|
|
februari 2, 2012, at 9:08 f m Skrivet av Sachiko, februari 2, 2012, at 9:08 f m Rubriken ska, med fördel, uttalas med finsk brytning.
Nu är det så förbaskat kallt att jag ligger i bivack i stugan och vägrar gå ut. Ett mindre genomtänkt drag var dessutom att jag igår tvättade mina gyttjehåls-kängor och det lär ta veckor innan de torkat. Detta trots att de hänger upp och ner ovanför braskaminen och släpper ner fräsande droppar som blir till ånga i samma sekund de landar på kaminens spisplatta.
Tro nu inte på något sätt att kängorna blev vita igen, bara något mindre leriga. De har, av tvagningen, antagit en helt ny nyans av pissgult och jag vet inte riktigt om jag tycker det är en förbättring från färgen de fick häromdagen.
För mig återstår då att välja mellan mormorskängorna, högklackade boots eller stanna inne. Valet är inte så där jättesvårt.
Dock måste jag se om jag kan kila ut i bilen och hämta in några paket värmeloggs som jag köpte igår. Oddsen för att få upp bakluckan är dock emot mig.
Det märks att det här huset läcker värme som ett såll, för inatt tror jag alla skogens invånare satt som klistrade på husväggarna och värmde sig. Det gläfste, pep, kvittrade, dunkade, skrapade och rasslade överallt. Som jag ser det så är det en win-win-situation.
Ju fler djur som täcker väggarna desto bättre isolering.
Kan man börja dagen med en kopp sprit?
Ja, för att hålla värmen alltså.
januari 31, 2012, at 9:20 f m Skrivet av Sachiko, januari 31, 2012, at 9:20 f m 
Isflaken brakar in över vikens stränder och lägger sig i spillriga drivor. Lite så som livet kan kännas när man inser att man inte vet någonting, inte känner folk på djupet, inte vet vad de tänker och tycker egentligen och jag dessutom inte kan spelets regler och förmodligen är för dum för att fatta dem ändå. Så känner jag ofta och kanske extra mycket just nu.
Det är inget jag ska besvära er läsare så värst mycket med, men om ni tycker jag verkar en smula ur form så är det för att jag driver omkring som ett litet isflak utan att veta riktigt var jag kommer landa och var jag är på väg?
Har jag tur kanske nåt spännande och intressant händer, som att en mås landar på mig (jag är alltså fortfarande fast i isflaks-metaforen här, jag menar alltså inte att en mås skulle landa på mig på riktigt…det vore ju hur konstigt som helst. Inte minst för att jag är inomhus när jag skriver det här).
Jag vet inte, det bästa är kanske att bara följa sina instinkter, ta avstånd och inte vara delaktig i spelet alls? Ja, det är nog så det får bli. Min hjärna är inte skapt för att hålla på med sånt där. Det känns enklare att bara ligga på den hårda frusna marken och fascineras över frosten och hur sjutton de små frostflingorna kan växa sig så långa och platta? Vad är det som påverkar att en frostflinga blir till just den här skiviga formen? Ibland har frosten formen av stora isrosor på fönstret och ibland är den som vassa nålar. Märkligt det där.
Sånt är också till för smartare personer än jag att analysera. Jag tar ju bara foton.
Då håller man livet enkelt och okomplicerat.
Nu: kaffe och tina upp tårna vid brasan.
december 8, 2011, at 11:12 f m Skrivet av Sachiko, december 8, 2011, at 11:12 f m Jag har stalltjänst idag och ska träffa M i stallet vid två. Tydligen är det lite nya rutiner som jag behöver känna till, så jag ska åka dit och bli informerad.
Ska bli härligt att umgås med hästen igen och jag kommer ta med kameran såklart.
Det är råkallt, minus 7 grader, här vid Bråviken och jag hoppas det åtminstone är lite varmare i stallet. Fast jag är skeptisk. Hästen, Myrkvi, är nu nästan helt återställd efter en lång period av fång och han har fått sin tjocka goa vinterpäls. Islänning som han är.
Själv har jag ju ingen vinterpäls tyvärr, så det blir att bylta på sig dubbla byxor, fleece-understället, teddyfodrad stalljacka, mössa, halsduk, vantar och raggsockar i stövlarna. Kort sagt kommer jag knappt kunna röra mig i alla kläder. Och jag kommer se ut som jag inte tappat ett enda kilo, vilket är nästan det värsta av allt. Jo, för när man haft grava viktproblem som jag, och äntligen gått ner, så vill man liksom att hela världen ska se det. En helt ny typ av fåfänga. Så jo, det bär emot att bylta på sig och bli en riktig tjockis igen. Haha! Ja, jag vet att det är ett korkat resonemang, men det här begriper bara folk som varit eller är överviktiga.
Undrar hur tusan jag ska ta mig upp på loftet för att hämta ner nytt hö när jag kommer ha en form som som en michelingubbe? Svaret blir givetvis att Micke får göra det.  Man får inte vara dum, för då kan man bli som Hedlund.
Lite frostiga bilder från ett fruset Sikudden idag.
”>
december 2, 2009, at 3:44 e m Skrivet av Sachiko, december 2, 2009, at 3:44 e m Frost var det ja…. Tänk så vackert det kan vara, om man bortser från skrapning av bilrutor och frakturer från vurporna man slår på de frusna vattenpölarna.
Såhär ser det ut i Norrköping idag.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna