Såhär ser det ut i Norrköping idag.

Sanningen att säga gick jag ut och gick mest för att få slippa en massa pappersarbete som jag dragit ut på i månader. Jag tog mig redan i kragen idag och gjorde klart en stor del av det och skickade iväg en lunta på cirka femtio papperark.

Fortfarande är min “Att göra”-lista milslång men jag får ta en sak i taget annars kommer jag inte fungera över huvudtaget. Känner mig dränerad på äkta energi, det är bara adrenalinet som håller mig igång.
Varför är det så många måsten?

Å andra sidan, hade jag upplevt dagens situation(er) när jag var yngre så hade jag inte kunnat hantera den alls utan hade fallit handlöst och inte kunnat ta mig upp.  Som luttrad 35-åring med enormt mycket i bagaget har jag snickrat två stadiga mentala kryckor i ek som är väldigt svåra att knäcka helt. Man kanske lyckas sparka undan den ena men jag stödjer mig mot den andra medan jag rätar upp den första igen.  Låter ju kanon, eller hur? Men min gång är haltade precis som man kan förvänta sig av att gå med tunga ekkäppar och man hamnar ständigt på efterkälken där andra power-walkar. 
Det är bara att bita ihop och kämpa på och bestämma sig för att livet inte får vara en serie oändliga motgångar. Ödets advokater ser alltid till att det finns ett kryphål.

 Facebook

Jag byter ämne lite raskt och uppmärksammar att det råder fullt krig på Facebook efter att administrationen plockat bort bilder som kvinnor lagt upp där de ammar sina bebisar.  Det har startas en grupp som heter “Brest feeding is not obscene!” och den har fått tuentals medlemmar på rekordtid….flera dussin av dessa medlemmar är kvinnor.

Bloggen

Som ni säkert märkt är bloggen otroligt seg emellanåt, jag ska försöka optimera och fixa med databasen så det går lite snabbare. Jag har plockat bort en del skräptabeller redan och tycker det verkar gå något bättre men det är fortfarande segt som tusan emellanåt. Jag ber om ursäkt för detta, felet beror på att det kommer in mer än 50.000 queries åt gången.

Om jag inte får ordning på det ska jag byta till mitt andra webbhotell och lägga upp bloggen där, och då får bloggen vara helt ensam om hela SQL-resursen.

För er som inte fattade ett dugg av det där så kan jag bara säga att det är ändå bara trist nördinfo som ni inte bli lyckligare av att känna till.

Jag var ju som sagt ute halva dagen och fotograferade, halkade runt i koskit och gyttja och insöp den mustiga doften av ruttna löv. En toppenpromenad enligt min ringa mening.

Jag han nästan höra hur Stureplansbrudarna drar chockat efter andan. Koskit! Gyttja?! LÖV?!

Fick en del föraktfulla blickar av de superstylade modeslavarna när jag var och handlade efter fotograferingen (jo, vi har sådana i Norrköping också..tro det eller ej). Jag åkte inte hem för att byta om emellan.. så visst, det var gyttja på skorna och en och annan kvist  håret. Kunde inte bry mig mindre.

Men jag spendrade faktiskt inte hela eftermiddagen i skogen. Jag var på kyrkogården och hälsade på mormor och morfar också. På något plan, ateist som jag är, ville jag be dem att ge mig styrka att klara det som väntar dottern och mig.  Själviskt att iscensätta någon slags andlighet bara för att jag behöver hjälp, jag vet. Jag är inte mer än människa och dessvärre en sådan med rätt många brister. Ni som läst min blogg länge vet redan det.
Kände mig ändå något lugnare när jag stått vid graven och inombords bett om styrka att handla rätt och orka. Om man ska se nyktert på saken är det väl någon slags desperation.

Eller möjligen ett försök att helgardera sig. 

När jag ändå var där på kyrkogården passade jag på att fotografera en del i minneslunden.
Det var en ren slump att jag var där på en söndag, men ändå en lycklig sådan. Det var fullt med fräscha blommor i lunden och många ljus och lyktor var tända.

I minneslunden finns en ganska orginell fontän i form av, paradoxalt nog, en oformlig sten ovanpå en annan sten som i sin tur ligger i en liten rund stendamm.  Vatten sipprar från toppen på översta stenen i rännilar ner i dammen.  Inget plaskande eller droppljud,  bara helt stilla och ljudlöst.

Fontänen känns helrätt i den miljön och jag tycker den är smakfull, vilket är ett ovanligt drag från svenska kyrkan i de här trakterna.

Det har varit ganska populärt av kyrkfolket att smälla upp hiskeliga funkiskyrkor i glas, tegel och betong ett tag, men det verkar som om de lagt band på sig och slutat med att försöka poppa till sig. Tack och lov.

Medan jag fotograferade kom det flera människor och tände ljus. Ingen v dem verkade ha något mot att jag for runt med kameran, men däremot rynkade de på näsan åt min mc-hjälm som jag lagt på bänken.

Det är nästan som om folk tror att man är en buse eller ligist bara för att man äger en hjälm?!

Å andra sidan, som jag skrivit förut,  ska varenda kotte köra om bara för att det ligger en moppe framför. Det spelar ingen roll att moppen gör 50 km/tim och att detta är max tillåtna hastighet i stan för alla fordon. Folk bara ska köra om för de kan ju inte ligga bakom en moped! Testade att köra 55-60 km/tim men det var samma sak…alla ska åka om.  Det är alltså inte hastigheten utan principen det handlar om. Som de säger i Norrland: Folk ä dum!

Således lät jag dem fnysa åt min hjälm och höll klaffen, ingen mening med att fnysa tillbaka eller nedsänka sig till att fälla en kommentar.  Dessutom kändes det inte som rätt ställe att börja ett meningsutbyte på.

Jag vill också passa på att tacka alla läsare som skrivit tröstande kommentarer och mail. Jag uppskattar er omtanke enormt och det ger mig styrka. Tack snälla ni!

Det var en underbar tur på sjön och inne i vår favoritvik (där man får massor av gädda och abborre) var det helt vindstilla och stekhett.  Vi valde att inte fiska idag, vi ville bara glida omkring.
Batteriet har tagit stryk under vintern, det märks, för mot slutet av turen så avtog hastigheten avsevärt. Kanske dags att köpa ett batteri till? Normalt sett räcker det ca 3 timmar på medelfart, men nu var det ungefär 2 timmars åkande det räckte till.  Ska kolla upp priserna på 80-85 Ah batterier. Biltema nästa!

Dags att börja packa för att åka till syrran i Norrköping. Ska spendera natten där och följa med som moraliskt stöd till sjukhuset imorgon när hon ska göra gastroskopi. Stackarn kommer behöva skjuts efter den pärsen och medan ingreppet pågår ska jag fotografera i skogarna och parkerna runtom.
Hennes mystiska sjukdom har inte avtagit utan förvärrats och nu har hon kräkts i 9 veckor. Hon har testat 3 olika mediciner och ett halvdussin olika dieter (laktosfri, koffeinfri osv..). Hon har även fått röntgat huvudet, men inget hittades (det där skämtet bjöd jag på).
Vad återstår? Svininfluensan?

Jag hoppas på att ta en promenix i Norrköping ikväll och fotografera men eftersom det verkar vara skitväder där så kanske jag får hoppa över det.

Nästa blogginlägg sker således från svenska Peking. Förstår att ni knappt kan bärga er…
Hehehe!

Sachiko, ledsagad av sin hybris, loggar ut för denna gång.
Pösselipöss!

Är det sånt som kallas att offra sig för konsten?
Jag har inte en aning vad jag ska göra med alla bilder, jag gör det bara för att det är kul och lite terapeutiskt.
Här är ett smakprov på bilder jag tagit idag. Ber om ursäkt för den dåliga ljussättningen, jag är blott en glad amatör!