Har äntligen fått tag på syrran som verkade ha gått under jorden i ett par dagar.  Det visade sig att hon bara lurat som en ubåt under ytan och inte visat att hon var online. Det är inte helt utan anledning som hon kallas Agent Smith.
Jag trodde ett tag att hon slagit sönder nya laptoppen också, men den är hel och välbehållen än så länge…men det är väl bara en tidsfråga tills hon trashar den också. Hehe!

Jag var ju som sagt ute halva dagen och fotograferade, halkade runt i koskit och gyttja och insöp den mustiga doften av ruttna löv. En toppenpromenad enligt min ringa mening.

Jag han nästan höra hur Stureplansbrudarna drar chockat efter andan. Koskit! Gyttja?! LÖV?!

Fick en del föraktfulla blickar av de superstylade modeslavarna när jag var och handlade efter fotograferingen (jo, vi har sådana i Norrköping också..tro det eller ej). Jag åkte inte hem för att byta om emellan.. så visst, det var gyttja på skorna och en och annan kvist  håret. Kunde inte bry mig mindre.

Men jag spendrade faktiskt inte hela eftermiddagen i skogen. Jag var på kyrkogården och hälsade på mormor och morfar också. På något plan, ateist som jag är, ville jag be dem att ge mig styrka att klara det som väntar dottern och mig.  Själviskt att iscensätta någon slags andlighet bara för att jag behöver hjälp, jag vet. Jag är inte mer än människa och dessvärre en sådan med rätt många brister. Ni som läst min blogg länge vet redan det.
Kände mig ändå något lugnare när jag stått vid graven och inombords bett om styrka att handla rätt och orka. Om man ska se nyktert på saken är det väl någon slags desperation.

Eller möjligen ett försök att helgardera sig. 

När jag ändå var där på kyrkogården passade jag på att fotografera en del i minneslunden.
Det var en ren slump att jag var där på en söndag, men ändå en lycklig sådan. Det var fullt med fräscha blommor i lunden och många ljus och lyktor var tända.

I minneslunden finns en ganska orginell fontän i form av, paradoxalt nog, en oformlig sten ovanpå en annan sten som i sin tur ligger i en liten rund stendamm.  Vatten sipprar från toppen på översta stenen i rännilar ner i dammen.  Inget plaskande eller droppljud,  bara helt stilla och ljudlöst.

Fontänen känns helrätt i den miljön och jag tycker den är smakfull, vilket är ett ovanligt drag från svenska kyrkan i de här trakterna.

Det har varit ganska populärt av kyrkfolket att smälla upp hiskeliga funkiskyrkor i glas, tegel och betong ett tag, men det verkar som om de lagt band på sig och slutat med att försöka poppa till sig. Tack och lov.

Medan jag fotograferade kom det flera människor och tände ljus. Ingen v dem verkade ha något mot att jag for runt med kameran, men däremot rynkade de på näsan åt min mc-hjälm som jag lagt på bänken.

Det är nästan som om folk tror att man är en buse eller ligist bara för att man äger en hjälm?!

Å andra sidan, som jag skrivit förut,  ska varenda kotte köra om bara för att det ligger en moppe framför. Det spelar ingen roll att moppen gör 50 km/tim och att detta är max tillåtna hastighet i stan för alla fordon. Folk bara ska köra om för de kan ju inte ligga bakom en moped! Testade att köra 55-60 km/tim men det var samma sak…alla ska åka om.  Det är alltså inte hastigheten utan principen det handlar om. Som de säger i Norrland: Folk ä dum!

Således lät jag dem fnysa åt min hjälm och höll klaffen, ingen mening med att fnysa tillbaka eller nedsänka sig till att fälla en kommentar.  Dessutom kändes det inte som rätt ställe att börja ett meningsutbyte på.

Jag vill också passa på att tacka alla läsare som skrivit tröstande kommentarer och mail. Jag uppskattar er omtanke enormt och det ger mig styrka. Tack snälla ni!