma inställning till folk som frossar bakelser själva som de har till folk som klämmer en bag-in-box själva. Det inbillar jag mig i alla fall och då spelar det ingen roll om jag har rätt eller fel, för börjar jag noja så finns det ingen hejd på det.
Okej, skadan var ju liksom redan skedd och eftersom min snålhet överstiger visheten så bestämde jag mig ändå för att göra ett försök och äta en bakelse. Prinsessbakelse till frukost, vad skulle Atkins säga om den saken tror ni?
Två skedar senare låg jag dubbelvikt i sängen och ojade mig och jag upptäckte att katten äter marsipan om den bara är tillräckligt ingeggad i grädden. Och när hon släpps lös så blir allt ingeggat i grädde. Allt.
Det blev i alla fall en bild till bloggen.
Nu: leta rätt på en hink att ställa bredvid sängen.
Fridens!
Sachiko
april 6, 2012, at 9:45 e m Skrivet av Sachiko, april 6, 2012, at 9:45 e m Ett par bilder från dagens fotosession. Det var hår, hår och mera hår.
Efter en rätt kylslagen promenad i nejden så ska vi nu ta kväll. Håret är nedmonterat, sminket avtvättat och myskläderna påtagna. Vilken befrielse!
Fridens!
Sachiko
mars 5, 2012, at 5:41 e m Skrivet av Sachiko, mars 5, 2012, at 5:41 e m Tema Fredags fotoutmaning har temat ”Glädjespridare” så jag bidrar med två helt nytagna bilder som jag knäppte för en halvtimme sedan ungefär. Även om det blev lite tumtultartat när jag tog bilderna så log jag hela vägen hem.
Det var säkert 40-50 sångsvanar som landat på fältet nere vid stranden. De blev inte så där jätteglada över att jag kom smygandes i diket med stora objektivet på kameran. En svan fräste åt mig när jag stack upp huvudet precis intill honom.
”Kan du va själv” fräste jag tillbaka.
Sen bet den mig.
1-0 till svanen.
Klicka på bilderna för att se dem i full storlek. Det är riktigt stora bilder.
Fridens!
Sachiko
februari 29, 2012, at 7:51 e m Skrivet av Sachiko, februari 29, 2012, at 7:51 e m Mitt bidrag till veckotemat hos Ordlös Onsdag.
Fridens!
Sachiko
februari 14, 2012, at 8:30 e m Skrivet av Sachiko, februari 14, 2012, at 8:30 e m Nu är jag med och tävlar om priser från Canon. Tävlingen går ut på att beskriva sitt drömäventyr, och mitt äventyr är ju redan planerat in i minsta detalj. En dröm som jag hade hoppats på att få förverkliga förra året men som jag inte kunde göra eftersom jag opererades. Drömmen lever dock vidare.
Preliminärt datum för resan är satt till den 11-28 november i år.
Jag hoppas så innerligt att det blir av.
Min resa genom Kina
Fridens!
Sachiko
februari 12, 2012, at 4:22 e m Skrivet av Sachiko, februari 12, 2012, at 4:22 e m Facebook kryllar av bilder från vänner som varit ute och gottat sig i solen. Inte konstigt alls med tanke på att det är strålande sol, ett par plusgrader och fåglarna skriker som besatta i terrängen.
Jag har också varit ute. Först gick jag runt i hooden här och plåtade men folk blev så påflugna att jag flydde in i skogen. Jo, för det är så att kommer man med kamera och stativ så blir man helt plötsligt allmän egendom och alla tror att det är okej att ställa frågor eller kommentera.
”Är det du som fotograferar?” sa en gubbe.
Är det du som fotograferar? Vilken märklig fråga! Jag står med stativ, kamera och har en stor kameraväska fastspänd på kroppen. Vad är det som verkar oklart? Dessutom var frågan rätt korkat formulerad.
”Nej, det är min gammelfaster” sa jag.
”Men du håller ju i kameran?” sa gubben.
”Så observant” sa jag.
Sedan dog samtalet ut i en utdragen och tankfull tystnad medan jag fortsatte plåta och fippla med inställningarna.
”Men du tar ju kort!” sa gubben lite anklagande efter en stund.
”Tack för upplysningen!” log jag (möjligen liiiiite aningens spydigt, men knappt märkbart) och tog stativet och kameran och gick.
Ibland undrar jag hur det är möblerat i skallen på vissa människor?
I skogen var det två decimeter snö och jag hittade en hjortstig som ledde upp på berget. Att jag aldrig varit där förut? Hur kunde jag ha missat det?
Utsikten var kanon och jag kunde se ända bort till Djurön, där Maya och jag brukar promenera. Det var så obeskrivligt gott i solskenet att jag bara stod stilla frossade i UV-strålar en stund.
Stillheten varade bara i några minuter för sedan kom nästa gubbe i sällskap med två hundar och frågorna började hagla. Vad plåtade jag? Vad hade jag för kamera? Jag behövde dock inte svara på frågorna för gubbskrället babblade på utan att vänta på svar.
”Jo själv hade jag ju en Pentax, fast analog, som jag tog mycket kort med på våra semestrar när vi hade hus i Spanien men det var ju innan frugan blev dålig och innan vi köpte det här huset och barnbarnen…”
För tusan människa, har jag frågat om du haft eller har en kamera och har jag bett om att få höra om dina grisfester i Spanien och din frus gikt?
”Så oerhört intressant” sa jag och behöll ett helt nollställt ansikte medan jag packade ihop och gick vidare.
Det här med naturupplevelser och att finna ro och tysthet i naturen vore underbart och fullt genomförbart om det inte vore för alla gubbar som dräller överallt och aldrig kan hålla klaffen. Om någon känner till någon gubbfri zon med vacker natur så skicka koordinaterna till mig är ni snälla.
Fridens!
Sachiko
januari 6, 2012, at 2:24 e m Skrivet av Sachiko, januari 6, 2012, at 2:24 e m  Jag ringde Micke för att höra om han skulle med ut och plåta men han skyllde på att han var ensam med barnen, fast jag hörde nog ljudet av ett diskret motorsurr i bakgrunden. Jag bara vet att han grejade med sina radiostyrda plan och helikoptrar. Hmpf! Skylla på ungarna… jo jo. Det var å andra sidan rätt taktiskt av honom att inte avslöja att han hellre leker med sina plan än leker i skogen med mig, för ett sånt uttalande skulle rendera i minst en månads surande från min sida.
Och det vet han.
Så jag hade inget annat val än att leka med mig sj…ähum…ge mig ut i skogen ensam.
Fem sex minusgrader var det när anlände till Kvillinge-reservatet. Jag trodde det bara var -1,3 eftersom jag förlitat mig till min, som det sedemera visade sig, rentav lögnaktiga och ondskefulla termometer. Jag invigde mina nya allväderstövlar med vitt lurv på och massor med foder inuti. Jag trodde jag skulle hålla mig varm om fötterna i dem men insåg efter en timme att jag kommer behöva ha mina jägarsockar även i dessa stövlar. Det bet i tårna av kylan, vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag för det mesta klafsade omkring i en decimeter vatten för att ta bilder på den tunna isen som just lagt sig.
Eftersom jag inte direkt är vad man skulle kalla ”lätt som en fjät”, så sprack naturligtvis isen där jag klampade fram och jag började funder över hur jag egentligen tänkte när jag köpte vita stövlar för att använda i skogen?
Kanske för att de är så söta. Ja, om man nu kan använda det ordet i sammanhanget. Det råder ju trots allt en upprörande brist på klackar, rosetter och fina spännen, på dem.
Dessutom fanns de inte i rosa.
Knapparna på min EOS 550D är så irriterande små att man inte kan ändra inställningarna utan att ta av sig vantarna, vilket resulterade i att jag till slut inte kunde känna högerhandens fingrar. Ytterligare ett skäl att skaffa en fullformatare för på 5D är knapparna mer rejält tilltagna.
Men eftersom jag nu händelsevis inte har en 5D så fick jag göra det enda rätta i ett sådant djupfryst läge. Gissa om det var mys på hög nivå? Brasa, solen i ansiktet, barnfamiljer som var ute på utflykt och hördes på avstånd. Hade jag bara haft med mig termosen med kaffe så hade det varit fulländat.
Fridens!
Sachiko
oktober 5, 2011, at 4:36 e m Skrivet av Sachiko, oktober 5, 2011, at 4:36 e m  Nej jag har inte en kaftan, det är en vit poncho...för bövelen Återigen en sån där dag då möten och åter möten satt stopp för alla former av jobb och plugg. Inte ett dugg har jag hunnit med, bara farit runt och träffat folk, samtalat, förhandlat och inte minst suttit i bilen för att ta mig från plats till plats.
Skönt med en brejk för att gå ut och gå med Maya timme i alla fall. Jag fick nästan bära ut henne från sängen för hon borrade ner sig och låtsades sova när jag ropade ”Maya? Ska vi går ut?”.
Hon vinner ingen Oscar för bästa skådespel i alla fall, för svansen gick hela tiden trots att hon nästan fejkade snarkningar.
Idag blev dock ytterligare grej klart. Sachikoblog får ytterligare en sponsor, nämligen kameratillverkaren Kodak! Jippi!
Bland annat kommer jag få undervattenskameran jag nämnde att jag sökte sponsor för och nu blev det alltså just Kodak som ställde upp på ett samarbete. Jag är väldigt glad över att det blev just dem, för de har varit trevliga och tillmötegående hela vägen. 
Jag ser fram emot att samarbeta med dem!
Det kommer att komma andra spännande fotorelaterade prylar med posten snart, från sponsorn. Jag är så spänd och förväntansfull!
Om jag kommer ha någon sponsor för systemkamera nästa år vet jag inte än? Vi får se om det blir något napp någonstans, för jag vill verkligen byta upp mig snart. Mina kamera är bra, men det är fortfarande en konsumentkamera, och jag vill kunna göra mer och ha större kontroll över fotograferandet.
Jag ska passa på att gå ut och ta några bilder snart, det är ju gyllene timmen på G och det den bästa tiden på dygnetf ör utomhusfoto. Solljuset är då milt och ger långa mjuka skuggor som ramar in motiven, istället för som mitt på dagen då solen är rakt ovanför och ger platta skuggor rakt ned. Då blir motiven platta och ganska intetsägande.
Så ta kamerorna och ger er ut nu och fånga de sista solstrålarna för dagen! Det ska jag göra.
Fridens!
Sachiko
september 20, 2011, at 10:32 f m Skrivet av Sachiko, september 20, 2011, at 10:32 f m Dagen efter bröllopet skulle vi checka ut från hotellet redan vid elva. Eftersom planet skulle gå först vid halv nio på kvällen så misstänkte jag att det skulle bli en otroligt lång och seg dag av att bara gå runt runt. Venedig är inte så himla stort och efter ett par dagars promenerade har man sett det mesta.
Dagen blev dock bättre än förväntat och vi (syrran och jag) satt på olika caféer och restauranger och strosade runt i största allmänhet. På något sätt flög timmarna förbi trots att vi inte gjorde nåt särskilt.
På ett café drack vi den godaste caffe latten vi någonsin smakat. Efter första smutten satt vi bara och stirrade på varandra av häpnad. Det blev liksom livet före och efter Latten med stort L.
Hur man ska kunna gå tillbaka till svenskt kaffe efter det här är en gåta. 
”>
Vädret blev väldigt behagligt den sista dagen. Den tryckande hettan släppte och lite moln seglade in så staden vilade i ett soldis. Det kan låta löjligt men 25 grader i soldis är en enorm skillnad från 28 grader och direktsol. Man behövde inte svettas och känna sig klibbig längre. Vilken lättnad!
Syrran och jag bestämde oss för att testa all glass vi kunde hitta och eftersom det finns Gelaterior överallt så blev det obscena mängder glass. Vi hade en massa mynt att göra av med (eftersom de inte går att växla in på Forex) så vi köpte en kula här och en kula där. Återigen, hur ska man kunna gå tillbaka till svensk glass efter att man ätit den italienska?
Vi testade bananglass (betyg: sådär), hasselnötsglass (mums), citronsorbet (god men för söt), melon (mums), pistage (underbar), fikon & valnöt (suveränt ljuvlig, den måste ni bara testa om ni får chansen) med flera. Efter sjätte eller sjunde glassen gav vi upp och kände oss lätt illamående, men kul var det. Och ja, glassen skiljer sig från butik till butik. Det finns bra ställen och det finns mindre bra ställen. Men det finns inga dåliga ställen.
”>
”>
Fyra nätter i Venedig är precis lagom för sedan känner man att man redan sett allt som finns att se och eftersom det inte finns någon strand så finns det inte så mycket mer att göra än att vandra runt, äta, shoppa och slappa på caféer. Hade vi stannat en vecka hade jag nog blivit rastlös. Faktiskt.
Vilken tur att jag hade med mig 6 st minneskort för jag tog över 3000 bilder på hela resan.
Lovar att ni ska slippa se alla. Haha!
Men några till kommer nog dyka upp i bloggen.
Fridens!
Sachiko
december 10, 2010, at 6:41 e m Skrivet av Sachiko, december 10, 2010, at 6:41 e m Vilken suverän dag det har varit. Vädret fick mig på topphumör och där jag gick längs Bråvikens strand med kameran och ryggsäcken så kändes det nästan som om jag vunnit på lotteri. Solen gassade och fick snön att gnistra och trots att det var 10 minusgrader så kändes det inte det minsta kallt.
Ute på isen satt några optimistiska män och pimplade och jag såg folk promenera på isen, längs strandkanten. Jag gjorde likadant, ända tills jag närmade mig ett rör där det strömmade ut varmare vatten och isen började bli lite väl tunn. Vid rörets mynning var det öppet vatten. Det knakade oroväckande och plötsligt hördes ett sånt där ”Tjiiiiiiionnnnnggg!” som hörs när en lååååång spricka uppstår. Gulp!
Jag backade tillbaka mycket mycket försiktigt.
Därefter blev det att klättra över stenar som låg under 50 cm snö. Bitvis gick snön ändå upp till låren och jag fastnade en gång och kom knappt loss. Fötterna hade åkte ner mellan två stora stenbumlingar som låg begravda under snötäcket.
Det hela var så knäppt att jag började gapskratta, för ju mer jag kämpade desto mer sjönk jag ner.
Lyckades till slut få upp ett ben och lägga knäet på stenen framför och hiva mig upp. Det var ca 200 meter av sådan förrädisk mark och det det tog evigheter innan jag tog mig till vägen.
Efter den pärsen var jag andfådd i minst en kvart.
Men lycklig!
Därefter åkte jag till Mekonomen och köpte ett nytt torkarblad och sen till Ingelsta Shopping där jag träffade Micke, började lipa, handlade lite förnödenheter och sen spenderade jag gott och väl tjugo minuter med att hacka loss all snö och is från bilen. Det var knappt 3 millimeter mellan däcken och packisen i hjulhusen. Undra på att det skrapade varje gång jag svängde.
Fridens!
Sachiko
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna